Sidor

fredag, november 15

A walk down memory lane

Härom dagen hittade jag en massa gamla bilder på min externa hårddisk och jag blev chockerande påmind om livet som var och det som varit Viktigast då. 
Åh, ibland saknar jag det hemskt, hemskt mycket.
Ja. Valen man gör.
Nedan följer ett liiitet litet axplock av alla hundratals bilder. 
Tänker inte gå in allt för ingående på hästarnas personlighet för det blir konstigt och sentimentalt och alla som inte var med då kommer ifrågasätta vem jag egentligen är, hehe.. 

Supreme
Hon måste ändå få komma först i en sån här grej.


Här är från första ponnycup-hopp-året, vilket var himla episkt. Det var nog det året som jag red henne mest, innan hon fick problem med benen och inte kunde hoppa på så länge. Det var liksom så det kom sig att jag började rida henne så mycket – hon var extremt skolad och samtidigt helt hysterisk och jag lyckades på nåt sätt hålla styr utan att vara rädd för fart.


Det här snygga fotomontaget hade jag som bakgrundsbild på datorn i åttan, hahaha!!
Åh vad hon var viktig då.


Men det här är ifrån en dressyrtävling, och bilden nedan kommer från samma dag.


Hur najs var det inte att hänga i stallet på somrarna?


Ja, hon var min stora kärlek i högstadiet. 
Bilderna nedan är från en mycket mycket sorglig dag, sista dagen då jag såg henne innan hon togs bort.
Det var samma dag som jag gjorde mitt andra ansökningsprov till södra och hela kvällen satt jag och Vendela i hennes spilta och grät. Största hjärtekrossandet.




Mine
Här kommer kärlek nummer två. Lustigt hur man liksom gradvis morphades in på hästar och rätt vad det var red man ingen annan. Mine var på så många sätt världens bästa, argaste och mest envisa sto.
Vi blev verkligen kompisar på riktigt, och det var sånt som var så roligt med henne för att hon kunde vara som natt och dag.


Här är från nån typisk träning.


PC Dressyr, här var första hemmamatchen den säsongen och alla var sjukt peppade och vi vann och jag tog medalj och lyckan var gjord.


Fokus, osv. :)


Åh jag minns att det var så fett när jag ändå fick sån pli på henne efter ett tag att hon kunde gå i buren form i alla gångarter på tävling. Om man jämför med hur hon ofta såg ut liksom, heeehe.



Den gär bilden får avsluta, tyckte hon var så jävla gullig. 
Våga trotsigt vägra stå på tygeln i halten, liksom.


Weitergehen: lite andra cup-relaterade bilder.


Alltså, ponnydressyrlaget <3


Här peptalkas det inför bortamatch på Mälarhöjden.


Och så jag och Jossa på bortamatch hoppning, Mälaröarna.

Kul att jag och Martina ändå gick igenom alla cuper – PC hopp och dressyr och sedan hopp och dressyr i Stockholmscupen när vi började rida storhäst också.

Tydligen hoppade jag Myntha ganska mycket. Hon hoppade så himla stort trots att hindren var små.



Här har vi Lady på nån tävling nån gång.


Traviata var min bästa storhäst att rida.


Haha asså så soft bild, som att man störtar


Här är en annan extremt rolig bild från när min mamma matar mig med korv på Hästens dag då jag skulle rida tre hästar och inte hann äta.


En klassisk lektionsbild med Picco


Fina Falco som jag hade när jag, Jossa och Martina var på Åby på ridläger 2007 – veckan som krockade med att HP7 precis kom ut hahhaha.


Ganska ofta red jag faktiskt Snowberry också, i åttan. Innan Helena tog över henne, hah.



 Min medryttarhäst Star – här red jag barbacka hem till tomten en dag.


Och så avslutningsvis – the one and true first love O'Boy som jag älskade och borstade på troget mina första fem-sex år i stallet.
 

2 kommentarer:

  1. fina bilder :)
    /en nybliven häst-tjej (hehe)

    SvaraRadera
  2. fantastiskt!! mest gillar jag suprememontaget. bry dig inte om vad folk säger, lila ÄR hippt!

    SvaraRadera