Sidor

måndag, december 22

Calling from Sweden

Okej, lemme just take a second att beskriva hur FRUKTANSVÄRT HEMSKT OCH JOBBIGT det är att vara utlandssvensk ibland. Jag menar, det enda jag GÖR är att fixa med formella handlingar !?!?
Så, till att börja med. Jag kom till det förlovade landet, etc. 

1. Fixa social security number (motsv våra personnr) – ungefär asjobbigt och behövde ligga och ta upp plats i min hjärna i ungefär 5 veckor.

2. Faktumet att mitt körkort kom bort för någon dryg månad sen. Har alltså åkt runt utan körkort – härliga tider!! Framförallt om farbror polisen skulle stoppat mig och det redan är lite halvtveksamt om jag får köra på mitt svenska körkort utan en international translation. Har i alla fall skjutit upp att ta tag i det för att jag inte fattade hur man skulle göra när jag var där… Har även varit tvungen att förlustanmäla till transportstyrelsen och nu måste jag visst även polisanmäla, hoppsan.

3. Så jag försöker ta tag i det här hemma och inser såklart att det inte kommer hinna bli klart medan jag är i Sverige, och eftersom det är ett id-kort kan jag inte be någon annan hämta ut det åt mig och sedan skicka till Amerikat. Nej nej nej, det går inte säger svenska farbror polisen/trafikverket. Alltså måste jag fylla i en jävla blankett med någon (pappa) som vittnar om att jag bor i Utlandet, och kontakta konsulatet i Dallas och ansöka via dem och Gud vet hur lång tid det kommer att ta. Plus att det kostar 250 kr mer än vad det gör när man förnyar i Sverige och blaaaablabla är jättejobbigt etc… 

4. DEN JÄVLA VISUMANSÖKAN som basically har gett mig magsår sista veckan!!! Nu ser det verkligen ut som att det kommer komma till mig i tid dock (tack tack tack och lov!!) men alltså THE STRUGGLE. För att göra en jättelång historia kortare har det involverat att panik-få tag på en blankett som heter DS-2019 från UNT samma dag som jag skulle resa hem, göra jättejätteJÄTTEjobbig elektronisk ansökan på internet, betala dyra pengar, boka tid och inse att det inte finns tid före datumet jag åker tillbaka, freaka ur totalt för kanske femte gången, ringa ca 1000 samtal (och få pappa att ringa ca 1000 samtal), ansöka om emergency appointment och få det approved, angsta över allt ändå, gå upp 5:45 och åka till ambassaden med alla 15.000 dokument som krävs och TILLSLUT nu få bekräftelse om att det ligger på expressbud hos posten. JEEESUS freakin CHRIST. 
Åh shit vad mycket energi det har tagit upp, jag är alldeles matt. 

5. Och oj jäklar jag behöver ju förnya min försäkring för våren? Har alltså hetsat stackars internationella koordinatorn att styra upp det åt mig SNABBARE, och sen var jag där idag och plockade upp grejerna. Och så en jävla blankett till CSN. ÅH VAD JAG HATAR BLANKETTER

6. Måste även maila KMH nu och bekräfta med dem att mina kurser i vår är möjliga att tillgodoräkna i min degree etc. Verkligen minor i sammanhanget, men ändå.

7. Och så insikten nu om att jag pga att the government pays for my education är en del i two-year home-country physical presence grej som gör att jag bara får vara i USA på något av studentvisumen, och sedan måste vistas 2 år i mitt hemland innan jag kan ansöka om någon annan typ av visa, typ arbetsvisa etc. Finns tydligen sätt att waiva detta och det är inte ens ett problem än, men det slog mig idag att det skulle ju kunna bli ett problem och det är jävligt störigt. Dumma amerikaner, etc. Men! Inte oroa sig över sånt som inte är problem än, så det här är nog bara en punkt i parentes.

AHH jag blir galen. 
Nåväl. 

I övrigt är det verkligen fint att vara hemma!!! Så kul att träffa alla. Svårt att hantera emotionellt ibland på ett sätt som jag inte kan förklara. Oftast är det jättekul men ibland känner jag mig oförklarligt ledsen och förvirrad typ. Summan av kardemumman är väl ändå att jag inte har längtat efter Sverige. Har bara saknat my people, och vissa fenomen såsom staden, skogen och vattnet. Och nu längtar jag jättemycket efter Aaron vilket ju är orättvist eftersom jag har varit ifrån alla människor här så mycket längre.
Oj oj oj så konstigt det är.

Nåväl.
Nedan: bilder

Såhär såg mitt rum ut precis innan jag åkte


Barndomsminnena alltså på O'Hare!! Fick världens slag i ansiktet av deja vu när jag gick i den här gångtunneln på Chicagos flygplats.


Astrid och Gondolen. Har även saknat fenomenet fancy bar faktiskt (och att alla är så välklädda här!!).


Hallby och jättesaffransbullen på Saturnus.


Utsikten från Albybacken när jag tog en liten löprunda härom dagen. 
Åh vad vackert Sverige kan vara ändå.
Och så pojken (och harpan). SJUKT stor respekt för folk i distansförhållanden.





lördag, december 13

That my heart would know love without fear

I korta drag:

Harpstudion har fått bed bugs vilket är ganska vidrigt haha, så jag har inte kunnat spela på hela veckan. Ser fram emot att få spela på MIN harpa på tisdag!! <3<3<3

Hade min instrumentation final igår morse och jag tror att jag bör ha fått typ 100 poäng av 100.
Jag fattar hur string harmonics funkar nu. På riktigt. Det känns så sjukt bra.
Jag fattar den där kursen.

Efter mitt prov, efter att jag och Aaron brutalchillat/firat end of finals week (och ätit uppskattningsvis 50 crêpes) gjorde vi utflykt till Dallas Art Museum.






Tidigt i morse släppte jag av honom på DFW Airport. Nu ses vi inte på 2,5 vecka och jag saknar honom redan. Vi har varit med varandra varje dag i drygt tre månader nu. Känns konstigt att veta att man inte kommer ses. Han är och förblir det absolut bästa jag har (– orkar inte ens bry mig om att jag förmodligen vinner OS i cheesiness nu).

Jag körde Vince bort till ett helt gigantiskt mall i eftermiddag och tänkte att jag skulle försöka köpa julklappar – ended up also köpa saker till mig själv för seriously like $360. Hehe.. Berättigar det med att jag KNAPPT har köpt någonting ALLS på hela semestern (nej vänta, terminen? illa). Och även med att det faktiskt bara var vettiga grejer (däribland tre nya scrunchies till the signature ponytail!!!).

måndag, december 8

Så snart!?

Denna morgon har jag spelat nyskriven musik för soloharpa för typ större delen av kollegiet på composition department (och det gick jättebra!!! tack och lov), och i efterdynings-avslappningen av detta insåg jag just precis att jag åker hem om en vecka. WAHH? Knäppt!! Shit vad sjukt det hade varit om jag bara hade varit här för en termin. Allting känns så himla normalt med att vara här. Men det ska bli så kul att träffa alla, och på så sätt längtar jag. Längtar efter familjen, kompisarna. Harpi! Ett mer legitimt jul-landskap (känns på intet sätt som december här, trots massiv kommersialisering). Jag undrar hur det kommer att kännas att säga hej då sen igen efter bara två veckor. Det kommer säkert att vara lättare än förra gången eftersom vi nu vet att vi alla överlever, men det känns ändå sorgligt redan nu. Även om jag verkligen längtar efter det som kommer direkt efter också, då jag åker till Santa Barbara igen. Svår packning! Stora mängder julklappar/beställningar ska hem, och samtidigt hoppas jag kunna åka tillbaka med bara en väska av praktiska skäl. Ska jag försöka ta hem lite kläder som jag inte har använt så mycket och byta dem mot saker som jag har saknat? Eller bara inte ta hit mer grejer utan se till att jag har utrymme att köpa saker också på västkusten hehe? Ska jag ta hem några av alla de skor som jag köpte i NY? Ska jag ta tillbaka min volangklänning till min recital? Svåra frågor. Och till detta också – packa för en månad med en skön kontrast av Sverige kall mörk vinter/Santa Barbara-generellt California 20 grader evig sommar.
Men alltså åh! 8 dagar tills jag får krama alla! Det är KNÄPPT.

söndag, december 7

Jury week

Wow. Sjuk vecka. Härlig kontrast från thanksgiving i himmelriket.
Detta har varit Jury week då, vilket är uppspelsveckan/sista veckan med lektioner då alla slutarbeten ska in. Nästa vecka är finals week, och då har man bara de eventuella finals-proven som man har (jag har bara en final i instrumentation, och den är på torsdag).

Anyhows, det har i alla fall varit sjukt i huvudet. Jag är glad och förvånad att jag lever.
I korta drag: jag hade min voice jury i tisdags, och till den skulle man förbereda att sjunga (och i mitt fall även scatta/göra kadens) en med swing-låt och en ballad, att sjungas acapella, och sedan valde the jurors vilken av dem man skulle sjunga + sjunga en transcription, en hel låt så exakt som möjligt + sight reading. Det gick ganska fint ändå så det var bra, men jag ju obviously tvungen att öva för det vilket upptog tid (och planka klart den nedrans inspelningen).

Efter min jury på tisdagskvällen gick jag hem och skrev en modern fuga till jazz arranging onsdag morgon. Förvånansvärt nog blev jag väldigt nöjd med den, och Rich tyckte att den var bra också (lol på att jag har fått så extremt mycket bättre kommentarer på de "moderna" assignmentsen). Det är oroväckande lätt för mig att skriva "utan tonart".

När jag inte har övat sång/skrivit jazzfuga har jag jobbat extremt extremt mycket på mitt final project i instrumentation. Insane. Det tog så mycket längre tid än vad jag någonsin trodde att det skulle göra eftersom NORMALA MÄNNISKOR hade tagit ett mer lämpligt freaking stycke. I cursed myself for picking it just because I like it!! Mellan onsdag eftermiddag 5 pm till 10:10 am på torsdagen spenderade jag 13 timmar i sibelius. Insane. Mina ögon var totalt blodsprängda, jag trodde att jag skulle bli knäpp och sov i 3 timmar den natten. Helt sjukt att jag blev klar ändå, och sen gick jag och printade det på stort fint gult papper för att lämna in på torsdagen. Nöjd! Tror jag. Men maxat som fan.

Torsdag eftermiddag var fyratimmarsrep sen med Jazz Singers och One o clock eftersom det, inte nog med allt ovanstående, vankades HOLIDAY CONCERTS, och efter repet var jag på harp party hos Dr Haefner vilket var kul och fint.

Fredag morgon 8:45 soundcheck för två konserter för skolkids, sedan gick jag hem och sov i fyra timmar. På kvällen var det mexican party och jag kan med facit i hand säga att jag drack alldeles för mycket tequila, sett till hur SJUKT dåligt jag har mått idag haha. Nåväl. Hann i alla fall nästan helt sluta må illa lagom till kvällens utsålda konsert. Kul var det. Nu ska jag sova sömnen. Imorgon ska jag städa mitt rum som ser ut som ett bombnedslag no kidding. Och åka till Walmart. Och träna!!!! Har inte kunnat göra det på en månad eftersom jag var sjuk.

End of storyyy!!! Nu har jag typ bara en "jobbig" grej kvar den här terminen och det är på måndag då jag av någon idiotisk anledning sa att jag kunde spela Kyle's harpstycke igen på hans kompositionsfinal. Imorgon ska jag alltså öva harpa också. Lol. Och instrumentation final, men jag har slammat den klassen so far så det ska nog gå bra.

Förresten, i torsdags kväll hade jag och Aaron glöggparty efter harppartyt. Det var fett.

Eunji, Justin, Christine, Nick, jag och Ryan.

Pojken och glöggen


måndag, december 1

Santa Barbara

Santa Barbara – världens vackraste plats. Typ på riktigt det sötaste jag någonsin sett.
Vi har haft några så sjukt bra dagar. Kalkonen har ätits, släkten har träffats, solen har insupits.





















Han är det finaste jag har.

måndag, november 24

My heart

Oh, my lovely boy.
Det är så mycket som ska hinnas med nu före Thanksgiving, men idag åt vi i alla fall frukost på det gulliga crêpestället. Längtar så till på onsdag, då vi åker iväg för ett litet tag..



Vädret är åter varmt. Från att ha varit isande kallt nollgradigt och ha snöat (!) en dag, är det nu åter tillbaka på en stabil 17-22-graders-nivå. Men det skiftar väl snabbare än vad man kan ana snart igen. Folk sa till mig när jag kom att "Texas weather in November is a roller coaster" men jag fattade inte vidden av det förrän det faktiskt hände.

I fredags hade vi vår stora konsert med Jazz Singers. Det var faktiskt fett roligt och efteråt gick vi alla + respektives till Mellow Mushroom som är ett assoft pizzahak/restaurang. Fina fina kompisar har jag fått i den här gruppen!
Det är också ändå kul att sjunga small group också när folk är bra på den grejen.. Jag är bra på den grejen, vilket är ironiskt. Eller nej egentligen kanske inte. Jag har hört det under hela min uppväxt.
Dock är det något som bör ske endast ett fåtal gånger om året…….



Ett av mina solon är på Magnolia.
I den går texten:

I never could have known in a thousand daydreams
that my heart would know love without fear.
But as the ocean's current finds the moon,
through seasons and storm clouds 
I found you.

Det är sjukt fint.
<3

onsdag, november 19

Can't fake it

Kort reflektion:
Det går verkligen inte att fejka sin icke-amerikanska nationalitet. Eller alltså, fejka att man inte inte är amerikan (oj oj så många negationer). Inte för att det är något man nödvändigtvis skulle vilja, men om det skulle "behövas" for some reason så skulle det vara svårt. Eller, om man skulle vilja låtsas vara superhipp so american en i gänget etc. Cannot be done. När jag tänker på det i teorin trodde jag typ att det skulle vara lättare än vad det faktiskt är. Det spelar liksom ingen roll att man har jämförelsevis väldigt bra engelska, kan många ord, eller att man inte har någon dialekt. Vissa saker vet man ju liksom inte bara förrän man kommer hit och faktiskt bor här/beblandar sig på riktigt med amerikaner. Typ kulturella saker, såsom vilka följdfrågor man kan tänkas få när man beställer den där jättetypiskt amerikanska barbeque-grejen på restaurang, eller när man beställer mat över huvud taget, vad man förväntas svara på catch phrases, hur stor skillnad det är på 12 oz och 16 oz när man köper kaffe (och att man ska förstå att det är ounce det rör sig om, det kanske inte alltid är självklart). Fahrenheit, cups, pounds och feet. Att man får svänga höger när det är rött ljus i en korsning. Att i-35 betyder interstate 35 och att benämningen rör motorvägar (förutom i California då där de tydligen bara säger "the 35" istället för i-35. Fråga inte varför). Förkortningar på gatnamn – pkwy=parkway, ln=lane, dr=drive etc.

Och såklart även när det kommer till vissa ord som man bara inte kan, och slanguttryck. Och varför vissa saker inte alls uttalas som de borde. Typ som Arkansas. Världens konstigaste uttal på en delstat. Hur Amerikaner uttalar europeiska tonsättares efternamn, typ Chopin, Bartok eller Debussy. Påhittade namn på saker, typ ett ställe har en sandwich som har något påhittat namn och hur uttalas egentligen det där i:et då? Spanska termer på amerikanska – så sjukt vanligt iom all mexikansk mat. Allt eftersom lär man sig mer och mer. Det dagliga lärandet!!

måndag, november 17

Bilder och text

 Tema 1: Harpensemblen
HarpBeats spelade på music at noon i the music commons i fredags, det var kul. Harpkompisar, det är verkligen grejer det. Om ett par veckor ska vi på harpfest hos Dr Haefner.

Och det här är från förra gången vi spelade, ute at the library mall på campus


Tema 2: Drinkz
Från i måndags när vi var på the Green House. Eloise, jag, Egan och hans pojkvän. What a hang.

Tema 3: Amerikanska frukostar
Åh, vårt våffeljärn här hemma. Waffles med chocolate chips. Jag lever för det. OCH FÖR BACON.


Förra helgen var vi och åt frukost på Old West café som har den mest episka frukosten. Biscuits and gravy är taget till en ny nivå, och hash browns är så sjukt gott också. Jag hade french toast med cinnamon crunch grejer OMNOMNOM. Jaa btw biscuits and gravy o hash browns är en sjukt amerikansk grej som jag inte kände till innan jag kom hit. Det är basically typ en sconesliknande "bulle" med vit sås på, "gravy", som det är högst oklart riktigt vad det är men skulle tippa på typ mjölk och redning och sen kan man koka den med sausages typ så att det blir smak. De har gravy på allt här. Hash browns är som en söndersmulad råraka som man sedan har på toppen då av den såsdränkta sconesen. Mycket underligt men väldigt gott.






Och så till sist: denna morgons waffles, eggs och bacon. 
Med världens finaste baby boy.
Igår kväll fyllde vi Vince med kompisar och åkte ner till Dallas och såg Interstellar på IMAX-biograf (typ som cosmonova light). Det var fett. Vi konstaterade att det var första gången vi gick på bio ihop, trots att det annars är den klassiska amerikanska första dejten. Och så applåderade vi oss själva lite för vårt okonventionella beteende. Efteråt gick vi till ett salsaparty i The Hot House och var där precis lagom länge. Åh, ibland får jag fortfarande ont i magen när han ler.



I torsdags blev jag sjuk men nu är det bättre tack och lov. Vi åkte till DRUG EMPORIUM som är en jätte-hälsokostaffär (i sann amerikansk "allting är verkligen alltid enormt"-stil) och jag fick order av en rolig farbror där att ta två "mega dozes" av elderberry pills, och så har jag även haft grapefruit seed extract i min juice vilket tydligen är bakteriedödande. Känns verkligen som att det har skyndat på processen i alla fall så jag tackar naturen.

UPCOMING WEEK
I morgon ska jag sjunga lite på två låtar på en kompis masters recital. På onsdag ska jag spela min blues-låt-grej på Harp Masterclass. Instrumentation essay till på tisdag och test på percussion, harpa och klaviaturer på torsd. På fredag har vi Jazz Singers' Fall Concert så den här veckan kommer det även vara sjukt mycket memorering av da ba do bi dey aah etc. Vi sjunger på small group en snubbes väldigt bra typiskt "standard-vokalgrupps-jazziga-i-RealGroup-tappning"-arr och ironiskt nog är jag tydligen ganska bra på den grejen eftersom jag har hört det hela livet I guess, och faktiskt blir det väldigt bra och jag tycker att det är fett roligt att sjunga storbandsfrasering i 13 b9-ackord. I alla fall i en låt, på en konsert. Håller fast vid att det endast får ske undantagsvis.

Så himla lite kvar i skolan nu. Basically behöver man bara överleva fram till thanksgiving om 1,5 vecka, sedan är det enda som är kvar terminsuppspel, Jazz singers/1 o clock big band's holiday concerts, mitt final project i instrumentation (Ravel's Jeux D'eau för kammarorkester) och ett final test i instrumentation. Säkert några återstående jazz arranging-uppgifter men det orkar jag inte bry mig speciellt mycket om. Finals week har man inga lektioner och sen åker jag hem den 15e. WEIRD. Bara en månad kvar.

Åh, och över Thanksgiving ska jag åka till Aarons familj i Santa Barbara. Jäklar vad jag ser fram emot det.

tisdag, november 11

SUCH FROZEN MARGARITAS

YEEEHOOO
okay so this was the day when I was supposed to get a ton of shit done during the day so that Eloise and I could go to the Greenhouse without me feeling guilty over not studying in the evening.
That did not happen.
Instead, I skipped my first class, partly because my room was freezing when I woke up and that made me unwilling to get up and therefore I ran late, (ohhh the joy over KAVIAR for breakfast though!! eggs have never been better) but also because yesterday I realized that I don't give a fuck about arranging SCREW Y'ALL and so I didn't care about finishing my homework. Therefore, I skipped class, and instead I went to the library to almost finish the homework that was due so that I at least will have something to show on Wednesday. Such student, very jazz.

And then, during my long class break at 1-4 pm I was supposed to send hundreds of emails, fill out forms, do my instrumentation proposal homework thingy, fill out application papers for my social security number ETCETERA ETCETERA, but INSTEAD I drove Aaron the poor sick baby boyfriend to the car fix place (since we re-attached his car's belly part with duck tape on Saturday..!), and then I drove him back home and was supposed to do "my stuff" at his place before Forum at 4. But that did not happen. No instead, we fell asleep. For almost two hours. So I woke up at 5:30 after the world's best nap with a "SHIT" and had to almost hurry to get my ass to rehearsal on time at 6. What a great productive day!

And then Eloise and I and her two gay guy friends went to the greenhouse anyways and had dinner and drank unlimited amounts of frozen margaritas and gin&ginger. You get a G&G for 1 dollar on mondays. 1 dollar. THAT'S FUCKING 7 SPÄNN FÖR EN DRINK YOU PEOPLE. Murica, sometimes you do good things.
It was a great show and I love hearing Sky Window, it's a great band. Matt Young is probably the best drummer at a college level that I've ever heard, and just the fact that I've gotten to play with him makes me happy. Horace is also very very very very good. It's funny to think that these people pretty much were the first ones Eloise and I met when we got here, the first couple of times we went out. It all feel so distant now. It was a great time. Although I must say, that even though those first couple of weeks were great because of all the excitement, the "what's it gonna be like" feeling and the thrill of meeting new people, the thing I have now is pretty damn awesome too (confession: I am getting a little bit tired of school though.. which can be seen in my attendance, or lack thereof). All because of this silly boy.

Btw, languages are seriously hard.
Just hard in general, in every way. Now I've gotten so comfortable with english that I don't think anymore, which makes me say some things wrong sometimes that I probably would've known how to say right if I'd only been thinking a bit more. Even though thinking less makes it more fluent too. Some expressions are funny, I like learning them. Aaron is good at correcting me just enough, haha. My accent is unnoticeable until someone mentions that, because then I get all self conscious and can't speak normally. And that is funny too – now I'm so much more aware of the swedish accent when I hear friends or other swedes speak/sing english in one way or another.

Oh and the thing with the small expressions! Like now, I was just thinking that it's almost 1 am and I have to get up at fucking 7 and that's in such a short time, and that made me realize that I've stopped saying that wrong now. Like, the natural thing for a swede to say is like "I went up at 7 this morning" för att det kommer från "jag gick upp". But you don't say that, you say "I got up at 7, I do not want to get up". Get up och inte go up. It's such a small thing but there are a bunch of those that I'm gradually getting into my system.

It gets so confusing though. The other day I was going to translate a snapchat caption in swedish to Aaron, and did so by reading the swedish text clearly out loud, in Swedish. And so I looked at him to see his reaction, when he just started laughing so hard and I realized I'd been translating it the wrong way, or rather, no way at all. Great job, brain! What is your language anyways. I'm just generally degrading. Except when it comes to Californian slang – I'm doing great with that.

Okaaaayyyyy sleepy time.
This is all ok just since I haven't yet written any drunk blog posts from here.



måndag, november 3

November

Halloween hände, och nu har jag varit med den här mannen i två månader. 



Dagarna rinner iväg. Jag hinner inte ringa hem för på dagarna måste jag alltid panikgöra allt det som jag misslyckades med att göra på kvällen för att jag gjorde något annat som kändes viktigare för existensen. Eller som på helgen när jag på söndagskvällen alltid betalar priset för timmarna spenderade på sömn/kram/frukost/game of thrones.
Det är en bra tillvaro, att inte oroa sig över vad man "egentligen" ska göra i livet. Ibland pockar framtids-verklighets-tankarna på, men jag försöker att inte tänka på det. Jag hoppas att det löser sig. Tror att det löser sig.

måndag, oktober 27

Vad hände med Oktober?

Å ena sidan är det enda jag vill att skaffa amerikanska barn som jag kan köra runt i minivanen, bo i ett superamerikanskt hus, göra amerikanska saker och stanna här för alltid, så som jag så väldigt länge innerst inne velat/misstänkt.
Å andra sidan slås jag ibland av hur knäppt det här landet är, hur överväldigande och nedtyngande det kan kännas när en hel supernation som denna ligger så långt efter i miljö- och jämställdhetstänk.

Såhär såg vi ut the other day när vi observerade en klassisk "plakatdemonstrationern"-"en-person-förklarar-varför-Jesus-hatar-bögar-och-ateister-i-megafon"-happening. Gah, vissa extremkristna här alltså.. man blir trött. Många människor med extrema åsikter in general – man blir trött. Amerikaner! Men samtidigt underhållande på något sätt..


Såhär såg jag ut när jag satt i biblioteket och skrev på min brassensemble-uppsats härom dagen.


I fredags gjorde jag mitt Vocal Forum och det var hemskt kul och gick bra! Jag spelade 800 steg på mig+harpa+pianotrio, Regnet själv, Turned into a bird med Skyler på sång/gitarr-duo och slutligen Björns arr på It was a very good year med trion, med ett tillagt harp-sång-intro. Hade hemskt bra folk att spela med!! Framförallt har jag hittat trummisen i mitt liv. Och att spela med Skyler är också extraordinärt. Där snackar vi tänka utanför den harmoniska boxen!

Jazz Singers hade också sin första konsert i onsdags vilket var roligt. Jag gillar att sjunga sånggrupp, men egentligen inte. Mitt problem ligger i att behöva göra exakt samma sak om och om igen.


Ja, ännu en helg är till ända. Åh, jag tycker att det är så fint ändå här, tillvaron. Det är så mysigt att äta middag i Cali house med Aarons roomies, och spela drunken board games eller titta på Game of thrones. Och det är så mysigt att man ofta hänger med folk till sent på natten och sen ses man alla och äter frukost ute på något ställe dagen efter. Jag gillar att köra mellan mitt och Aarons hus. Gillar att promenera till Fry Street för att äta middag, eller lunch, eller för att köpa kaffe på Big Mikes och sätta oss på en av de gungande bänkarna under träden på campus.

Fortfarande varmt ute. Nedan: your typical Oct 26th outfit.


Och slutligen: jag köpte en fin dekal till Vince the van. Alla har massa dekaler överallt här, på sina bilar och datorer och grejer. 
Over and out för just nu.