Sidor

fredag, september 13

Min

Måste bara skriva igen hur glad jag är över min harpa. Såå himla glad. Dels för att jag ibland kommer på hur sjukt det var att jag fick tag på den, utan att ens behöva lämna stan, och att jag sparade åtminstone 120.000 kr på kuppen. Och så även för att den låter så fint att jag inte vill spela på någon annan harpa. Jag väljer verkligen min egen framför skolans Lyon&Healy, t.ex. som jag tidigare såg som mitt favoritinstrument att spela, och det är inte bara för att det är min harpa. Den håller stämningen hur bra som helst. Även när jag har transporterat harpan har den hållit stämningen på en väldigt stor procent av strängarna. Jag älskar ljudet i basarna, och den runda varma klangen i mellanregistret. Älskar hur resonanslådan vibrerar mot bröstet. Jag älskar den mer och mer för varje dag som går och blir inspirerad av att spela på den. Åh, blir typ rörd.
(och i mitt huvud hör jag nu rösten av Per som senast igår yttrade det som många förmodligen tänker – "Anna, harpan är inte en person")

Har köpt nya orkidéer, nu ber vi för att de överlever.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar