Sidor

måndag, augusti 11

Tick, tock, tick, tock

Ja, vad ska man säga.
Shit pommes frites.
Faktumet att jag ska åka själv skrämmer mig förvånansvärt nog inte alls. Det trodde jag ändå att det skulle göra. Jag känner mig trygg i grejen att göra det här på egen hand.
Det enda som i nuläget skrämmer mig är den ännu okända vikten på mina väskor, vilket nog ändå måste ses som något positivt. Jag är lite för trött just nu för att känna några känslor alls gällande morgondagens avsked. Och tisdagens.
Det är liksom det som är så konstigt också. Jag är alldeles för lugn!? Eller, inuti finns många känslor. Spända, längtande, nyfikna, glada känslor, men också några ovetande, nervösa, oroliga, och sedan därtill även en bunt ogripbara rörande de många avskeden.
Frikkin insane.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar