Sidor

fredag, mars 7

Fredagsförbannelsen

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Man kan börja med att konstatera hur lustigt det är de veckor som jag känner att jag har mycket som ska hinnas med är de veckor då jag tycks känna mig som mest flyktbenägen. Kanske ganska förståeligt i och för sig, men det är lite out of character för mig själv, eller i alla fall för mitt "gamla jag", att faktiskt leva ut det så ofta som jag typ senaste året.

Igår var det rep med det som ska spelas på "soulpuben" i skolan den 20e. Jag hade med mig hemskt dåliga noter och hade ganska låg förväntans- och peppnivå. Sen insåg jag att det faktiskt både var blås och perc där, och Liselotte repade sina låtar före mig och då i övergången kunde jag köra lite på hennes och sen körade hon lite på mina och det var faktiskt bara himla roligt! Alla hade kollat lagom mycket på grejerna, noterna var tillräckligt funktionella för att fungera, det är ett gäng musiker som både är svängiga och trevliga och jag gick därifrån och kände mig mycket upplyft. Det är trots allt inte jätteofta som jag sjunger Chaka Khan och Earth, Wind & Fire med större band. Eller någonsin. Blir kul sen med mer kör och grejer också.


Hade tänkt hinna med en massa saker som att städa färdigt, öva jättemycket och göra mina läxor till fredagen men istället rann tiden bort av att jag typ SATT I LJUSGÅRDEN?? och bara inte lyckades komma till skott riktigt ordentligt med någonting. Så jobbade jag på konsert på kvällen, och sen var det torsdagspub och där var Josef, Jonathan och Björn och var jättepepp så då var det ju klart att jag skulle stanna där. För att göra en lång historia lite kortare var stämningen mycket hög på puben, också med hjälp av att dvdn från Riks-SMASK förra året rullade så att man entusiastiskt kunde sjunga med i alla hits, och när skolan stängde vid 11 gick vi vidare ner till The Londoner. 

När de stängde där vid 1 kändes det inte som att det var läge att sluta riktigt än, och trots att jag någonstans visste att jag behövde göra gehörsläxan (alltid den där jävla gehörsläxan som ligger och gnager i bakhuvudet när man lever spexigt på torsdagskvällar) var det en jättebra idé att ha efterfest med Samuel, Felix och Josef hemma hos mig. Mitt extremt vuxenpoängsvälfyllda spritskåp kom till användning och vi hade det allmänt trevligt fram till klockan 5:30, då kvällen var slut och gossarna åkte hem med en av morgonens första tunnelbanor. Bra folk!


Men, denna fredag alltså..
Jag fascineras över att jag ändå har överlevt. Betänk då att jag även hade sånglektion med Irene, och var ungefär noll procents förberedd före idag. Och jag gjorde aldrig gehörsläxan men lyckades komma undan med ett kast med håret och ett halvdåligt skämt. 
Men nu är jag trött.
Och jag har fortfarande inte städat klart lägenheten, och inte övat harpa idag. Nåväl.
Man är ju faktiskt bara ung en gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar