Sidor

söndag, augusti 3

10, 9, 8...

Nedräkningen är nu ett faktum – idag var det nio dagar kvar. Helt sinnessjukt. På så många plan är jag inte redo. Eller? Man kanske aldrig blir speciellt mycket mer redo än såhär. Det är så många som jag inte kommer hinna träffa, och så många som jag kommer träffa alldeles för lite innan det plötsligt blir ett hål, en pöl, vid namn Atlanten mellan oss. Å andra sidan, jag skulle aldrig kunna träffa dem "tillräckligt" inför en sån sak. Ryck bort plåstret bara.

Trött i armarna efter att ha åkt ungefär 20 varv (kanske något överdrivet) vattenskidor. Tre fall senare (och en tånagel fattigare) kan jag konstatera att jag ännu inte lyckats åka på en skida, men skam den som ger sig. Nya friska tag i morgon eller så. Vattnet är i alla fall varmt, plums plums.

Igår fick någon sorts "förtryckt" husmoder inom mig leva loss totalt – bakade blåbärsscones och gjorde sedan bär-grädd-tårta med egenvispad maräng på av mig och Erik självplockade bär.

Vad mer kan nämnas..? 
Jag ska bo på nedervåningen, striden är nedlagd nu. Känns ändå bra med tanke på allt. Och jag ska bo med en jättegullig hund! Det blir nog kul.

Idag har jag funderat på fenomenet Allsång på Skansen, och jag har konstaterat att jag inte gillar det.
Och så har jag tänkt på när en övertygelse är trångsynt eller insiktsfull. Svårt att komma fram till något. Mest intressant för ens egen hjärna att fundera på.

Lyssnade på delar av en P3-dokumentär om kidnappningen av Erik Westerberg 2002. Sjukt och obehagligt, men även lite fascinerande på ett abstrakt plan.. världen är så himla sjuk, både så nära och långt ifrån. Om den ändå vore mjukare.


Erik och Kristin matchar badkläder. We approves!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar