Sidor

fredag, februari 28

Hits of Combloux

Punktad lista fungerar alltid.
  • Det bor ett HYSTERISKT gulligt barn här på hotellet som ser exakt ut som det minsta barnet i Despicable me och som är helt perfekt franskt och verkligen hjärtekrossande söt, som en liten liten docka. Jag vill hemskt gärna ta med barnet hem, men vet inte hur jag ska lägga fram det till barnets föräldrar.
  • Jag har grav träningsvärk högt upp på framsidan av mitt högra ben av någon anledning, så till den grad att jag inte kan sätta på mig strumpor eller korsa det benet över det andra utan att med händerna hjälpa till.
  • Jag skulle kunna tänka mig att endast äta crêpe med nutella, och kanske även ost med fikonmarmelad, för resten av mitt liv. Typ. Det blir inslag av fasta fram till påsk sen efter fettisdagen, tjoho.
  • Vi har det bra. Jobbar på med franskan. 

torsdag, februari 27

Svish, svish

Okej, så vi har det så himla fint.
Världen är som ett magiskt vintervykort!
Och jag gillar verkligen grejen med att vara i jämnhöjd med molnen.
Vi bor på ett supergulligt hotell där det känns lite som att alla gäster tillhör någon sorts extended familj, och äter fyrarätters+ost till middag. Ljuva tider.
Nojar lite över döende harpvalkar men har jobbat lite på I en kuliss av moln idag. Och igår tittade jag klart på sista avsnittet ever av Felicity och det var på samma gång sorgligt som fantastiskt.

Här hade vi bestigit en sjukt stor snöhög, som sen visade sig vara en väldigt snötäckt kyrka av nåt slag, då vi hittade toppen uppe på toppen så att säga.




Nedan: Army of Tomas


Jag älskar panoramabilder – man får liksom med allt som man såg!
Hanna blev dock lite skev på denna, heh.



tisdag, februari 25

Calling from Combloux



Hello gang!
Så hamnade man plötsligt i franska alperna, ett stenkast från Mont Blanc. Som vanligt papi-familjen och  Hedbergs, men minus Sofia o Anna och plus Axels flickvän Hanna.
Bortsett från tre ännu försenade väskor har humöret varit på topp!
Konstaterade att det var åtta år sen jag (pappa..) köpte min snowboard och då kände jag mig lite gammal plötsligt, men på ett ganska bra sätt.
Alla pratar franska vilket gör att en själv också gör det – trots uteblivna franskakunskaper. MEN MED LITE GOD VILJA osv.
Barn som pratar franska är nästan lika gulliga som brittiska barn, men bara nästan.

Och på planet mot Genéve var världen fruktansvärt vacker. Ingen bild kan göra det rättvisa.



söndag, februari 23

Kingfisher


Whose is the hand that I will hold?

Whose is the face I will see?

Whose is the name that I will call
when I am called to meet thee?


torsdag, februari 20

The sun will come out tomorrow

I morgon tror jag att det händer,
back to business,
harplektion 9:30, wie!


onsdag, februari 19

Den pinsamma sanningen om den här dagen...

… nej usch jag skäms över att erkänna det men jag har helt seriöst spelat frekkin SIMS i 12 timmar. Utan avbrott. Heeelt absurt.

Det är svårt att säga hur det är med tillståndet. Hostade en massa inatt. Känner mig kanske lite piggare men fattar inte varför jag inte slutar ha ont i halsen.

Kommer jag kunna gå till skolan imorgon?
Kommer jag att genomföra konserten den 4:e?
Kommer jag hinna träffa Josef nånting innan han åker till Shanghai?
Kommer jag svara på alla mail som borde svaras på imorgon?
Alla dessa frågor.

Jag inser vidden av personlighetsutveckling de senaste åren när jag klarar av att acceptera att jag är sjuk i mer än en dag.

Men helt seriöst, det är ju liksom inte så soft att vara sjuk eftersom man inte vet när det blir bättre? Så himla lurigt! Det går inte att planera.

På sätt och vis känns en dag då man har spelat spel på sin dator från att man vaknar till att man går och lägger sig lite som en förlorad dag i ens mänskliga historia. Eller? Det bringar ju ändå underhållning. Men man känner sig lite konstig. Å andra sidan – vad ska man annars göra när man är sjuk annat än att vältra sig i guilty pleasures?

Kommer jag att vara frisk imorgon?

tisdag, februari 18

When I see the blossoms wet after the rain

Dag 2 av sjukdom.
Det är verkligen tråkigt att ligga på soffan när man ser hur solen kära solen skiner en hel förmiddag.
Känner mig lite konstig i huvudet och ögonen efter att ha spelat sims för många timmar. Jag lol:ar mig själv så att ni inte behöver – lol. Problemet med att ligga stilla är att precis när man gör det så känner man sig ganska bra, och tänker att "jag kanske kan gå upp och plocka lite saker eller nåt?". Så gör man det och kommer på att det var en jättedålig idé.

Hade i alla fall inte frossa inatt till skillnad mot igår. Det var på något plan upplyftande.

Kan inte vara nog tacksam för att jag inte har konserter just precis nu.. huvva annars!

Man tänker att det inte borde vara så jobbigt att göra något som känns stillsamt, typ komponera eller skicka mail eller textbearbeta, men jag blir så sjukt utmattad i huvudet efter fem minuters trevande försök så det är bara att ge upp. Lite tankeställare ändå.

Det gör i alla fall att jag nu är fast med OC, Felicity, Sims och Mansfield park som jag börjat läsa. På pappret trevligt, men även det goda kan trots allt bli lite överflödigt.

söndag, februari 16

Ledsen i halsen

Hej.

Vi sjöng Rachmaninov idag igen och det gick väl bra, men jag hade inte jättemycket röst och fick ta det så lugnt jag kunde. Svårt att inte bli carried away, dock.
Det var inte så tokigt före konserten, och egentligen inte under heller, men jag anade att något var på gång.

Nu har jag svinont i halsen. Verkligen jätte jätteont. Har inte haft så ont i halsen på länge. Plus att jag mår generellt dåligt. Och det är supersynd om mig.

Må jag snälla rara inte få halsfluss.

lördag, februari 15

Sviat, sviat, sviat

Visst får man väl gå och lägga sig halv 10 på en lördag?
Framgångsrik dag, men lång.
Det är alltid roligt att spela med Josef. Och jag tror att det blev rätt bra faktiskt, det som vi spelade in idag! Det var fint att spela in med min egen harpi första gången lite mer seriöst.
Sen hann jag till Mikaeli-konserten också vilket var positivt. Den gick också bra, trots utmattningen efter 15 satser.


Och igår hade det gått ett år. Ändå rätt mycket grejer som jag har fattat på den tiden. Repertoar som har vidgats osv. Ganska ospeciell dag som sådan, men det kändes ändå som någon sorts markör.

Har tjötat om det rätt mycket på senaste tiden, men alltså mina sånglärare: <3. 
Efter 2,5 år med Irene inser jag liksom lite i efterhand vad hon har fått mig att fatta för grejer. Hon är så sjukt noggrann och det är det man behöver någon som är ibland. Nån som tvingar en att se till de där små parametrarna som i slutändan gör hela skillnaden. Plus att hon alltid tvingar mig att anstränga mig extremt mycket, och pressar mig att bli bättre. Det är också bra. Så plötsligt en dag kommer man på då, efter att ha tragglat något så länge och stundtals ha tyckt att det verkar vara helt onödigt och tråkigt och dåligt, att man fattat grejen och inte behöver tänka på det längre för nu gör man så automatiskt. Bra grej!

torsdag, februari 13

I goda vänners lag

Efter ett trevligt, effektivt och framgångsrikt rep inför inspelningen på lördag (denna gång med en not som jag kunde stå för, till skillnad från igår då jag blev ofantligt mobbad för den helt spektakulärt dåliga notbilden jag gav honom) hade jag och Josef en episkt bra session i harprummet då vi både hann jamma Sting Seven days och spela delar av mitt cello-harpa-stycke innan det blev rockad och vi spelade delar av vår kyrkrepertoar på omvända instrument. Måste säga att det ändå gick förvånansvärt.. inte fruktansvärt. Sen var det lämpligen pub på skolan och världen har varit en kul plats.

Imorgon är det Alla hjärtans dag och jag och Joel har bokat in en tid då vi ska ses och skriva kärleksbrev till folk vi gillar. HUR FINT ÄR INTE DET? Världens bästa idé.
Och så har jag sånglektion. På många sätt hade det varit fördelaktigt om jag hade gjort min läxa lite bättre.

tisdag, februari 11

I en kuliss av moln [Till vattnet pt.2]




Jag..
Jag drömde..
Jag drömde att vi gungade.. 
dömde att vi gungade ofattbart höga vågor,
genom luften i en stor okontrollerad storm
som vi ändå tillsammans gav oss ut i.
Och vi skrattade tillsammans – åt vår egen våghalsighet,
spänningen,
det oförutsägbara.

Jag vet inte längre vem jag sjunger om,
om jag sjunger om dig
eller om jag sjunger om någon annan.
Sjunger om ingen.
Ingen?
För på något sätt känns det som att det alltid blir
det ena eller det andra.
Du eller ingen.
Och oftast blir det ingen, 
när du inte finns tillgänglig.

Men, du är nära 
när vi gungar
ofattbart höga vågor genom luften
i en kuliss av moln.

måndag, februari 10

Ja, evig vist

Vad konstig dagen blir när man har skrivit in att ett möte ska vara dagen efter då det faktiskt är, då man får panik-ställa in en individuell lektion och en "hjälpa en vän"-session. Jag brukar inte goofa på sånt men det hände visst. Fattar bara inte riktigt hur.
Nåväl, det löste sig i alla fall men det blir ingen Lars-lektion förrän nästa vecka. På sätt och vis lite bra eftersom jag då kunde lämna mina partitur i hans fack idag istället heheh.

Hur blev den här arbetsdagen så lång? Jag vet inte. Jag övar harpa extremt systematiskt på mina egna pentalicks och det går bättre och bättre. Förhoppningsvis kan jag spela in dem i helgen. Mina generella chops är ändå overall bättre än typ någonsin.

Idag tänkte jag på att det är lustigt hur man plötsligt har blivit en person som gör en massa saker som kändes så skrämmande och längtansvärt avlägsna när vi gick på södra, typ vilka man hänger med och vilken roll man har i olika sammanhang.

I mina lite småhemliga stunder tänker jag att jag kanske skulle vilja jobba som teorilärare på ackis om ett gäng år. Ha typ arrangering, harmonilära och gehör. Det vore kul i en tid då man kanske vill kombinera det med att spela. Men vad vet jag!

söndag, februari 9

En söndag i februari

Ja, söndag idag. Ganska grå söndag. Men jag gillar verkligen känslan av disigt ljus, ledig dag, tyst i huvudet, när man plockar kläder från sängen och lyssnar på Joanna Newsom och världen känns ganska snäll men ändå lite melankolisk på något sätt.

Jag har övat harpa. Ska gå och slänga skräp och städa. Och komponera och titta på utkast till teoriprov.
Jag och Ludwig spelade trummor och sång i snabb swing och det var jätteroligt.

Jag önskar att jag kunde äta bara flingor och mjölk men misstänker att det inte räknas som varierad kost.
Synd.


lördag, februari 8

Lördag i februari

Ingen yoga idag, försökte vara smart och inte ta ut mig för mycket eftersom jag var lite hängig i torsdags. Promenad med inslag av jogg runt Djurgårdsbrunn istället. Fin känsla att snöra på sig joggingskorna för första gången på två månader! Det var hemskt fint ute med halvsmält is som det liksom porlade vatten ovanpå. Har nya löpkläder också tack vare en fet kupong på Stadium så det var dubbel glädje. Kunde ha dubbla långa tights vilket gjorde att jag själv ansåg mig överlista naturen och årstiden.



Annars har jag idag enbart ätit flingor och tonfiskröra – två av livets goda ting!, och skrivit snabba räkor till mig själv. Vilka jag sedan har övat långsamt på. Hoppas att jag ska få till det till nästa vecka HEH. Hade i alla fall kul och är nästan klar med formen på låten nu, vilket är fett. 

I kväll ska det firas att Viktor fyller 20 i morgon, leetle child. Förhoppningsvis blir jag inte allt för carried away utan går hem i någotsånär rimlig tid enligt planen.

ur 800 steg




Vi vandrade i mörkret i vår sverigegråa höst
Men glada moln av vitt och mjukt vadderade mitt bröst

För där var du, och där var jag, och runt omkring var det
som inte spelat någon roll i våran verklighet

fredag, februari 7

Fredag och toner

Festliga ting från idag:

1. Jag har alltså köpt Cap'n Crunch från internet för dyra pengar. Värt vareeenda öre!! Oh the joy. Kärleken till cap'n crunch kan likställas med kärleken till rödbetssoppa.


2. Jag har producerat helt sjukt mycket toner de senaste fyra dagarna, och fler ska det bli i helgen. Idag började jag dagen med att trycka ur mig två 2:3/3:2-hits, Triconasana (yogapositionen "triangeln"), som faktiskt blev rätt bra tycker jag nog, och så Song for Mr Ma som är en riktig hit med helt pentatonisk melodi tillägnad den kinesiska kompositören som vi hängde med i december. 


Annars har jag, förutom att gå på veckans andra lektion, idag i stort sett bara skrivit på Scene of the crime som ska spelas in i Pål-kursen nästa vecka. Har för ungefär första gången någonsin (nej okej andra) skrivit in min harpstämma i Sibelius i takt med att jag kommer på den. Vanligtvis skriver jag aldrig ut noter på harpstämmorna, men det har faktiskt klara fördelar när man vill få översikt på en form och lättare bestämma/komma ihåg när man hade tänkt spela vad. Har kommit på nya patterns som blev bra, ska bara öva på att spela dem ordentligt också, och att inte fucka upp det så fort jag börjar sjunga en annan rytm. Vet inte om jag har skrivit det, men det ska bli för sång, harpa, Josef och stråk sen. Så nu har jag hållt på hur länge som helst med att hitta på en massa räkor i ett interlud som jag inte kan bestämma mig för om jag ska stråkarra eller vissla eller sjunga eller allt samtidigt eller hur långt det ska vara och hur komplicerat och ja jag vet inte. Fastnade lite, eller känner mig lite musikaliskt drained typ efter den här dagen. Den här veckan av att skriva alla tonerna. 

Har skrivit i veckan på While you were asleep också, för cello och harpa. Skulle behöva göra lite mer på det också i helgen, så att jag kan visa det för Lars på lektionen på måndag.
Jag skriver väldigt mycket efter bilder just nu. Eller kanske alltid egentligen, men det är väldigt tydligt för mig nu. Scene of the crime, While you were asleep, och en annan harplåt då Sailor's wife, som jag har hållt på med hur länge som helst, och som också har extremt tydliga bilder.

Jag känner mig inte alls stressad men samtidigt finns det ju alltid saker att göra. Jag har på något sätt hittat ett mycket hälsosammare förhållningssätt till allt än vad jag haft ungefär någonsin förut tror jag. Tricket tycks vara att vara snäll mot mig själv och låta mig göra lite vad jag vill ganska ofta. Idag till exempel har jag tittat lite på Felicity, och spelat sexhändigt piano med Jonathan och Josef och skrattat så att jag fick kramper i magen. Och åh, jag träffade Johan i ljusgården en liten stund! Jag blir alltid glad av att träffa Johan.

Annars i helgen ska jag och Ludwig repa trum/sång-duo på söndag, inför att spela något på gemensam på måndag. Igår när jag vaknade hade jag ont i halsen, det har varit bättre idag men jag har inte sjungit något sen i onsdags. Hoppas verkligen att rösten ska få må bra. 

Det blir alltid problem när man vet hur man vill att det man skriver ska låta. Det är som när jag försöker skriva om Prokofievs Sinfonia Concertante fast liksom.. sämre.. eftersom det inte är Prokofiev. Eller som nu när jag skriver dåliga kopior på Joanna Newsom-interlud. Det blir liksom varken eller, bara toner utan mening. Nej, jag kanske ska ge upp för idag med det där ändå. Känns inte som att det blir så mycket sammanhang på det längre. Se ett sista avsnitt Felicity och sedan tagga för yoga i morgon bitti, förutsatt att rösten mår bra.

Jag mår verkligen bra just nu ändå. Har så sjukt fina och bra kompisar. Påminns alltid om och slutar aldrig vara tacksam över det faktiskt. Och nu känns det som att jag även borde skriva att jag har en fantastisk familj men det skulle seriöst bli allt för cheesy, även om det är så. Så jag hoppas att de vet att jag tycker det istället.

Okej vi har kommit in på det hära "I LOVES YOU!!!!" i ett drunk mode-stadiet. Läge att sluta skriva i bloggen.
Hej hej

torsdag, februari 6

En torsdag

Jag är ordning som dras till kaos
Eb dur som dras till D dur
C moll till B moll
Det är så väldigt nära och ändå långt borta


onsdag, februari 5

WUWA

Jag har sovit i 10 h två nätter i rad. Tänker att jag inte ska sova riktigt så länge imorgon.

Idag köpte jag nya inne-löpskor. Det var fab.

Och nu är en sån stund då jag skulle kunna börja lyssna på Prokofiev och sitta och grina utan anledning eller nåt, bara för att jag har druckit två öl.

Det finns ett dilemma i titeln i det som jag håller på att skriva just nu. Tanken på att man ska behöva förklara saker är alltid lite svår.

Inget märkvärdigt, men ändå hela skillnaden

Jag sov i tio timmar och det var ljuvligt. 
Hela dagen har jag sedan gått runt här hemma i mjuka kläder, sockor och huvtröja, och skrivit på mitt cello/harpa-stycke. Det känns verkligen bra, och lite som om jag hittat tillbaka till något hos mig själv som jag letat efter en tid. Något som inte är så märkvärdigt, men som gör hela skillnaden kanske.
Anyhows, det var najs. Josef var här och drack kaffe och hämtade sin bas. Jag har hunnit vila lite. Målat naglarna blåa. Och rep med Mikaeli.

En av de allra bästa grejerna med ackis är mina sånglärare. 
De är verkligen fantastiskt bra, och ibland slås jag av det.

Nedan: perrongsbetraktelser av mig och Vittoro i lördags.


måndag, februari 3

Mitt namn är krok, men det är inget att hänga upp sig på

Jag är extreeeemt trött. Skulle kunna klä av harpan dess kläder, eller plocka ur diskmaskinen, eller laga någon sorts mat som jag kan äta till middag sen i kväll men jag orkar helt seriöst inte gå upp ur soffan riktigt än.

Igår spelade jag och Josef konsert i Ljungs kyrka i Linköping och det var hur kul som helst. Det är alltid roligt att spela med Josef. Himla kul i bilen, himla kul att spela. Det känns alltid så organiskt liksom, som att man kan göra vad som helst och att man tillsammans är ett enda instrument. Dock kom vi hem sent, och i natt sov jag i Tyresö och sen var jag tvungen att gå upp tidigt för att sjunga upp före gemensam. Helen Sjöholm var där och det var fint och inspirerande, och jag sjöng Allt under himmelens fäste i det arret som jag har gjort, och det kändes väldigt bra. 

I kväll då skulle jag ha varit ledig, men Rebecka som också jobbar som konsertvärd har blivit sjuk så jag ska hoppa in och ta hennes Lilla Salen-konsert. Egentligen skulle jag vilja sova, men det blir säkert bra ändå. 


Här är Josef, en trevlig och sympatisk kille.

söndag, februari 2

Bridges and balloons

We sailed away on a winter's day
with fate as malleable as clay 
but ships are fallible, I say, and
the nautical, like all things, fades,
and I can recall our caravel;
A little wicker beetle shell
with four fine maste and lateen sails,
its bearings on Cair Paravel.

Oh, my love,
oh it was a funny little thing
to be the ones to've seen.

lördag, februari 1

Klädlyckan

Igår förmiddag gjorde jag något alldeles underbart bara för min egen skull – jag gick till H&M på Drottninggatan. Måste vara världens mest H&M-täta område, precis runt drottninggatan vid Åhléns. En av de butikerna går jag i alla fall alltid förbi på vägen till och från yogan och jag ser alltid en massa fina saker i skyltfönstret, finare än vad jag sett på något annat H&M, men går aldrig in för jag tycker aldrig att jag har tid till det, eller att det är nödvändigt egentligen.
Så, igår då åkte jag dit, och jag provade hur många plagg som helst, hittade dessutom ett gäng jättefina saker, och det var bara en ganska fantastisk upplevelse i sin enkelhet.

På kvällen var jag hemma och övade. Inte så spexigt. Typiskt ett sånt tillfälle dock då man bara måste göra det som man faktiskt måste göra. När jag var klar och var trött började jag dock såklart titta på Felicity, och på massa musikklipp på youtube, och tiden liksom flöt iväg och plötsligt var klockan halv 2 och jag kände bara att DUMMA FLICKA varför går du inte och lägger dig nu när du ändå bara är hemma själv?? Så jag var lite trött när klockan ringde för yoga imorse. Hysteriskt jobbigt idag, för övrigt, men hur bra som helst. Efteråt, då jag går hemåt med hasselnötslatten, tänker jag ändå alltid att känslan är så sjukt värd ansträngningen att ställa klockan på lördagar.

Nu ska jag sluta dricka kaffe, och fortsätta öva.
Sen ska jag städa, och handla mat. Scanna in en psalm-not och förstora, skriva en faktura om jag hinner.
Ikväll ska jag inte sitta hemma själv i alla fall. Någon måtta får det vara.