Sidor

fredag, januari 30

Frustrationen.

Okej helt seriöst.
Det enda som är värre än att boka rep är att behöva omboka dem och inget tycks funka. What the heck people? Också så himla svårt att uppskatta hur mycket rep man kommer behöva. Vad som kommer vara svårt. Det är 37 min skriven musik som måste repeteras med 9 personer, OMÖJLIGT TYDLIGEN.
Åh jag blir lite trött. All den här dumma tiden skulle jag kunna lägga på, jag vet inte, typ skriva den jäkla musiken???

Här är i alla fall en bild då vi båda ser lite konstiga ut.

OCH en annan sak. Ljuset i tunneln är att det varit 17-22 grader senaste tre dagarna. Det lyfter faktiskt väldigt mycket.

Eh

Det som är bra:

1. Jag har förmodligen skrivit fler toner de senaste 2,5 veckorna än vad jag gjorde hela andra halvan av förra året.

2. På något sätt tycker jag att det låter bättre när jag sjunger numera. En av de bra sakerna med att bli äldre/att saker landar/att man plötsligt kanske fattar något utan att fatta vad man fattat.

3. Jag sätter min tillit till högre makter med hela den här recital-grejen vad gäller typ få ordning på rep, noter etc. På något sätt får det mig att få mindre panik nu när jag måste re-schedule två av tre rehearsals med åtta personer som har HELT olika scheman.

4. Jag och Ryan repade svit för sång och fagott för första gången i förrgår och det var så himla roligt. Jag önskar att det fanns fler tillfällen för mig att sjunga det stycket. Önskar att det fanns mer sån repertoar, eller att det fanns något sorts forum för den repertoaren (kategori multitonal duett för jazzsångerska och till exempel ett "klassiskt" instrument).

5. Det ska bli kul att spela in mitt stycke Skogen numer The Woods med harpensemblen på tisdag. Om jag inte hade haft så mycket annat i huvudet för tillfället hade jag nog kunnat tagga inför det mer dock.


Övriga konstateranden:
Så igår kväll skrev jag min String Orchestra assignment dvs komponerade enligt modern stil för stråkorkester. Av tre timmar spenderade jag två på att vara allmänt irriterad på sibelius som inte ville spela upp mina extended string techniques på ett över huvud taget acceptabelt sätt, och tillslut var jag så arg på att alla toner jag började skriva var FULA FULA FULA så då satte jag en timer på 60 minuter och tänkte att "whatever's on that page in an hour is what will be presented tomorrow in class", och så skrev jag bara nånting. Och det lustiga var att i morse när jag lyssnade på det igen tyckte jag inte att det var fruktansvärt.

Nåväl. Allt är lugna gatan förutom att jag har big portions of två jättelånga arr kvar att skriva, och massa bearbetning på de andra tre, och att jag till nästa vecka även måste lägga till träblås i arret på det som jag skrev till Orchestration idag.

Ibland är det så svårt att koncentrera sig också. Jag har ingen uppfattning om om jag kommer behöva lägga 6 eller 14 timmar per dag på arren i helgen heller. Så svårt att uppskatta hur lång tid det kommer ta!!!

Önskar verkligen att jag hade mer tid att typ Skypea med folk därhemma men helt seriöst, varje ledig timme går till arren.
Lovar att höra av mig mer nästa vecka!! (eller försöka.. Bobby McFerrin är på skolan i fyra dagar!!)

tisdag, januari 27

Charge, execution

Känner mig väldigt tacksam över att få ha haft helg tillsammans med den här pojken.


Jag har lyckats boka alla rep som jag ville ha med musikerna. Hatar att boka rep, hatar hatar hatar. Det är det absolut jobbigaste med att göra någon typ av projekt. Tror alltid att folk ska tycka att jag är jobbig, men som Aaron sa: det kan ju faktiskt vara så att folk tycker att det är roligt att spela musik.

Har extremt intensiva två veckor framför mig, men känner ändå att det är under kontroll. Jag prioriterar att sova och träna så att jag inte blir sjuk. När jag är glad kan jag frångå mitt ego och istället för att skriva allt för omständliga och pretentiösa saker skriver jag det som musiken behöver. 

torsdag, januari 22

Lättnaden.

Efter att ha pratat med Aaron kom jag fram till att den där planeringen ju inte var rimlig.
Nu har jag sagt till Drew att jag inte kan spela hans recital vilket kommer att spara mig 14 timmar + övning. Ångesten alltså att behöva säga upp ett sånt commitment, men Sonja ville göra det istället för mig och hon är hur bra som helst på sånt så jag är i alla fall inte orolig för att jag screwar up helt. Det är en av de bästa grejerna med att ha harpvänner här alltså – man är inte ensam och om saker händer finns det andra som kan ta ens gigs.
Känns så himla bra, även om det är jobbigt att behöva komma fram till sånt där.

All dat shit.

Jag önskar att jag inte behövde skriva. Att jag bara kunde skriva för att jag själv ville det och inte för att det var någon deadline.
Problemet är att när jag inte "behöver" skriva så gör jag det inte. För att jag är för lat eller nåt, kanske, eller bara inte förmår mig själv att fatta beslut. Och jag behöver ju skriva, för att få ur mig saker – det vet jag ju. Det finns saker som behöver komma ut men jag önskar att det inte behövde vara massa saker som står på spel beroende på hur det som kommer ut blir.

Det har gått två dagar i skolan och jag är redan stressed out. Eller, inte sådära "har så sjukt mycket att göra att det är överväldigande" egentligen, mer att jag känner mig väldigt pressad. Det är höga krav som ligger på mina axlar just nu, och det är ju krav som jag själv ställer för att jag vill att andra också ska tycka det är bra osv.

Detta gör att jag har ungefär 0% tålamod med Aaron, som i sin tur hanterar skolstarten genom att bli lite lätt urspårat bipolär. Eller alltså, det är mer att vi tar betydligt vidare svängar än vad vi vanligtvis gör. Ena sekunden är allt verkligen dödsfint och vi gör quesadillas i våffeljärnet och i nästa blir vi båda plötsligt alldeles envisa och barnsliga och irriterade. Sen går det sådär fram och tillbaka, men oftast är det bra. Nåväl. Adjustments. Han kom i alla fall med i 3 o' clock lab band efter auditionsen så det var ju väldigt kul.

Så. Här kommer ett litet schema.
Vecka 4 (denna vecka) första repet med orkestern som spelar på Drew Zarimba's recital på söndag.
Vecka 5 String arranging assignment orchestration, tre rep med Drew's orkester och fyra timmars inspelning på söndagen.
Vecka 6 Bobby McFerrin är på skolan mån-tors, konsert på torsdagen då alla som går sång är med. Tisdag morgon ska harpensemblen spela in mitt stycke The Woods. Har även woodwind arranging assignment, samt att jag den veckan måste ha större delen av alla rep till min recital, vilket innebär att alla fem arr måste vara klara till dess.
Vecka 7 sista repet inför konsert, arranging excercise strings/woodwinds, Aarons födelsedag, Valentine's day, pappa kommer och hälsar på på lördagen.
Vecka 8 Min senior recital, tillika application för GAC, på måndagen. Freakade ur lite idag när jag insåg hur många professorer som kommer bedöma den där konserten. Tre dagar efter den måste jag lämna in ett utkast på orkesterstycket som vi skriver som final project i orchestration.
Vecka 9 Jazz Singers åker till Salt Lake City och uppträder på ACDA konferensen, vilket betyder att all memorizing till det ska ha skett by this time. Men här är det ju lugna gatan.

Eh. Vet inte riktigt hur det här ska gå.

måndag, januari 19

Vardagligheter

Catie fyllde 21 igår. Sååå många sorority girls i vårt hus!!!…. hade tänkt vara trevlig och social och entusiastisk, men freakade gradvis ur och retirerade till Aarons hus. 

Det här med att craft:a saker for fun är en annan sån där stereotyp sorority grej som folk gör. 
Vid 18:30 var det ungefär sju tjejer här och pyntade allting superseriöst, och ska man ge bort en vinflaska gör man det inte utan att ha klistrat på massa små blingsaker eller rosetter på den först. Härom dagen limmade Kelsey små blåa glasstenar på en random vinflaska tills den var alldeles täckt. Nu har vi den i köket. Alltså, det är ju fint, men min spontana känsla är ändå "but WHY?". 

Annat på hem-fronten. Ganska roligt ändå att se Harper, May och Rocky igen – husets tre hundar. Ganska äckligt att jag verkar vara den enda som freakar ur över mängden hundhår på golvet?? Nåväl. Vi har försökt införa någon sorts vacuum&trash weekly schedule och än så länge har det ännu inte dammsugits. Vi får se hur det går. Tills vidare fortsätter jag att använda ballerinaskor när jag går ut i vardagsrummet eller köket eftersom jag inte vill ha allt ÄCKELPÄCKEL fast i mina strumpor.


I morse bakade jag och Aaron i alla fall mixed berry scones till frukost. Jag är även mycket glad över att ha köpt en stavmixer, så nu kan jag äta billig mat såsom soppa igen. Vince's CD/kassett-spelare är trasig så jag måste googla nåt ställe där de kan fixa det (eftersom jag verkligen DÖR av att bilen inte kan spela CD-skivor!! lol, i-landsproblem). Vädret är plötsligt jättefint här igen, med typ 16 grader och sol. Typiskt texasväder = helt oförutsägbart.

I kväll är det house show/fest i The Hot House, eftersom det imorgon är Martin Luther King Jr Day och alla är lediga.

Tills vidare fortsätter jag att skriva toner.


lördag, januari 17

Random random random

Ibland känns det som att jag lurar dem när jag sitter där och nickar trovärdigt. "Only the ones with the highest level of musicianship get accepted to this certificate program. As long as you get approved by the professors, I will stand behind it too". Yes yes, det är minsann jag det. Nick nick. Jag går ut från de där mötena och känner plötsligt att "wait, am I fooling them all now?". Making them think I might get accepted. Vad vet jag om det liksom. Vad är det ens för nivå på det jag håller på med? Ingen aning. Har liksom inte tänkt på det riktigt förut, mer att det verkligen är det som jag känner att jag vill och borde göra. Vad letar det ens efter? Jag vet inte var det här passar in. Så sitter jag på de där mötena och de säger till mig att det aldrig gått någon på jazz studies på det programmet och att kraven på artisteri är betydligt högre än det som accepteras för master, och att det bara är det allra bästa som accepteras. Och trots att de säger det där sitter jag kvar och tycker liksom fortfarande att det är högst rimligt att jag ska ansöka, och det är det som gör att jag känner att jag kanske lurar alla. Lol.
Graduate Artist Certificate in Music Performance. Det som jag ansöker till med min recital.

Det enda som stressar mig lite är att jag inte riktigt vet till vilken grad min tid kommer begränsas av att skolan börjar. Det brukar väl vara jämförelsevis lite lugnare i början, men hur mycket? Mindre än en månad kvar nu.

Jag måste boka rep. Jag hatar att boka rep. Av någon outgrundlig anledning. Får samma typ av extrem ovilja som jag tidigare haft av att behöva ringa "formella" samtal. Det är inte ens svårt – föreslå datum, se vad som funkar. Varför känns det så extremt jobbigt?

Varför sa jag att jag kan spela i Drew's orkester när hans inspelning/konsert är två veckor före min konsert? Det är en sån sak som jag inte riktigt vet hur jag tänkte. Eller, det ska väl bli kul antar jag. Men varför? Jag visste ju att jag skulle ha annat att tänka på. Och nu måste jag titta på hans himla stämmor i veckan som kommer, när jag även behöver öva på mina grejer. MÖÖÖG.

Igår kväll var planen att jag skulle äta middag hemma med min dator, och att jag skulle spendera hela kvällen med mina arr. Istället hängde jag med Aaron, Kyle, Scott och Greg till Mellow Mushroom och åt pizza, och sen tittade vi på Frozen hemma hos Scott. Tror typ att det kanske inte gjorde så mycket ändå. Jag var så trött och oinspirerad innan så det är svårt att säga om jag hade fått något gjort.

Jag vill verkligen att de här arren ska bli bra nu. Idag skrev jag klart alla toner på ett av dem och det blev bra. "Bara" tre kvar.
Ibland när jag tänker på det för mycket blir jag lite överväldigad och känner mig otillräcklig/att jag har för ont om tid. Men oftast tänker jag inte och då gör jag bara istället. Vilket så klart är mycket bättre. Det går alltid bättre när man inte tänker annat än på själva det man skriver.



onsdag, januari 14

Winter break

Winter break. Wow, vilken grej. Nu är jag tillbaka i Denton efter två veckor i Sverige och två veckor i California. Det känns ganska bra att känna att man har ett sammanhang igen på något sätt. Något att göra (lite lätt påspätt också av att jag har SHITLOADS att göra nu den kommande månaden). 

Sverige: Så himla fint att träffa familj och vänner igen. Kallt och mörkt, men även fint. Konstigt att stå på arlanda och tänka på engelska när alla pratar svenska omkring en. Gick snabbt att komma tillbaka till svenska etc dock, vilket dock kanske bidrog till den lite generellt konstiga känslan jag hade. Allt var så likt som det var förut. Som att de senaste fyra månaderna aldrig hade hänt, ungefär. Och jag längtade efter Aaron. Men som sagt, episkt episkt bra att träffa nära och kära. Dock saknar jag er mycket mer nu än vad jag gjorde precis innan jag åkte (missförstå mig rätt). Antar att man vänjer sig.




Santa Barbara och California in general: Vi har haft det så sjukt bra. Sol, ledighet, mycket god mat, mysimys och kramikram. Några highlights var utflykten vi gjorde då vi gick upp för ett av bergen, Santa Barbaras botaniska trädgård, strandpromenader då vi hittade både bläckfisk och haj-ägg, en tre-dagars utflykt till Six Flags (det sjukaste som NÅGONSIN har hänt i berg-och-dalbaneväg), Mountain High (absurt att åka snowboard och titta ut över någon slags stäppöken och berg) och LA. Mycket mycket bra. Och så redo nu att göra saker igen.