Sidor

fredag, januari 31

Att ge sig hän

Man övar en hel dag (och tvättar kläder, halleluja), ser över sin packning, sätter på sig fejset och sedan åker man och gör sitt allra mest ärligt bästa för att skapa musik. En ganska vanlig arbetsdag ändå. 

Det mest uttröttande med att spela själv är mängden prylar man ska ha med sig, och hålla koll på.. PJUUH! Harpa, harpans vagn, harpans kläder, harpans väska, notställ, mickstativ, mick, sladdar, förlängningssladd, noter, bose… 


Det gick i alla fall väldigt bra så det var upplyftande!
Hade en jävligt häftig upplevelse av att JA, det gör skillnad när man skapar musik på riktigt. 
Folket som jag spelade för, och för vilka jag poppade upp som underhållningsevent som en del av deras middagssittning, kändes ungefär som folk känns mest när de ska bjudas på "underhållning" efter att ha suttit på en middag med sina kollegor. Snälla, men lite skeptiska, och mer intresserade av att dricka vin än av att få någon sorts kulturell upplevelse. Så det första jag tänkte när de kom in till rummet där jag var uppriggad var att "Oj, det här kan bli svårt. Undrar hur ointresserade de kommer att vara..?". Men, när jag väl skulle börja spela tänkte jag bara att Näe jag skiter i hur de ser ut eller vad de tänker eller vad de gillar för musik eller vad de har för förväntningar och så valde jag att istället fokusera allt jag är och allt jag förmådde på att bara ge mig hän åt musiken, för musikens egen skull, och spela och sjunga så musikaliskt jag bara kan, och att berätta historierna. Efter två låtar hade något hänt i lokalen. Stämningen var helt annorlunda och plötsligt insåg jag att alla, på något sätt, hamnat på samma plats som jag. Jag fortsatte att spela musiken för musikens egen skull och det kändes verkligen som att ledsaga en grupp människor genom berättelser. 
Efteråt var det spännande att höra advokat-personer prata om musik i sammanhanget av media och exponering och varför fler inte känner till vissa saker och att de önskar att de kunde få tillgång till mer musik som de inte kände till innan, osv. 
Det fick mig i alla fall att tänka på att jag och Andreas har pratat rätt mycket om det här fenomenet, och att det kändes som en sorts bekräftelse på det som jag länge känt gällande sambandet mellan interpretation och förmåga att nå ut. Man måste spela ärligt, med öronen och för musikens egen skull. Och det allra bästa är att då märks det, oavsett genre och oavsett hur intresserad den som lyssnar egentligen var av vinet från början.

Tyckte att jag lyckades rätt bra med håret också idag. Ni som är familjära med texturen av mitt hår kan ju tänka er hur mycket hårspray som krävs för att det ens ska stanna kvar i någon form alls.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar