Sidor

tisdag, oktober 29

Cave viator

Imorse åt jag pancake-rester till frukost, det var fab.


Ja, har inte så mycket att skriva. Det är jobbigt att behöva göra folk besvikna, men jag jobbar mig metodiskt igenom det den här veckan.
På nåt sätt blev en massa som händer, ska jobba på skolan imorgon kväll och på torsdag och har diverse möten och sånt, och så konsert med Mikaeli på lördag vilket betyder rep fredag kväll och lördag em. 

Har inte alls fyllt de stora A3-notpappren till min lektion med Lars på måndag, annat än en massa skisser som jag typ inte blev så nöjd med som ligger på pianot, så det vore ju bra om jag hann med.
Det är lite kluvet det där – har längtat så länge efter att få prova att skriva för större ensembler samtidigt som det enda jag hör i huvudet just nu bara är mina harplåtar + de nya satserna på min och Johans duo och nya idéer till det som jag ska skriva som Gustav vill uruppföra, och då tror jag att det kommer bli cello och sång eller cello och harpa. 

Har för övrigt kommit på att jag nog på många sätt är rätt jobbig att ha som student.
Extremt skeptisk om jag inte blir övertygad, ovillig att göra saker som jag inte känner för om jag inte har syftet klart för mig, blir provocerad och provocerar av uppgifter som jag tycker kränker min integritet. Störig person.
Kom även på idag att jag blir glad när musiker gifter sig med varandra – endast av tanken på de ännu ofödda barnen som kommer ha dubbla musikerföräldrar. Är det en konstig grej att glädjas över? Ja.

På scenisk interpret idag gjorde vi en övning då jag skulle reklamera en boll. Gick in i scenen och sa "Hej hej, jag skulle vilja reklamera den här bollen för det stod på förpackningen att den skulle kunna användas till både kast och studs, men den går faktiskt inte att kasta". Och sen när jag själv hörde vad jag precis sa höll jag på att dö av skratt som jag försökte trycka undan. Önskar jag var bättre på att hålla mig.

Blev ju en massa text här ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar