Sidor

tisdag, mars 31

Ett random inlägg om min frustration precis just nu

Ok såhär va, viktiga poänger som jag känner att jag behöver få ur mig:

Jag skötte mig väldigt bra på dagens coaching session med vår small group, och med det menar jag att jag inte lät mig själv bli extremt frustrerad över vad som sas, inte sa saker som jag skulle ångra till läraren och lyckades hålla mig till att le och nicka och säga "ja du har rätt" – mestadels.
MEN hallå vad är det här känner jag ibland.
Den här skolan är jättebra på många sätt och lärarna här är jättebra på det som de kan bäst – straight ahead jazz, och i viss utsträckning även den modernare mer straight ahead-stilen. Det är en plats där det finns en massa möjligheter att göra massa roliga saker med JÄTTEMÅNGA bra folk, det är en annan sak jag gillar.
MEN helt seriöst. Jag kommer aldrig att acceptera hierarkin mellan lärare och student gällande vad som är rätt och fel i musik här. Aldrig. Den dagen det händer har jag tappat min själ.

Öppet brev till Rodney Booth:

Kära Rodney, ge fan i att säga vad som funkar och inte funkar när du inte har någon som helst aning om musikstilen du pratar om. Ingen som HELST ANING!! Det är som att vara tillbaka på en dagisnivå av feedback för "friare" musik. Har du missat vad som hänt sedan Ornette? Problemet är att du blandar ganska vettiga åsikter om storform och flöde med att TOTALT DÖDA IMPROVISATIONEN och säga åt folk hur de ska spela, på vilket sätt en viss typ av känsla kommer att uppstå, att den känslan som du får av något är exakt den som varje individ i publiken kommer att uppleva. Hur ska folk här någonsin komma i kontakt med/lära sig lyssna efter/spela den här typen av musik när ni ger ut konkreta "sanningar" i instruktioner som inte har något som helst att göra med musiken som skapas? Jag är glad att du stundtals sa att det var dina personliga åsikter dock. Jag tycker att det är bullshit när du ändå försöker hävda att dina personliga åsikter är vad alla som hör det kommer att uppleva. Jag försökte lite fint säga att det kanske kan vara upp till individen att avgöra om vissa saker funkar eller inte, men du tyckte att det finns generella sanningar som man kan gå efter.
HALLÅ VAD ÄR DET HÄR kände jag ungefär, men jag lyckades låta bli att skratta elakt i ditt ansikte. Jag log bara sarkastiskt och stirrade på dig.

En annan sak. Är det nödvändigt att göra en poäng med variation i Emilio's solo genom att säga "ja alla tycker ju om variation, är det inte så Anna till exempel att om du dejtade någon och så hade du på dig samma kläder varje dag, skulle det inte bli lite tröttsamt för honom då?". Och jag kände ba WAT och sa att "haha jag skiter fullständigt i vad han tycker men jag skulle nog bli trött på det själv" och du Rodney sa att "ja ja, precis, men om han skulle ta dig till samma restaurang varje dag då så blir det ju lite enformigt". Jag menar, är det nödvändigt att bara för att jag är enda tjejen i gruppen göra en liknelse för alla som bekräftar det han just sa, genom att fråga om jag tror att min pojkvän skulle tycka att det vore enformigt om jag hade på mig samma kläder varje dag. Han hade ju också till exempel kunnat fråga Emilio själv om han gillar att äta samma mat varje dag utan att dra in mina kläder och mitt eventuella beroende till en man. Men så är han ju också en gubbig 50-ish-årig gubbe som säger liknande saker hela tiden på gruppcoachningarna. SÅ JAG BORDE VÄL INTE BLI UPPRÖRD

Och jag vet att jag med största sannolikhet kommer att brusa upp ännu mer nästa vecka då vi har coaching inför de andra med Ed Soph. Han kommer att säga saker som jag bara tycker är TOTALT bullshit och jag kommer inte våga säga emot för alla kommer att tro att det som professorn säger är sanning för det är så det fungerar här. Eller så kommer jag säga emot i alla fall för att jag inte kan låta bli och det kommer bli EXTREMT dålig stämning och jag kommer bli extremt mycket argare när jag blir bemött som en femårig FLICKA (okej inte riktigt men lite). Problemet är även här att det som Ed har att säga om de mer straight ahead moderna sakerna vi gör kommer säkert att vara vettiga och bra, vilket LURAR alla studenter att han även säger vettiga och bra saker om det fria MEN HELT SERIÖST DET KÄNNS som att degraderas fyra år i tiden i min utbildning. Och jag hytter med näven i hemlighet som en annan musikalisk-politisk kämpe.

Å andra sidan. De stackars människorna kan ju inte hjälpa att de inte har verktygen för att lyssna på sån här musik. De försöker ju bara ge feedback utifrån den breda musikaliska kunskap som de har. Min europeiska arrogans fullkomligt FRODAS som en riktigt göttig parasit i ett varmt och fuktigt landskap.

Tack och hej

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar