Sidor

onsdag, oktober 9

Det som man ska göra med sitt liv

Across the field, 
I'd never be afraid, no no, not I!
Holding the Lily tight in my left hand.
And then I see, out of the cloudy sky, 
it's a beam of light,
and my eyes catch the most beautiful thing I've ever seen!
Waiting for me, as I have been waiting all my life.
And she constricts my fingers,
and then I'm forever bound –
tied to her colored strings,
and we stay alive.
Making a common body just for us.
And I'm blessed!
This is it, and she caught me.
And her strings give me wings –
I can breathe! 
And I'm not afraid anymore.



Har varit och lämnat harpan och gjort soundcheck på STIM-huset under eftermiddagen. Himla kul att få vara där! Imorgon ska de då ha 90-års-jubileumsfrukost  och jag ska poppa in och spela Box of secrets. Fick hälsa på kommunikationsavdelningen, som dessutom passade på att fråga om mitt twitternamn hahah så jag fick berätta historien om mitt och Valters innestående "spara ut håret i syfte att spela harpa naken"-skämt. De tyckte att det var roligt. Träffade även en person som jobbar med verkgradering som sa att han graderat några av mina verk. :) Vilket påminner mig om att jag ska stimma en låt nu. (edit: wooh registrerade precis mitt 45:e verk!)
Åh STIM, jag är väldigt glad att ni finns.

Mastigt att spela för folk klockan 9 på morgonen dock.. det blir upp och hoppa i freakin gryningen i morgon och, jag vet inte, gå ut och springa så att man vaknar till liv. Typ.

Åh, blev ändå inspirerad av den här dagen! Det är så himla kul att spela musik. Och att skriva den, och att spela det som man har skrivit. Jag blir dessutom alltid väldigt glad av att sjunga The Field-delen på Box of secrets. Den texten är som ett urklipp ur den absolut bästa känslan jag vet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar