Sidor

fredag, januari 31

Att ge sig hän

Man övar en hel dag (och tvättar kläder, halleluja), ser över sin packning, sätter på sig fejset och sedan åker man och gör sitt allra mest ärligt bästa för att skapa musik. En ganska vanlig arbetsdag ändå. 

Det mest uttröttande med att spela själv är mängden prylar man ska ha med sig, och hålla koll på.. PJUUH! Harpa, harpans vagn, harpans kläder, harpans väska, notställ, mickstativ, mick, sladdar, förlängningssladd, noter, bose… 


Det gick i alla fall väldigt bra så det var upplyftande!
Hade en jävligt häftig upplevelse av att JA, det gör skillnad när man skapar musik på riktigt. 
Folket som jag spelade för, och för vilka jag poppade upp som underhållningsevent som en del av deras middagssittning, kändes ungefär som folk känns mest när de ska bjudas på "underhållning" efter att ha suttit på en middag med sina kollegor. Snälla, men lite skeptiska, och mer intresserade av att dricka vin än av att få någon sorts kulturell upplevelse. Så det första jag tänkte när de kom in till rummet där jag var uppriggad var att "Oj, det här kan bli svårt. Undrar hur ointresserade de kommer att vara..?". Men, när jag väl skulle börja spela tänkte jag bara att Näe jag skiter i hur de ser ut eller vad de tänker eller vad de gillar för musik eller vad de har för förväntningar och så valde jag att istället fokusera allt jag är och allt jag förmådde på att bara ge mig hän åt musiken, för musikens egen skull, och spela och sjunga så musikaliskt jag bara kan, och att berätta historierna. Efter två låtar hade något hänt i lokalen. Stämningen var helt annorlunda och plötsligt insåg jag att alla, på något sätt, hamnat på samma plats som jag. Jag fortsatte att spela musiken för musikens egen skull och det kändes verkligen som att ledsaga en grupp människor genom berättelser. 
Efteråt var det spännande att höra advokat-personer prata om musik i sammanhanget av media och exponering och varför fler inte känner till vissa saker och att de önskar att de kunde få tillgång till mer musik som de inte kände till innan, osv. 
Det fick mig i alla fall att tänka på att jag och Andreas har pratat rätt mycket om det här fenomenet, och att det kändes som en sorts bekräftelse på det som jag länge känt gällande sambandet mellan interpretation och förmåga att nå ut. Man måste spela ärligt, med öronen och för musikens egen skull. Och det allra bästa är att då märks det, oavsett genre och oavsett hur intresserad den som lyssnar egentligen var av vinet från början.

Tyckte att jag lyckades rätt bra med håret också idag. Ni som är familjära med texturen av mitt hår kan ju tänka er hur mycket hårspray som krävs för att det ens ska stanna kvar i någon form alls.


onsdag, januari 29

Yogis

Idag sa Wanda, när bodybalance-klassen före drog över något och vi stod utanför och väntade på att få komma in i salen, att "Vi är yogisar så vi har tålamod. Det här är bara en av alla de distraktioner som vi klarar av att skärma bort".
Jag gillar verkligen yoga med Wanda.

När jag, lite senare, stod i kön på Esplanad och skulle köpa mjölk tänkte jag på det som hon sa igen. "Jag är en yogis, jag har tålamod".
Och så kände jag plötsligt att kassaköer är en typisk sådan distraktion som man stöter på, och som man kan göra ett extremt aktivt val i hur man ska förhålla sig till. Att inte hetsa upp sig för såna saker som man inte kan kontrollera måste ju vara typ bland det viktigaste man kan lära sig själv i samhället vi lever i, yogis eller ej.

På vägen hem tänkte jag på att jag nu har ganska optimalt mycket att göra ändå. Eller, att jag i alla fall lyckas balansera det just nu på ett sätt som funkar. Och att jag mår sjukt bra, just därför. Målet för denna termin, och livet, är att inte tacka ja till saker som jag inte verkligen vill eller borde göra, och att lära mig att inte få dåligt samvete över att tacka nej. Än så länge går det faktiskt ganska bra.

Ja, sen jag kom hem har jag dock ändå kunnat konstatera att det såklart är en massa saker som jag har att göra ändå. Har hållt på hela dagen med att fastställa vad jag ska spela på giget imorgon, och försöker lära mig texter och har inte kunnat bestämma mig men nu vet jag nog, kanske, men ska öva i stort sett hela dagen imorgon till det som är på kvällen. Förhoppningsvis går det bra, trots den nära inpå-tidsaspekten. Det gör det säkert. Sen har jag två dagar på mig att återuppliva mitt och Josefs program, som ska spelas på söndag då i Linköping.

Sen ska jag sjunga Allt under himmelens fäste på gemensam på måndag, då vi ska ha Helen Sjöholm omg epic och det skulle ju kanske vara bra om man hann öva lite på också..?! Ja, och så vet jag inte riktigt hur jag ska få ihop Mikaelikonserterna med inspelningsdagar i Påls kurs. En av konserterna tror jag kommer ryka, för det har att göra med när Josef kan och sånt. Om jag inte hittar någon mirakulös lösning, men det tror jag inte. Vet bara inte riktigt hur jag ska lägga fram saken för Anders…

Och så ska jag då i alla fall skriva ett arr på min mest nybakade låt till ovan nämnda inspelning, och ett stråkarr till den. Och så ska jag försöka komma lite längre på mitt, också nya, stycke While you were asleep för cello och harpa till nästa Lars-lektion, som jag ännu inte vet när den blir. Och så det egentliga projektet då – att fortsätta på det påbörjade orkesterarret på Box of secrets. 

Men, det är okej. Jag vet inte riktigt exakt hur än, men på något sätt ska det gå.
Det känns ändå bra så länge jag inte låter mig själv bry mig för mycket om att allt ska vara fint och i ordning i mitt hem. Det är ändå inte det viktigaste.

Jag är en yogis. Jag stressar inte upp mig.

tisdag, januari 28

Energi som man får av andra

Sociala interaktioner är mycket bra.
Trots att jag inte hinner titta på Felicity, eller någon annan av serierna jag skulle vilja titta på, är det värt att jag idag, förutom att ha lektion, har hunnit möta så många fina! Det är i ljusgården det händer. Och så fikade jag med Haaallbii på Saturnus och det var jäkligt najs. Försökte gå en genväg i humlan och höll på att falla och dö pga gömd is under snön. Sen övade jag harpa, och lyckades även träffa Astrid före kören. Är sjukt trött men blev ändå lite glad av att lyssna på Deception och plocka undan kläder och disk och allt vad man kan lämna omkring sig.
Och ja, jusste, poängen med det här inlägget var att man, trots att man kanske inte riktigt hinner chilla, på ett sånt där effektivt sätt, kan orka väldigt mycket av att ge sig själv tid att träffa folk. Bra grej att komma ihåg.


måndag, januari 27

Josef och harpan


Idag har varit en sån dag då jag inte har sjungit särskilt bra. Men det är okej. Man får ha såna dagar också. Och det har även varit en sån dag i en sån vecka då jag egentligen faktiskt har asmycket grejer som jag borde fixa med (advokatbyrågig på torsdag, konsert m josef på söndag, låt till Pål-kurs som ska vara klar imorgon..typ..) men ändå har prioriterat att hänga med Josef hela kvällen. Vilket iofs har varit assoft. Vi hade från början någon sorts plan på att få saker gjort, men var bara oerhört ineffektiva. Vilket bidrog till najsheten, såklart. Man måste leva också. Jag ska inte glömma bort att även det är viktigt.

Har senaste veckan påmints om hur mycket jag gillar mina närmaste vänner. 
Helt sjukt att jag får vara med så bra personer.

söndag, januari 26

En söndag

Det är svårt att veta vad man vill, det är en sak som är säker.
Kan inte någon bara säga vad man ska göra?

Bra dag ändå – frukostdejt med Astrid, yoga, pancakes till lunch, skriva text, eftermiddags-te med Anna, middag hos mamma i Tyresö.

Rekade mina röstmemon på 875:an och konstaterade att jag har 6 st aktiva works in progress, plus 8 aktiva skisser. Totalt 14 påbörjade verk av olika sorter som jag alltså parallellt försöker skriva.
Inte undra på att det är svårt att veta var man ska börja ibland. Och heller inte så konstigt att det ibland kan kännas som att man aldrig färdigställer något.
Började i alla fall på en ny låt igår som av ett infall, och jag tror att den kommer bli färdigstrukturerad med text och allt sånt imorgon. Bra flöde.

Måste komma ihåg att ringa Lars om mina resterande kompositionslektioner. Och Lisa också för den delen, om harplektionerna.
Jag önskar att jag inte behövde ställa klockan imorgon bitti.
Och jag hoppas att Gun-Britt kan säga vad jag gör för fel när jag sjunger i min vanliga bröströst!! Något dumt är det jag gör men jag vet inte riktigt vad. Blir så sjukt mycket tröttare av att sjunga länge i det läget jämfört med när jag kommer upp över skarven. Sånglektion imorgon, må G-B leverera visdom om vad som händer i Annas röst än en gång.

Såhär genuint, distanserat lycklig såg Anna ut idag när hon plötsligt lyckades skapa toner med hjälp av sin strumpa och en hemlig spik under bordet.


lördag, januari 25

Be a woman, be a woman

I see the blossoms broke and wet after the rain,
little sister, he will be back again
I have washed a thousand spiders down the drain
Spiders' ghosts hang soaked and dangelin'

onsdag, januari 22

Heading west

Okej, så utmattningen av att skriva ett mail till sångläraren på UNT.
Hallå jag har inte skrivit det på bloggen kom jag på nu. 
För er som jag inte har pratat med än – i fredags blev det klart att jag blivit acceptad för utbyte i Texas i höst!! Och ungefär nu har jag väl börjat fatta det mer själv också, och jag är faktiskt helt sjukt taggad. Det känns så bra, och som helt rätt grej att göra i tiden. En termin är planen att jag ska vara där, och sen komma hem och göra examensarbetet på våren. Henning ska också åka vilket är väldigt najs. Men, det blir en del fix och sånt nu med visum och grejer. Inte så att det kommer bli några problem förmodligen, men det ska ju ändå göras.
Ooo det ska verkligen bli fantastiskt. Jag blir lite pirrig av att tänka på det.

Igår hade jag första lektionen med PÅL som lärare i skolan. Det var…. skumt. Men, alltså bra! Men ändå konstigt.


måndag, januari 20

Daahahaaag över hav

Fick hetsa in och ut, fram och tillbaka, ur duschen för att spela in röstmemon på musik som kom till hjärnan. Hjärtat som bultar, stressen över att inte glömma och samtidigt den exalterade känslan när man praktiskt taget springer ut, halvt handduksomvirad, med droppande hår och eftersvettandes av för varmt vatten, bort till harpan för att "planka" det som jag just sjungit in, och för att komplettera med kompet som jag hörde. 
Det är ändå väldigt ofta jag hör toner i duschen. Generellt brukar jag tycka att jag kommer fram till rätt bra tankar också, i det varma vattnet, ljudet, bruset.
Det gör i alla fall inget att duschupplevelsen blir hetsig – man är sällan så glad som när man får toner, framförallt på något man jobbar med som man haft torka på innan.


söndag, januari 19

Så sjukt bra kompisar

Mycket liv och lite blogg.
Himla mycket fint folk jag har omkring mig!

KMS-middag följt av efterlängtat möte med Hallby i fredags. Yoga och brunch igår på dagen och klockan 15 började jag laga mat inför min BAPBAA middagsbjudning igår kväll!! 
Det var en tack-middag från min sida för Viktor, Astrid och Erik för att de har spelat in sång till mig på bl.a. Allt vi är och sjungit på mina konserter och så lite generellt bara för att de är så bra osv osv. Jag har aldrig lagat så seriös middag – det bjöds på fördrinksbubbel och snacks (en av mina bättre idéer att servera chips på våningskakfat), toast med svampstuvning till förrätt, saffrans-mascarpone-räk-pasta till huvudrätt, pannacotta med hallon och blåbär till efterrätt och så geisha och avec till kaffet. Som underhållning sjöng vi igenom ungefär hela körstandardrepertoaren och lyssnade på en inspelning från vår egen konsert i Västerås i somras. För att göra en lång historia kort var det i alla fall underbart att ha dem här, och jag hoppas att mina grannar gillar stämsång. Hur kan någon bli upprörd över stämsång, även om klockan är 2 på natten liksom?? Så tänkte vi i alla fall.

Här försökte jag ta en panorama-bild med min telefon och det gick väl ganska bra.


torsdag, januari 16

I love you truly or I love no-one.

Fire moves away
Fire moves away, son
Why would you say I was the last one?


onsdag, januari 15

Om engagemang, och det som inte var

Ibland önskar jag verkligen att jag vore lite mindre engagerad.
Lite mindre intresserad av saker, lite mindre energisk, lite mindre driven.

Jag förstår liksom inte riktigt hur det går till. Det är som att man är dömd till att folk alltid ska vilja att man ska göra en massa saker hela tiden, ta en massa ansvar. Och man känner att man inte kan inte nej till saker riktigt för man vill ställa upp och hjälpa till och ta del av det "kollektiva ansvaret" att den här grejen måste ju någon göra så då kan det väl lika bra vara jag. Sen kommer man till ett stadie när man känner att "nu får det väl ändå räcka?" och då tänker man att man ska börja tacka nej mer, men då är det som om man har satt ett ostoppbart klot i rullning och även om man tackar nej kommer bara fler, fler och fler förfrågningar. Så man tackar ja till vissa, för att det vore så sjukt att tacka nej till allt och då får man dåligt samvete som inte gör något av det som folk tycker att man är lämpad för, och så är man kvar på samma nivå hela tiden. Eller inte på samma, för allt eftersom blir man erbjuden allt mer viktiga saker och mer specifika och utvalda uppdrag av olika slag vilket gör att det blir ännu svårare att tacka nej. Det är ju en stor grej att bli erbjuden. Jag förstår, förstår inte hur det går till.

Om man vore mindre välformulerad, mer tillbakadragen, mindre delaktig. Då kanske folk inte skulle gripa fast sina klor runt en på samma sätt. Då skulle man kunna få leva sitt liv i fred, fylla dagarna med det arbete man känner för och därefter göra meningslösa saker bara för sin egen skull.
Ibland önskar jag att folk kunde sluta erbjuda mig att göra en massa saker i skolan. Sitta på en massa stolar och ta en massa ansvar och driva en massa frågor och föra "studenternas" talan i diverse grupper och vara någon sorts referens till hur "studenterna" tänker och hur saker ska göras bara för att man har förhållandevis vettiga åsikter, förhållandevis spridda kompisar och alltså kännedom om fleras perspektiv och att man sedan är någorlunda bra på att formulera det man tycker.

Jag önskar ibland att jag hade färre strängar på lyran, så att säga. Färre förmågor jag skulle vilja utveckla, färre saker jag trodde att jag skulle kunna bli bra på. Tänk att bara ha en enda pryl som man ville bli riktigt bra på, typ "spela fiolen", och sen gjorde man det tills man blev bäst på det, eller tills man ansåg dagen färdig och övergick till att göra meningslösa saker för sin egen skull istället.

Ibland önskar jag också att folk skulle kunna sluta tro att jag brinner för att organisera saker. Jag brinner inte för det speciellt mycket alls, men råkar bara vara bra på det. Ibland, eller ganska ofta, känns det som att jag tar på mig att göra sånt bara för att jag vet att jag är bra på det, och att någon måste göra det, snarare än att jag verkligen vill det själv. Typ som att jag måste ta mitt ansvar som människa. Egentligen är jag ju inte alltid så intresserad, eller?? Jag har glömt varför jag gör grejer ibland.

Det är därför, bland mycket annat, som jag ibland längtar så efter att åka bort en lite längre stund om en inte allt för lång tid. Så att jag kan få anledning att säga upp mig från alla de uppdrag jag på något sjukt sätt har tagit på mig (men alltså HUR går det till? det är verkligen den eviga frågan), säga "tyvärr men jag är borta så jag kan inte göra den här grejen längre" och sen vara borta, göra något helt annat meningslöst fast ändå meningsfullt bara för min egen skull och sedan komma hem och hoppas att alla har glömt bort att man finns så att man kan ligga lågt på ett annat sätt.


söndag, januari 12

Tycker ändå att jag lever min ungdom ganska bra nu

Imorgon skulle man kunna tänka sig att jag ska börja ha lite mer "vardag" igen. Alltså, ställa klockan, gå upp satans tidigt och sedan försöka få saker gjorda under dagen. Skulle vara rätt najs ändå.
Har verkligen en stor issue med tonarten på Box of secrets, att skriva i Ab-moll för orkester är nog inte jättepopulärt men eftersom mina öron ibland är störda låter det inte ens som att det är samma låt om jag spelar i Amoll istället eftersom tonerna låter så himla annorlunda.

De senaste dagarna har varit fina.
Begravningsgig med pappsen, jobbade på hornkonsert, har hängt med Gustav, börjat kolla på The OC. Övat harpa, haft bra flöde och gjort jättemånga nya röstmemon med idéer vilka jag lyssnade igenom idag då jag gick på en lång och förhållandevis iskall men just därför urmänsklig promenad runt Djurgårdsbrunn, kombinerade bokföring med öl och kokoscocktails igår kväll med Josef vilket var ganska genialt, och bortsett från att jag var så trött att jag ofrivilligt zonade ur så fort jag inte sjöng hade vi ett fint ryskt rep med mikaeli hela lördag dag. Kul att vara tillbaka där igen, och extra kul eftersom både Anna och Astrid nu är med på den här produktionen!

Idag städade jag undan julen, och imorgon åker lådorna tillbaka upp på vinden. Hej då tomtarna för denna gång.


fredag, januari 10

Fredag den 10e

Darling, there's a place for us
can we go before I turn to dust?


onsdag, januari 8

Anonym glädjespridare

När vi kommer ut från yogasalen efter onsdagsklassen, på vägen mot omklädningsrummet när man går förbi alla konditionsmaskiner och den stora gruppsalen, precis då pågår någon typ av dansklass i den salen. Det är en glasvägg, så man ser rakt igenom. På den klassen deltar en person som alltid står i den främsta raden mot speglarna, varenda vecka, och som är så KICKASS SJUKT MYCKET BÄTTRE än alla andra i klassen!! Alltså på ett sånt där fantastiskt ambitiöst sätt, med full attitude i samma klass som om man tänker sig Single Ladies-videon, och tar ut varenda rörelse till max. Och jag blir så lycklig av det varje vecka och vill bara ställa mig och kolla och ropa käcka saker som YOU GO GIRL!!! men självklart gör jag inte det eftersom jag är en svag människa som undrar vad folk på konditionsmaskinerna i så fall ska tro. Anyhows. Jag undrar om hen vet att hen smittar mig med sin entusiasm varje gång jag går ut från onsdagsyogan.

tisdag, januari 7

Falafel

Herro kompisar

Så, paltkoman efter att i eufori ha okynnesätit falafel med KICKASS FRIKKIN freestyle myntasås aah jag kände mig som ett geni av matlagning. Har faktiskt blivit mer intresserad av matlagning på senaste tiden. Husmorssidan som får leva ut. Styrks nu även av att jag ska försöka utvidga den köksliga receptsamlingen i mitt nya veg-liv. Idag upptäckte jag sesamoljan och kände att DET HÄR var ju något som jag har gått miste om. Och så köpte jag små roliga piri-piri-chilis som jag ska börja använda i allt enligt Torbjörns principer. Och hur najs är det inte att äta lite mer seriös sallad? Oh the joy. Önskar att jag kunde äta fler falaflar men nu går det faktiskt inte mer. Måste även passa på att prisa min matberedare. Den är fantastisk.
MEN jag måste diska, och paltkoman gör att jag inte orkar resa mig ur soffan buhu buhu.
Jag köpte te på Sibyllans idag! Undrar hur många liter Earl Grey jag dricker i veckan… 

Imorgon ska jag ställa en väckarklocka, vilket inte alls känns trevligt men ändå högst rimligt. Måste vända tillbaka dygnet.

På lördag ska jag och Josef bokföra och dricka öl. Det ser jag fram emot. Han kan nämligen många fler konstiga skatteverksrelaterade ord än vad jag kan.

Idag slog det mig att jag inte har varit i skolan sen den 29e november. Det är en lite konstig känsla ändå. Men på torsdag ska jag jobba på Hornkonsert i Stora Salen så då kan jag se om skolan står kvar eller ej.


söndag, januari 5

3 am

Okej så här är en rolig historia. Eller, kanske inte så rolig. Säg att det bara är en historia.

Igår kväll låg jag i sängen och försökte somna, så som man ofta gör, och lyckades inte så bra på grund av livets felvända dygnsrytm osv. Låg och tänkte på att jag har jättemycket arr att skriva (oj nej nu börjar hon ranta om "allt hon har att göra" igen, tänker ni nu, men frukta icke) eftersom vi var i Kina och sen var det jullov och det var ju jättelänge sedan jag skrev något egentligen, eller var det det? och nej egentligen kanske det handlar mer om att jag har så många work in progress parallellt att det känns som att jag aldrig slutför något jag håller på med, och det kan vara frustrerande. Konstaterade att jag bara har "gjort klart" typ en enda låt på hela hösten. Funderade lite på hur det kom sig, att jag fastnar någonstans i mitten hela tiden och inte vet vilket stycke jag ska börja knåda för att ta det vidare. 
Efter en stund la jag ner resonemanget och försökte mer aktivt att somna. Utan framgång. Ytterligare en timme gick. Jag började vagt fundera på vad jag egentligen skulle vilja skriva om och kom på en tyckte jag helt perfekt grej att göra en låt om som jag inte tänkt på på det sättet tidigare. För att göra den här utdragna historien om något ganska ointressant lite kortare kan jag iaf säga att plötsligt kom det massa ord och jag började fundera på vad man kunde rimma på vad så jag tände lampan och började skriva ner och med orden kom även melodi, osv osv. Det gick i alla fall fort. Så jag skrev ner allt, tänkte att jag nog inte glömmer melodin men insåg viss problematik i att jag precis skrivit något som låter i mitt huvud som en radio-popdänga med akustiska gitarrer och när skulle jag någonsin göra något av det?
I alla fall. 
Jag övade harpa nyss, så kom jag att tänka på den där låten så jag hämtade texten, och när jag läste den kom jag även på hur melodin gick och sen provade jag att spela till och det lät inte alls otänkbart trots att det verkligen blir harpa goes radiopop. Det var i alla fall en lustig känsla.

Jag vill lägga upp den här bilden innan det blir awkward att lägga upp en bild på gulliga hundar i julutstyrsel.

True shit av Joanna

Never get so attached to a poem that you forget truth, that lacks lyricism,
and never draw so close to the heat that you forget that you must eat


Härligt att se att mina läsarsiffror är going down to hell för övrigt hahah
en av nackdelarna med att frigöra sig från det normala livet

torsdag, januari 2

Och med det tackar vi 2013

Jaha, så har ännu ett år gått! 
Det känns som att jag har haft roligt mest hela tiden. Ett par gånger har jag dock haft för mycket att göra, så det kan man ju försöka ta med sig som lärdom till framtiden (ännu en gång..). 

Ett gäng highlights:

° Genomförde New Sound Made i rollen som festivalgeneral
° Slutförde projektet Neptunus vilket var extremt roligt och lärorikt och samtidigt jättejobbigt på många plan, men just därför utvecklande. Har fått lite mer tilltro till min förmåga att hålla ihop saker.
° Skrev och framförde Till Vattnet för sång o fagott med Johan – för mig årets mest avgörande komposition.
° Blev en yogis
° Sjöng mer kör än på många många år vilket har varit väldigt kul
° Fick Ted Gärdestad-stipendiet
° Köpte harpa <3
° Hade så många roliga konserter
° Åt många fina bruncher
° Hade det fantastiskt roligt med mina fina kompisar!
° Träffade flera personer som blivit viktiga och fått ett gäng nya vänner som jag tycker mycket om
° Var ute på ett flertal äventyr, där det mest omfattande var den fantastiska resan till Kina

Ett av nyårslöftena 2014 är att sluta äta kött. Man kan kanske kalla det relativ vegetarian eller nåt. Jag ska sluta köpa, laga och äta kött i så stor mån som möjligt. Kommer fortsätta att äta fisk, och ser vegetarianismen som relativ i och med att det i vissa undantagsfall kan vara okej att äta kött om man t.ex. blir bjuden på middag och inget vegetariskt alternativ finnes.
Av vilket skäl? Ja, alltså, det finns ju inga vettiga skäl för att äta kött egentligen. 
Det är för miljön, för hälsan, för djuren.
Jag har även registrerat mig som månadsgivare till Röda Korset och det känns också som ett generellt uppsving för 2014.

Och nedan: blandade bilder

Spela med harpi <3

Astrid, Viktor, jag och Erik påväg från fin konsert

Årets födelsedagsfika, forever 21

Hej hej

Den här boken har följt med mig under året


Det ärofyllda uppdraget som fanbärare för KMH

Här skulle det havas födelsedagsfest

Träffade Josef Johansson på stipendieutdelning

Astrids födelsedagspicknick

Sommaren och livet på Berns

Victor och Johan dricker cocktails

Neptunus

Springa i skogen

Andreas

Bra utsikt

Nyår i Köpenhamn