Sidor

lördag, september 21

Alla dom som är som jag

Att skriva musik kan gå till väldigt olika. När jag gick hem från skolan sent igår kväll var jag inställd på att pilla lite på min senaste grej som jag jobbar med som blir ett sånt där typiskt jätte-epos med sing-song mått mätt, med en lång handling och flera vändningar både musikaliskt och textligt. 

Men, så gick jag på Valhallavägen och tänkte lite på grejer och plötsligt hörde jag liksom en helt annan låt i huvudet. Så jag spelade in lite röstmemofragment och skyndade mig hem för att skriva ner de textfragment som jag också hade. Det var som att allt redan fanns och det enda jag gjorde var att dokumentera. Helt annan karaktär på den än det andra som jag skriver på.

Ibland är det verkligen så. De komplexa konstruktionerna som man arbetar med, utifrån de första idéerna såklart, kan kännas som att väva en väv inifrån ibland för att det ska kunna bli musik som känns genomtänkt och genomarbetad och har en riktning och ett mål och allt sånt. En ganska långdragen men väldigt rolig process.

Men så plötsligt kommer en sång som är liksom.. klar. Den bara finns där. 
Som att få ett paket på posten.
Det är väldigt häftigt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar