Sidor

söndag, december 13

Idag är det luciadagen

Fancy schmancy hotellfrukost i Oslo
Saknar den här derpy-derp:en.
Ibland tycker jag att jag är ganska duktig på att få saker gjort, men ibland skjuter jag upp "jobbiga" saker i oändlighet – vilket gör allt mycket jobbigare. Oftast, eller ja nästan alltid, handlar det om email. Lyckades precis skicka iväg ett mail som jag haft på Att Göra-listan i en hel vecka! Och det "lustiga" (stora citationstecken) är att det inte var speciellt jobbigt, och nu känner jag mig väldigt lättad. Varför gjorde jag det bara inte tidigare?
Det värsta är ju när man måste skicka iväg något som typ har med en fråga till en professor eller liknande att göra, och att den personen sen svarar och att det hela resulterar i att man måste skicka TRE MAIL TILL typ. Mitt största I-landsproblem.

Intensivt arbete sen jag kom hem men ändå himla trevligt. Försöker nu lära mig en miljon låtar till på onsdag (cirka). Längtar efter Aaron och tycker att det är lite dumt att jag i somras ba "alltså man SKA ju inte vara borta från varann såhär länge för det är totalt dumt och onödigt tråkigt" och sen blir det så igen nästan lika länge. Well-o-well, blir ju så när man ska tjäna pengar till brödfödan. Sommaren!



tisdag, december 1

Meddelande till mig själv om 10 år:

Kära Framtids-Mig-Själv,

När min stund för att skicka ut julkort är kommen är det mycket viktigt för Nutids-Anna att de ser ut på något av följande två sätt:



måndag, november 9

November

Här kommer en liten uppdatering!

I förrgår hade vi en tornado så sirenerna gick av och vi fick avbryta harpensemblerepet och gå ner och umgås med resten av musikstudenterna nere på bottenvåningen i ovisshet i en timme eller så innan det var grönt ljus att återgå till livet. Tornadon slog aldrig ner i Denton i alla fall så det var ju bra, men himlen såg helt galen och på låtsas ut, och det var ju en del träd och sånt som tog lite illa vid sig.

Jag och Aaron körde ner till Austin förra helgen (3,5 timme) och var där under 24 timmar och umgicks med hans föräldrar och snyltade lite på gästfriheten hos organisationen som de var där och hade "konferens" med. Sjukt trevligt, kul att ha sett staden! Fick kanske inte sådär vrål-feeling men det var väldigt trevligt på ett laid back Texas-sätt.



Jag brukar oftast ha ett ganska jämt humör och tycka att det mesta är fint och ljust, men senaste dryga veckan eller så har jag haft ett par dagar då jag bara varit på riktigt dåligt humör hela dagen. Grumpy cat, liksom. Så till den grad att jag inte kunnat koncentrera mig på att öva eller göra någonting vettigt alls (vilket inte har varit så bra för produktiviteten..) vilket bara har gjort mig ännu mer grumpy. Tur att jag har kunnat ringa Anna <3 Och nej mamma, jag behöver inte prata om det allt är bra tack och puss.

Fick vara utan bil större delen av veckan och betala $791 för stackars Vince (eating mama's money), men nu fungerar i alla fall gaspedalen igen, hehe.. Lagom till i fredags då jag och harpan körde ner till Dallas med min gitarrist-vän Ben och hade ett gig på en choklad-/vinbar. Trevligt! Många olika typer av musikaliska projekt. Spelar då som sagt med NOVA vilket nu börjar bli ganska kul (även om jag spelar på en omstämd harpa vilket är lite smärtsamt), och i Fredags på dagen hade vi konsert med harpensemblen vilket ändå gick väldigt bra.

Jag har lyssnat HUR MYCKET SOM HELST på Joanna Newsoms nya album och det gör mitt liv bättre. En dag lyssande jag på samma låt helt seriöst sju eller åtta gånger och nu kan jag nästan hela den sju och en halv minuter långa texten.

Igår kväll hängde vi med mitt kompisgäng och hade drunken game night vilket var sjukt najs. Greg lagade pasta åt oss alla och vi spelade mitt SJUKT ROLIGA nya spel som jag ska ta med mig hem över julen och som vi då kan spela. Det är typ ett rollspel där man ska komma på vem som är spion etc. Vi gjorde även ett annat sjukt kul spel där man skulle detonera en bomb, och bara en person fick se "bomben" på datorn och de andra satt med "manualer" för hur man ska göra. Svårt men hur kul som helst.

Alltså min konsert var för tre veckor sen och jag har än så länge skrivit 0 toner på mitt nya material till nästa konsert (som jag bokade idag! 24 april). Hur försvinner tiden sådär? Antar att jag tog på mig att spela i NOVA, har behövt öva till harplektion, har haft grumpy days, behövde fräscha upp ett program på typ 30 låtar till giget i fredags och vi var borta förra helgen. Men ändå! Har massa julmaterial jag måste börja ta tag i nu också så jag vet inte hur jag ska kunna hinna något annat. Har gig på samma ställe igen också på lördag och måste spela andra satsen på Monolog på harp masterclass om en vecka. Det är så mycket jag skulle vilja ta tag i! Till exempel är det så många som har sagt att jag borde spela in en del av materialet från min recital och göra fräscha videos som man kan sprida och försöka få lite publicitet på, men då måste man ju ta tag i det och nu åker jag ju hem över julen snart så jag antar att det får bli i början på vårterminen och så måste man hitta nån som kan göra video och blaaaabla bla bla. Har jättemånga hemsidor jag fått i läxa att kolla upp (typ festivaler/showcase/tävlingar etc) som jag liksom aldrig hinner ta tag i. Behöver beställa en massa noter.

Fick nytt penicillin men hostar fortfarande (men kanske lite mindre?). Nu har jag hostat i nästan 5,5 vecka. Längtar så mycket efter att kunna träna igen, och efter att kunna öva sång ordentligt.

Längtar efter min harpa också btw. Den jag har här är okej men alltså mellanregistret låter så tråkigt jämfört med skolans fina harpor och jag vet inte om det skulle hjälpa eller ej om jag byter typ 15 strängar (dyrt). En najs grej är i alla fall att jag har allt gig-gear jag behöver nu. Har sångstärkare, bra notställ, hopfällbar pianopall, mickstativ, strängväskan, harpvagn (har fått låna Sonjas eftersom hon är i Indien i 6 månader) etc. Har en madrass i bilen och kan lasta själv – känner mig självgående och fin. Har eventuellt ett sologig i en galleria om två veckor också.

Nåväl. Idag var i alla fall en bra dag. Sovmorgon, åt extremt pimpade pancakes till frukost på Seven Mile Café med gänget, solen sken och det var alldeles lagom svalt, gjorde all min tvätt, städade rummet noggrant, åkte till Kroger och köpte mat och lyckades boka ett konsertdatum som fungerade med alla mina tre professorer (och övade lite).

Blaaaaaa blaaaa bla detta är i alla fall vad som händer nu. Ganska snart kommer jag hem till Sverige igen hörni! Blandade känslor.

onsdag, oktober 28

Ett litet inlägg

Lol, gjorde misstaget att säga att jag kunde täcka för Danielle (vad säger man? "Cover for"?) i NOVA, ensemblen för ny musik på deras konsert som är om ett par veckor, eftersom hon ska åka till Washington på audition. "inte så svårt", "jag lärde mig stämman på 15-20 minuter". Alltså BULLSHIT haha. Visserligen läser hon vad som helst men om man ska spela fem i ena handen och typ 17 i andra är det helt omöjligt att man kan spela det jämt och lära sig stämman på 20 minuter. Jazzmusiker som jag är vill jag att saker ska gå jämt upp, liksom på riktigt. Alltså har jag spenderat typ fyra timmar på den där jävla stämman som jag fick i går och imorgon bitti ska det repas klockan nio, hahaha. Skrattar åt eländet. Men helt seriöst ska det nog gå ganska bra. Övning hjälper ju liksom. Hade ju annars kunnat öva mer till min lektion som är precis efter repet dock... Och jag är i alla fall verkligen glad att det inte är mer än vad det är.

Har även idag gjort en lite informell inspelning av några av Emilio's extremt svåra låtar, varav jag fick en ny också för två dagar sen som jag också på något mirakulöst sätt lyckades lära mig trots enorma språng och jättemånga sorters taktarter. Tror typ att jag håller på att bli lite bättre på musik rent allmänt. Det är ju upplyftande (och något som man kanske räknar med ska hända om man övar varje dag, etc.).

SÅÅÅ TRÖTT och måste gå upp 6:30 imorgon bitti – ond och bråd död nalkas. Jag och Aaron har i alla fall äntligen bestämt vad vi ska vara på Halloween (och det kommer bli sååå lustigt, hehe) men vi måste ta oss iväg och införskaffa grejer på något sätt någon gång.

Lyssnar förövrigt precis på Ibert's Capriccio vilket ju är hur kul musik som helst så det kan jag rekommendera!

Totalt poänglöst inlägg, men tänkte bara berätta att jag nu post-recital har andra saker för mig så här skall icke liggas på sofflocket mer än i ett par dagar (vilket var helgen – gjorde ingenting och det var FANTASTISKT! Städade bilen och kollade på TV, sånt som jag antar att vanliga människor gör på helgen).

HEJDÅÅÅ jag ska sova. Kram på er alla

torsdag, oktober 22

Post Recital

Jag har överlevt! Och oj så bra det blev ändå. Något av ett mirakel måste man ju säga. Är så extremt tacksam för hur bra konserten gick i måndags!! Känns verkligen som att jag har fått sjukt mycket hjälp senaste tre veckorna. Har jobbat fruktansvärt hårt sen jag kom tillbaka från Sverige, men jag har klarat det. Det är alltid intressant sådär när man precis har genomfört uppdraget – på något sätt är hjärnan genast inställd på nästa uppgift och har glömt allt hårt arbete och att det stundtals har varit jobbigt. Ända tills kroppen kollapsar – vilket var vad som hände igår eftermiddag, haha. Var hos doktorn och fick penicillin för hostan som jag dragits med nu i 2,5 vecka. Känner mig väl lite bättre idag men låter fortfarande som att jag håller på att dö ibland. Hur fantastiskt är det inte ändå att det aldrig satt sig på stämbanden? Tacksamheten. Men som sagt, så himla trött. Skulle vilja städa mitt rum, tvätta bilen, laga riktig mat, tvätta osv, men det får nog bli lite gradvis under veckan.

I alla fall. Konserten! Det gick verkligen jättebra. Lyckligtvis! Kändes väl ungefär som att bitarna föll på plats för min egen del typ en timme innan konsertstart. Lyckades memorera alla pedaler, text, former osv. Hade hur kul som helst, spelade med världens bästa band. Fullt med folk, alla var så glada och peppande. Extremt många värmande ord från publik, vänner och inte minst lärare. Känns som att jag verkligen presterade på toppen av min potential. Känns även som att jag börjar förstå min egen potential lite mer, gradvis nu under terminen, och hur jag kan utnyttja den.

Så extremt mosig i hjärnan nu. Hade egentligen tänkt öva två timmar till idag men jag är helt enkelt för trött. Kroppen pallar liksom inte mer. Måste spela på string departmental imorgon – mitt klassiska stycke och en låt från konserten i måndags, och det gör mig trött men samtidigt är det verkligen det sista åtagandet på ett par veckor så jag ska nog överleva. Blaaah blaah blaaaahhhh!! Allt jag vill är att dricka jättemycket alkohol och äta glass, dessvärre äter jag ju penicillin nu så det vore kanske inte jättebra.

Viktiga problem just nu:
Vad ska jag och Aaron klä ut oss till på Halloween?
Hur ska jag göra för att inte spendera alla mina pengar på internetshopping på Amazon?
Jag hittar inte mitt ena (just nu) favoritörhänge som jag köpte för 50 cent på garage sale


PÅ FREDAG KOMMER JOANNA NEWSOMS NYA ALBUM UT OCH JAG ÄR SÅ EXTREMT TAGGAD



måndag, oktober 12

Bra saker:

På något absurt sätt är jag inte as-stressad över min konsert som är om precis en vecka. Det ska nog lösa sig!

Har precis spenderat alla mina pengar på att köpa flygbiljetter! Dels över Thanksgiving till Santa Barbara (även känt som Paradiset på Jorden) med Aaron, och sen flyger jag ut från Los Angeles hem till Sverige på söndagen och kommer hem 30 november.

Men! Mycket glädjande! Har fått stipendie på 50.000:- från en stiftelse som man söker genom KMH! Bra för att finansiera skolan. Känns himla skönt faktiskt!

Det bästa är att jag börjar se ljuset i tunneln! Konserten på måndag är definitivt "puckeln" i min termin. Efter det kommer det inte vara lika hektiskt längre! (typ – kanske kommer hinna träna etc igen!?)

Idag ska jag även jobba mitt första pass som Stage Manager. Är bara lite nervös.. :-) Det ska nog gå bra det med.

Hej hej

torsdag, oktober 8

Oktober osv

Här var det inte livat!

I klassisk anda av stor upptagenhet försvinner prioriteringen att skriva något på bloggen. Ursäkta till er kära människor som vill läsa! Ni vet, det blir ju lite mycket sådär ibland.


Jag har fått en harpa till min lägenhet nu vilket underlättar övning sjukt mycket! Och på bilden är även Aaron och min cykel.

Jag var i Sverige och det var både himla fint och lite påfrestande!





Ja nu är jag tillbaka. Mycket att göra har det som sagt varit! Har haft lite panik men sen kom jag på något sätt över det ändå. Allting har gått bra såhär långt, tack och lov. Försöker att bara jobba på utan att freaka ur. Det ska nog gå bra. Efter min konsert den 19e Oktober lugnar det ner sig så jag måste bara hålla ut tills dess. Jag är ändå lite förvånad över att jag ändå fått ihop det senaste tre veckorna. Skrev ett arr för harpensemble, spelade upp första satsen av Monolog12 och mina två "jazzlåtar" på harp masterclass i måndags, skrev klart fyra låtar till min konsert, var i Sverige och hade Monika Z-utdelningen och gig med Josef. Det ska nog gå bra.

Igår och idag har jag dock varit hemma från skolan för att jag är sjuk. Har haft hostan from hell, men lite bättre har det blivit. Det positiva med detta är att jag verkligen kunnat tillåta mig själv att jobba på min dator och inte känna dåligt samvete över att inte öva etc.

Ja, inte mycket annat att rapportera. Brände fingret för att jag rörde vid en brännhet chocolate chip när jag vände på våra pancakes i söndags. Hade brutal smärta i flera timmar och har nu ett klassiskt hål i fingret pga bortpillad, död hud. Fräscht och även behagligt....

Nåväl. Vi kämpar på både jag och Aaron med tempot! Förutom förkylningen har vi det dock väldigt bra.

Puss och kram på er därborta!


fredag, september 11

ETT INLÄGG

Mognad är: att gå till frisören och be denne klippa av fem centimeter och att känna sig nöjd efteråt eftersom håret ej längre ser så 1) stripigt 2) slitet 3) äckligt ut längre.
IT FEELS SOO GOOD WHEN I TOUCH IT

Försöker att inte känna mig överväldigad av work load och så vidare. Inte en lätt uppgift! Jag tycker hemskt mycket om Dr Haefner men ibland kan hon ha en tendens att go a little bit ham. Bara idag har  hon skickat mig inte mindre än SJU (7) email. Tänkte på det idag när jag cyklade hem från skolan att jag måste måste måste påminna mig själv om att skolan faktiskt inte betyder något egentligen. FRAMFÖRALLT inte eftersom jag jobbar mot ett Artist Certificate. Jag gör ju det här bara för att jag ska bli bättre, få tid att utvecklas och hjälpa mig själv i mitt framtida yrkesliv. Dr Haefner har ibland en tendens att locka fram en galen, betygshetsande 15-åring i mig och det är inte så bra. Vad spelar det för roll om jag får A eller B eller C på mitt part test till harpensemblen nästa vecka? Endast min stolthet, och den är inte något att hålla fast vid ändå. Och det är väl inte hela världen att jag nog inte kommer spela Debussy-danserna på det mest perfekta sättet någonsin vid mitt terminsuppspel. Helt seriöst, det spelar ju ingen roll alls? Jag har ju andra saker som jag måste spela under tiden också. Saker som betyder något! Konserter! Jobb! Osv. 

Stressade över att jag var tvungen att memorera (ok fråga, är detta ett ord? vad säger man? (memorize)) hela Monolog12 på en vecka. Gjorde det, och spelade sedan nästan enbart första ackordet typ 20 gånger på min lektion för att jobba på sound. Värt att jag hetsade så mycket!.. Känner väl ungefär att jag inte kan spela harpa (eller sjunga för den delen) eftersom mina harpläxor är att spela ett finger i taget och sångläxor att säga MY MOTHER MAKES MORE MONEY THAN MOST MEN och andra helt rimliga fraser. Jaaa jaaa, jag har väl kanske andra läxor också. Men ändå! Det är lätt att känna sig hopplös. Men det ska jag inte! Jag övar för att bli bättre. Det är inte så viktigt, men det kommer hjälpa mig att bli bättre. 

Helt seriöst dock, hur är det tänkt att jag ska hinna? Jag övar harpa i alla fall tre timmar om dagen numera eftersom jag även ska hinna öva sång och jobba på material till min recital. Under tre timmar ska jag hinna öva på Monolog12 som är mitt solostycke som jag måste spela upp snart, spela en etyd i veckan, gå igenom flera sidor av en jazzvoicingsbok, öva på Debussydanserna, spela ett finger i taget och andra liknande repetitiva övningar, öva på harpensemblestämmorna som är fett omfattande OCH egentligen öva på det som jag ska spela på min Recital även om det inte hinns med i nuläget. Hur är det tänkt att man ska hinna? Jag har inte ens andra lektioner mer än sång. OCH måste skriva ett nytt harpensemblearr före den 28e September? Och sa jag att jag måste skriva och/eller arrangera hela min recital också? What the fuck?

Nåväl. Inte bli överväldigad hette det ju. Men lite hysteriskt är det ändå. I Sverige skulle man ju kanske tycka att det är lite onödigt att lägga så hög arbetsbelastning? Men icke. Man måste uppnå målen för kurserna alltså gör man alltid allt som kursplanen säger.

Hade tänkt yoga ikväll men orkade seriöst inte. Kanske ska försöka skriva lite fler noter istället.
Wow haha det här blev mycket mer självömkande än vad jag hade tänkt mig!!
Allt ska bli bra. :-)
Kommer hem till Sverige om mindre än två veckor! (måste öva på det också.......). Blir kul.
Känns som att jag har hittat mer balans i hela Sverige-USA situationen, liksom för min egen del rent "var hör jag hemma" osv emotionellt. Det är ju liksom båda.
Försöker få Aaron att lära sig Svenska men med blandade resultat. En vacker dag..

TVÅ BILDER

Aaron och Ella.


Vi tog i alla fall kaffe på Big Mikes idag mitt på dagen


Hej då och puss



tisdag, september 8

September igen

Hej kompisar!
Skolan har börjat nu på riktigt. Intensivt men känns bra att ha rutiner. Har ju då typ inga lektioner denna termin, men har gått upp 7:30 i stort sett varje dag ändå. Har varit väldigt duktig so far och gjort matlådor, övat mellan 4 och 6 timmar om dagen, cyklat till skolan varje dag, sovit (ganska så) ordentligt men ändå gjort roliga saker på kvällarna, etc. Tänker att jag ska fortsätta på detta spår! lol, vi får se hur det går.

Jag har fått ett jobb! Hurra! Aaron sökte samma och det hade varit kul att jobba tillsammans men han fick det inte eftersom han gjorde misstaget att säga att han spelar i One O'Clock och därför har miljontals gigs med dem numera. Nåväl. Jag ska i alla fall arbeta och göra rätt för mig igen! Positionen är Stage Manager, alltså typ exakt samma jobb som jag hade på KMH. Få betalt för att lyssna på konserter, dela ut programblad och flytta på pianopallar. Kunde varit värre.

En annan god nyhet är att jag eftersom jag nu är Grad Student fick adoptera den bästa harpan (näst efter studio-harpan som Jen (som är doctoral student) har)! Låter löjligt men vi har alla en adopterad harpa vilken vi spelar mest på/spelar i ensemble/städar rummet som den står i. Fick Onyx som jag önskade <3! Det var den som jag spelade min Senior Recital på, en brun Lyon&Healy CG85. Grad Student life, gotta love it.

Och! Har hittat en harpa att hyra som kommer till mig om en vecka!!! Lite överväldigad för att det blir så dyrt dock... men jag behöver ju det verkligen eftersom jag redan behövt tacka nej till två gig pga har ingen harpa. Och det är ju inte riktigt något alternativ att skicka över min egen harpa än. Så... detta är det enda alternativet och det kommer bli fett. Längtar hemskt mycket efter att kunna öva hemma.

Roommate-situationen är fortsatt hur bra och chill som helst. Var nere och hängde vid poolen idag i nån timme eller så, och spelade floating beer pong (!!) och allmänt chillade. De är sjukt najsa!

Jag och Aaron har nu varit tillsammans i ett år och det är ju trevligt! Kan inte säga att det var sådär jättespeciellt, egentligen är det ju bara en dag av alla dagar, men vi åt middag på en mycket fin restaurang och spelade Scrabble och drack cocktails på en bar som heter Paschalls så det var absolut en mycket trevlig kväll. På dagen var vi på Dallas Zoo med typ alla våra vänner för att vara en del av "överraskandet" då vår kompis Cole friade till sin flickvän Sarah. Härliga tider. Varmt och fuktigt as hell!!

TACK OCH HEJ jag ska återgå nu till att laga massiva mängder getostpaj (veckans mat) och gå igenom stämmor till Monica Z-konserten 27 September. Ikväll ska vi till the Greenhouse där vår vän Greg spelar med sin kvartett, och dricka FROZEN MARGARITAS FÖR 2 DOLLARS världens bästa måndagsdeal.
Och för att klargöra har vi alltså varit lediga idag för att det är Labor Day (aka "första maj").
Gud så informativt inlägg. För den som vill FaceTime:a är internet i min lägenhet fortsatt icke-funktionellt men det var en person här och "rekade" idag så förhoppningsvis löser det sig inom någon vecka.

HEJRÅ HÄR ÄR EN BILD FRÅN NÄR JAG PRECIS BÖRJAT SÄTTA UPP GREJER I MITT RUM
älskar de där shortsen så mycket. köpte dem på utförsäljning på American Apparel i NYC



tisdag, augusti 25

One o clock


Idag blev en väldigt bra dag.

Såhärva. Igår var sista dagen innan skolan och det riktiga livet börjar igen på riktigt. 
Jag gjorde inte speciellt mycket annat än gick till kyrkan och höll på och fixade i mitt nya rum. Nyinflyttad sen i torsdags i min nya fina lägenhet med mina sååå softa roomies. Alltså, känner mig fri från Kelsey’s herravälde i det gamla huset. Det kändes inte så farligt då, men jämfört med det här känns det som jag frigjorts från bojorna. 

Anyhows, inte mycket hände. Söndag liksom, och jag hade bestämt mig för att inte öva. Planerat att äta middag med Aaron efter hans andra lab band audition, men när stunden kom var han missnöjd så vi istället spelade vi FIFA med Barney och Emilio och drack stora mängder öl för att glömma våra sorger. Sen gick vi hem till ett annat hus där det bor ett gäng andra jazz-människor och drack ännu mer öl och spelade ett hysteriskt roligt pictionary-spel där man kopplade sina iPhones till X-boxen. Jag var ganska så väldigt full men vann spelet. På vägen hem plockade vi med oss mat från Taco Bell. En YTTERST succéartad söndagkväll. 

Sådan kväll, sådan morgon. Jag har föga förvånande haft huvudvärk och svettningar hela dagen. Första skoldagen som det var tänkt att jag skulle vara SÅ PRODUKTIV OCH REDO INFÖR!! Nåväl. Lyckades inte få något gjort och övade i 35 minuter. Hade bara harp masterclass och det var kl 16. Lugnt och fint. Fruktansvärt varmt och fuktigt ute. Lab band audition results kom upp på den ökända tavlan, och vad ser jag då om inte Aarons namn på Alto II i One o’ Clock Lab Band. What the fuck. Detta är alltså en sjukt big deal här, framförallt om man spelar altsax då det finns HUR MÅNGA altsaxofonister som helst. Verkligen välförtjänt men ändå verkligen bewildering.

Insikten som följer – jag har alltså varit bakis hela min första skoldag för att vi drack öl för att glömma att Aarons audition hade gått så dåligt. OCH SE SÅ DÅLIGT DET GICK, VILKEN TUR ATT VI DRACK SÅ MYCKET ÖL…. :-) Äsch. Helt klart värt det. Aaron är jätteglad men vill inte visa det än, också för att saker ibland förändras de första dagarna och folk flyttar upp och ner och han vill inte ta ut segern i förskott. Men det är basically som att han har vunnit jazzen. 

På kvällen spelade vi basket. Fortfarande varmt och fuktigt men lite mindre påtryckande. Så sjukt mysigt. Efteråt lagade vi korv stroganoff. Bra dag. Imorgon börjar det nya produktiva livet.

lördag, augusti 15

Att skriva något

Jag är i Texas igen och det känns väldigt bra. Känner mig stark och uppladdad efter världens bästa semester. Imorgon är det exakt ett år sen jag kom till Denton för första gången. Mycket var väldigt, väldigt annorlunda då. Blir lätt lite deja vu-artat, framförallt eftersom jag ju var i New York precis innan även då.

Det slog mig några gånger nu när vi var där också. Förra året var jag själv i NY – hade väldigt kul och kunde göra precis som jag ville men kände mig ändå lite lagom lost och var inte så väl bekant med jazzklimatet där. Nu var jag där med Aaron och bodde i en takvåning i SOHO, mötte upp flera kompisar från skolan och gick på hur många spelningar som helst med vänner som känner ägarna på vissa av klubbarna.
Förra året flög jag in till Denton och kände absolut ingen (eller okej, bekant med en person). Blev hämtad på flygplatsen av en förbokad shuttle service och hade absolut ingen aning om nånting. Nu blev vi upphämtade av Cole och Sarah och allt var precis som vanligt. Huset, katten, kompisarna. Hämtade bilen. Osv.

Tänkte i alla fall att jag skulle skriva någonting om det jag har tänkt på senaste två veckorna. Eller kanske bara nämna. Saker som jag tänker tillhör livet.

Att bryta ihop på flygplatstoaletter. Jag kan inte beskriva vilken konflikt av känslor det är. Jag börjar gråta bara jag tänker på det. När man inte vet hur det ska bli för dem man bryr sig om. Den stora sorgen över att saker måste förändras, samtidigt som förnyelse är ett måste för tidens fortgång.

Det är inte roligt att vara ifrån varandra, för någon. Allt skulle vara så mycket bättre om vi bara kunde vara på samma ställe allihopa. Det slog mig när jag och Aaron träffades igen att jag inte vill att vi ska vara ifrån varandra så länge. Det är inte roligt. Sen gick det ju bra till slut ändå, men om man fick välja..

Jag har tänkt på det där med att välja att älska någon villkorslöst. Det är en ganska fantastisk sak. Det blir liksom lite annorlunda när man har valt det själv. När det gäller ens familj älskar man ju dem för alltid oavsett vad för dumheter de hittar på, men det gör man ju på något sätt automatiskt. Jag tycker bara att det är något lite oförklarligt och starkt i att veta att man valt att älska någon "utomstående" alla dagar, även de när man bara är förmögen att tänka på sig själv och den andra personen blir en smärtsam spegling av det. Även då, liksom.

Och, jag tänker på min relation med Gud. Den är ju ändå det viktigaste. Sommarens möten med mina kära kära vänner har gjort att jag nu vill bli lite bättre på att vårda denna för mig så viktiga relation.

Vänner och familj i Sverige, ni ska veta att jag längtar efter er jättemycket. Jag vet dock och hoppas att ni också gör det att vi alltid finns kvar. Avståndet känns längre än vad det faktiskt är.






torsdag, juli 23

Alltså, tacksam

Det är först nu då jag håller på att skriva prospekt till fonder jag söker pengar från som det plötsligt går upp för mig hur TUNG utbildningen jag ska gå faktiskt är. Liksom sett till status, och utförande. Sen liksom själva grejen att programmet har erbjudits med jazzinriktning i tio år på UNT och jag är den första personen som kommer göra det. Och så tar de ju bara in tre-fyra stycken GAC per år, alla instrument inräknade. Och så recitals då, examenskonserter, som är en rätt big deal i USA. Master’s har en, sista terminen av minst två år. De som blir doktor gör tre, spritt över tre år. Jag ska göra fyra på två år. Och i allt annat blev jag accepted “as I am”.

Asså jag visste ju när jag sökte att det borde vara närapå omöjligt att komma in, men sen glömde jag liksom bort det lite grann för att inte förgås av oro. Och sen, ja… Fan vad sjukt att jag kom in ändå.

söndag, juli 19

Undertryckt hjärtstress

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan utan att det låter helt sjukt och "ondskefullt", men jag kan bli stressad när jag känner att jag blir en del av folks egna intressen. Typ att "vi planerar den här jättebra grejen!!" för att den andra personen vill det och att det på något sätt är min plikt att också vilja det.

För att ta ett exempel:
"Vi borde ta och leta upp de här och de här och de här gigsen till nästa sommar".
Jag känner: jag vet inte ens hur mycket jag kommer att vara hemma nästa sommar. Eller om jag kommer att vilja ha gigs då. Säger det.
"Ah, okej. Ja.. det vore ju bra om du kunde veta det snart. Och det vore ju bra om du är hemma så mycket som möjligt så att vi kan spela liksom, det är viktigt!".
Men jag kan ju inte veta. Jag kan inte veta än på ganska länge, och även om jag skulle känna att jag kanske inte kommer att kunna leva upp till de förväntningarna är det svårt att uttrycka, eftersom jag faktiskt inte vet och jag KANSKE visst kommer vilja ha hur mycket gigs som helst. Och sen har man en person som uppenbart vill att man ska vilja det ena mer av de två alternativen eftersom att det även gynnar hen själv. Då blir det ju ännu svårare att säga att man tror att man kanske vill det där andra alternativet.

Och det kan ju vara på andra sätt också. Typ "nu när du bor där borta ska vi alla komma och semestra med dig i åtta veckor!" (mycket stor överdrift). Jag: men, jag går i skolan. Och har kanske inte råd, eller tid. Men det är väl tydligen min plikt eftersom jag bor här nu.

Som sagt, det är inte enbart dåligt. Jag är sjukt tacksam över att jag har folk i min närhet som vill vara med mig och som vill att jag ska vara så mycket som möjligt hemma i Sverige. (!!!)

Men det är även som det här "OMG nu måste vi hänga varje dag tills du åker hem!". Jag skulle också vilja det, på ett teoretiskt plan. Men jag har så mycket annat som jag måste göra också. Och det är ju inte bara EN person som tycker att det är min plikt att vara med hen varje dag eftersom jag nu är hemma. Det är typ 10 personer som jag i så fall ska vara med, varje dag.

Jag vill ju såklart vara med alla, i teorin! I teorin vill jag vara hemma hela somrarna och ha jättemycket gigs och jag vill åka på roadtrip i USA med fyra olika gäng med obegränsad budget och tid eftersom jag nu bor i USA och då måste man göra det eftersom det ger alla andra en anledning att åka dit, och jag vill att min amerikanska pojkvän ska vara i Sverige varje jul och varje sommar hur länge som helst osv osv osv. Men det blir väldigt jobbigt när man får så sjukt många såna här propositioner och ser liksom uppenbart hur det inte kommer att kunna gå ihop eftersom JAG faktiskt har ett eget liv också, och det är mestadels i vardagen där borta just nu. Och sen kan man inte säga att man tror att det kan bli svårt att få ihop eftersom man vill vara positivt inställd och det vore ju fantastiskt, i teorin. Och allt är ju inte omöjligt! Men alltihop är faktiskt inte möjligt.

Åh, det är verkligen ett lyxproblem det här. Men det gör mitt hjärta lite stressat och jag får dåligt samvete för att jag ens tänker tankarna.

tisdag, juli 7

Blah blah

Tre veckor och två dagar kvar i Sverige nu. Har gått lite mer än halvvägs.
Återstår gör sju gigs, följt av en och en halv veckas förmodligen ganska intensiv genomgång/sortering av lådor och saker.

Imorgon bitti ska jag åka svintidigt till Gotland med Josef och harpan. Ska bli kul! Hemma på söndag. Vädret ser väl inte sådär superlovande ut men det blir nog trevligt.

Idag har jag varit jättejätteduktig och skickat två email som jag skjutit upp. Och mitt visum har kommit så det känns ju bra. Inte så himla mycket panik denna gång, ändå.

Längtar fortfarande efter Aaron såklart men har det ändå väldigt trevligt här hemma. Asså önskar att man alltid kunde vara tillsammans ändå. Till jul kommer jag ju att vara hemma runt en månad också, och även om jag skulle kunna pusha för att han ska hänga med då vore det väl ändå roligare om han fick komma på sommaren i första hand. Och då kommer vi att behöva vara ifrån varandra såhär länge igen i December. Tråkigt. Men nåväl, vad ska man göra.


Edit: OMG INSÅG PRECIS ATT butiken "The Wooden Spoon" som ligger i Plano (45 min från Denton) säljer LINGONSYLT, ÖNOS-SAFT, OBOY, MÖRK SIRAP och en massa andra livsnödvändiga saker!! Lyckan

lördag, juli 4

Allmän update

Haha okej låt mig bara fnissa lite: det är 25-30 grader i Sverige under, vadå, fem dagar. Och då exploderar tidningarna med "11 tips på hur du mår bra i sommarvärmen" med tips som "skölj underarmar och fötter med jämna mellanrum för att hålla en jämn och låg kroppstemperatur", "sitt i skuggan och använd solhatt", etc. Gulligt. Men det är klart, ovana svenskar är säkert tacksamma för lite tips och råd för att överleva en högst medelmåttig värme jämfört med på så många andra ställen i världen. Och med tanke på solhetsen man som svensk känner när det bara är sol vid ett ytterst fåtal tillfällen, och den ack så vanliga "det är inte rött, det är brunt!" kommentaren känns det plötsligt rätt rimligt med lite tips och råd. Inte för att jag tror att det hjälper, men ändå.

Jag längtar efter Aaaaaaaaarooooon men det är okej.

Är på landet! Skärgården!! åh vad jag tycker om den. Tänkte på det idag, hur jag så gärna skulle vilja ha ett sommarhus på nån ö och en båt när jag blir vuxen på riktigt. Synd att jag inte kan speciellt mycket om båtar. Man kanske kan gå på någon sorts vuxenkurs i skärgårdsliv?

Jag har inte suttit på en häst på fem år. Är det inte sjukt? Det gör mig lite ledsen, samtidigt som jag inte riktigt vet när jag ska ha tid med det.

För övrigt ser väderläget inte toppen ut inför min gotlandsvistelse nästa vecka.. må det vända!

OCH jag blir lite upprörd över extremt könsstereotypa barnprogram.


söndag, juni 28

Det här är ju bara självömkan men jag postar ändå

Sverige, Sverige, Sverige.

Overall kan man väl säga att det är blandade känslor över att vara hemma, men det visste jag ju att det skulle vara redan innan. Ärligt talat känner jag mig lite trött. Jag orkar snart inte längre förhålla mig till allt. Idag har jag suttit och hållit på med en massa förvirrande pappersarbete vilket inte har gjort saken bättre. Minsta lilla grej blir så jobbig att förhålla sig till för att högen redan är så stor. Immigration, registrering, papper papper papper, officiella dokument som ska skickas eller ska de det? och hur får jag tag på den informationen. Vad skrev jag i för adress. Hur många dagar tar det att få examensbevis. varför vet de inte direkt på KMH huruvida mina transcripts har kommit eller ej. Jag orkar inte tänka på det längre. Orkar inte checka och dubbelchecka. Hur var det med försäkring? Google, google, google. Hittar inga svar. Eller kanske. Väntan. Men om jag väntar för länge kanske det blir försent? Så blir det ju oftast.

Så många lådor att gå igenom. Vad ska jag göra med alla saker? Så ledsen över att jag förmodligen inte kommer va i mammas hus mer efter att jag åker tillbaka. Möjligen den där veckan jag är hemma i september då, men då är ju inte hon hemma. Det gör mig verkligen ledsen. Men samtidigt orkar jag inte vara ledsen. Det blir något annat och det kommer bli bra. Och även om man vet det blir det ibland bara överväldigande tungt, bland allt annat.

Skogen är så grön. Jag har saknat skogen så himla mycket. Har saknat vattnet och himlen som tycks vara blåare här ändå, när den väl är blå. Den klara luften, insekter som är små och ofarliga. Människor och vänner som fattar jämställdhet och feminism, i alla fall i betydligt större utsträckning.

Och ändå, ändå vill jag verkligen åka tillbaka. Inte just precis nu, men sen när jag ska göra det. Det är där jag ska vara just nu, hur knäppt och dumt det där landet än kan vara. Även om jag klagar. Jag trivs ju faktiskt jättebra.

Men shärra, nu låter det kanske värre än vad det är (eller?). Det är jätte-jättefint att träffa familjen igen. Och kompisarna. Jag längtar så mycket efter dem när jag är borta men man kan ju inte gå och tänka på det hela tiden för då skulle man bli knäpp. Jag blir ledsen när jag tänker på att säga hejdå igen, även om jag vet att det egentligen inte är så farligt. Och samtidigt längtar jag efter att inte behöva vara mitt i alltihopa här också längre, och så får jag dåligt samvete för det.

Håller på att försöka reda ut, själv, varför jag får så ont i magen så ofta efter att jag äter. IBS? Har varit så i drygt en månad nu, och hade en liknande period i Januari-Februari.

Är det inte ganska episkt att jag aldrig fick körtelfeber ändå? Även om det var deppiga 6 veckor – eloge till oss.

lördag, juni 6

Om två dagar kommer jag hem

Jag brukade ha ett mycket mer romantiskt sätt att se på världen. I alla fall känns det så om jag läser min blogg från förra sommaren. Åh jag orkar inte att det ska vara så praktiskt omständigt just nu. Flytta ut ur rummet, en subleaser som var tvungen att dra sig ur så nu har jag fortfarande behövt deala med att hitta någon som vill hyra mitt rum. Är pank på ett sätt som jag nästan aldrig varit. Måste tänka på att äta ur kylen och vad jag kan lägga i bilen och vad jag måste förvara i Aaron's hus. Behöver jag köpa en extra resväska? Går så mycket energi åt att tänka på. Har haft förmodligen sista poolhänget vid The Republic (mitt lägenhetskonplex). Längtar så sjukt mycket ändå efter att inte bo med Kelsey och Catie (och till viss del Eloise även om jag tycker hemskt mycket om henne) längre. Såg en jättegiftig spindel när jag sopade golvet. Kackerlackor kryper inomhus när temperaturerna kommer upp till 30+. Har hittills dödat tre med stekpannor. Är lite ledsen för att jag vet hur mycket jag kommer sakna Aaron när jag är hemma, men samtidigt ska det såklart bli najs att komma hem. För att försöka känna mig lite mer pepp har jag då läst min blogg från förra sommaren. Bra idé. Det kommer bli fint. Jag kommer ha konserter och öva lite lagom mycket. Vara på landet och träffa kompisar. Det är bara lite konstigt med dessa parallella liv. Och det blir mer uppenbart och fascinerande att jag redan förra sommaren visste att jag inte visste hur länge jag skulle vara borta.

onsdag, juni 3

Chilla

Jag har varit lite konstigt stressad i själen senaste veckan. Känts som att jag haft en massa måsten som jag måste ta hand om innan jag kan tillåta mig själv att tex ligga vid poolen och äta glass. Idag insåg jag att det ju är helt jättedumt. Så jag bestämde mig för att inte göra något mer alls den här veckan, i alla fall inte för att jag "borde" det. Känns hur bra som helst.

tisdag, juni 2

Världens bästa sista maj

Okej, så måste bara berätta.
Igår var VÄRLDENS. BÄSTA. DAG.
Så sjukt najs bara!!
Nu när den tre och en halv veckor långa "blixtrande storm at some point varje dag" perioden är över har solen börjat gassa i sann texasanda igen. Det är fortfarande varmt som förr, typ 22-31 grader, men mycket trevligare när det är soligt och fint jämfört med bara mulet och fuktigt.

SÅ. Igår.
Vaknade ovanligt hos Aaron, 9:30 trot eller ej. Vi gjorde en scramble med svamp, paprika, ost, tomat, avocado och bacon med toast till frukost. Vi spelade basket vid korgarna vid klubbhuset som tillhör mitt lägenhetskomplex, och när vi var som mest svettiga hoppade vi i poolen. Vattnet var perfekt temperatur och det var extremt skönt när man var så svettig. Vi låg där vid poolen en stund och degade i solen. Eftersom vi vaknat "så tidigt" kunde vi denna dag äta lunch! Alltså åkte vi ner och köpte den mest perfekta Banana Spliten som vi åt i skuggan av ett träd (lunch). Sen åkte vi hem till Aaron och satt på framsidan till hans hus i fällstolar och drack öl, gjorde Game of Thrones-quiz på telefonen och tittade på grannen som trädgårdsarbetade. Pratade kort med mamma. Lämnade Aaron och åkte istället för att plocka upp min kompis Basia. Jag och Basia åkte tillbaka poolen och hängde där i två timmar till, lol. Sedan spelade jag sims medan jag åt middag. På kvällen var det som vanligt Game of Thrones-häng i Arränginghouse (som Greg, Kyle och Nick har döpt sitt hus till..). Det var ungefär den mest episka episoden någonsin (även om jag åkte ut från chans till slutspel i vår Fantasy League (så töntigt) men det var okej). Sedan åkte jag och Aaron hem till mig, drack Ginger Ale och tittade på Breaking Bad.

VÄRLDENS BÄSTA DAG

och det höll även i sig denna morgon eftersom vi då åt våfflor igen, med grädde, färska ekologiska jordgubbar, lönnsirap och nutella. NOMNOMNOM. (och ägg och bacon. duh). Om jag fick skulle vi äta våfflor varje dag, men Aaron hävdar att man inte kan göra det.


tisdag, maj 26

Lol

Insikten om att oroväckande många ord i mitt svenska vokabulär faktiskt inte är riktiga ord... haha. Det framgick när jag ventilerade mitt examensarbete och Magister Milder ställde mina fantastiska formuleringar mot väggen.
Komponistiskt. Att visionera. Jag förälskades. "Faktiska liknelser". OCH SÅ VIDARE, lol

Btw, är hemma om exakt två veckor! Ska bli kul. Ser fram emot att inte bo med Kelsey och Catie längre LOLL eller som jag och Eloise kallar dem: upstairs Becky och downstairs Becky.

Det är tornado warnings typ varje dag här nu (get over it, weather) vilket är irriterande. Men det är varmt i alla fall. Det är ju bra att man kan tackla hysteriska regnoväder genom att ta på sig klänning och flipflops eftersom det är det som blir minst blött.

måndag, maj 11

I'm back

Bloggi bloggi, long time no see!
Det är för att det har varit fett intensivt som ni kanske gissat.

Jag mår bra tack! Överlevde en tornado igår. Jag och Catie satt i hennes badkar med en massa kuddar och filtar för det är tydligen det närmaste ett skyddsrum man kan komma. Det gick väldigt fort när det väl hände! Som från ingenstans var det plötsligt totalt kaos, men då hade tornadosirenerna varit på i kanske 5-10 minuter. Hade jag varit ensam hemma hade jag väl flippat ur totalt men nu var det ändå okej. Den slog ner typ två kilometer från oss men inget här blev allvarligt skadat. Absurd känsla att slå på tvn och höra personerna säga "if you live in any of these areas mentioned, SEEK SHELTER NOW".

Jag fyllde år i måndags, vilket var en trevlig men ganska random dag. Alla hade sina juries dvs terminsuppspel dagen efter så det var inte riktigt läge att ha party. Men Aaron och jag gick ut kvällen innan och på själva födelsedagen åt vi sushi med alla kompisar så det var kul. Fick ingen tårta men blommor och choklad OCH jag fick pussa min pojkvän för första gången på fem veckor vilket var fett najs.

Känner mig lite allmänt irriterad/trött på allt extremt mycket praktiskt MÖÖÖÖG jag har att förhålla mig till just nu (och de senaste vadå fyra veckorna typ). Mamma sa igår att jag nog även känner så för att jag processar att jag snart ska åka hem, och jag sa att det inte var det. Idag är jag dock benägen att tro att hon har rätt.
Men seriöst, det är så mycket saker, och jag har haft så mycket att göra fram tills nu att det verkligen inte har varit möjligt för mig att ta itu med sakerna i god tid. Ska jag hyra ut mitt rum medan jag är borta? När ska jag fixa Vinces baklucka? När ska jag åka tillbaka och ska jag och Aaron åka till Newport eller ej (och innan vi har bestämt kan jag inte köpa biljett hem)? Vem ska vara Guarantor för min lägenhet nästa år (detta löstes dock precis nyss)? Hur ska jag göra med mitt mobilabonnemang? Bankkonto? OSV.

Idag ska jag i alla fall göra läsårets sista skoluppgift – spektralisera Alban Bergs violinkonsert. Har ingen aning om hur man gör så jag kommer väl trolla totalt. Tror dock att det kommer att spela ungefär ingen roll så det känns okej.

söndag, april 19

no title

Jag börjar känna av tempot jag behövt hålla senaste veckorna. Det har liksom varit väldigt många långa dagar.. Aaron har fortfarande körtelfeber stackarn och har också ASmycket att göra. Det gör att vi båda är lite on edge. Också för att det är så mycket som händer där hemma i mitt fall. Det har varit en väldigt turbulent vår på det sättet.. Men det är bra då som idag till exempel när man har lite allmän blues att vi kan åka upp till The Square och köpa kaffe och donut på Cultivar och allt känns plötsligt bra igen, i alla fall för en stund. Sen vet vi båda att det är mycket att göra men det är inget som man riktigt kan göra något åt. Jag känner mig bara allmänt emotionellt trött. Den här veckan har det varit massa strul (och jag vet inte ens om det är löst) för mig med immigration and stuff och jag vet inte hur det blir nästa termin men kan liksom inte göra något åt det för jag vet inte än vilket gör att det bara går massa massa energi åt att vänta och oroa sig. Och samtidigt hade vi två jätteroliga Gene Puerling-konserter med gästartister, men det var också utmattande, och framförallt mitt tempo de dagarna. Och vi har börjat repa med Zappas fd basist Arthur Barrow inför Zappakonserten nästa vecka och det kommer bli supermaxat och kul, men jag är så trött. Jag önskar att jag bara kunde sova och att någon kunde säga till mig att allt kommer bli bra.

tisdag, april 7

Wat

Gick in med inställningen att "HAHA nu är jag redo att bli SÅGAD av Ed Soph!!! Men han spelar ändå ingen roll så vi ska bara göra musik" men det blev inte alls som jag trodde. Istället sa han att jag gjorde saker som han inte hört någon sångare göra tidigare på den här skolan och att det var precis det som behövdes. Han sa att det behövs folk som går emot konventioner och sträcker sig utanför den akademiska lådan på UNT. Jag blev förvånad och lite generad och insåg att jag i min tur gjort en väldigt orättvis bedömning av hans förmåga att uppskatta andra saker än ding dinka ding.  Live and learn.

söndag, april 5

Just letting you know

Ganska intense tillvaro nu när terminen närmar sig sitt slut..!!!!

Denna vecka skrev jag klart mitt orkesterstycke till i torsdags. Måste nu städa partituret en sista gång innan jag trycker upp och binder det på stort papper till dirigenten, därefter måste jag göra stämmor vilket kommer ta ungefär 8000 år.

I fredags spelade vi in med min forum group i en supernice studio där alla grupper får spela in. Kändes bra. Imorgon spelar vi för de andra och därefter ska det bli skönt att lämna den musiken bakom sig.

Jobbar med de 14 (!) charts som vi ska sjunga med Jazz Singers på Gene Puerling-konserten som är om 1,5 vecka. Många toner blir det... Dessutom finns det en harpstämma på ett arr på Yellow Rose of Texas som jag ska spela. Måste dock skriva av stämman själv från partituret när jag nu ska göra det..

Jobbar på mitt examensarbete vilket, in case anyone was wondering, faktiskt är asmycket text om ska ner i ett dokument och det tar förvånansvärt lång tid att analysera allt man har gjort. Det kommer nog inte bli fantastiskt. Men men, det är orättvist när alla andra som går i trean inte har något som helst alls att göra i skolan annat än att skriva arbetet och jag har 15 biljoner andra saker. Nu på onsdag är sista dagen att skicka in text för att få feedback så jag försöker jobba så fort som möjligt.

Har även ett analysprojekt till orkestrering på torsdag. Och sa att jag skulle spela på Jess's Vocal Forum på fredag så jag måste hitta på något att spela på hennes låt.

Dessutom har vi harp ensemble part tests på torsdag så jag försöker öva på de stämmorna så att jag inte ska bli så nervös av Dr Haefners blotta närvaro. Och på Andrés-stycket jag spelar på mina harplektioner.

Veckan efter Singers-konserterna ska jag sjunga superknäppa sopranstämmor på en Zappakonsert vilket kommer bli kul men ta upp reptid.

Väntar på officiella email. Har hittat ett ställe där jag kan bo nästa år dock! Men som sagt, väntar på officiella email..

Och förresten har Aaron fått körtelfeber så inget pussipuss inte minst två-tre veckor framöver. Kul!!

tisdag, mars 31

Tillägg till föregående inlägg

Nu lyssnar jag på europeisk fri jazz och läser feministiska artiklar. Känns gradvis bättre igen!!

Ett random inlägg om min frustration precis just nu

Ok såhär va, viktiga poänger som jag känner att jag behöver få ur mig:

Jag skötte mig väldigt bra på dagens coaching session med vår small group, och med det menar jag att jag inte lät mig själv bli extremt frustrerad över vad som sas, inte sa saker som jag skulle ångra till läraren och lyckades hålla mig till att le och nicka och säga "ja du har rätt" – mestadels.
MEN hallå vad är det här känner jag ibland.
Den här skolan är jättebra på många sätt och lärarna här är jättebra på det som de kan bäst – straight ahead jazz, och i viss utsträckning även den modernare mer straight ahead-stilen. Det är en plats där det finns en massa möjligheter att göra massa roliga saker med JÄTTEMÅNGA bra folk, det är en annan sak jag gillar.
MEN helt seriöst. Jag kommer aldrig att acceptera hierarkin mellan lärare och student gällande vad som är rätt och fel i musik här. Aldrig. Den dagen det händer har jag tappat min själ.

Öppet brev till Rodney Booth:

Kära Rodney, ge fan i att säga vad som funkar och inte funkar när du inte har någon som helst aning om musikstilen du pratar om. Ingen som HELST ANING!! Det är som att vara tillbaka på en dagisnivå av feedback för "friare" musik. Har du missat vad som hänt sedan Ornette? Problemet är att du blandar ganska vettiga åsikter om storform och flöde med att TOTALT DÖDA IMPROVISATIONEN och säga åt folk hur de ska spela, på vilket sätt en viss typ av känsla kommer att uppstå, att den känslan som du får av något är exakt den som varje individ i publiken kommer att uppleva. Hur ska folk här någonsin komma i kontakt med/lära sig lyssna efter/spela den här typen av musik när ni ger ut konkreta "sanningar" i instruktioner som inte har något som helst att göra med musiken som skapas? Jag är glad att du stundtals sa att det var dina personliga åsikter dock. Jag tycker att det är bullshit när du ändå försöker hävda att dina personliga åsikter är vad alla som hör det kommer att uppleva. Jag försökte lite fint säga att det kanske kan vara upp till individen att avgöra om vissa saker funkar eller inte, men du tyckte att det finns generella sanningar som man kan gå efter.
HALLÅ VAD ÄR DET HÄR kände jag ungefär, men jag lyckades låta bli att skratta elakt i ditt ansikte. Jag log bara sarkastiskt och stirrade på dig.

En annan sak. Är det nödvändigt att göra en poäng med variation i Emilio's solo genom att säga "ja alla tycker ju om variation, är det inte så Anna till exempel att om du dejtade någon och så hade du på dig samma kläder varje dag, skulle det inte bli lite tröttsamt för honom då?". Och jag kände ba WAT och sa att "haha jag skiter fullständigt i vad han tycker men jag skulle nog bli trött på det själv" och du Rodney sa att "ja ja, precis, men om han skulle ta dig till samma restaurang varje dag då så blir det ju lite enformigt". Jag menar, är det nödvändigt att bara för att jag är enda tjejen i gruppen göra en liknelse för alla som bekräftar det han just sa, genom att fråga om jag tror att min pojkvän skulle tycka att det vore enformigt om jag hade på mig samma kläder varje dag. Han hade ju också till exempel kunnat fråga Emilio själv om han gillar att äta samma mat varje dag utan att dra in mina kläder och mitt eventuella beroende till en man. Men så är han ju också en gubbig 50-ish-årig gubbe som säger liknande saker hela tiden på gruppcoachningarna. SÅ JAG BORDE VÄL INTE BLI UPPRÖRD

Och jag vet att jag med största sannolikhet kommer att brusa upp ännu mer nästa vecka då vi har coaching inför de andra med Ed Soph. Han kommer att säga saker som jag bara tycker är TOTALT bullshit och jag kommer inte våga säga emot för alla kommer att tro att det som professorn säger är sanning för det är så det fungerar här. Eller så kommer jag säga emot i alla fall för att jag inte kan låta bli och det kommer bli EXTREMT dålig stämning och jag kommer bli extremt mycket argare när jag blir bemött som en femårig FLICKA (okej inte riktigt men lite). Problemet är även här att det som Ed har att säga om de mer straight ahead moderna sakerna vi gör kommer säkert att vara vettiga och bra, vilket LURAR alla studenter att han även säger vettiga och bra saker om det fria MEN HELT SERIÖST DET KÄNNS som att degraderas fyra år i tiden i min utbildning. Och jag hytter med näven i hemlighet som en annan musikalisk-politisk kämpe.

Å andra sidan. De stackars människorna kan ju inte hjälpa att de inte har verktygen för att lyssna på sån här musik. De försöker ju bara ge feedback utifrån den breda musikaliska kunskap som de har. Min europeiska arrogans fullkomligt FRODAS som en riktigt göttig parasit i ett varmt och fuktigt landskap.

Tack och hej

måndag, mars 23

Vardagsvrede

Med anledning av arbetet med den skriftliga delen av mitt kandidatarbete, som jag nu är fullt sysselsatt med, har jag läst ett antal examensarbeten från tidigare år. Många är väldigt bra och har intressanta frågeställningar, men något som slår mig gång på gång är följande:

HUR KAN EN HÖGSKOLA SLÄPPA IGENOM SÅ MYCKET DÅLIG SVENSKA I "OFFICIELLA" KANDITATARBETEN?

Kom igen folks. Inte att man behöver skriva omständigt snirkliga meningar med svåra ord, men särskrivning? Felstavningar? MEN NI HAR JU HANDLEDARE, varför har ingen sagt något!??

Hälsningar // "Känner mig snobbig för att jag just lyckades använda ordföljden "Södra Latins i Stockholm musiklinje" på ett helt casual och naturligt sätt"

Hej

Hej gänget

Sista dagen på Spring Break och vårtemperaturerna har nu exploderat inför veckan. Mellan 17 och 29 grader ska det bli. Idag cyklade jag till skolan i T-shirt och jag har även börjat använda solskyddsfaktor 50 igen eftersom jag brände mig något brutalt i New Orleans när jag "bara" hade 30 en dag.
Ja, vi var i New Orleans och det var ju världens fest! Så himla mysigt att åka bort, kul att se träsklandskapet i Louisiana och häftigt att uppleva energin och viben i staden. Vi åt mycket god mat och hade det allmänt sjukt trevligt. Dessutom bodde vi på ett himla fint hotell så vi kände oss alldeles lagom bortskämda.

Jag har fått många glädjande besked senaste veckan. Och samtidigt gör det också att jag börjar tänka mer på hur saker ska bli och sånt, på sommaren och en massa saker. Allt känns lite lite mer komplicerat än vanligt, och jag längtar även efter familj och kompisar. Men när solen skiner är allt bra igen. Grejen är väl även att jag stressar lite över skolan, över hur mycket jag skulle behöva öva harpa och mitt examensarbete, men egentligen spelar ju det där ingen roll och ändå så bryr jag mig så mycket och bla bla bla och ibland tror jag faktiskt att jag bryr mig alldeles för mycket om vad Dr Haefner ska tycka till exempel.

Härom dagen längtade jag så extremt mycket efter att äta leverpastejmacka på badberget på Furusund.

Klockan är 18:15 och det är fortfarande strålande soligt ute. Det gör mig i alla fall glad.
Hej hej

tisdag, mars 10

Harpan

Kände ungefär att JAG KAN INTE SPELA HARPA THERE ARE BUZZES EVERYWHERE I CANNOT GRIP THE STRINGS SILENTLY AND I SOUND TERRIBLE. Sen så youtubade jag stycket som jag ska spela på masterclass på onsdag och insåg att alla andra på youtube i alla fall spelar den fulare än vad jag gör. Det var ju på något sätt upplyftande.
Men jag står ändå fast vid det första uttalandet på sätt och vis. Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur kass jag är. Antar att det är så som det borde vara.

Och förresten, haha.
Mitt orkesterstycke.
Är. Väldigt. BOMBASTISKT!!!! Mahahaha.
Och låter som filmmusik för en äventyrs/fantasy-film. Använder mig friskt av more is more-metoden i det största klimaxet (ALLA BRASSINSTRUMENT, TIMPANI OCH FYRA PERCUSSION, CELESTA OCH HARPA OCH JÄTTELÅGA KONTRAFAGOTT- OCH BASKLARINETTONER OCH TUBAN MÅSTE SPELA, MERA TUBA, HUR FÅR JAG PLAYBACKEN ATT SPELA UPP CYMBALEN STARKARE).
Och slutet låter av någon anledning som soundtracket till Downton Abbey. Men det är ok. Det är nu uppenbart att jag tydligen skriver saker som låter så om jag bara skriver det som blir, lol. Jag embracear mitt filmiska och bombastiska jag. (oroa er inte, det finns fortfarande massor av toner som inte skulle passa enl de rätta principerna. jag skulle väl aldrig följa reglerna till fullo vet ni väl).

fredag, mars 6

March

Sorry bloggen för försummelse.
Det är svårt att hålla någon slags uppdatering och ju mer man halkar efter desto svårare är det att ta upp det igen. I korta drag kan man väl i alla fall säga att min examenskonsert var för 2,5 vecka sedan och det känns som att det var evigheter sen för att det är så mycket som hänt.

Det var så himla kul i alla fall, konserten!



Jag är mycket nöjd med hur det blev, och lättad.

Förra veckan hade vi två snow days och sen åkte Jazz Singers till ACDA-konferensen i Salt Lake City. Det var himla kul och konserten gick bra! Jag hade en ganska stor feature på en låt som jag är glad kändes rätt bra.


Här med Gabby, Yuri och Marion. Staden var väldigt trevlig och nästan skrämmande REN. Kan ha att göra med att stället är fullt av förhållandevis ordningsamma mormoner.

Som vanligt är det sjukt mycket att göra men jag känner mig ändå inte alls stressad på samma sätt som förut. Bara knega på, liksom.

Idag kom det snö igen så skolan stängde. Det är faktiskt ganska kul med snow days. Alltså, för det första stannar ju hela samhället upp så fort det kommer EN centimeter snö, men det är faktiskt verkligen legitimt eftersom folk är IDIOTER och inte fattar hur man kör på vinterväglag (med sommardäck) vilket gör att det är helt livsfarligt att ge sig ut. Vilket i sin tur innebär att man är strandad där man befinner sig. Det är ju extremt lockande då att inte göra något annat än att ha pyjamasbyxor och titta på The Office en hel dag så det gjorde jag, Aaron och Barnie (hans ena roommate) förra veckan. Sjukt bra.


Såhär fint var det i förmiddags, men nu är allt helt bortsmält. 

Andra helt generella konstateranden:

Senaste dagarna har jag av förklarliga själ behövt tänka lite mer på vad som ska hända eller inte hända i höst, och att tänka på det gör mig lite gloomy eftersom jag inte kan styra det. Och just därför bör jag kanske inte tänka på det. Men det är så svårt.. 

För min egen del känns det som att jag hittat någon sorts inre balans mellan mitt svenska jag och mitt invandraramerikanska jag. Kan liksom embrace:a Sverige mer utan att jag befinner mig någon annan stans.

Jag vet mer vad jag ska äta och sånt här nu. Haha låter som en idiotisk iakttagelse men ni vet, sånt där tar ju lite tid. Typ vilket mataffär jag föredrar att handla i, vilken sorts yoghurt som är den bästa, hur jag kan köpa mer grejer som jag brukade köpa i Sverige (t.ex. är det jättelurigt att hitta helt normala och neutrala havregryn men nu vet jag i vilken sektion det finns) och så vidare.

Det är lustigt, när jag gick på södra fick jag ibland för mig att jag skulle öva på jättespecifika och ofta "onödigt" svåra saker (eller i alla fall ovanliga att öva på om man är sångare). Ett tag brukade jag öva "spanska trappan" med metronom i typ en timme varje dag (ni vet övningen när man sätter metronomen på 40 och sedan växlar mellan fjärdedel, åttondel, triol, sextondel, kvintol, sextol, septol, 32:ondel och sedan tillbaka inom samma metronomtal) Härom dagen insåg jag att jag verkligen har sjukt mycket nytta av det när vi har repat Emilio's metriskt (och tonalt) ASsvåra låtar. Min time är inte så dålig som det ibland känns som att den är. Och jag vet det också för att jag vet när jag inte gör saker i time haha.

Nåväl, nog om detta.

Idag är det precis 6 månader sedan Aaron och jag gick på vår första dejt.
Han är det bästa osv. Bla bla bla. Ni vet ju redan det vid det här laget.


torsdag, februari 12

Waow.. intense

Än så länge lever jag!!
Förra veckan var faktiskt helt sjuk. Än så länge har jag bara brutit ihop i tårar två gånger! Hatar att vara sångare ibland för vissa gånger när man är väldigt stressad slutar rösten funka också och då blir man ännu mer stressad över det.. 
I alla fall. 
Jag sjöng Spain med Bobby McFerrin!!! Och för att göra en lång historia kort kan man väl säga att det var sjukt roligt och spontant och inspirerande och att det kändes som att mitt liv came full circle. Hela veckan och allt som vi gjorde med Bobby var otroligt upplyftande. Igår var Peter Bernstein, gitarristen, här och föreläste också och han hade också massa asvettiga saker att säga som gjorde att jag lite grann kom på igen vad jag tycker om musik och improvisation. Det gjorde mig glad.

Harpensemblen spelade in mitt stycke, så jag har varit och lyssnat på tagningar och grejer och det känns väldigt kul! Låter extremt pling-plong som man kan tänka sig men på ett gulligt sätt.

Jag har skrivit klart alla arr, ute i otroligt god tid (stråkstämmorna var jag och printade på fancy papper tisdag eftermiddag inför repet på kvällen, bas/perc-stämmorna blev klara 30 min före repet i fredags, sångstämmorna skrev jag klart i lördags inför rep på söndagen). På något mirakulöst sätt lyckades vi hitta en tid för ytterligare ett rep nu på söndag så det gör faktiskt att allt känns mycket bättre.

Annars övar jag själv den här veckan. Ibland känns det som att jag inte kan sjunga, men sen repar jag med folk och fattar inte vad problemet var. Det är störigt. Tror att jag bara ska sluta oroa mig. Det är verkligen inte en sekund av konserten på måndag som jag kan göra utan att anstränga mig, haha...

Håller på att skriva på mitt orkesterstycke nu och måste ha med två utdrag av det till Orchestration imorgon. Det är verkligen en jättebra klass, synd bara att jag inte riktigt hinner med uppgifterna just nu.

Aaron fyller 21 på fredag vilket betyder att vi ska gå ut på torsdag kväll och han har en fest-grej på fredagkvällen. Och på lördag är det Valentine's day så då ska vi också gå ut och äta. Imorgon ska jag åka till Kroger efter skolan och köpa brownietårt-grejer och jag ska även typ köpa presenter.... Det blir bra.

Och på allt detta, massa massa massa massa familjerelaterade saker att förhålla sig till. När jag tänker efter är det ju faktiskt ganska emotionellt intensivt för tillfället, men jag klarar mig tack vare det vackra vädret eller nåt.

Ja. Förra veckan var så hysteriskt hysterisk att jag knappt han äta/sova så jämförelsevis känns denna vecka sjukt mycket mer chill även om den knappast är det haha. Det ska nog bli bra till slut. Vädret har som sagt varit varmt senaste dagarna så jag har kunnat cykla till skolan och det gör mig glad.

Hiss-selfie med Onyx. Det är även den harpan som jag kommer spela på måndag.


Aaron och Ella lagar helgfrukost.


söndag, februari 1

What if...

Okej, så jag tror att jag ska skita i att göra klart arret på Box of Secrets och bara spela den solo istället. Dels för att jag har lite kort om tid men också för att jag typ inte vet vad jag ska göra med den. Det är ju bara tre ackord hela jävla låten i 10 minuter??? Och ändå vet jag att jag och andra ibland tycker att den är fin.. är det inte konstigt? Hm. Det här är andra gången jag gör ett seriöst försök att skriva ett utökat arr, och andra gången som jag känner att jag bara bygger ljudmattor utan att egentligen bidra med något nytt. Kanske är det så att jag inte kan skriva vettiga arr till den för att det inte är meningen att den ska ha något extended arr? Den kanske kan stå bara för sig själv? Visst kan den väl det?

Plus att jag då kan ha kvar den i Ab-moll utan att någon blir arg... A-moll vore inte optimalt ur programsynpunkt. Alla mina himla låtar går i öppna konstiga tonarter som C, D och F.

fredag, januari 30

Frustrationen.

Okej helt seriöst.
Det enda som är värre än att boka rep är att behöva omboka dem och inget tycks funka. What the heck people? Också så himla svårt att uppskatta hur mycket rep man kommer behöva. Vad som kommer vara svårt. Det är 37 min skriven musik som måste repeteras med 9 personer, OMÖJLIGT TYDLIGEN.
Åh jag blir lite trött. All den här dumma tiden skulle jag kunna lägga på, jag vet inte, typ skriva den jäkla musiken???

Här är i alla fall en bild då vi båda ser lite konstiga ut.

OCH en annan sak. Ljuset i tunneln är att det varit 17-22 grader senaste tre dagarna. Det lyfter faktiskt väldigt mycket.

Eh

Det som är bra:

1. Jag har förmodligen skrivit fler toner de senaste 2,5 veckorna än vad jag gjorde hela andra halvan av förra året.

2. På något sätt tycker jag att det låter bättre när jag sjunger numera. En av de bra sakerna med att bli äldre/att saker landar/att man plötsligt kanske fattar något utan att fatta vad man fattat.

3. Jag sätter min tillit till högre makter med hela den här recital-grejen vad gäller typ få ordning på rep, noter etc. På något sätt får det mig att få mindre panik nu när jag måste re-schedule två av tre rehearsals med åtta personer som har HELT olika scheman.

4. Jag och Ryan repade svit för sång och fagott för första gången i förrgår och det var så himla roligt. Jag önskar att det fanns fler tillfällen för mig att sjunga det stycket. Önskar att det fanns mer sån repertoar, eller att det fanns något sorts forum för den repertoaren (kategori multitonal duett för jazzsångerska och till exempel ett "klassiskt" instrument).

5. Det ska bli kul att spela in mitt stycke Skogen numer The Woods med harpensemblen på tisdag. Om jag inte hade haft så mycket annat i huvudet för tillfället hade jag nog kunnat tagga inför det mer dock.


Övriga konstateranden:
Så igår kväll skrev jag min String Orchestra assignment dvs komponerade enligt modern stil för stråkorkester. Av tre timmar spenderade jag två på att vara allmänt irriterad på sibelius som inte ville spela upp mina extended string techniques på ett över huvud taget acceptabelt sätt, och tillslut var jag så arg på att alla toner jag började skriva var FULA FULA FULA så då satte jag en timer på 60 minuter och tänkte att "whatever's on that page in an hour is what will be presented tomorrow in class", och så skrev jag bara nånting. Och det lustiga var att i morse när jag lyssnade på det igen tyckte jag inte att det var fruktansvärt.

Nåväl. Allt är lugna gatan förutom att jag har big portions of två jättelånga arr kvar att skriva, och massa bearbetning på de andra tre, och att jag till nästa vecka även måste lägga till träblås i arret på det som jag skrev till Orchestration idag.

Ibland är det så svårt att koncentrera sig också. Jag har ingen uppfattning om om jag kommer behöva lägga 6 eller 14 timmar per dag på arren i helgen heller. Så svårt att uppskatta hur lång tid det kommer ta!!!

Önskar verkligen att jag hade mer tid att typ Skypea med folk därhemma men helt seriöst, varje ledig timme går till arren.
Lovar att höra av mig mer nästa vecka!! (eller försöka.. Bobby McFerrin är på skolan i fyra dagar!!)

tisdag, januari 27

Charge, execution

Känner mig väldigt tacksam över att få ha haft helg tillsammans med den här pojken.


Jag har lyckats boka alla rep som jag ville ha med musikerna. Hatar att boka rep, hatar hatar hatar. Det är det absolut jobbigaste med att göra någon typ av projekt. Tror alltid att folk ska tycka att jag är jobbig, men som Aaron sa: det kan ju faktiskt vara så att folk tycker att det är roligt att spela musik.

Har extremt intensiva två veckor framför mig, men känner ändå att det är under kontroll. Jag prioriterar att sova och träna så att jag inte blir sjuk. När jag är glad kan jag frångå mitt ego och istället för att skriva allt för omständliga och pretentiösa saker skriver jag det som musiken behöver. 

torsdag, januari 22

Lättnaden.

Efter att ha pratat med Aaron kom jag fram till att den där planeringen ju inte var rimlig.
Nu har jag sagt till Drew att jag inte kan spela hans recital vilket kommer att spara mig 14 timmar + övning. Ångesten alltså att behöva säga upp ett sånt commitment, men Sonja ville göra det istället för mig och hon är hur bra som helst på sånt så jag är i alla fall inte orolig för att jag screwar up helt. Det är en av de bästa grejerna med att ha harpvänner här alltså – man är inte ensam och om saker händer finns det andra som kan ta ens gigs.
Känns så himla bra, även om det är jobbigt att behöva komma fram till sånt där.

All dat shit.

Jag önskar att jag inte behövde skriva. Att jag bara kunde skriva för att jag själv ville det och inte för att det var någon deadline.
Problemet är att när jag inte "behöver" skriva så gör jag det inte. För att jag är för lat eller nåt, kanske, eller bara inte förmår mig själv att fatta beslut. Och jag behöver ju skriva, för att få ur mig saker – det vet jag ju. Det finns saker som behöver komma ut men jag önskar att det inte behövde vara massa saker som står på spel beroende på hur det som kommer ut blir.

Det har gått två dagar i skolan och jag är redan stressed out. Eller, inte sådära "har så sjukt mycket att göra att det är överväldigande" egentligen, mer att jag känner mig väldigt pressad. Det är höga krav som ligger på mina axlar just nu, och det är ju krav som jag själv ställer för att jag vill att andra också ska tycka det är bra osv.

Detta gör att jag har ungefär 0% tålamod med Aaron, som i sin tur hanterar skolstarten genom att bli lite lätt urspårat bipolär. Eller alltså, det är mer att vi tar betydligt vidare svängar än vad vi vanligtvis gör. Ena sekunden är allt verkligen dödsfint och vi gör quesadillas i våffeljärnet och i nästa blir vi båda plötsligt alldeles envisa och barnsliga och irriterade. Sen går det sådär fram och tillbaka, men oftast är det bra. Nåväl. Adjustments. Han kom i alla fall med i 3 o' clock lab band efter auditionsen så det var ju väldigt kul.

Så. Här kommer ett litet schema.
Vecka 4 (denna vecka) första repet med orkestern som spelar på Drew Zarimba's recital på söndag.
Vecka 5 String arranging assignment orchestration, tre rep med Drew's orkester och fyra timmars inspelning på söndagen.
Vecka 6 Bobby McFerrin är på skolan mån-tors, konsert på torsdagen då alla som går sång är med. Tisdag morgon ska harpensemblen spela in mitt stycke The Woods. Har även woodwind arranging assignment, samt att jag den veckan måste ha större delen av alla rep till min recital, vilket innebär att alla fem arr måste vara klara till dess.
Vecka 7 sista repet inför konsert, arranging excercise strings/woodwinds, Aarons födelsedag, Valentine's day, pappa kommer och hälsar på på lördagen.
Vecka 8 Min senior recital, tillika application för GAC, på måndagen. Freakade ur lite idag när jag insåg hur många professorer som kommer bedöma den där konserten. Tre dagar efter den måste jag lämna in ett utkast på orkesterstycket som vi skriver som final project i orchestration.
Vecka 9 Jazz Singers åker till Salt Lake City och uppträder på ACDA konferensen, vilket betyder att all memorizing till det ska ha skett by this time. Men här är det ju lugna gatan.

Eh. Vet inte riktigt hur det här ska gå.

måndag, januari 19

Vardagligheter

Catie fyllde 21 igår. Sååå många sorority girls i vårt hus!!!…. hade tänkt vara trevlig och social och entusiastisk, men freakade gradvis ur och retirerade till Aarons hus. 

Det här med att craft:a saker for fun är en annan sån där stereotyp sorority grej som folk gör. 
Vid 18:30 var det ungefär sju tjejer här och pyntade allting superseriöst, och ska man ge bort en vinflaska gör man det inte utan att ha klistrat på massa små blingsaker eller rosetter på den först. Härom dagen limmade Kelsey små blåa glasstenar på en random vinflaska tills den var alldeles täckt. Nu har vi den i köket. Alltså, det är ju fint, men min spontana känsla är ändå "but WHY?". 

Annat på hem-fronten. Ganska roligt ändå att se Harper, May och Rocky igen – husets tre hundar. Ganska äckligt att jag verkar vara den enda som freakar ur över mängden hundhår på golvet?? Nåväl. Vi har försökt införa någon sorts vacuum&trash weekly schedule och än så länge har det ännu inte dammsugits. Vi får se hur det går. Tills vidare fortsätter jag att använda ballerinaskor när jag går ut i vardagsrummet eller köket eftersom jag inte vill ha allt ÄCKELPÄCKEL fast i mina strumpor.


I morse bakade jag och Aaron i alla fall mixed berry scones till frukost. Jag är även mycket glad över att ha köpt en stavmixer, så nu kan jag äta billig mat såsom soppa igen. Vince's CD/kassett-spelare är trasig så jag måste googla nåt ställe där de kan fixa det (eftersom jag verkligen DÖR av att bilen inte kan spela CD-skivor!! lol, i-landsproblem). Vädret är plötsligt jättefint här igen, med typ 16 grader och sol. Typiskt texasväder = helt oförutsägbart.

I kväll är det house show/fest i The Hot House, eftersom det imorgon är Martin Luther King Jr Day och alla är lediga.

Tills vidare fortsätter jag att skriva toner.


lördag, januari 17

Random random random

Ibland känns det som att jag lurar dem när jag sitter där och nickar trovärdigt. "Only the ones with the highest level of musicianship get accepted to this certificate program. As long as you get approved by the professors, I will stand behind it too". Yes yes, det är minsann jag det. Nick nick. Jag går ut från de där mötena och känner plötsligt att "wait, am I fooling them all now?". Making them think I might get accepted. Vad vet jag om det liksom. Vad är det ens för nivå på det jag håller på med? Ingen aning. Har liksom inte tänkt på det riktigt förut, mer att det verkligen är det som jag känner att jag vill och borde göra. Vad letar det ens efter? Jag vet inte var det här passar in. Så sitter jag på de där mötena och de säger till mig att det aldrig gått någon på jazz studies på det programmet och att kraven på artisteri är betydligt högre än det som accepteras för master, och att det bara är det allra bästa som accepteras. Och trots att de säger det där sitter jag kvar och tycker liksom fortfarande att det är högst rimligt att jag ska ansöka, och det är det som gör att jag känner att jag kanske lurar alla. Lol.
Graduate Artist Certificate in Music Performance. Det som jag ansöker till med min recital.

Det enda som stressar mig lite är att jag inte riktigt vet till vilken grad min tid kommer begränsas av att skolan börjar. Det brukar väl vara jämförelsevis lite lugnare i början, men hur mycket? Mindre än en månad kvar nu.

Jag måste boka rep. Jag hatar att boka rep. Av någon outgrundlig anledning. Får samma typ av extrem ovilja som jag tidigare haft av att behöva ringa "formella" samtal. Det är inte ens svårt – föreslå datum, se vad som funkar. Varför känns det så extremt jobbigt?

Varför sa jag att jag kan spela i Drew's orkester när hans inspelning/konsert är två veckor före min konsert? Det är en sån sak som jag inte riktigt vet hur jag tänkte. Eller, det ska väl bli kul antar jag. Men varför? Jag visste ju att jag skulle ha annat att tänka på. Och nu måste jag titta på hans himla stämmor i veckan som kommer, när jag även behöver öva på mina grejer. MÖÖÖG.

Igår kväll var planen att jag skulle äta middag hemma med min dator, och att jag skulle spendera hela kvällen med mina arr. Istället hängde jag med Aaron, Kyle, Scott och Greg till Mellow Mushroom och åt pizza, och sen tittade vi på Frozen hemma hos Scott. Tror typ att det kanske inte gjorde så mycket ändå. Jag var så trött och oinspirerad innan så det är svårt att säga om jag hade fått något gjort.

Jag vill verkligen att de här arren ska bli bra nu. Idag skrev jag klart alla toner på ett av dem och det blev bra. "Bara" tre kvar.
Ibland när jag tänker på det för mycket blir jag lite överväldigad och känner mig otillräcklig/att jag har för ont om tid. Men oftast tänker jag inte och då gör jag bara istället. Vilket så klart är mycket bättre. Det går alltid bättre när man inte tänker annat än på själva det man skriver.



onsdag, januari 14

Winter break

Winter break. Wow, vilken grej. Nu är jag tillbaka i Denton efter två veckor i Sverige och två veckor i California. Det känns ganska bra att känna att man har ett sammanhang igen på något sätt. Något att göra (lite lätt påspätt också av att jag har SHITLOADS att göra nu den kommande månaden). 

Sverige: Så himla fint att träffa familj och vänner igen. Kallt och mörkt, men även fint. Konstigt att stå på arlanda och tänka på engelska när alla pratar svenska omkring en. Gick snabbt att komma tillbaka till svenska etc dock, vilket dock kanske bidrog till den lite generellt konstiga känslan jag hade. Allt var så likt som det var förut. Som att de senaste fyra månaderna aldrig hade hänt, ungefär. Och jag längtade efter Aaron. Men som sagt, episkt episkt bra att träffa nära och kära. Dock saknar jag er mycket mer nu än vad jag gjorde precis innan jag åkte (missförstå mig rätt). Antar att man vänjer sig.




Santa Barbara och California in general: Vi har haft det så sjukt bra. Sol, ledighet, mycket god mat, mysimys och kramikram. Några highlights var utflykten vi gjorde då vi gick upp för ett av bergen, Santa Barbaras botaniska trädgård, strandpromenader då vi hittade både bläckfisk och haj-ägg, en tre-dagars utflykt till Six Flags (det sjukaste som NÅGONSIN har hänt i berg-och-dalbaneväg), Mountain High (absurt att åka snowboard och titta ut över någon slags stäppöken och berg) och LA. Mycket mycket bra. Och så redo nu att göra saker igen.