Sidor

fredag, mars 6

March

Sorry bloggen för försummelse.
Det är svårt att hålla någon slags uppdatering och ju mer man halkar efter desto svårare är det att ta upp det igen. I korta drag kan man väl i alla fall säga att min examenskonsert var för 2,5 vecka sedan och det känns som att det var evigheter sen för att det är så mycket som hänt.

Det var så himla kul i alla fall, konserten!



Jag är mycket nöjd med hur det blev, och lättad.

Förra veckan hade vi två snow days och sen åkte Jazz Singers till ACDA-konferensen i Salt Lake City. Det var himla kul och konserten gick bra! Jag hade en ganska stor feature på en låt som jag är glad kändes rätt bra.


Här med Gabby, Yuri och Marion. Staden var väldigt trevlig och nästan skrämmande REN. Kan ha att göra med att stället är fullt av förhållandevis ordningsamma mormoner.

Som vanligt är det sjukt mycket att göra men jag känner mig ändå inte alls stressad på samma sätt som förut. Bara knega på, liksom.

Idag kom det snö igen så skolan stängde. Det är faktiskt ganska kul med snow days. Alltså, för det första stannar ju hela samhället upp så fort det kommer EN centimeter snö, men det är faktiskt verkligen legitimt eftersom folk är IDIOTER och inte fattar hur man kör på vinterväglag (med sommardäck) vilket gör att det är helt livsfarligt att ge sig ut. Vilket i sin tur innebär att man är strandad där man befinner sig. Det är ju extremt lockande då att inte göra något annat än att ha pyjamasbyxor och titta på The Office en hel dag så det gjorde jag, Aaron och Barnie (hans ena roommate) förra veckan. Sjukt bra.


Såhär fint var det i förmiddags, men nu är allt helt bortsmält. 

Andra helt generella konstateranden:

Senaste dagarna har jag av förklarliga själ behövt tänka lite mer på vad som ska hända eller inte hända i höst, och att tänka på det gör mig lite gloomy eftersom jag inte kan styra det. Och just därför bör jag kanske inte tänka på det. Men det är så svårt.. 

För min egen del känns det som att jag hittat någon sorts inre balans mellan mitt svenska jag och mitt invandraramerikanska jag. Kan liksom embrace:a Sverige mer utan att jag befinner mig någon annan stans.

Jag vet mer vad jag ska äta och sånt här nu. Haha låter som en idiotisk iakttagelse men ni vet, sånt där tar ju lite tid. Typ vilket mataffär jag föredrar att handla i, vilken sorts yoghurt som är den bästa, hur jag kan köpa mer grejer som jag brukade köpa i Sverige (t.ex. är det jättelurigt att hitta helt normala och neutrala havregryn men nu vet jag i vilken sektion det finns) och så vidare.

Det är lustigt, när jag gick på södra fick jag ibland för mig att jag skulle öva på jättespecifika och ofta "onödigt" svåra saker (eller i alla fall ovanliga att öva på om man är sångare). Ett tag brukade jag öva "spanska trappan" med metronom i typ en timme varje dag (ni vet övningen när man sätter metronomen på 40 och sedan växlar mellan fjärdedel, åttondel, triol, sextondel, kvintol, sextol, septol, 32:ondel och sedan tillbaka inom samma metronomtal) Härom dagen insåg jag att jag verkligen har sjukt mycket nytta av det när vi har repat Emilio's metriskt (och tonalt) ASsvåra låtar. Min time är inte så dålig som det ibland känns som att den är. Och jag vet det också för att jag vet när jag inte gör saker i time haha.

Nåväl, nog om detta.

Idag är det precis 6 månader sedan Aaron och jag gick på vår första dejt.
Han är det bästa osv. Bla bla bla. Ni vet ju redan det vid det här laget.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar