Sidor

söndag, oktober 27

Ta mig ur det gråa molnet

Hela den här veckan from hell har min hjärna har varit dysfunktionell – uttrycket "ett virrvarr av tankar och känslor" passar utmärkt.
Som om jag inte har kunnat se världen runt omkring mig. Jag har tittat men inte sett, inte kunnat se människorna, träden eller himlen. För långt borta, någon helt annan stans i tankarna. Omedvetet och omöjligt att kontrollera. Som att ha en skygglapp eller ett täcke av moln som gör att jag inte kan koppla yttre med inre verksamhet. Jag ser inget – låt mig vakna upp igen!

Så himla himla många parametrar som har bidragit, vissa större och andra mindre. Allt har egentligen handlat om beslut – som att livets alla val samlats och valt att angripa mig på samma gång.
Får flera roliga erbjudanden om att göra saker som man måste ta ställning till.
Val gällande den kommande tiden, där man kanske spontant känner för en sak och sedan pendlar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Bra alternativ som ställs mot varandra.
Stackars, stackars familj och vänner som behövt lyssna på mitt ranting den här veckan. Man behöver ventilera och få input och ibland blir allt mycket lättare men oftast finner man sig själv på samma plats igen sen när man har gått ett, eller tio, varv.
Frustration är också ett bra ord för veckan.
Val gällande vad man musikaliskt ska lägga tid på.
Välja om man ska ställa upp eller inte.
Och sen vet man inte vad folk tänker och känner eller vad man själv tänker och känner om folk och sånt behöver man ibland också fatta rent konkreta beslut om. Välja hur man ska förhålla sig till saker.


Istället för att ta itu med ovan nämnda problem, som jag typ inte riktigt har kunnat ta tag i heller utan bara känt mig handlingsförlamad och apatisk fast ändå rörlig, är det som att jag har stängt av hjärnan som inte funkat och istället gjort saker med folk, inte sovit och spenderat sjukt mycket pengar på mat och alkohol. Hela tiden lite jagad på telefon, mail och facebook av världen som springer efter mig och ropar att jag måste stanna och fatta alla de här besluten, vilket gör att jag ännu tydligare har behövt stänga av allt som har med det att göra. Jag har inte orkat, inte kunnat.

Allt som fallit mellan stolarna då jag inte kunnat ta in information har jag idag försökt samla upp. Det kan verkligen bli så att hjärnan, när den får tillräckligt mycket som hela tiden ligger och maler, blir oförmögen att komma ihåg normala saker. 

Men jag tror att jag ändå har bestämt mig nu för vad jag vill och känner gällande det som skulle bestämmas, och jag har även tagit det första, jobbiga steget mot verkställandet, även om det inte kom någon vart mer än för mig själv.
Ponponpon:ade mig runt i lägenheten med en sked i ena handen och Ben&Jerry-burken i andra för att dansa bort allt det dåliga. Det hjälpte.

Mår lite bättre, känner mig handlingskraftig igen och imorgon ska jag städa lägenheten och se till att få tag på den där personen och sen ska jag inte bli rädd för att behöva säga det här och det här och maila det där andra mailet och säga det där till den där personen och jag ska våga göra allt det där utan att behöva sitta förlamad i två timmar och inte kunna göra något alls. Jag ska skita i den där grejen för den är ändå inte viktig och jag skiter i vad folk tycker, och så ska jag öva harpan för det är det som faktiskt är viktigt. Och så ska jag titta på världen och faktiskt försöka se den och inte vara så jävla långt bort i det där gråa konstiga molnet som har varit i mig. Fokusera blicken.

Åh alltså så himla sjukt skev vecka inne i mig!! Kan inte komma över det. 
Allt ifrån den totala musikaliska upplevelsen i torsdags, då tiden stannade och det enda som fanns var det, och träffar med så himla mycket fint folk, till onsdagens eeeeviga känsla av väntan eller den generella beslutsfattarångesten som funnits där så fort jag inte aktivt har tryckt bort den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar