Sidor

tisdag, mars 4

Alla de vänta på dig

Som tidigare bekräftat är det så fantastiskt hur lite miljöombyte kan göra att man känner sig så mycket piggare och mer redo att ta sig an vardagen igen. Det låter klyschigt men är, så som klyschor ofta är, sant. Men denna energi och till viss del entusiasm gör inte att det blir mindre att göra. Imorgon har jag i alla fall avsatt tid för att städa, så det är ett steg på vägen. 
Inte ens när dagarna är fullkomligt tomma känns det som att jag kan hinna med allt som jag skulle vilja. Såklart. Men det gör att det kan vara svårt att välja hur man ska prioritera bland all övning på olika fronter plus komposition och annat som man vill göra. Välkommen till livet Anna, det är så det kommer vara tack tack.

Idag kom jag i alla fall på igen hur kul det är att sjunga. Och hur fint en harpa låter konstaterade jag igår kväll. Och så fick jag höra inspelningarna som jag och Josef gjorde för ett par veckor sen för första gången idag också vilket tack och lov var en positiv upplevelse. Jag har ätit inte mindre än två semlor. Jag har träffat Josef och Astrid och skrivit arr.

Men jag har även idag tänkt på hur mycket inte lagspelare jag är egentligen. Jag vill bara göra arbetsrelaterade saker som jag själv vill, och för min egen skull. Jag är inte så intresserad av att göra saker i gemenskap i grupp, förutom möjligtvis att sjunga kör då. Dock absolut inte all kör.
Känner i alla fall viss motvilja över ett par tasks på morgondagens agenda. Jaaa jaa jag får skylla mig själv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar