Sidor

onsdag, januari 20

Första dagen i skolan (för 15.000 gången)

EN dag in på den nya terminen, och jag påminns omedelbart om vad som är min och Aarons största utmaning som par – Han vill helst göra produktiva saker mellan 21:30 och 00:30, och min produktiva livsgnista dör skoningslöst klockan 22:00 om inte förr. Boom, skjut hit en klockren lösning nu!
Den här terminen har jag "harp pedagogy" klockan 9:30 två gånger i veckan vilket gör att jag har en anledning att gå upp (30 min) tidigare än förra terminens genomsnitt. Egentligen tycker jag ju faktiskt verkligen om morgnar, så länge jag även får sova 8,5 timme. Det är ju dock där som kruxet ligger. För att de 8,5 timmarna ska hända måste jag gå och lägga mig senast 23:00.. Och det händer ju ungefär aldrig om jag och Aaron ska gå och lägga oss tillsammans. Vilket man inte behöver göra hela tiden men det är ju extremt mycket mysigare att inte sova själv. Det är lite jobbigt att varje gång det ska hända på veckodagarna måste det vara någons kompromiss.. MEN, det hade kunnat vara betydligt värre! Och det är väl sånt här man får lära sig hantera och leva med "för all framtid".

Första dagen slog mig i ansiktet med en skön, uppvaknande smäll. Dock känns det bra! Singers blir kul. Harp Pedagogy känns sjukt inspirerande och lärorikt! Ska bara skriva en hel recital också tjarå

fredag, januari 15

Prokrastinering

Glädjen då man inser att utbildning på post-kandidat-nivå (master, diplom, doktor) är avdragsgill!! Yaaaaaay. Ge mig skatten tillbaka era skojare, så jag har nåt att leva på i sommar.

En sak som jag tycker MYCKET om med Amerikat är att man kan vakna upp på en torsdag och på grund av föregående kvällens strapatser känna att huvudet inte vill att man ska göra annat än ligga ner och dricka vatten, och känna att det där med ost på bröd i en degig gegga vore väldigt hjälpande!.. och då kan man på sin DATOR sätta ihop (och till och med ha olika saker på de olika halvorna, typ inte pepperoni på min sida eftersom jag nu inte längre äter kött) och betala sin egen pizza som sedan levereras till ens dörr på mindre än 20 minuter för ett totalt rimligt pris! Utan att man ens behöver prata med någon på telefon. Alla kan få tillgång till oljig och ostig mat utan att ens behöva ta på sig byxor (förutom kanske precis när the pizza delivery guy kommer)! Är inte världen ljuvlig?

Nåväl, jag erkänner att det här blogginlägget egentligen bara är total flykt från eftermiddagens egentliga uppgift Bokföringen. Det är väldigt lätt att känna att man verkligen måste göra mer eller mindre viktiga saker, som att använda tandtråd eller skriva ett blogginlägg, när ett sådant horribelt uppdrag nalkas.

Jag älskar det stora fönstret i mitt rum, men nu på "vintern" (har varit 19 grader i två dagar...) blir det så sjukt kallt i mitt rum på natten på grund av det. På inrådan av mor gick jag och köpte mig ett litet element och nu är allt frid och fröjd i stugan igen.

Det är för övrigt trevligt att vara tillbaka i Texas igen även om jag såklart längtar efter familj och vänner hemma. Det är ju så, dubbelt hela tiden! Det sköna här nu är att återgå till ett ganska så problemfritt liv. Det mest händelsefulla idag var att Aarons bil behövde olja, så då fick vi peta lite under motorhuven och ta Vince till närmsta mack och köpa olja (och glass) och det var pretty much det. Övar harpa, fyller i blanketter. Så himla glad för att mitt lägenhetskomplex har återvinning nu, så jag har köpt en återvinningstunna och dekorerat med glittriga bokstäver. Det är bara Aaron i hans hus just nu så katten Ella har varit brutalt gosig och social. Det är ett trevligt och lättsamt häng i småstadsanda (lättillgängligheten, flexibiliteten) vi har här och jag uppskattar verkligen det. Sen blir det ju så att "problemen" blir färre när jag bara har mig själv att "tänka på" här. På gott och ont liksom!


en snöig bror


Kitty cuddles!