Sidor

lördag, november 23

Ge inte upp nu

Det där klassiska – man får en massor gjort och ändå kan man inte känna sig riktigt lugn för man har liksom lite orealistiskt mycket man hade behövt göra egentligen vilket gör att man aldrig riktigt blir klar och aldrig riktigt kan slappna av.
Har i alla fall gjort ett helt arr idag, från första till sista takt, med exemplariska noter till var och en på min gamla dänga My every thought. Det var kanske inte jättekul, framförallt inte momentet Göra ordentliga noter. Det är verkligen tråkigt att göra det. Min stolthet är allt för stor för att göra något annat dock. Ja, det är i alla fall något att ta med till repet imorgon som jag kan känna att jag inte behöver skämmas över.

Var ute och sprang i skogen också och det var faktiskt helt underbart. Jag känner mig sällan så levande och verklighetsförankrad som när jag är ute. Som att kunna se åt alla håll igen efter att ha haft skygglappar i ett par veckor av arbetsbördan.
Ja, och jag har övat. Och gjort det där arret. Varför känner jag mig inte riktigt nöjd?
Jo, för jag är inte klar.
Jag måste göra ett leadsheet på en låt, se över en gammal not på en annan låt, och göra någon typ av version på mitt större arr så att vi bara har nåt att testa imorgon. Nu ska jag till fasching och titta på mamma som spelar med Magnus Lindgren, men sen måste jag göra det när jag kommer hem och det är faktiskt så himla tråkigt. Måste ju sova. Lång dag imorgon.

Kom igen nu, Anna, du orkar. Framtid dåtid.
Kom ihåg att den värsta stormen faktiskt är över imorgon kväll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar