Sidor

lördag, augusti 23

Jazz fundamentals proficiency exam

Igår gjorde jag en ny grej: kuggade ett prov i musikteori.
Det var den mest absurda upplevelsen. SÅ. SJUKT. SVÅRT. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva. Det kändes som att jag blivit tränad hela mitt liv inför den stunden. Det blir väldigt mycket musiktermer nu men jag måste typ uttrycka min upplevelse av denna SÅ SJUKT amerikanska situation.

Det var tre prov – teori 1, gehör och teori 2. De motsvarade alla varsin kurs, och för att bli godkänd behövde man få minst ett B dvs 80%. Vi var kanske 20 pers som skrev det första provet och gehöret, typ fördelning 16 masterstudenter och 4 bachelor – alla dudes såklart förutom jag. Vet inte varför, men här är jag mycket mer medveten om att jag är tjej än vad jag är hemma. Tror att det kan ha att göra med att de gör mycket större skillnad på killar och tjejer in general hela tiden.

För det första var det första gången jag gjorde ett amerikanskt prov – dvs förvirringen var total i början när jag skulle förstå hur jag skulle fylla i mitt namn på svarslappen (som hade såna där små bubblor som man kryssar i som är med i collegefilmer!), och sen hade alla frågor 4-5 alternativ som man då kryssade i på bubbellappen. Easy peasy, tänker man, och blev även extremt medveten om den bubblande tävlingsinstinkten inom mig. Typ "Jag ska skriva klart först. Jag tänker få bäst resultat." Osympatiskt! Men nåväl. Sen inser man att det är 100 frågor och man har 50 minuter, dvs i snitt 30 sekunder per fråga. Och sen inser man att det är det mest amerikanska i "hur man lär sig harmonilära" man någonsin upplevt. Helt seriöst 30 frågor som var "vilken skala är det här" och uppradade toner, sjuuukt onödigt svårt stavat typ "Cb, Db, Ebb, Fb ---". Plus då att man måste åminna sig om vad skalorna heter på engelska, och bara för att klargöra – vi snackar alltså inte snackar bara kyrkotonarter, utan ALLA FRIKKIN SKALOR NI KAN TÄNKA ER!!! Typ helhalv/halvhel, majorbebop, minorbebop, augmented scale, minor blues/major blues, pentatonics, 3rd/5th/2nd mode harmonic major/minor scale, alla varianter på mixolydisk, alla obskyra varianter på kyrkotonarter (typ lokrian nat 2, lydian + 5) OCH SÅ VIDARE I OÄNDLIGHET. Trodde typ inte ens att det fanns så många skalor tills jag såg dem alla samlade. Och så analys osv.. Jaja. Nåväl. Det var i alla fall väldigt mastigt, men första delen var i alla fall mest "vad är det här". Om ni undrar gör det inte saken speciellt mycket lättare att det finns svarsalternativ – det gör snarare att man ibland ba "men vilket av de här två anser DE är det rätta då?" när båda är lite möjliga. Hela sista sidan var 25 frågor där det bara var "are these voicings correct" i enlighet med stämföring, förhållande till vilket ackord som ska spelas, förhållande till föregående klang osv. Också förhållandevis subjektivt, och sen har man bara "correct" eller "wrong" att välja på! Hysteriskt.. Gick därifrån och var typ inte riktigt säker på hur det hade gått.

Därefter var det aural vilket var det mest amerikanska gehörsprovet ni kan tänka er. Snacka om mossigt upplägg. Typ 85 frågor på 45 minuter, alla moment vardera typ 15-20 frågor där det bara är en skala som spelas upp och sedan ska man pricka i vilken det var. Extremt effektivt, två gånger uppspelad schupp schupp vidare till nästa, skyll dig själv om du tappar bort vilket exempel vi är på. Sen var det ackordkvaliteter med färgningar, melodiläsning (inga diktat), harmonikläsning. Over all var det mastigt men inte allt för svårt för ett tränat öra ändå. Det provet kändes ändå mer som att jag visste att jag skulle pass:a, även om man ibland kände att man höll på att bli helt knäpp i huvudet och inte hörde skillnad på någonting längre, efter att ha hört 20 skalor på raken eller 10 ackordprogressioner eller whatever.

Efter gehöret (som ja, gick bra) hade resultaten från test 1 kommit upp. Alla hade fått hitta på en fyrsiffrig kod, så resultaten kom upp liksom på en tavla där det stod alla koder och hur många procent man hade fått. Av de 20 som skrev var vi åtta som fick över 80% och alltså gick vidare för att göra prov 2. Jag fick 90% så det kändes ju ändå bra (dock två som fick 93 vilket var störande..). Anyhows. Prov 2, heja heja tänker man då, hur mycket svårare kan det bli?
Svaret är: sjukt mycket svårare. Som sagt, jag har aldrig gjort ett så svårt prov. Jag har (tack och lov) aldrig tidigare suttit på ett prov och ba "omg. jag kommer inte hinna. jag vet inte vad svaret på det här är. jag hinner inte tänka ut. vad är klockan, det här tar alldeles för lång tid. vad ÄR det här ens?" osv. Men det som var så sjukt också att det fortfarande var sådär amerikanskt dumsvårt! Kändes det som i alla fall.. typ "skulle jag ha lite mer tid på det här skulle jag ju kunna räkna ut det" eller "i en verklig musikalisk situation skulle jag veta vad det här blir". Men, det är inte det som man skulle visa på provet. Man skulle visa att man kan det utan och innan, att man vet det för att man bara vet det och att man kan principerna per automatik. 85 frågor på 50 minuter och vissa svarade jag inte ens på till slut för att jag ba "jag hinner inte ödsla tid på att försöka förstå vilken skala det här är". Hela sista två sidorna var helt absurda – suuuuuperskumma melodiska exempel på två takter, där man skulle analysera vilken skala de indikerade, och då snackar vi typ två kyrkotonarter av 20 frågor, resten var bara så raaaaandom skalor där även det underbara alternativet "none of these" ständigt var närvarande. Äej shit, det var surrealistiskt. Nåväl. Till slut var det över, jag hann i alla fall till slutet och kände helt ärligt att jag inte hade kunnat göra speciellt mycket mer. Det var bara de där amerikanska, innötta grejerna som jag helt ärligt inte kommit till att nöta in (kanske för att mentaliteten i Sverige är att det är onödigt att gå så extremt djupgående med de sakerna). Fick 59%. Ingen av de som tog testet klarade sig över 80.

Vet inte om jag behöver det, men antar att jag ska ta den kursen som heter jazz fundamentals II då. Blev typ ändå lite inspirerande nedtryckt – hemma har jag alltid haft det så lätt med de grejerna, alltid legat i framkant, alltid kunnat utantill osv. Och jag har alltid fått höra att jag kanske inte behöver vara så innött på de grejerna egentligen (vilket säkert är sant i många avseenden), men för att fixa de systemen som de jobbar efter här, och att lära sig de principerna tror jag att man måste kunna hela den grejen bättre än vad vi lär ut i Sverige. Det är liksom som allt här egentligen – man har olika sätt att se på det. I Sverige anser vi att man kan gå en kurs i arrangering utan att kunna alla skalor. Det anser man inte här. De har extremt tydliga progressioner för vilka kurser man ska ta först för att få gå vidare till nästa, och det är bra på vissa sätt (ingen faller bort, alla lär sig ordentligt, de har en tradition osv), men samtidigt känns det ju lite frånvänt den reella musiken ibland kan jag tycka. Spännande ska det bli i alla fall. Och som sagt, ändå en lite skön känsla att känna sig så nedtryckt av ett prov i något man trodde man var fett bra på, och som man brukar vara bra på jämfört med andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar