Sidor

fredag, juli 25

Sommaren i city

Det är som att hela min tillvaro är en enda lång väntan… 19 dagar.
Igår kväll var fina flickorna här och drack drinkar. 
Dance it out, dance it out. Ponponpon finns alltid där, för alla tillfällen. 


Som om jag inte riktigt är närvarande i stunden på ett konstigt sätt. Önskar hela tiden att jag vore någon annan stans, gjorde något annat som skulle vara mer optimerat just för den stunden. Det är så konstigt. Jag brukar inte känna så. Jag antar att det också är kopplat till den generella känslan av utdragen väntan.  Jag är i stan, övar lagom mycket inför konsert på söndag, sitter lite på innergården i en solstol. Träffar folk, däribland mina kusiner som sover hos mig i kväll vilket är kul och mysigt. Började sortera noter idag. Försöker hantera solskenet, faktumet att jag skulle vilja ligga på en strand men ändå har saker att göra. Typiskt svenskt stressyndrom. Så fort det är fint väder mår man dåligt för att man inte är ute, och för att det när som helst kan försvinna. Det är så varmt. Jag promenerade till söder och tillbaka för att ha frukostdejt med Josefin idag och rann ungefär bort av fukten, men på ett ganska härligt sätt. Försöker acklimatisera mig. 36 grader i Denton nu. 19 dagar.


tisdag, juli 22

Sommarnatt

Tänk då känslan av att jag och Anna halvnäckade i detta..! <3


Kom,
ja, du
kom följ mig i hagen,
din lena hud är en smekning mot vinden
den fångar ditt blonda hår i ett andetag.
Livets ström, varm och öm.

Bland ljung och kaprifol finns den som sökte dig.
Kom, följ med 
till en plats i en dröm.

När solen ler är snart drömmen ett minne blott.
Där bara blomstren ser finns den vännen du aldrig fått.

Håll min hand,
följ med mig till ängens slut.
Låt hjärtat som bultar stadigt i ditt bröst
leda stegen till dimmornas land,
så mjuk i din starka hand,
du närmar min hals med ditt ansikte.
Andas in,
du är min igen.

Under björkarnas sus,
i dina ögons bleka ljus
blir en del av din själ kvar
under mitt befäl.

I nattens ljumma fläkt svor du ed om ett nytt beting,
men hennes rygg var täckt, så du anade ingenting.

Tidens ström, varm och öm

En så fin helg på landet på Furusund med mina A:n. 
Sol, doften av hav, ljumma vindar, puffiga moln, kvällsbad i spegelblankt vatten, glass, lek, smultron.
Miljöombyte är fantastiskt, skärgården är fantastisk. Mina fliskor är fantastiska.





Mamman var med på Blå måndag på Skansen igår. Hon var lika fin och bra som vanligt.


Iakttagelser: skulle behöva köpa en bil, men det är så himla dyrt och jag har ingen inkomst. Och en Bose-ljudanläggning men det är mer högst rimligt att jag faktiskt köper, men först när jag kommit hem från them states. 

I kväll konsert i Ängelsberg. Trodde jag hade en jobbig bil-issue till helgen men det tycks ha löst sig och det är jag mycket tacksam över. Jag älskar att springa. Snart är jag klar med den himla texten på Atterbergs Sommarnatt som har tagit hur lång tid som helst. Svårt när man vill vara lagom poetisk och inte bara skriva vad som helst, och till en färdig rytm och melodi. Väldigt bra träning märker man. Jag vill inte längre skriva bara vad som helst, även om man så klart kommer ha faser med det där till och från.

Min nedräkning på telefonen säger 21 dagar. Alldeles nyss var det ju 35. 
Tiden går obehagligt fort, men jag längtar så!!


fredag, juli 18

Almost as pale as moonbeams are


Två fina konserter med Luscinia, Tyska kyrkan och Hörkens kyrka som ligger låångt långt bort mellan Kopparberg och Ludvika. Ett fint roadtrippande har börjat! Tur att vi är så goda vänner.. haha. Liten paus nu till på tisdag då vi ska åka åt samma håll igen. Tills dess lite ledigt, och jag, Anna och Astrid planerar att åka en sväng till landet. Mysigt ska det bli. 

Jag måste äta ur frysen och börjar få separationsångest från Harpi. En av mina roommates har kontaktat mig och HEHE vi får se hur det här blir.. :)


onsdag, juli 16

YES LYCKADES LURA DOM. skoja jag har bara goda avsikter

Hurra, jag och Stirröga klarade ambassadtestet!
Även om vi hade lite problem att ta oss ut. Efter att ha återförenats med iPhone tänkte vi följa efter personen som gick framför ut genom dörren som just stängdes. Tryckte som vanligt på den typiska nödutgångsöppningen på glasdörren, men dörren öppnades inte. Den lätt panikhetsiga utbrytarsidan hann då direkt vakna till liv, och vi gav oss på dörren med "tryck-lås" flera gånger till, allt mer aggressivt för VARFÖR ÖPPNAS DEN INTE, och då kommer en stor amerikan med tuffa väktarkläder och ropar irriterat på oss att "Ma'm, if you read the sign you'll see that it says WE unlock the door for you!", och vi försökte skratta bort situationen och ba "BUT IT ALSO SAYS PUSH, HEHEHE" och de tre närvarande, uniformklädda männen tyckte inte att det var speciellt roligt alls. Till slut kom vi ut. Slutet gott.

tisdag, juli 15

Ljusa kvällar i Juli

Ungdomens glada dagar, osv!
I fredags kväll – middag och drinkar med Matilda och Astrid hemma hos Matti.
Lördags kväll, samma upplägg fast hos Astrid, följt av Thaibåten, observation av den hysteriskt långa kön till Trädgården, och F12. Mycket kul kväll, och festligt på ett sånt där sätt när man lägger sjukt många pengar på tequila och dansar på ett podie. Det fanns cash, för att använda ett gammalt kärt uttryck, sen försvann de. Tur att jag inte klubbar så ofta..
Mysigt i alla fall att promenera Nybrogatan upp med Astrid och prata låtsasdanska i morgonljuset vid 5.





Igår var en dag av perfekt väder. Sjukt skönt  när det är mulet men fortfarande 24 grader efter att ha haft sol i en vecka. Jag och Josi hängde, käkade (pannkaks)lunch och promenerade, och på kvällen var jag, Anna och Astrid hos Hallby. Det var också himla fint. Puss och kärlek. Jag har så sjukt fina, intelligenta, kloka, insiktsfulla, roliga och snygga kompisar. Imponeras nästan över mig själv, att jag lyckats hitta dem.

lördag, juli 12

Preparationer

Så har vi spelat de två sista konserterna, jag och Josef, i Västerås och Älvsjö. I alla fall de sista på en väldigt lång tid. Känns konstigt och lite sorgligt. Jag kommer verkligen att sakna att spela ihop – det är så himla lätt, och alltid kul.





Annars – idel fix med USA-relaterade saker och jag är så trött på att allt tar så himla lång tid. Fick i förrgår dokument som processats i sex veckor borta på UNT, som jag behöver till min visumansökan. Allt är så sjukt omständigt, med formell, aggressiv engelska ibland svår att förstå, hysteriskt röriga sidor där man hinner komma till page 8 på ansökansformulär innan det framgår att man måste ha fyllt i en annan grej på en annan sida, och betalat den avgiften, innan man kan fortsätta till page 9, och allt tar då jättelång tid och man är SÅ förvirrad, men, allra mest är det hela grejen att det skapar en osäkerhet och en oro att "vad händer om jag gör fel?" och "tänk om jag missuppfattade" och "är det här verkligen rätt avgift?". Plus att det är jättedyrt. 

Det är en ständig och underliggande oroskänsla, som tar massor med energi. Det är som att jag inte vågar lita på att det kommer att lösa sig förrän jag står där på plats, med visum i hand och har fått tag på mitt boende och kommit med på de kurserna som jag ska ha och allting rullar. Jag vågar liksom inte lita på att det ska lösa sig riktigt, och det gör mig så trött… Eller, jag är på något sätt rädd att om jag litar på att det löser sig kommer det på något sätt bli som när man tar ut saker i förskott, och saker just därför inte blir av. 
Och till saken hör även att det som sagt tar otroligt mycket tid. Jag har helt seriöst lagt minst 15 timmar , effektiv tid, den här veckan på att sitta med min dator och läsa dokument, försöka förstå, läsa kurskataloger, svara på 800 miljarder frågor om huruvida jag är en terrorist eller inte, listat alla mina resor senaste fem åren och alla resor till USA ever (alltså christ!), osv osv osv. GAAAHH.
Och samtidigt fattar jag att det är ett lyxproblem. Det är fantastiskt att jag ska få åka. Jag är jätteglad. Synd bara att det är så satans jobbigt, hemskt och uttröttande på vägen…

tisdag, juli 8

35 dagar

Dödssol och sommar i två dagar, och plötsligt börjar man tänka att "varför åkte jag inte till landet förra veckan när jag hade 6 dagar ledigt?" och "varför gjorde vi inte utomhusaktiviteter?", för man har redan glömt bort att det var regnigt och hemskt och kallt. Konstigt det där.

Jag är i alla fall i Tyresö och solar, badar, läser bok. Vilket gör mig lite lagom rastlös. Känns som att jag borde göra något vettigare men vet inte om det är en faktisk bra känsla av ineffektivitet eller om det är för att jag inte slappnat av tillräckligt än. Men det vore ju helt sjukt om det vore så egentligen. Jag har ju haft en så sjukt lös tillvaro senaste månaden, jämfört med hur det hade kunnat vara. Jämfört med alla som har normala jobb. Min att göra-lista är fylld av de där små sakerna som man i vanliga fall inte skriver upp eftersom det är sånt man "klämmer in" när man har en stund över – typ sortera noter, städa skrivbordet på datorn osv.

Jag längtar så efter att åka. Det är som om en inneboende rastlöshet i djupet av bröstet ligger och bubblar, väntar, bider sin tid. Har börjat planera i mitt huvud hur jag ska lägga upp packningen, hur jag ska få med mig sommarkläder, yllekappa och yogamatta, hur många par skor som faktiskt är rimligt att ta med och hur jag ska kunna välja Best of Garderoben.

lördag, juli 5

I wasn't born of a whistle or milked from a thistle at twilight

And though my wrists and my waist seem so easy to break
still, my dear,
I would've walked you to the very edge of the water
And they will recognize all the lines of your face
in the face of the daughter
of the daughter, 
of my little daughter

And darling, we will be fine
but what was once yours and mine appears to me
a sandcastle
that the jibbering wave takes

But if it's all just the same, then, will you say my name
(say my name?)
in the morning,
so that I know when the wave breaks


Mina naglar är fulare än någonsin


Såhär ser det ut i student-stugkomplexet där jag ska bo i höst! Iih!

Solen, solen, solen. Smörjer in mig med 50 men får färg ändå. Övade harpa 20-21, mellan matcherna.. försöker lära av mina misstag. Träffade Jonathan idag, vi käkade glass och kollade lite på några av hans låtar. Ska få vara med på ett hörn vilket är så kul! Blir starstruck av mig själv för det. Tänk om jag hade vetat att det skulle bli så när jag gick i trean på södra och bara visste vem Jonathan var på håll..

I morgon spelar jag och Josef igen, det ska som vanligt bli kul också.

fredag, juli 4

I have washed a thousand spiders down the drain

Världen är en bättre plats när det är sol.
Idag har jag känt att Sverige är det vackraste som finns och att den svenska sommaren är världens bästa dag. Fick förståelse för nationalromantikerna och kände att det kanske har att göra med att man har överlevt en fruktansvärt lång, hård och evig vinter som gör att man uppskattar solen på ett annat sätt än de, som bor i behagligare klimat, gör.

Jag har suttit på innergården, fixat med amerikagrejer, ätit sorbet. Jag och Josef promenerade i solen till söder och käkade lunch, det var fint. Jag älskar mina nya shorts och haremsbyxor. Och så gjorde jag precis en inte så rolig, men som vi kommer kunna skratta åt i efterhand, upptäckt som jag förmodligen kommer att berätta för mina barn om. Kallduschen, som en fin avslutning på dagen! Haha.

Annars kan jag även berätta att jag nu har premiärat grejen "grannarna säger åt dig att sluta spela". Typ ändå lite bra jobbat, efter snart tre år? (oj vad sjukt kände jag precis..)
Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag började spela arpeggios 20 över 10 i perfekt samkörning med fotbollsVM.. pling plong säger klockan.
"Hej hej, det är grannen under! Måste du spela piano precis just nu.. det är fotboll och vi har några vänner över"
"Det var faktiskt harpa..".
Tacka vet jag tiden när Johanna bodde under mig. Hon brukade ju typ be mig om att spela på kvällen...

Tänk om jag inte kommer hem?

Oh my. Jag har hittat var jag ska bo, allt som är kvar är att skriva på kontraktet.

Vad håller jag på med den här veckan? Jag vet inte. Går omkring, köper byxor, träffar folk.Ibland regnar det, och ibland infaller det precis med att jag vill springa vilket är lite förargligt. Mina matvanor är dygnsrytmmässigt fucked upp. Beach -14 känns kanske inte jättemotiverande när man aldrig har en anledning att ta av sig kläderna pga evig kyla.

I morgon kanske jag ska vara så lustig och ställa en klocka.

tisdag, juli 1

You fool nobody but yourself

Den här grejen med att ha Anna och Astrid kan ju vara det som jag är mest glad över. Faktiskt.

I morse kom Anna hem till mig igen och vi åt frukost, eftersom Gustaf inte hade någon mat hemma, och tittade på mera Sherlock. Jag älskar Sherlock – det är det bästa som har hänt TV sen Downton Abbey (och alla tant-skämt upphör här).

Sen hände vi på stan. Köpte skitsnygga örhängen i present till Astrid och drack kaffe. Jag provade kläder. Sen drack vi te hemma hos dem. Fint.

Hemma på kvällen har jag bland annat
1) gjort min första riktiga "för distraherad av radioprogrammet"-matlagningsmiss – en paj, men glömde äggen. Men det blev gott ändå, om än lite platt.
2) försökt styra upp hela "6-konserter"-röran som blivit hemma senaste veckan. Olika set-ups i väskor, osv. Nu är det lite mer som vanligt.

Alla borde lyssna på Bit för bit i P2. Min mamma är med och är bäst.

Glöm ej de vissna bladen.