Sidor

tisdag, februari 11

I en kuliss av moln [Till vattnet pt.2]




Jag..
Jag drömde..
Jag drömde att vi gungade.. 
dömde att vi gungade ofattbart höga vågor,
genom luften i en stor okontrollerad storm
som vi ändå tillsammans gav oss ut i.
Och vi skrattade tillsammans – åt vår egen våghalsighet,
spänningen,
det oförutsägbara.

Jag vet inte längre vem jag sjunger om,
om jag sjunger om dig
eller om jag sjunger om någon annan.
Sjunger om ingen.
Ingen?
För på något sätt känns det som att det alltid blir
det ena eller det andra.
Du eller ingen.
Och oftast blir det ingen, 
när du inte finns tillgänglig.

Men, du är nära 
när vi gungar
ofattbart höga vågor genom luften
i en kuliss av moln.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar