Sidor

torsdag, juli 23

Alltså, tacksam

Det är först nu då jag håller på att skriva prospekt till fonder jag söker pengar från som det plötsligt går upp för mig hur TUNG utbildningen jag ska gå faktiskt är. Liksom sett till status, och utförande. Sen liksom själva grejen att programmet har erbjudits med jazzinriktning i tio år på UNT och jag är den första personen som kommer göra det. Och så tar de ju bara in tre-fyra stycken GAC per år, alla instrument inräknade. Och så recitals då, examenskonserter, som är en rätt big deal i USA. Master’s har en, sista terminen av minst två år. De som blir doktor gör tre, spritt över tre år. Jag ska göra fyra på två år. Och i allt annat blev jag accepted “as I am”.

Asså jag visste ju när jag sökte att det borde vara närapå omöjligt att komma in, men sen glömde jag liksom bort det lite grann för att inte förgås av oro. Och sen, ja… Fan vad sjukt att jag kom in ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar