Sidor

fredag, december 20

PKD

Woa jag känner mig lite ur fas. Den där klassiska grejen när allt plötsligt är slut och man är ensam igen efter att ha varit bland så mycket människor dygnet runt. Saknar kompisarna, till exempel när jag  äter frukost och är alldeles ensam. Och jag är egentligen inte så trött men samtidigt orkar jag inte riktigt göra något alls. Kommer mig liksom inte för att ta tag i mitt liv, även om det är det som den här dagen har gått åt till. Packa upp väskan, städa. Det var liksom resterna efter hela november månads saker att göra och alltså inte tid att städa. Mängden noter i högar liksom.. Jag ligger och tittar på bilder och det känns verkligen så nära och ändå så långt borta. Det är som att man inte har kommit ur det än – som när man motvilligt tvingas acceptera att det aldrig kan bli riktigt samma sak när man försöker somna om efter att ha vaknat upp ur en fantastisk dröm, även om man mot förmodan skulle lyckas återkalla den till viss del.

Jag orkar inte resa mig ur soffan för att gå till sängen. Orkar inte borsta tänderna. Orkar inte ha åsikter, eller tänka. 
Idag har jag lyssnat på A Love Supreme tre gånger under tiden jag städade. Det är så jäkla bra. Har fått ett jazz-uppsving igen i mitt musiklyssnande efter att nästan bara ha velat lyssna på klassiskt i flera månader. Och plötsligt vill jag skaffa en egen jazzgrupp igen. Det där med perioderna, alltså..



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar