Sidor

lördag, oktober 26

Although I desperately hoped I weren't one of the others

Whoaaa känner mig bakis fastän jag inte är det.
Liksom sömnbakis av att ha sovit för mycket efter att ha sovit för lite.

Igår blev jag medbjuden på konsert på radion av fam Forsberg, Musica Vitae med en sångensemble och skådespelare. Det var ett väldigt spännande verk, fina musiker, skådespelare och svinbra sångare. Efteråt hängde jag med Andreas, Bengts dotter Miriam, hennes pojkvän, moster, bror och broderns vän – en enormt trevlig grupp personer! Och vi käkade på Frippes vilket var ett fint ställe dit jag gärna går nån gång igen. 

Ja, idag har då känts som någon sorts återkomst till verkligheten – en motvillig sådan. Ibland kan jag bli medryckt av somliga så till den grad att jag liksom förtränger mitt vanliga liv. Som att allt annat sätts på paus, och man vaknar upp och undrar vad som hände. Typ, känslan av "hade jag saker att göra som jag nu har missat/glömt", och liksom va jag behöver väl öva eller...??
Nåväl. Som sagt, livet får fortsätta imorgon eller nåt. Tycker i alla fall inte att det känns jobbigt att allt pausats vilket hade kunnat vara fallet.

En annan anledning att jag är så trött också är att hela veckan då har känts som en enda lång, långsam process mot ett flertal beslut av olika karaktär. Så småningom går det ju över, när man väl har fattat besluten, och vissa saker har klarnat lite under veckan. Bara några oklarheter kvar sen. Snart känns förhoppningsvis dagarna som normala och soliga istället för förvirrade, molniga, dimmiga och regniga.

Ikväll ska jag träffa mina flickor och det ska bli underbart. Ännu ett steg mot solen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar