Sidor

onsdag, december 18

Historien om Kina, december 2013

Hemma igen från världens äventyr. Två och en halv vecka är egentligen inte så jättemycket, men det känns så mycket längre än vad det i vanliga fall gör när man är ute och upptäcker världen, andra och sig själv. Att leva i nuet innebär att inte inse att man levt i nuet förrän i efterhand.

I korta drag kan man säga
1. att det har varit fantastiskt.
2. att jag är glad att jag fick åka med så väldigt fina människor, och att vi fick träffa så många fina kineser.
3. att jag är extremt tacksam över att jag fick hålla mig frisk igenom alla konserter, och att jag fick vara i så himla bra form som jag faktiskt var.
4. att vi har gjort många roliga och lärorika konserter.
5. att vi har ätit sjukt mycket sjukt god kinesisk mat.
6. att jag älskar att leka Land och stad.
7. att min säng är väldigt mjuk jämfört med de senaste veckornas sängar.
8. att det kändes lite underligt och nästan sorgligt att äta frukost ensam imorse.
9. att det är spännande att vara ute på äventyr.
10. att jag älskar att sjunga musiken.

Jag tycker att det är lite svårt att beskriva ordentligt, så här kommer en väldig massa bilder i oordning istället, med lite bildtext.

Hänget i lobbyn i Fuzhou

Våra kineser och kompositören Mr Ma


Utanför spa-anläggningen i Fuzhou

Janne fick en bra bas. Stallet trillade av under soundcheck. Satt kvar på giggen dock, glädjande nog.

Torbjörn jobbar med vinklar under filminspelningens långa väntan.

På ett antikt kinesiskt operahus, som är utomhus.

Torbjörn jobbar med vinklar del 2

Torbjörn jobbar med vinklar del 3

I Nanjing var det fuktigt och satans ultrakallt och regnigt, men vi var glada ändå.

Före första konserten. Glada. Ovetandes.


Uppe på Nanjingmuren, nej nej det blåser inte och vi är hemskt glada.



HEMSKT glada och söta kineser


Gulanguy

Ludwig fick fan mail








Soundcheck i Fuzhou

Candy (Guzheng, kinesisk cittra), jag och Holly (bambuflöjter)

Det här är en av mina favoritbilder

Världens bästa luciatåg


Hela vårt glada gäng

Ludwig och glädjen över billig alkohol


"Se hipp ut"

Filminspelning













I Fuzhou fick jag stå ensam och posera framför alla dessa kineser, och fler därtill, som om det vore röda mattan. Knäpp känsla!

Här repas det
Björn och handväskan

Gulanguy

Må vi förenas i ditt cymbalcase




Fina saker att minnas:

Att stå och äta äppelbitar ensam i ett litet gult rum på en spa-anläggning utanför Fuzhou efter att ha fått massage i en timme. Att blicka ut över de gröna bergen, med världens fuktiga atmosfär som av ett filter, tanken på pandor, och att vara ensam bland alla kineser utanför dörren som inte kan ett endaste ord engelska.

Torbjörns beskrivning av hur det gick till när han skulle gå och hämta Björn på hans hotellrum på Gulanguy och Chelsea satt på hans säng och rökte.

Olas första tre genomspelningar av hans nya arr på Fungi för kineserna. Vi höll alla på att dö och jag skrattade så att jag grät och var tvungen att sätta mig på golvet.

Då jag, Ola och Torbjörn sprang in på ett enormt kinesiskt köpcentrum med mission att köpa alkohol på så kort tid som möjligt medan de andra väntade i bilen. När man kommer in och är mitt bland tvättmaskiner på en elektronikaffär och ska försöka förklara i den icke-engelsktalande infodisken vad det är man letar efter. Alkoholiserade västerlänningar, osv. Hela köpcentrumsekvensen var absurd i bröderna Marx-stil, och hemskt rolig.

Bilden av Ola som hem från baren springer, arm i arm med tre av våra söta kineser, längst med den tomma gågatan i Fuzhou och de alla sjunger helan går utan text.

Välkomstmiddagen i Fuzhou då jag ensam placerades vid vuxenbordet – har aldrig känt mig så mycket som en accessoar!

Vinkvällen i lobbyn på hotellet på Gulanguy, då vi körde blindfold och drack sex flaskor vin på sex personer.

Den kinesiska mannen som lärde mig kinesiska! <3 Han kunde inte ett ord engelska men var ändå världens bästa lärare.

Alla kineser som reagerar genom att applådera varje gång jag sa något på kinesiska. Det blev väldigt ironiskt i längden. Jag har trevligt nog väldigt lätt för att härma den kinesiska melodin. Det gjorde även att vår chef där Kevin utvecklade någon sorts sido-agenda att jag ska lära mig flytande kinesiska och börja sjunga kinesiska sånger på kinesiska, och att han ska göra mig till kinesisk superstar, haha! Vi får se hur det blir med den saken..

Björn och personlighetsförändringen. <3 Det är en fin, och absurd, historia men den är inte min att berätta.

Det bästa luciatåget någonsin! Hotellets morgonrockar och tofflor med bara och håriga ben. Vi hittade en kinesisk nyårsaffär där vi köpte rött band och röda stearinljus, manschetter gjordes av papplock till dricksglasen på hotellrummet, "strutar" i öken-stil av handdukar och morgonrocksband, Torbjörns fyrstämmiga arr på Stilla natt, Jannes alternativa staffans-texter, och inte minst faktumet att kineserna började gråta. Jag har ungefär aldrig haft så roligt.

Våra kineser när de skulle lära sig att säga Jag älskar dig. Det Mest Bedårande vi någonsin har hört.

Möjligheten till billig fylla – 150 ml 56%ig sprit och en halvliters 7-up för 8 kr. I väntan på lördagens filminspelning drack vi groggar på Jannes rum och tittade på SVTplay.

Jag vann min och Björns vadslagning om 30 kr genom att göra de två sista konserterna helt utan noter även på Kina-låtarna. Almighty power.

Sista konserten-bus: bland annat gick jag in och snodde Björns sista tema på It was a very good year, och så hittade jag på lite alternativ text på Kristallen den fina under låten som var före. Aldrig förr har jag ansträngt mig så mycket för att inte börja asgarva själv medan jag sjunger.

xxxxxx

Slut på det oändligt långa inlägget.

1 kommentar: