Sidor

onsdag, oktober 30

Skratt, smicker, stagnering

Känner mig på vissa sätt lite som en karaktär i en Jane Austen-bok. Gotta keep a distance.

Idag var jag faktiskt ganska bra och gjorde en betydande insats för situationen och demokratin i kåren i skolan. Det kändes bra.

Har en konstig situation med min röst – känner mig alltid extremt ovillig att liksom börja sjunga varje dag, för att det typ inte riktigt känns helt bra, men sen efter några minuter när jag väl kommit igång lite låter det asbra och jag känner mig tekniskt ganska obehindrad. Det är skevt. Men jag vågar inte sjunga så länge. Om bara kortisonet kunde verka lite mer brutalt..

Kollade precis igenom en sida med iPhone-autocorrect-fails, som jag dessutom sett förut, och har legat själv i soffan i typ sju minuter och skrattat okontrollerat. Åh det var underbart, jag älskar att skratta. Har aldrig förstått mig på grejen med folk som själva säger att de inte brukar skratta om något inte verkligen är roligt för att skrattet förlorar sitt "värde" om man skrattar för ofta. Det tycker jag är ljug.

Det är lustigt det där med smicker, och att känna sig smickrad. Det fungerar ju verkligen även om man kan utnyttja det på ett ganska vidrigt sätt om man vill. Det är i alla fall konstigt att man själv tror att man är herre över sin hjärna och inte påverkas av det, tills man kommer på att man visst gör det. Till exempel – ponera att man ryktesvägen får höra att någon tycker att man är najs. Efter någon dag börjar man förmodligen att tycka att den personen ändå är lite mer najs också, eftersom den, förmodat, tycker att man själv är najs. Och på så sätt kan man plötsligt få för sig att man tycker mycket bättre om en person än vad man gjorde från början helt utan att personen i fråga bidragit på något sätt till att det ändrats. Det enda som ändrades var liksom graden av uppskattning som man själv kände, eller nåt.
Det är i alla fall också lite lustigt.

När jag har för mycket att tänka på i huvudet kommer jag inte ihåg vad jag drömmer om på nätterna. Vet inte vad jag har drömt på nästan två veckor nu. Det borde väl vända snart?

Har haft en Kodály-sonat på huvudet hela dagen. Den byter tonart hastigt och lustigt på ett ställe i första temat och jag blev så himla förvånad de första, jag vet inte, fem? gångerna jag hörde det. Nu har jag vant mig, men blir ändå lite lite glad varje gång det händer.


tisdag, oktober 29

Cave viator

Imorse åt jag pancake-rester till frukost, det var fab.


Ja, har inte så mycket att skriva. Det är jobbigt att behöva göra folk besvikna, men jag jobbar mig metodiskt igenom det den här veckan.
På nåt sätt blev en massa som händer, ska jobba på skolan imorgon kväll och på torsdag och har diverse möten och sånt, och så konsert med Mikaeli på lördag vilket betyder rep fredag kväll och lördag em. 

Har inte alls fyllt de stora A3-notpappren till min lektion med Lars på måndag, annat än en massa skisser som jag typ inte blev så nöjd med som ligger på pianot, så det vore ju bra om jag hann med.
Det är lite kluvet det där – har längtat så länge efter att få prova att skriva för större ensembler samtidigt som det enda jag hör i huvudet just nu bara är mina harplåtar + de nya satserna på min och Johans duo och nya idéer till det som jag ska skriva som Gustav vill uruppföra, och då tror jag att det kommer bli cello och sång eller cello och harpa. 

Har för övrigt kommit på att jag nog på många sätt är rätt jobbig att ha som student.
Extremt skeptisk om jag inte blir övertygad, ovillig att göra saker som jag inte känner för om jag inte har syftet klart för mig, blir provocerad och provocerar av uppgifter som jag tycker kränker min integritet. Störig person.
Kom även på idag att jag blir glad när musiker gifter sig med varandra – endast av tanken på de ännu ofödda barnen som kommer ha dubbla musikerföräldrar. Är det en konstig grej att glädjas över? Ja.

På scenisk interpret idag gjorde vi en övning då jag skulle reklamera en boll. Gick in i scenen och sa "Hej hej, jag skulle vilja reklamera den här bollen för det stod på förpackningen att den skulle kunna användas till både kast och studs, men den går faktiskt inte att kasta". Och sen när jag själv hörde vad jag precis sa höll jag på att dö av skratt som jag försökte trycka undan. Önskar jag var bättre på att hålla mig.

Blev ju en massa text här ändå.

måndag, oktober 28

Över alla hinder

Allt är ungefär 100 gånger bättre nu.
Har varit helt brutalt bra med min att göra-lista idag. Heelt brutalt. Och dessutom lunchat med bästa Viktor.

Livet känns lättare även om inte alla hinder är övervunna än, och jag är ändå övertygad om att resten kommer att lösa sig även om det fortfarande kommer ta en liten stund. Har i alla fall tackat ja nu. Det blir fett.

Det bästa idag var ändå att spela harpa.
Det är så himla himla himla bra.
Jag älskar känslan av vibrationerna mot bröstet. Liksom hjärtat på ena sidan, harpan på andra.

WOOOOPPPP !!!!!!

söndag, oktober 27

Ta mig ur det gråa molnet

Hela den här veckan from hell har min hjärna har varit dysfunktionell – uttrycket "ett virrvarr av tankar och känslor" passar utmärkt.
Som om jag inte har kunnat se världen runt omkring mig. Jag har tittat men inte sett, inte kunnat se människorna, träden eller himlen. För långt borta, någon helt annan stans i tankarna. Omedvetet och omöjligt att kontrollera. Som att ha en skygglapp eller ett täcke av moln som gör att jag inte kan koppla yttre med inre verksamhet. Jag ser inget – låt mig vakna upp igen!

Så himla himla många parametrar som har bidragit, vissa större och andra mindre. Allt har egentligen handlat om beslut – som att livets alla val samlats och valt att angripa mig på samma gång.
Får flera roliga erbjudanden om att göra saker som man måste ta ställning till.
Val gällande den kommande tiden, där man kanske spontant känner för en sak och sedan pendlar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Bra alternativ som ställs mot varandra.
Stackars, stackars familj och vänner som behövt lyssna på mitt ranting den här veckan. Man behöver ventilera och få input och ibland blir allt mycket lättare men oftast finner man sig själv på samma plats igen sen när man har gått ett, eller tio, varv.
Frustration är också ett bra ord för veckan.
Val gällande vad man musikaliskt ska lägga tid på.
Välja om man ska ställa upp eller inte.
Och sen vet man inte vad folk tänker och känner eller vad man själv tänker och känner om folk och sånt behöver man ibland också fatta rent konkreta beslut om. Välja hur man ska förhålla sig till saker.


Istället för att ta itu med ovan nämnda problem, som jag typ inte riktigt har kunnat ta tag i heller utan bara känt mig handlingsförlamad och apatisk fast ändå rörlig, är det som att jag har stängt av hjärnan som inte funkat och istället gjort saker med folk, inte sovit och spenderat sjukt mycket pengar på mat och alkohol. Hela tiden lite jagad på telefon, mail och facebook av världen som springer efter mig och ropar att jag måste stanna och fatta alla de här besluten, vilket gör att jag ännu tydligare har behövt stänga av allt som har med det att göra. Jag har inte orkat, inte kunnat.

Allt som fallit mellan stolarna då jag inte kunnat ta in information har jag idag försökt samla upp. Det kan verkligen bli så att hjärnan, när den får tillräckligt mycket som hela tiden ligger och maler, blir oförmögen att komma ihåg normala saker. 

Men jag tror att jag ändå har bestämt mig nu för vad jag vill och känner gällande det som skulle bestämmas, och jag har även tagit det första, jobbiga steget mot verkställandet, även om det inte kom någon vart mer än för mig själv.
Ponponpon:ade mig runt i lägenheten med en sked i ena handen och Ben&Jerry-burken i andra för att dansa bort allt det dåliga. Det hjälpte.

Mår lite bättre, känner mig handlingskraftig igen och imorgon ska jag städa lägenheten och se till att få tag på den där personen och sen ska jag inte bli rädd för att behöva säga det här och det här och maila det där andra mailet och säga det där till den där personen och jag ska våga göra allt det där utan att behöva sitta förlamad i två timmar och inte kunna göra något alls. Jag ska skita i den där grejen för den är ändå inte viktig och jag skiter i vad folk tycker, och så ska jag öva harpan för det är det som faktiskt är viktigt. Och så ska jag titta på världen och faktiskt försöka se den och inte vara så jävla långt bort i det där gråa konstiga molnet som har varit i mig. Fokusera blicken.

Åh alltså så himla sjukt skev vecka inne i mig!! Kan inte komma över det. 
Allt ifrån den totala musikaliska upplevelsen i torsdags, då tiden stannade och det enda som fanns var det, och träffar med så himla mycket fint folk, till onsdagens eeeeviga känsla av väntan eller den generella beslutsfattarångesten som funnits där så fort jag inte aktivt har tryckt bort den.

lördag, oktober 26

Although I desperately hoped I weren't one of the others

Whoaaa känner mig bakis fastän jag inte är det.
Liksom sömnbakis av att ha sovit för mycket efter att ha sovit för lite.

Igår blev jag medbjuden på konsert på radion av fam Forsberg, Musica Vitae med en sångensemble och skådespelare. Det var ett väldigt spännande verk, fina musiker, skådespelare och svinbra sångare. Efteråt hängde jag med Andreas, Bengts dotter Miriam, hennes pojkvän, moster, bror och broderns vän – en enormt trevlig grupp personer! Och vi käkade på Frippes vilket var ett fint ställe dit jag gärna går nån gång igen. 

Ja, idag har då känts som någon sorts återkomst till verkligheten – en motvillig sådan. Ibland kan jag bli medryckt av somliga så till den grad att jag liksom förtränger mitt vanliga liv. Som att allt annat sätts på paus, och man vaknar upp och undrar vad som hände. Typ, känslan av "hade jag saker att göra som jag nu har missat/glömt", och liksom va jag behöver väl öva eller...??
Nåväl. Som sagt, livet får fortsätta imorgon eller nåt. Tycker i alla fall inte att det känns jobbigt att allt pausats vilket hade kunnat vara fallet.

En annan anledning att jag är så trött också är att hela veckan då har känts som en enda lång, långsam process mot ett flertal beslut av olika karaktär. Så småningom går det ju över, när man väl har fattat besluten, och vissa saker har klarnat lite under veckan. Bara några oklarheter kvar sen. Snart känns förhoppningsvis dagarna som normala och soliga istället för förvirrade, molniga, dimmiga och regniga.

Ikväll ska jag träffa mina flickor och det ska bli underbart. Ännu ett steg mot solen.


fredag, oktober 25

But it all disappears when I see you again

Alltså
känns som mycket lek och lite verkstad senaste dagarna,
fastän det inte riktigt är sant.
Bara för att jag var uppe allt för sent igår i förhållande till när jag behövde gå upp till min lektion idag.
Den där klassiska grejen att man träffar folk och får dem att leka lekar med en och blir sjukt exalterad och sen kommer man hem och man energidegraderas till något knappt mer än noll.
Å andra sidan kanske det inte är så farligt om det får vara mer lek än verkstad ibland. Det blir kanske bättre verkstad då när den väl händer.

Var i alla fall och tittade på Andreas och Bengt igår på Ledermann och det var såklart fruktansvärt bra. I Elgars cellokonsert hade jag ett sånt där ögonblick på 30 minuter då tiden upphörde att finnas. Det är ett ljuvligt tillstånd, som dock alltid känns lite konstigt när man väl kommer ur det.
Himla fint när det betydligt senare blev fortsättningskonsert med jamfeeling.


Intelligent sökning på SL. Ett försök till att vara här och nu?


Anyhows. Trött, men det är okej.
Ikväll ska jag på konsert i studio 2. 
Måste jobba i ett par timmar på skolan om 40 min. Mjao.
Skulle typ vilja spela lite harpa men orkar inte gå upp ur soffan.
Dessa problem.

onsdag, oktober 23

Vilka perifieras bort

Idag komponerar jag på en massa olika stycken in progress.

Pendlar mellan att vara jättefokuserad och att plötsligt inte kunna koncentrera mig på något.
Målar naglarna bubbelgumsrosa för att göra något annat.
Väntar på att det ska sluta regna
så att jag kan gå ut och springa
i skogen
och bli människa igen.

Skriver text på sats 2 och 3. Det är ganska intressant.
Man kommer in i ett mode
av att skriva det man tänker
i meningar
med pauser så som man
hör dem
i huvudet.

Liksom fryser fastän jag inte är kall.
Dessutom har jag tofflor.


And darling, we will be fine

Then I hear a noise from the hull,
seven days out to sea.
and it is the damnable bell!
and it tolls..
well, i believe that it tolls –
it tolls for me!
and it tolls for me!!

And though my wrists and my waist seem 
so easy to break
still, my dear
i would have walked you to the very edge of the water
And they will recognize all the lines of your face
in the face of the daughter,
of the daughter
of my little daughter


tisdag, oktober 22

From the top of the flight of the wide white stairs

And darling,
we will be fine
but what was once yours and mine appears to me
a sand castle
that the jibbering wave takes.

But, if it's all just the same then will you 
say my name
say my name in the morning
so that i know 
when the wave breaks.

I wasn't born of a whistle 
or milked from a thistle at twilight
no, i was all horns and thorns sprung out fully formed
knock-kneed and upright
so, enough of this terror!
we deserve to know light and grow evermore lighter and lighter
you would have seen me through
but I could not undo that desire.

Oh, desire.


måndag, oktober 21

Självömkan

Tycker synd om mig själv.
Skar en chilifrukt och sedan sved mina fingrar i 15 minuter och jag fick chili i ögat. Det sved också. 
Jag har väldigt dålig hy (tack för smink). 
Mina naglar är fula. 
Har mens (straffet för att man är kvinna). 
Andra kroppsliga småkrämpor.
Är fångad i världens jobbigaste dilemma som jag ändå inte kan ta tag i än gällande hur december ska se ut. Ofattbart svårt – varför, varför kommer allt roligt på samma gång? Försöker att inte drabbas av frustration när jag tvingas vänta lite längre. Vill inte alls ta tag i det, egentligen, på samma gång. Fortfarande röd i halsen och försöker minimera sjungandet. 
Väntar på svar. Den eviga ovissheten! Blir trött på mig själv för att jag tänker på det. 
Folk man vill träffa.


Men, försöker att inte vältra mig i allt ovan. Försöker tänka på det positiva.
Lagade en kick-ass rödbetssoppa. Har städat. Hittade ett bra sätt att spela på min senaste låt. Harpan låter fint. Tittade på Grey's anatomy. Tycker hemskt mycket om boken jag läser. Gillar min hatt. Gillar att jag hade kompositionslektion idag och fick stora tomma A3-notpapper med mig hem som jag ska fylla med något som jag sedan ska komponera något symfoniskt utifrån. Gillar att mina orkidéer är extremt blommande och utslagna nu. Har börjat prata med dem för att de är så fina och Liselotte sa att det är bra att prata med sina växter.

söndag, oktober 20

Fylla källan

Nu är jag hemma igen. Har haft en väldigt fin paus från vardagen. Promenerat länge, skrivit toner, läst boken, hängt lite med Farfar. 



Inflyttnings(för)fest för harpi

Nu är hon välkomnad på riktigt!
Hade så jäkla bra folk här alltså.
Sen var vi festen på annat håll!
Lycka är sällan så simpelt som när man Ponponpon-dansar med sina vänner.




lördag, oktober 19

Lantlig idyll

Hejjj
Jag är på landet en kort sväng, ensam.
Det är lantligt. Och som en själslig treat!! Skärgårdshöstfrossan.
Jag har gjort klart en låt, det var bra, och åkt färja fram och tillbaka till Yxlan för nöjes skull.
Kände mig som en brittisk överklasskaraktär i dåtiden som hittar på poänglösa aktiviteter för att göra något av sin tid, men det var väldigt mysigt.
Varje gång jag ser någon typ av natur-vatten sjunger jag i mitt huvud "Då går jag till vattnet, till havet".

fredag, oktober 18

Ångest?!

När välja kontra välja bort sätts på sin yttersta spets.

MAHLFJAHFKJH!!!!

Var är du, o inre kompass?

Det lustiga är att jag, egentligen, tror att jag vet hur den pekar men ändå inte riktigt vågar lita på det.
Mage kontra hjärna?
Vad är väl logik.

Svälja skrattet

Har varit på vårdcentralen och gjort streptotest (negativt, pjew) och hämtat ut recept på kortisonnässpray. Nu ska du dö, förkylnings-vad det nu är. KILL IT WITH FIRE.
Fick även bekräftat att det inte bara är min hjärna som säger att jag är liite svullen i halsen (smittar ej eftersom det har gått mer än en frekin månad, no worries). Kändes skönt.
Konstigt hur man kan känna sig bättre så fort man ser negativa provresultat, när man sekunden innan börjat ifrågasätta om man egentligen orkar både träna och dansa.

Awkward moment i väntrummet när jag läste en, tyckte jag, extremt rolig beskrivning om hur det är att ge en katt ett piller, och det blev så sjukt eftersom jag bokstavligen svalde mina egna skrattattacker och var tvungen att sluta läsa för att lugna ned mig. Det bubblade liksom upp gång på gång som attackhosta, så folk måste ha trott att jag satt och höll på att kräkas eller nåt.

Nu ska jag till skolan.
Måste sjunga fast rösten inte riktigt vill.
Så dumt det där för det låter ändå rätt bra när jag är uppsjungen men just nu vill jag bara vara tyst.

torsdag, oktober 17

Om politik..

Oj det här är första gången som jag faktiskt mår fysiskt dåligt av svensk politik.

Jag brukar inte jätteofta prata om mina politiska värderingar även om de för mig är väldigt tydliga.
Men av att se utdrag ur Reinfeldts tal på moderatstämman i Norrköping just i dagarna får jag lite ångest.
Jag tycker att det är så ofantligt egoistiskt.
Blir typ lite ledsen.

Har svårt att förstå hur man kan tänka att ett samhälle är bättre om medborgarna själva får forma det efter sina handlingar. Folk är varken snälla mot varandra eller speciellt smarta. Man borde sluta tro att det kommer bli bra för svenskarna som grupp om folk får göra som de vill. Hur man kan säga att systemet fungerar om alla är med, när det är så uppenbart att alla inte kan vara med på samma villkor.
Förstår inte hur man kan tro att 200:- extra i plånboken varje månad är mer värt än samhällstryggheten.

Nej, jag blir ledsen.

onsdag, oktober 16

Hon & Jag

Kul att spela idag! Kändes rätt bra och var en massa folk vilket var kul!
Jag tycker hemskt mycket om min harpa.

Bild lånad av Doris Beling
Idag har jag förresten för första gången formulerat min skiv-vision för en helt utomstående person. Skrämmande, men kändes typ viktigt för mig själv och processen.

tisdag, oktober 15

Inspirationen kan icke tidsstyras

Känner mig väldigt inspirerad och jag önskar att man kunde pausa livet så att jag skulle kunna jobba på de två harplåtarna jag håller på med och på mitt nya stycke för mig och Johan, fortsättningen på Till Vattnet för sång o fagott. Hör så himla många toner som inte får konkretiseras och det gör mig liiite lite frustrerad. 

Har nån jävla crap i bihålorna som aldrig är varken allvarligt eller övergående. Det ligger liksom något och skräpar som aldrig riktigt försvinner och det stör mig också något fruktansvärt eftersom det gör att jag känner mig känsligare i halsen, även om det tekniska funkar fint i nuläget.

Det ska bli kul att spela mina låtar imorgon på kulturhuset. Insåg att det typ ändå var ganska länge sen, på projektkonserten i vår, som jag spelade så många egna kompositioner på en gång. Det är kul för det som man har skrivit själv ligger ofta ändå så himla nära till hands. Har övat jämförelsevis sjukt lite på de grejerna nu och ändå ligger det så pass djupt rotat att jag tror att det kommer gå bra. Lite intressant hur jag tenderade att vilja hotta upp typ alla arr och spela mer avancerat bara för att jag kan, och att det sedan i samtliga fall har återgått till orginalet av rent smakmässiga skäl – det blev liksom inte bättre av fler toner utan bara rörigare. Sen märks det ju ändå att man kan spela lite bättre rent generellt.

Ska för första gången framföra Walking in Delirium; Dream imorgon (alltså A hundred thousand spiders-låten vilken ni ju på något plan bör vara bekanta med) out of context alltså, utan Reality-delen och utan elektronik och sångare och gitarr och effekter. Ska prova om den kan klara att få stå för sig själv och jag tror ändå att den borde kunna det. Melodin är ganska gullig. 

Ibland kan jag känna att det är saker som jag skulle vilja ventilera men ingen som frågar och därför tar jag aldrig upp det. 
Det är konstigt. Att man kan känna att folk inte bryr sig fastän de förmodligen gör det.

Nu ska jag bara försöka att inte blanda ihop text på verser och sånt imorgon så kommer allt att gå bra.
Sen kan jag väl få skriva tonerna, eller? Om det inte var så att det är gig som är det som händer imorgon hade jag nog skitit i sömngrejen och varit uppe för deras skull.


måndag, oktober 14

Tvåhundrafyrtiotvå dagar

På onsdag har jag som sagt lunchkonsert då på Kulturhuset i samband m Sthlm Jazz, 12-13. Har spelat igenom en massa låtar för att försöka välja vad jag ska göra för program. På nåt sjukt sätt har jag fått påväg-att-bli-blåsor på tre fingrar på vänster hand, trots att jag hade bra valkar innan. Vet exakt vad det beror på – dödarlåten Jag faller. Det är liksom inte snällt mot vänsterhanden. Så mycket bassträngskontakt på så lite tid....
Anyhows, känns rätt bra ändå trots att jag inte hunnit öva så mycket på de grejerna. Det ska bli roligt!

Försökte skriva lite text men överväldigades istället av någon sorts känsla av Vad är tid? och Hur kan den te sig så olika? Vad gör jag egentligen med mitt liv, liksom rent allmänt? Vad ger jag tid till att tänka på (och kanske framförallt, varför)?
Tid är så himla skevt. Det enda jag kommit fram till. Man blinkar, och tycker att tiden har försvunnit trots att man vet att man haft hur mycket grejer som helst för sig. Vissa saker känns liksom inte som att de förändras över tid, eller att de förändras allt för långsamt i förhållande till allt annat.

Mitt hår är så tungt att jag får ont i huvudet och nacken av att ha det uppsatt i knut på huvudet för länge. Men det kanske alla får?
Trots att det är extremt irriterande är jag glad att jag har hår.

Ååååh kom av mig från den s.k. kompositionen, nu vill jag ju bara ligga och stirra i taket och fundera över vad tid egentligen är.
Vilket i sig får mig att ifrågasätta prioriteringen av tidsutnyttjande...
Om jag bara vore mer som....
Eller?
Är ju inte ens säker på vad jag vet om det där egentligen längre.
Vad vet man egentligen om saker, om folk.
Vad vill man egentligen också?
Hur ska man kunna veta vad man vill när man inte ens vet något om saker eller folk?
Blåser bort min hjärna.

söndag, oktober 13

Jag faller

Från en klippa, ensam har jag klamrat mig fast
allt för länge.
Jag har väntat på att nån ska hjälpa mig upp,
men inget hände.

Och känn hur jag andas igen!
I det blå blir jag fri
när jag släpper.

Att plötsligt inse vad som sker, 
jag faller ner
Kan inte greppa allt jag ser, 
jag faller ner
För en sekund står tiden still,
jag faller ner
Vill släppa taget en gång till, 
jag faller ner

Med nya vingar far jag genom vår atmosfär
till världens ände
Jag blir renad och minns inte ens vem du är,
eller vad jag kände.

Jag ser allt det vackra igen.
I det blå blir jag fri
när jag släpper.

För en sekund står tiden still,
jag faller ner
Vill släppa taget en gång till, 
jag faller ner

[Jag faller, ur Neptunus]

Söndagsbrunch med de mina

Idag hölls det brunch för första gången hos Astrid! Såå fint!



I övrigt kan nämnas att jag aldrig mer ska tro att jag kommer kunna gå "i en timme" på en ackispub och sen gå hem och öva.
Igår hade jag tänkt gå hem runt 18 men gick istället när de stängde, eeeh, och då ej i tillstånd för effektiv övning. Men hade himla kul.
Jobbade för första gången på stor-konsert igår också då symfoniorkestern spelade. Lite läskigt på sätt och vis men det gick ändå bra. Fint program så det var ändå episkt att få betalt för att vara där och lyssna. Fick dessutom visa mina flygvärdinne-moves (nödutgångar hittar ni längst bak i salen och på vardera sida om scenen, över vingarna) för ett fullsatt Stora Salen.. :)

Pga veckans bristande effektivitet i alla fall blev det ingen ledig söndag utan jag har sprungit runt och haft extremt många punkter på dagordningen, som dock har genomförts med bravur.
Normal vecka imorgon igen vilket, inbillar jag mig, gör att det blir lite lättare att ha någon sorts normala dagar.

lördag, oktober 12

fredag, oktober 11

Vidtar åtgärder

Ja nu jävlar.
En tur till skolan och biblioteket.


Bilder från en sjukt lång men najs dag

5:30 försöker vakna till liv genom att motionera. Gick ändå ganska bra.


8:15 på plats på STIM-huset


9:00 Spela, det var kul och gick bra. De var alla väldigt fina som var där!


11:00 Hemma och uppackad..! Knäppt att ha hela dagen framför sig.
Försökte ta tag i min stråktrio då vilket ni hörde gick halvbra.
Sjukt konstig kosthållning när dagen är så väldigt lång.


Ej på bild:
17:00 Konsertvärdsjobb på storbandskonsert i Lilla Salen. Extremt mycket folk och folkfest-stämning.
21:00 Ackis-torsdagspub och därefter The Londoner. Älskar att man är hemma på två minuter.

IMORGON : SOVMORGON!!! <3

torsdag, oktober 10

Åtgärden!

Handlingsplan gällande förra inlägget:

Jag tror att jag ska
1. Läsa lite mer stråktrio eller -kvartettpartitur...
2. Sluta tro att jag är bra på att skriva musik enligt andras ramar, i det här fallet, någon annans valda tonserie. Var ju inte helt lyckat för mig att skriva jazzlåtar efter harmoniläraprinciper förra hösten heller...
3. Sluta skriva efter tonserier.

Issues!

Alltså HA HA det går bara halvbra med min trioövning.

För det första fick jag efter en ganska kort tid ångest av titeln Stråktrio no 1 och jag kände att "DET ÄR NU ELLER ALDRIG!!!" och det gick inte alls bra hahaha jag skrattar alltså högt åt mig själv.

Problem två blev att jag kunde hålla mig till den givna tonserien i ungefär tre och en halv takt innan en annan ton smög sig in, för att jag tyckte att det lät fint. "men man måste ju få gå på sin inspiration!!" tänkte jag då. Inkonsekvens är mitt mellannamn, hej hej trevligt att råkas.

Problem tre infann sig då jag, efter att ha frångått tonserien, kom på andra idéer vilket gjorde att tonserien, och alltså själva uppgiftens poäng (obs uppgiften ej stråktrio no 1), försvann, och istället blev det ett flöde av idéer som aldrig bearbetas pgs JAG VET INTE tekniska o-chops?? Och otåligheten. Försöket till att behålla något slags flöde istället för att göra något vettigt av idéerna som finns.

okej vi fortsätter.

Problem fyra, inser snart att "det här är verkligen en andra sats". Inte alls som jag skulle vilja att första satsen lät. JA MEN SÅ FINT att jag har en ganska dålig början på en andra sats utan sammanhang.

Problem fem – allt låter likadant, stackars violasten får alltid spela ostinaton. (okej, lite harsh, eftersom jag inte har skrivit så jättemånga takter än men DET KÄNNS I ALLA FALL som att allt är likadant)

Problem sex DET LÅTER SOM SOUNDTRACKS jag blir uttråkad av mig själv

Problem sju – försöker aktivt frångå känslan av enformighet och förutsägbarhet och bakgrund och resultatet blir spasmiska ryck som låter som en sjukt mycket sämre och eventuellt full Prokofiev. Nedknarkad.

Tack och hej.


[ja, jag vet att det kommer bli bra till slut 
är bara lite för o-chopsig på hur man hanterar den här himla ensemblen än så länge
det är okej att suga
jag får csn-pengar för att jag ska bli bättre
vilket jag kommer bli
moahhaha]

onsdag, oktober 9

Yarr!

Om ni bara anade hur mycket jag har googlat seglings-termer på engelska senaste veckan..!
Kan jättemånga nya ord nu, varav jag har glömt betydelsen på ungefär hälften.
Det som jag jobbar med, mitt senaste textliga epos A Sailor's Wife, KRÄVER det av mig och vad gör man inte för konsten, osv.


Det som man ska göra med sitt liv

Across the field, 
I'd never be afraid, no no, not I!
Holding the Lily tight in my left hand.
And then I see, out of the cloudy sky, 
it's a beam of light,
and my eyes catch the most beautiful thing I've ever seen!
Waiting for me, as I have been waiting all my life.
And she constricts my fingers,
and then I'm forever bound –
tied to her colored strings,
and we stay alive.
Making a common body just for us.
And I'm blessed!
This is it, and she caught me.
And her strings give me wings –
I can breathe! 
And I'm not afraid anymore.



Har varit och lämnat harpan och gjort soundcheck på STIM-huset under eftermiddagen. Himla kul att få vara där! Imorgon ska de då ha 90-års-jubileumsfrukost  och jag ska poppa in och spela Box of secrets. Fick hälsa på kommunikationsavdelningen, som dessutom passade på att fråga om mitt twitternamn hahah så jag fick berätta historien om mitt och Valters innestående "spara ut håret i syfte att spela harpa naken"-skämt. De tyckte att det var roligt. Träffade även en person som jobbar med verkgradering som sa att han graderat några av mina verk. :) Vilket påminner mig om att jag ska stimma en låt nu. (edit: wooh registrerade precis mitt 45:e verk!)
Åh STIM, jag är väldigt glad att ni finns.

Mastigt att spela för folk klockan 9 på morgonen dock.. det blir upp och hoppa i freakin gryningen i morgon och, jag vet inte, gå ut och springa så att man vaknar till liv. Typ.

Åh, blev ändå inspirerad av den här dagen! Det är så himla kul att spela musik. Och att skriva den, och att spela det som man har skrivit. Jag blir dessutom alltid väldigt glad av att sjunga The Field-delen på Box of secrets. Den texten är som ett urklipp ur den absolut bästa känslan jag vet.

tisdag, oktober 8

Allt det man inte gjorde

Har tänkt ganska mycket senaste dagarna på de sakerna som man inte gör. Jag har nyligen blivit inbjuden till flera konserttillfällen som jag tackat nej till att delta vid och det känns alltid lite.. lustigt. Man kommer liksom på igen att det där hade jag ju kunnat vara med på men av olika anledningar tackade man nej. 
Tänk om de sakerna fick hända ändå i nån typ av parallellt universum. Då skulle man kunna möta sig själv i den alternativa världen med jämna mellanrum för att se hur det hade kunnat vara om man valt annorlunda. 

Det finns så sjukt många val man gör, hela hela tiden. 
Gå ut eller stanna hemma. Öva eller hänga. Träna eller slappa. 
Vara där eller där. Träffa den eller den.

Vart tar det vägen, allt det som man inte gör? 
Jag undrar alltid vad som hade hänt i den historien. 

Har lyssnat lite på gamla röstmemon från 2 januari och framåt. Det är verkligen coolt att höra hela Neptunus-projektet byggas upp, fragment för fragment, några steg i taget. Veckorna som går, tidsspannet mellan idéerna.Till slut blev det ju i alla fall en helhet. 
Underligt i vilken ordning saker kommer på plats – det man trodde att något skulle bli när man först hittade på det kontra hur det blev i slutändan. Det är lite hoppfullt på nåt sätt att man kan fortsätta ha rinnande vatten i kranen utan att behöva veta exakt vad det kommer bli.

Och mitt i allt detta finns också så sjukt många idéer som inte än fått plats i något som färdigställts. Kommer jag att använda de tonkombinationerna någon gång i något annat? Det vet man inte riktigt. Kanske. Men vad händer med de tonerna annars? Susar de bara ut i etern?
Hur låter musiken i det parallella universumet?

Alla dom sakerna man aldrig gjorde. 
Alla de tonerna som man aldrig skrev.
Allt det man aldrig sa.



He was all that her fancy had delineated

Åh vad fint det är att ha ett stämt piano. Nu behöver jag aldrig lämna hemmet igen!!! 
Nej men, på riktigt. Det känns som att jag inte har varit så mycket i skolan på sistone och jag behöver ju faktiskt inte heller vara det så mycket längre. Har allt jag behöver för att arbeta fokuserat här hemma, och det finns ingen ljusgård att fastna i. Känner man sig ensam kan man ju gå till skolan för att käka lunch, hehe. Blir i alla fall extra påtagligt den här veckan då jag inte har några lektioner.

På torsdag ska jag spela på STIM, annars händer inte mycket spännande. 
Det är trevligt. Man får hitta på sin egen spänning då istället.

Sense & Sensibility är en himla fin bok so far!


måndag, oktober 7

Paus för hjärnan

Hoppas att jag alltid kan bo nära en skog. 
Gick tillbaka till sjön idag. Hittade en jättespännande gammal och mossig stentrappa som ledde mig uppåt, där det tydligen fanns någon sorts nedlagd backhoppningsanläggning. Där hade man fin utsikt över sjön och jag blev alldeles fnittrig av upptäckarglädje.


Anyhows! Var en sväng till Tyresö i helgen och hälsade på skogen där också. Det var fint. Höstigare än sist kan man ju konstatera.


Bland annat var vi då på middag hos mormor och morfar igår vilket var mysigt.
Idag har Guzman varit här och stämt mitt piano, så nu är det betydligt mer spelbart.
Najs vecka utan lektioner! Hinner skriva på mina grejer vilket är ljuvligt. Den enda svårigheten ligger i att inte tappa riktning bara för att man inte har något schemalagt. Får jobba efter lista. 

lördag, oktober 5

Vänner och cocktails

Igår var en sån dag då jag kanske inte var superproduktiv men hade en härlig stund som människa. Anna kom spontant förbi på dagen för en kort kaffe-och-kanelbulle-fika. Påbörjade stråktrion och det är JÄTTEROLIGT mihihi och låter lite lite psykadeliskt på ett najs sätt. Hängde i ljusgården med Josef istället för att öva sång vilket också var sjukt trevligt, och passade på att äta ännu en bulle hehe.

Det var SMASK-bio i lilla salen då vi samlades en massa som var med och inte var med på Riks-smask och tittade på DVDn. Såå roligt att se ändå, och mysigt att återuppleva peppen. Hela dagen var liksom som att ansiktet var fast i ett skratt – fick concealor-ränder under ögonen för att de rynkats så länge!
Anyhows. Ackispub i samband med filmtittningen, och därefter vidare till Gondolen i extremt bra sällskap.
Är inte där alls lika ofta längre men det är ändå lika fint när man är där. Lite konstigt dock när de flesta bartendersen är nya.

Åh ja det var i alla fall en himla bra kväll, och dag med för den delen! Har så fina fina kompisar.
Idag är det lördag och jag har yogat med Wanda, och tittat på första nya Downton-avsnittet på nya säsongen epiccc. Funderar på att göra nåt så radikalt som att köpa lösgodis. Omnom. Ska även städa, och öva. Mycket bra.

torsdag, oktober 3

Favoritkvinna

Alltså åh. Hon är så himla bra.
Typ min största förebild.


Joanna Newsom, alla som inte känner till henne måste kolla in.


Psykadelisk vissling kommer sällan ensam

Röstmemo är en funktion i telefonen som jag använder extremt flitigt.
Bland röstmemona finns låtidéer, bearbetningsfaser på låtar, lite övning och så inspelade sånglektioner.
Dessa låt- och arridéer ter sig, till kanske 85%, så att jag spelar harpa och visslar. Och vissling i så stora mängder låter ganska sjukt när man lyssnar på det för länge, framförallt när man som jag inte kan vissla med vibrato utan bara väldigt rakt och riktat.

Det finns i alla fall en SKATT i röstmemona för den som någon gång vill hänga ut att jag ibland kan drabbas av en släng av tondövhet. Det låter i alla fall som det när man lyssnar på vissa inspelningar, och en visselton plötsligt skevar ur TOTALT och ofta ganska länge och genomträngande, för att jag just då varit så koncentrerad på något som jag nästan inte kan spela än i fingrarna att jag glömt lyssna/aktivera läpparna. Vet inte om ni fattar, men det låter i alla fall heelt sjukt och lite psykadeliskt.

Idag har jag varit ut till Tyresö och klippt håret. Känns alltid som att man tar tag i sitt liv när man klipper sig. Liksom styr upp sig själv. Passade iaf även på att luncha med Erik som var hemma från skolan så det var mysigt. Hösten är fantastisk där ute. Favoritårstiden.

onsdag, oktober 2

Floooooow

Ibland spelar man och tappar liksom greppet om verkligheten. Man inser det inte förrän man slutar spela, och konstaterar att jäävlar där försvann en timme. Det är världens bästa känsla! 
Började spela harpa, hade tänkt spela en liten liten stund bara för att "ha spelat" idag, men sen när jag vände mig om och tittade på klockan hade det plötsligt gått en timme och jag hade ingen aning om hur det gått till. Man hade ju bara inspiration. Man spelar något, så kommer man plötsligt på att det är något annat man vill spela, och man testar sekvenser och punktövar ställen och jammar fritt och ja juste den där låten hur går den nu igen och det låter ju lite som den här grejen som jag har spelat nån gång, osv. 
Flooooooow. 
Men gud vad roligt! Kom precis på att jag hade Fritt Flöde som mantra i mitt huvud på yogan med Wanda idag! Vad lustigt. 
Alltså, yoga med Wanda. Det är enda anledningen till att jag har kvar mitt sats-kort. Har inte lyckats tajma hennes klasser den här terminen förrän idag och det kändes som att jag blev ny-yogafrälst. Dock darrar mina armar när jag lyfter dem (men jag glömde uppenbarligen bort det förut när jag spelade?). 


tisdag, oktober 1

Rubriker är alltid lite svårt

Låter så himla tjatigt när jag hela tiden skriver att musik är kul, det är roligt att ha konserter, jag känner så bra folk som dessutom spelar så fint osv osv. Men ni vet, så är det ju.
Lunchkonsert med Rasmus idag då i Vendelsö, det var väldigt trevligt och gick även fiiina fisken. Kul att spela en massa av våra låtar som vi brukade spela i gymnasiet! Och så även fint att uruppföra Alla dom som är som jag – min senaste diatonisk-med-11-verser-låt. 

Väl hemma igen kombinerade jag afternoon tea för en med att kolla igenom Britten-grejerna till Mikaelirepet på kvällen. Det var som man säger najs. Blir lycklig av att sjunga Hymn to St Cecilia.
Gjorde dock misstaget att ta en power nap före repet.. det enda man vill är ju att gå i ide då. Imorgon blir det episk sovmorgon.