Sidor

måndag, maj 12

En oförklarlig längtan [Till vattnet, pt. 3]


Spegel, spegel, spegelblanka vatten
Säg vem som vackrast i landet är
Spegel, spegel, spegelblanka vatten
Säg vem som vackrast i landet är.
Nej, jag vet redan vem som är.

Han trädde utan förvarning in i mitt liv
ungefär lika stillsamt 
som en meteor spränger sig genom atmosfären
Vad var meningen med det?

Att finna sig själv på samma plats
där man en gång började.
Som om inget hade hänt, 
och man absolut inte åstadkommit något alls,
spegel, spegel,
– fastän man har det!
Man har gjort som en loop i en berg- och dalbana,
upplevt stormande känslor och slutligen
kommit tillbaka dit man var!

Spegel, spegel, 
spegelblanka vatten
Samma, men ändå ny.
Färgad blå av en oförklarlig,
oförklarlig längtan.
Längtan.

Om han bara vore lite närmre.
Om jag kunde sträcka ut min hand och 
röra vid honom,
om han ändå vore lite närmre…
Spegel, spegel.

Jag brinner av en oförklarlig längtan.
Hur länge ska jag vänta?
Jag kommer att förgås av längtan,
en oförklarlig längtan.

Spegel, spegel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar