Sidor

tisdag, april 29

Låt oss samlas i ett kluster

Två personliga favoriter ur dagens "första i nya produktionen"-rep m Mikaeli.
Det vankas modernare tongångar igen.



Idag har jag både lyckats käka lunch med mamma i fältan och äta m Astrid på Tacobar före kören. 
Fint. 
Och så pletat in några fler toner.
Det ska nog gå bra det där ska ni se.

måndag, april 28

Officially screwed..

Solen sken.
Jag lämnade in min cykel.
Övade och komponerade.
Flödet flödade.
Var med Josi.

Vi lyssnade på Ravels stråkkvartett och det är ungefär det bästa jag vet just nu. Han tyckte att det lät som den mest typiska Anna-musiken han hört vilket gjorde mig glad.

Hade tänkt fortsätta skriva men istället sitter jag och lyssnar igenom, och rensar i, typ hela min 25 timmar långa klassiska spellista på spotify. AAAAAAHHHH vad bra musik det finns nu fick jag precis rysningen MOLTO av när sopransolot kommer in på a riveder le stelle som mamma visade för mig härom veckan. Aaaaaahhhhhh bag.

söndag, april 27

Vackra, vita vår!

Åh, vad världen var vacker idag.
Jag sprang, och skogen omvälvdes av närmast sommarliknande värme. Jag stötte på årets första dödsläskiga snok. Sprang runt ladugårdssjön och tyckte att vattnet och himlen och solen och vitsipporna var det vackraste jag sett ungefär. 


Och så låg jag på vår fina innergård, på en filt med datorn och det lossnade äntligen med tredje fagottsatsen och jag hörde en massa toner och kunde dessutom trycka in dem i programmet och samtidigt insupa solljuset.


lördag, april 26

En fredag i April

Jag missade själva det ultimata bromance-ögonblicket som var ungefär en halv sekund innan jag hann trycka på knappen och ta den här bilden här bredvid, men jag tycker ändå att den blev ganska representativ för känslan.

Torsdagspuben var en härlig tillställning och gårdagen var också mycket mycket bra. För det första var det sådär episkt fint väder. Och för det andra hade jag gjort gehörsläxan!!! Sen på eftermiddagen gick jag och en extremt post-inspelnings-glad Josef och köpte glass på glasshuset. Feeling. Jag jobbade på konsert och hakade sedan på en massa jättefavoriter på Viking bar. Sjukt kul kväll. Sjukt bra snubbar.
Sen fick jag promenadsällskap av Calle hem till Astrids säng. Fint.

torsdag, april 24

Fånge i ett gränsland

Har nån slags fas den här veckan då jag ifrågasätter mig själv och mina motiv och försöker att verkligen gå till botten med dem. Ibland känns det sjukt relevant att försöka granska sig själv med nya glasögon. Man kommer på, och kan undra över, saker som är osofta. Typ "när började jag tänka såhär? det är verkligen osoft. har jag alltid gjort det?" följt av "sluta genast!". Det känns ändå bra på nåt sätt. Att liksom fråga sig själv vad i helvete det är man håller på med. Uppvaknanden och insikter som man kan få om sig själv genom att diskutera världens mer eller mindre viktiga fenomen med sina högintelligenta vänner.

Har även haft en smärre "jag kan verkligen inte sjunga, spela eller komponera ordentligt"-svacka. Också intressant. Man får återuppväckt respekt för vad det egentligen är man försöker åstadkomma. Musik är fan så jävla svårt. No jävla kidding. Man blir ju aldrig bra.

Hade i alla fall handledning m Gulz idag för mitt, sett till antalet nedtecknade noter, mycket dåligtgående projekt. Känns mycket bättre nu. Fick ventilera alla mina ångestar och issues gällande kompositionen, det man vill lära sig kontra vad musiken behöver, att lära sig ett hantverk kontra att skriva musik som känns stimulerande för en, stor eller liten ensemble, konstmusik eller jazz – att vara fånge i någon sorts pendlande gränsland, för vems skull man har ambitioner, varför man vägrar ge upp saker man hade bestämt sig för att lära sig – men håller det ursprungliga syftet fortfarande? Osv osv. Det blir ganska filosofiskt när man tänker efter. Liksom ens själsliga förhållningssätt till någon sorts högst verklig, realistisk och ganska ospännande vardag. Torbjörn är världens bästa person att ventilera med. Så fort jag är klar med tredje satsen på sång/fagott-köret ska jag ta tag i det här, alltså förhoppningsvis om typ en vecka. Hurry curry, det ska bli kul.

En sån där röd "knut" som hänger på väggen på bilden fick jag förresten av Chelsea när hon var här. Väldigt kinesiskt, men vet inte riktigt var jag ska få in den i min lägenhet så att det passar, hehe… :) Men ändå fint.

onsdag, april 23

Can you feel the thunder when I bow and dodge the veil?

Dagens middagsbryderier
Börjar bra med två i frysen funna fiskpinnar till förrätt. Därefter påbörjad matlagningsprocess av att värma en frusen matlåda m pasta o linssås, under tiden skära sallad, effektiviteten något påverkad av behovet av att springa fram o tillbaka till pianot pga i huvudet ej pausat komponerande. Plötslig, stark ofeeling på linspastan. Gör tonfiskröra till salladen istället.

En rätt fin men vanlig onsdag, bra ur övnings- och skrivaperspektiv, soligt väder vilket insöps av trevlig promenad. Fina kompisar. I kväll ska jag och Astrid yoga. Allergi suger men Gun-Britt är min räddare. Jag är pretto och naiv men det är kanske okej. Funderar över begreppet ödmjukhet. Rannsakar mig själv osv.


tisdag, april 22

Every day, every hour, every minute, every second

I kväll hade Erik examenskonsert på vilken jag jobbade och alltså satte ljus (inkl "blixtrade" med fingret upp och ner på regeln för pelarlamporna i enl m regin) och även sjöng September och I seraillets have m Erik, Viktor o Astrid. Fiiin konsert, braaaa kompis och kompisar och det gick bra för oss att sjunga också varav typ helt ok för min egen del.. efterdyningarna av pollenallergi"chocken" i helgen satt ännu i vilket försvårade för mig, men ändå helt ok tycker jag nog.

Och annars? Igår putsade jag kristallkronorna(!!) vilket händer typ en gång om året.. knappt.. Det var den dagen i alla fall. Och så städade jag generellt, flyttade hem till stan igen efter påskhelgen liksom.
Och idag har jag övat harpa, haft lektion(?), suttit i möte m direktionen, gått en promenix m Josef och sen jobbat på kvällen och sen FLÖDADE VINET i lilla salen på efterminglet. Typ. Erik var i alla fall grym som sagt. Nu är jag väldigt trött. Imorgon bitti vet jag inte om jag ska vara seriös och gå på föreläsning eller passa på att åka till brasan istället.

Okej, så jag insåg precis att jag i mitt itunesbibliotek har 695 röstmemon från mobilerna, vilket motsvarar 1 dygn, 13 timmar och 37 min. I röstmemon!! Dvs låtidéer, låtar i olika processer, övning, diverse inspelningar av saker jag tyckt varit roliga. Dock inte speciellt mycket "random" inspelningar från vardagsövning utan mest specifika saker. Så himla knääääppt men jättekul, börjar på hösten 2010 vilket jag nu har lyssnat lite på. :')

söndag, april 20

Och på tredje dagen

Bortsett från att jag är ungefär DÖDSallergisk och avlider pga aldrig upphörande kliande näsa och röda ögon har det varit en mycket fin och solig påskdag. Hurra för jesu uppståndelse! osv.

Har haft en bra blandning av extremledighet med visst inslag av vettighet. Har t.ex. skrivit klart I en kuliss av moln så till den grad att alla toner är valda, all Johans artikulation är utskriven och noterna t.o.m. är skickade och godkända av honom! HURRA! Det ska bli såå kul att uruppföra 16 maj på hans examenskonsert. En sats kvar, och ev en epilog.
Jag har goda förhoppningar. Älskar tvåstämmighet.

lördag, april 19

Påsk och sånt

Så gick det några dagar.
Highlights från skärtorsdag och framåt:
I torsdags fick vi veta att Erik vår favoritbas kommit in på operahögskolan! Alldeles för bra för att inte fira. Så till min stora glädje blev det inslag av daydrinking på Londoner.
Jag tog bara en enda bild på Erik och den blev jättedålig, men jag, Viktor och Johan tog tydligen diverse bilder med blandad framgång.





Efter dessa eftermiddagsöl åkte jag och Josef till Folkoperan och Matteuspassionen. Pappan och hela föreställningen var himla bra och verkligen spännande! Fint att träffa allt folk man känner och inte känner också. Efteråt stannade vi kvar och käkade på Folkbaren vilket visade sig vara ett supernajs ställe. Hängde lite med pappan, smakade på Josefs råbiff för första gången, drack cavan osv. Mycket bra skärtorsdag.

På långfredagen: två lyckade men utpumpande konserter m Mikaeli. Bilden har Anna tagit.




Idag är jag ute i Tyresö för påskmys. Jag sprang i skogen och lyssnade på Sibelius violinkonsert och det var så bra. Det allra bästa är verkligen sista biten hem genom hagen, då man kan springa det allra fortaste man kan.


Och ikväll: Påskmiddag! Och solsystemet på ett ägg.


onsdag, april 16

Humming a threshing song until the night is over, hold on! Hold on.


Det bästa är att inte ha lektioner för då hinner man komponera och öva och göra allt som man vill göra.

Jag, och Henning, håller på och fixar med Texas-relaterade tråksaker den här veckan. Massa universitetsengelska och system som man inte riktigt förstår, en deadline på fredag och oklarheter i vilka papper det är man behöver skicka in och framförallt hur man i så fall får tag på dem. Men det ordnar sig säkert.

Jag vill verkligen kolla om det blommar i Kungsan imorgon också. Cykla ner och ta en titt. Och skulle hemskt gärna vilja gå till ett av H&M:en på Drottninggatan också för jag såg några så fina grejer i skyltfönstret på vägen hem från yogan. Även om jag vet att man inte ska handla på H&M för fattiga barn i Bangladesh syr kläderna. Så jävla sjukt att man kan veta om en sån sak och ändå känna att man vill ha den där kjolen… Människor är vidriga inklusive jag själv.

Alltså allergin. Det är som att det trycker i bihålorna och jag kan inte koncentrera mig. Insåg iofs idag att det potentiellt skulle kunna vara blandat med lathet och dålig övningsdiciplin också. Det finns en klar orsak till varför jag aldrig skulle kunna bli klassisk musiker – jag kan ju för fan inte förmå mig att öva koncentrerat längre än fem minuter åt gången. Blir alldeles för uttråkad när man måste repetera fem takter miljarder gånger innan man är förmögen att spela det så som man vill att det ska låta.

tisdag, april 15

Translated daughter, come down and startle composing mortals

Ooooch vi inleder denna nya "uppstyrda" vecka starkt med – jajamän ni gissade rätt – måndagsöl!!

Nejmen, det är snart inte roligt längre. Eller alltså, roligt är det ju verkligen, men inte så smart smart..

I alla fall. Jag och mamma var och tittade på interpretpriskonserten m främst Nisse Sparf men även bl.a. Bengt Forsberg. Efteråt hängde vi med till konstnärsbaren och det var som väntat himla trevligt.
Känns på något sätt mer befogat med måndagsöl när man är med sin mamma..

Men tro inte att jag inte gick upp klockan sju idag för det! Nej minsann, slut på sötebrödsdagarna.

Jag älskar att inte ha lektioner för då hinner jag öva och skriva. Och idag hade jag duktig sångelev också. Önskar att jag hade en mecenat så att jag alltid kunde göra det som jag själv ville.

Liljorna har vackert slagit ut. Det gläder mig.
Är väldigt pollen-trött i huvudet och det gläder mig inte så mycket.

måndag, april 14

Den 14e igen

Det här med att gå upp klockan 7 känns ju som en jävligt hipp grej. Man hinner ju med hur mycket som helst. Nu när det är lite(extremt mycket) ljusare vid den tiden känns det ju inte alls lika ångestfyllt som i mörkaste november heller.

Idag har jag, förutom att ha hittat på jättemånga toner, sprungit lika långt som i fredags och promenerat Nybrogatan ner i den strålande solen för att göra retur på ett par byxor och köpa kaffe på vägen hem.
Nu ska jag komponera mer. Och öva harpa. Senare i kväll ska jag på konsert med mamma.
Trevlig måndag.



söndag, april 13

Fånga mig själv

Ahh.
Den här dagen känns som ett enda stort försök att fånga upp mig själv. Bekymmerslöst slängda bitar av den inre strukturen som jag nu går efter mig själv och plockar upp, så som man går efter ett amoklöpande barn och ställer allt till rätta igen.
Alltså jag vet inte vad jag har pysslat med på senaste tiden.
Helt seriöst, vad hände?
Det är som att jag inte kan styra mig själv längre! Och även om det på många sätt är en positiv
utveckling har det sina klara nackdelar eftersom det känns som att jag inte riktigt får något gjort, och än mer oroväckande är att jag inte tycks BRY MIG?, och framförallt som att jag inte riktigt har koll på läget. Det är ju extremt soft så länge man inte inser det själv, så att säga, men det måste få ett slut. Det här går ju inte Anna, JA NU PRATAR JAG MED DIG.
Okej skriver till sin egen hjärna på blogg, ett av de första vansinnestecknen? Lol, okej knappas det första.

Kul konsert igår. Nu tvättar, städar/plockar noter, stryker, mailar, springer, fixar jag.
Nästa vecka HAS to be better ur ett produktivt perspektiv än vad de senaste, jag vet inte, SJU? veckorna varit. Allt är bara flams flams.



lördag, april 12

Men du är nära när vi gungar



I torsdags: Södras melodifestival och en mycket svängig lillebror.
Man minns så väl känslan från sin egen melodifestival, och hur episkt det var. Känns länge sen nu. Lite som att vara tillbaka på södra nu för tiden också, det känns tillräckligt avlägset för att man inte ska längta tillbaka. Väldigt kul att se i alla fall.

Till höger: mormormorfar-selfie


Igår eftermiddag var jag ute och sprang i det fina vädret, äntligen. När jag typ var påväg att börja röra mig tillbaka mot start ringde Astrid, så då fortsatte jag en halvtimme till medan jag pratade med henne. Så extremt oväntat jättesoft grej att springa och prata i telefon samtidigt!! Man blir precis lagom distraherad så att man glömmer bort att man springer, samtidigt som man upplever naturen och tvingas hålla ett behagligt tempo så att man orkar prata.
5 av 5 toasters.

Sen var det också najs eftersom jag till slut, trots att det gick långsamt, ändå hade sprungit 8 km och så långt har jag inte sprungit sen i somras. Kändes bra! Rätt skön träningsvärk i benen idag dock…

Men åh vad det är bra att springa. 

I eftermiddag har vi konsert m Luscinia i Södertälje, ska inte glömma stämgaffeln. På morgonen har jag skrivit på I en kuliss av moln, vilket är bra med tanke på gårdagens totala kompositionsobefintlig-fail.

torsdag, april 10

De olika aspekterna


Det där med att jag ibland uttrycker någon sorts avund efter en tillvaro med med musikalisk tydlighet, t.ex. att bara spela fiolen. Bara så att ni vet så tycker jag verkligen inte så när det väl kommer till kritan. 
Det mest fantastiska är ju det att man kan och får göra så himla olika saker, musikaliskt. 

Eller, det slog mig liksom precis. I måndags spelade jag jazzy jazz i skolan baserad på improvisation, i tisdags satt jag och klippte en inspelning med, ja vad ska man kalla det, singsong med harpa med ett ganska intrikat stråkarr i en hybrid mellan pop o konstmusik? Idag övar jag i flera timmar för att försöka spela min hundra procent klassiska harpläxa på ett någotsånär musikaliskt sätt imorgon bitti på min lektion, och på lördag har vi konsert med Lusciniakvartetten dvs mina sångkompisar, även om jag aldrig någonsin skulle erkänna att jag på något sätt sysslar med vokalmusik, hos Södertälje kammarmusikförening. Vi ska sjunga ett av mina stycken där också, förutom körhits och annat på kvartett. Härom veckan sjöngs det soulhits på puben i skolan och i höst ska jag åka till Texas och skriva storbandsarr. Och parallellt med det här skriver jag nu på andra satsen på stycket för sång o fagott inför Johans examenskonsert 16 maj. 

Jag övar till min lektion imorgon och har verkligen tänkt på vilken tur det är att jag  ändå har så mycket olika saker som jag får möjlighet att göra. Jag tror inte att mitt psyke skulle palla att bara göra en sak så fokuserat, så länge.
Så, vad är kontentan av det här? Jag vet inte. Någon sorts känsla av "ja, det är ändå tur att saker är som de är" kanske.

onsdag, april 9

För lättpåverkad


 



Idag mixade vi scene of the crime som jag klippte färdigt igår. Det var verkligen roligt.

Vår kinesiska vän Jang Ying aka Chelsea är här nu och idag hade hon lunchkonsert på ackis. Det var fantastiskt bra. Jag fick brutala flashbacks till när vi var där, hur allt såg ut, färgerna, ljuset, dofterna.
Framförallt kändes det som att jag var i Fuzhou igen.

På kvällen repade jag med de här glada människorna till höger. Ibland när vi börjar skratta går det aldrig att sluta, och då får man försöka börja om en sång helt seriöst typ tio gånger innan man kommer förbi takt ett.

tisdag, april 8

What uuup

Det känns som att jag har degraderats till tvåan på gymnasiet, då jag inte ville sova och bara ville nörda på astrologi och gå igenom "mycket viktiga" saker på facebook. Det var även en fin tid eftersom jag tittade på Gossip Girl före skolan och fann orimligt stort nöje i att välja kläder och läppglans. Those were the days.
Eller är dom tillbaka liksom eller helt seriöst vad händer???

I landet mellan dröm o verklighet


Om jag bara kunde sluta drömma så mycket konstiga saker på nätterna??

Det fuckar upp mina högst verkliga interaktioner på dagen.

Om hjärnan bara kunde sluta gå bananas.

Det är väl ok att mitt-i-veckan-öla iaf EN gång i veckan?

Det finns klara fördelar med att INTE vara ute sent o dricka öl på måndagar, typ som att man då kanske INTE vaknar kl 11 på tisdagen.
Well, yolo.
Kan åter konstatera hur mycket mer yolo det har varit senaste månaderna. Kan ju ändå med lite god vilja ses som något positivt.

Igår var det jazzlab på Fasching. Selen spelade fint ett set, sen hade Björn sin examenskonsert. Det var sjukt fett, verkligen. Blev lite sentimental, igen, och tyckte att det kändes som det var igår vi började på södra. Häftigt när man får följa varandra sådär. Han är så jäävla bra på att göra grymt hippa arr också, det är verkligen anmärkningsvärt.
Jerker var uppe och gästade på sista låten och det var en orgie av saxofoner.


Anyhows, sen hängde jag med Calle och Jonathan i baren resten av kvällen och det var extremt trevligt.
Jag somnade vid 2 vilket inte är så sent men vaknar ändå kl 11 såklart eftersom mitt sömnbehov är som en sexårings. Dumma flicka borde ha ställt en klocka. Nåväl. YOLO

måndag, april 7

He told me he liked Turner, and never have I turned since then

Ok, så helgen ändå <3
Fredagskväll hos käraste Astrid med rödvinet. Det var en perfekt lagom nivå av yolo.
Sova tryggt i Astrids säng och sedan gemensam yoga på lördag förmiddag.
Rep/häng/middag hos Erik med fina sångarkompisarna. En bra lördag också.
Och så söndag: städa/handla/fixa, att acceptera att man inte orkar öva harpa, fika med Hallby och att känna sig ganska bra på att laga mat för att man lyckats slänga ihop en grönsaks-ostpaj av det som fanns i kylen.

Luften känns faktiskt annorlunda nu. Liksom.. mjukare. Och att det är ljust så länge värmer mitt hjärta. Jag väljer ljuset framför den mörka vintern alla dagar om året.

Nu har jag snöat in på astrologin igen.. Man blir ju inte mindre störd i huvudet när stjärnorna bekräftar ens teorier.
Läge att gå och lägga sig, och att återkalla verkligheten.

Här är Viktors bild från igår kväll.

torsdag, april 3

Bokföringsfest igen

Idag var vi på studiobesök m klassen och Pål. Skön vibe av högstadieutflykt – på ett bra sätt! Falafel till lunch på Folkets kebab i fint sällskap. Lyckades förstå var mina stråkfiler hamnat och har idag fått höra Scene of the crime med stråket för första gången sen inspelningen förra veckan. Så sjukt glad blev jag av det. Jag ska välja tagningar och göra lite klippjusteringar, sen är vi hemma för mix nästa vecka.

På kvällen har jag haft sjukt trevlig bokförings"fest" med Joel, Simon och Anton. Vi lagade tacos och lekte med iOrdning. Jag är fortfarande lite förvirrad kring vad som händer med inventarieavdraget på harpan och traktamentesschabloner och schablonavdrag generellt men kom en bit på väg mot förståelse i alla fall. Trevlig kväll!

Har fortfarande inte gjort gehörsläxan som skulle varit klar för tre veckor sen. Imorgon förmiddag, mina vänner, då händer det! (eller?)



onsdag, april 2

"Every so often we long to steal to the land of what-might-have-been."

Undrar om jag var lite väl entusiastisk med ryggflexandet på yogan idag eftersom jag nu har lite svårt att andas när jag rör svanken.
Idag sa Wanda att mina solhälsningar såg "jättefina" ut och jag blev ungefär lika glad som en femåring skulle ha blivit. Hon är inte direkt typen som flödar med beröm vanligtvis, så det var upplyftande att få känna att jag kanske ändå har lärt mig nåt efter 1,5 år i alla fall.

Ja, what else –
Realismen, kom tillbaka till mig! Vad är det som händer liksom.. Jag vet inte när men den har omärkligt runnit ut ur min tillvaro och även om det är på sätt och vis är najs är jag osäker på om det egentligen är riktigt bra.

Började se över konsertkalendern för sommaren och insåg att jag för första gången kan låta bli att skaffa ett "normalt" sommarjobb och ha fullständiga belägg för det. Feeling. Sommaren med kompisarna och musiken. Det är också därför man ska jobba med det sen.

tisdag, april 1

Om komposition och en tisdag

Om igår kan nämnas att jag var på faschingjam under ledning av Klas Nevrin vilket gjorde att det minst sagt rörde sig åt det friare hållet. Senast; All the things you are och Saga, denna gång fri impro på trio. Ja, jag har inget att säga annat än "saker man utsätter sig för" osv, hah..


Det är jobbigt att komponera.
En lång, jobbig process.
Det är som en utdragen, ofta plågsam resa mellan två goda punkter – den första idén som ofta är spontant lustfylld och pirrigt inspirerad, och sluttampen då man börjar få struktur på det man vill ha sagt och musiken på pappret stämmer överens med bilden i ens huvud. Då är det ljuvt och pirrigt igen, och nästan ännu mer euforiskt än vid den första idéen.
Den stunden, där när man inser vad man har skrivit och musiken blir verklighet, är hela poängen med att komponera över huvud taget.
Jag tror att jag aldrig kommer "get over the thrill" eller vad man säger på svenska.

Men. Tills dess..
Det känns som att det går dåligt fastän det egentligen nog inte gör det. Man bearbetar bara det som komma skall genom att inte veta om man hamnar på villovägar eller ej. Så är det alltid. När jag tittar på det färdiga stråkarret på Scene of the crime som vi spelade in förra veckan känns allt så självklart såhär i efterhand, men jag ska inte glömma hur fruktansvärt och dåligt det kändes när jag höll på med det innan säcken plötsligt knöts ihop. Det är så svårt att avgöra hur det var man hamnade där i det självklara i slutet.
Så, det jag menar är att trots att det stundtals känns som att jag omöjligt kan omfamna allt det jag tänker och hör i While you were asleep för cello och harpa som jag jobbat med idag, behöver det inte betyda att det går dåligt. Det går nog framåt på vägen eftersom jag håller på med det.

Problemet, och just det som gör att det är så jobbigt med kompositionen, är att förhållandet mellan de ljusa punkterna och den långdragna dimmiga vägen är så skevt. Hur många gråa hemska dagar ska man utstå innan man får uppleva den där bra känslan som man minns igen?
Och grejen är att när polletten väl trillar ner är det värt varenda sekund av den långa hemska resan.
Det är därför man utsätter sig själv för det igen, gång på gång.




Okej, slut på filosoferandet.

Idag har jag lunchat med Josef.
Han hittade Flöjten.
Kände att jag har dåligt inflytande på folk. Sen plockade jag fram ukulelen också och han var såklart mycket bättre än mig på det vilket var irriterande.
Så jag tog över flöjten och vi hade ett extremt episkt barockjam.

Tillfällen då musik får en att gråta av skratt.