Sidor

måndag, september 30

Studier osv

Ny vecka, nya friska tag.
Har idag hunnit med ett trevligt rep med Rasmus inför vår lunchkonsert imorgon (Vendelsö kyrka kl 12), gemensam då vi gjorde duettversioner på standards och jag och Tippan gjorde en spontanare på All of me vilket blev hysteriskt roligt, i alla fall att sjunga själv.

Hade min andra kompositionslektion med Lars vilket var himla kul och inspirerande, så nu ska jag läsa sjukt mycket partitur och till nästa gång skriva en stråktrio utifrån en given tonserie. Kuuuul!
Fick dock ont i armarna av att bära hem böckerna den "långa" biten. Tänkte att "nu ser det ju ut som att jag pluggar något seriöst".

Men sen kom jag på att det där var inte sant. För även om jag inte sitter på seminarier eller har en massa litteratur att läsa så är det en annan typ av arbete. I slutändan sitter man ändå där till klockan 11 på kvällen och övar. Antalet timmar är detsamma, minst.

Åh på tal om övning. Min harpa. Vet att jag tjatar, men ibland kan jag inte riktigt förstå att den verkligen är min. Jag fascineras av faktumet att jag har lyckats köpa den alldeles själv, för stipendiepengar som jag fått tack vare musik som jag har skrivit. Att jag liksom äger den alldeles bara jag, och inte har fått hjälp av, säg, mamma och pappa. Jag blir så stolt över mig själv när jag kommer på det. Och glad såklart eftersom det är så himla fantastiskt att spela på den och det bara låter bättre och bättre.

söndag, september 29

Söndagar

Åh vad fin söndag.

1. Ut i skogen! Älskar skogen. Den har blivit höstigare än förra veckan. Kom längre ut än vad jag gjort tidigare och hittade både en övergiven skidbacke med nedlagd lift och EN SJÖ. (!!!) Alltså utforskarlyckan är svår att beskriva.




2. Traditionsenlig brunch med käraste Anna och Astrid. Idag blev det scones och te till bokklubben, och jag fick tillfälle att använda mitt trevåningskakfat.



3. Dejt med Josefin. En sån där sjukt fin vän som man kan träffa med tre månaders mellanrum och det känns som att det vore igår. Vi drack kaffe, satt i humlan, spatserade och shoppade. Har treatat mig själv med nya nagellack.




4. Hemmafix och hemmachill
Har satt upp tavlorna som har legat på soffbordet i flera veckor, vilket är extremt skönt. Och nu första nya säsongsavsnittet av Greys.
Bra liv. Älskar lediga söndagar.

lördag, september 28

Time flies, fast alltså inte

Fick en liten tankeställare när jag insåg att det bara var tre veckor sedan vi var på turné med Mikaeli. HUR kan det bara vara tre veckor sedan? Som att det borde vara längre sen i förhållande till hur mycket som har hänt sedan dess, känns det. Inte för att det egentligen varit extremt dramatiskt, mer att jag haft rätt mycket olika saker som jag pysslat med och inför. Kändes så knas när jag började tänka på vad jag gjort de senaste två helgerna och jag insåg att det bara var en vecka emellan dem alla. Eller, egentligen är det kanske inte så konstigt. Var så ledig i Augusti att inte så mycket hände, tiden bara rann iväg. Nu har det varit fullt upp igen, men på ett högst rimligt plan, med olika musikaliska uppgifter. 

Livet kändes i alla fall rikt på nåt sätt när jag kom på det. 
Att man hunnit uppleva så mycket på tre veckor.

Konserten idag var jättekul att göra och det gick väldigt bra. Naaaaaaaajs kul med musik osv. Rösten fungerar nu igen vilket gör mig lycklig. 
På tisdag blir det då en skoj konsert med Rasmus också för då ska vi spela rätt mycket egna låtar som i alla fall inte jag får tillfälle att spela så ofta längre.

Såhär glada som på bilden nedan är vi över att morgondagen är en ledig söndag med bara en massa sjukt najsa grejer inplanerade!


fredag, september 27

Blue skies smiling at me

Driven through by her own sword
Summer died last night alone
Even the ghosts huddle up for warmth
Autumn has come to my hometown
Joanna N – Autumn



Åh det kommer bli så fint på konserten i morgon i Hjorthagen, tror jag! Det är så himla lätt att spela med Josef. Han är ett FYND! Och sen är det ju fantastiskt själva grejen att man kan få spela i lokaler med fin akustik och spela sånger som man verkligen tycker om att spela och sjunga, och för folk som faktiskt lyssnar. Det finns så mycket just fina sånger.

Och i pauserna betraktar jag den blåa himlen. <3

torsdag, september 26

Tydlighet

Oj vad lätt det är att få saker gjort ändå när det är tydligt vad det är som är uppgiften.
Idag har missionet varit att öva till konsert m Josef på lördag. Alltså har jag övat till konsert m Josef på lördag. Och skickat programbladet dit, vilket jag också skulle göra och lämpligvis kunde under klockan tre-dippen.
Har spelat ganska fint idag ändå. Det är kul när man märker att man blir bättre på sitt instrument, små steg lite då och då. Om någon undrar är det faktiskt fett mycket multitasking innan man kan harmonik/text ordentligt. Extreeemt mycket tankeverksamhet på kort tid. Det är precis det som jag tycker är sjukt roligt med just harpa/sång-kombon. Liksom texten, ackord, rytmiseringar som på nåt sätt ska hänga ihop men ändå varieras, PEDALER som inte står utskrivna och vilka tillfälliga förtecken har jag nu precis haft på raden ovanför och hur blir det nu i den här tonarten och vad är det här för ackord egentligen med enharmoniska förväxlingar osv och vad var det nu för text på den här raden. Mihi. Det är realtidsteori och logik, den som hävdar något annat har aldrig försökt.

Anyhows, kom att tänka på om jag skulle vara klassisk musiker. Säg att jag spelar viola. Vad lätt det verkar ändå med strukturen om det enda man har att göra under skoltiden är att öva på sitt instrument (typ). Gå upp, öva jättemånga timmar, gå och lägg dig.
Det som jag kan tycka är svårt är när det är så mycket olika grejer man ska göra. Öva sång, öva harpa, komponera, studera teorin bakom kompositionen, gehör, gigs, det man sjunger på sina sånglektioner kontra det som man sjunger på sina konserter.
Fast det är säkert en massa annat om jag spelar viola också, vad vet jag.

Åh måste bara nämna förresten att jag hade ljusgården-lunchdejt med Viktor och Hallby och det var såå fint. Och så en liten promenix i solen ner till östermalmstorg för att skaffa kaffe också på det. Himla bra lunch!

onsdag, september 25

Vem bestämmer?

Tittade igenom festivaltidningen till årets upplaga av Sthlm jazz.
Kände mig ömsom väldigt glad, taggad och mer exalterad över stockholms jazzscen på länge, för att sedan plötsligt drabbas av irritation. Och så pendlande så, fram och tillbaka, läsningen igenom.
Det var så konstigt.

På sätt och vis: Kul tidning! Kul reklamidé! En liten bild på mig själv (egotrippad fanatiker hej hej) fanns med så det var ju roligt. Kul när man kommer i läget att man känner så många som spelar under festivalen. Vissa väldigt spännande akter, många scener, lättillgängligt typsnitt etc.

Och så samtidigt: Vad är det här med världen?? Vem bestämmer vad som är hippt och trendigt och ballt och vad som är jazz och vad som inte är det och vilka himla begrepp som trendar och varför trendar dom och man säger så mycket häftiga saker om folk som ju är väldigt häftiga men som måste framställas så häftigt, eller så normaliserat, att jag inte kan ta det seriöst, och det är så himla hippa personer som ska uttrycka sig om saker och vad fan det är ju bara en persons himla åsikt och jag orkar inte med att något som någon tycker ska framställas som sanning etc etc etc.

Och så har man med sig i sitt sinne när man läser ovanstående ranting-session att jag innerst inne på något plan är en vettig person som förstår att alla ovanstående punkter har med något att göra. Jag vet det.
Och blir ändå irriterad, för att jag inte borde bli det, eller, inte får bli det. Eller jag vet inte.
Kände mig i alla fall likvärdigt superentusiastisk som superrepellerad av jazzfestivalen. En nytändning samtidigt med det som gör att jag ofta är så evinnerligt trött på Fasching och strömningar som händer där.
Kan inte riktigt förklara varför egentligen heller.
Konstigt.

Earl Grey

Wohh eftermiddagsdippen är inte nådig.
Skulle kunna.. sova. Men ska ändå öva och sånt som man ska göra till sina konserter och dylikt.
Laga rödbetssoppa vilket ska bli spännande. Försöka memorera text.

Laddar inför kvällens avsnitt av Livet på Operan – programmet som gör mig till en tablåtv-tant.
Går runt och har Down by the Salley Gardens på huvudet men ska inte sjunga mer idag och får alltså inte uttrycka mig. Visslar istället. Förutom nu då jag fokuserar på att inte somna.
Undrar hur många liter Earl Grey jag dricker i veckan.

Oo hittade bild på servisen som jag har fast andra delar/en annan variant ur den

tisdag, september 24

I punktform

Kort och koncist: håller på att somna vilken sekund som helst.

1. Kände mig musikaliskt bildad då jag idag slog på radion och tänkte efter kanske fyra sekunder att "åh det här måste vara ur Blåskäggs borg", och det var det. Moahhaa.

2. Hade ett rep med Rasmus imorse klockan 8:30. Seriöst. 8:30!! Det var dock väldigt trevligt, valet av tid till trots.

3. Träffade även Josef för första gången på många dagar. Himla fint att träffa både honom och Rasmus idag alltså.

4. Hade första lektionen i Scenisk interpretation med Rolf<3<3 (haha Erik) och det var sjukt roligt. Bra val. Ganska likt våra teaterlektioner i trean, Astrid, fast med "vuxna" människor och med fokus på sång.

5. Vi sjunger sjukt många jätte-Britten-verk med Mikaeli och jag blev extremt trött av att läsa noter trots att jag inte sjöng. Weak mind.

6. Puh äntligen slut på lektioner den här veckan. Måndagar och tisdagar är mina mest ansträngande dagar ur schemaperspektiv.

7. Insåg just att man får pengar imorgon!! Välfärd.

8. Och en sista, vet att ni är trötta på den där himla vyn men tänkte bara säga att jag imorse tänkte på att jag blir väldigt glad av att vakna och se harpi. Och blommorna också för den delen.



måndag, september 23

Och fräls oss ifrån sjukdom

Man ska aldrig bli sångare. Det enda man gör är att oroa sig över när man kommer bli sjuk, tills man blir det då man oroar sig över att man är sjuk och hur man ska lösa sina sångmässiga åtaganden ändå. Önskar ofta att alla människor som är sjuka eller håller på att bli sjuka stannade hemma/höll sig på ett jävla avstånd. Men det är inte så snällt att önska så, jag blir ju också sjuk i bland och måste trots det vistas bland människor. Lite respekt kan jag önska ibland dock, faktiskt. Eller att folk som är sjuka kan komma ihåg att de är det innan jag kramar dem. Dock svårt att säga om det skulle hjälpa mig egentligen, sjukdomen tycks ju lura bakom varje hörn trots att man undviker den så gott man kan.
Nej, jag har inte blivit sjuk, men har haft nån sorts bugg i systemet sen vi var i Trondheim då en massa folk var sjuka. En sån där obehaglig känsla av att man mår bra, men ändå är det något som inte funkar. Man blir lite sämre sångmässigt, slöare i hjärnan. Anyhows. Lång utläggning för att komma fram till mig poäng: lite lite synd om mig eftersom det aldrig bryter ut och aldrig blir bättre och jag har konserter varje vecka så det finns ingen tid att ligga hemma och vila, och fixar man konserterna blir alltid lektionerna lidande för jag fixar inte att sjunga så mycket som i vanliga fall. Inga sånglektioner den här veckan, får vara tyst imorgon på kören, mesa på repen. Har bytt tonart på några låtar till på lördag som inte alls är lika svävande men mer realistiska. Vore tråkigt om rösten plötsligt inte skulle hålla liksom. Tråkigt är det som det är hela grejen.

Har i alla fall en del roliga konserter framöver.
På lördag m Josef i Hjorthagens kyrka. Nästa tisdag lunchkonsert m Rasmus i Vendelsö kyrka. 10 oktober ska jag spela och sjunga själv på STIM's 90-årsjubileum, det blir episkt. 16 okt lunchkonsert själv på Kulturhuset i samband m Sthlm Jazz.
Sen i november kommer bl.a. två trevligheter som att jag och harpi får dela kväll med Rigmor Gustafsson på IMPRA's Klubb Lupino den 20e på Kägelbanan, och den 27e spelar Pangaea på Fasching.

Fab! Konserter är ju oftast lite roligare än jobb-gigs.
Och nedan fortsätter vi temat: episka höstbilder.
Älskar hösten. Älskar min persikorosa trenchcoat och ankelbootsen i samma färg.


söndag, september 22

Det är ändå det det handlar om

Hej bloggi
Hittade ett tidigare okänt fält att springa över igår bortom Lill Jansskogen. Det var en fantastisk upptäckt.
Igår en väldigt, väldigt bra och extremt solig lördag med två konserter. Hade finbesök av en Stradivarius och hens ägare unge herr Brantelid, som mamma säger.
Sjukt trött idag, dock.
Nya friska tag. Skrev klart en text som jag faktiskt blev extremt nöjd med vilket är en positiv känsla.
Mår faktiskt enormt bra ändå i mitt liv! Bortsett från kampen mot sjukdomen som lurar bakom varje hörn etc. Men väldigt fina vibes i verkligheten.
Bra folk. Hej hej


lördag, september 21

Alla dom som är som jag

Att skriva musik kan gå till väldigt olika. När jag gick hem från skolan sent igår kväll var jag inställd på att pilla lite på min senaste grej som jag jobbar med som blir ett sånt där typiskt jätte-epos med sing-song mått mätt, med en lång handling och flera vändningar både musikaliskt och textligt. 

Men, så gick jag på Valhallavägen och tänkte lite på grejer och plötsligt hörde jag liksom en helt annan låt i huvudet. Så jag spelade in lite röstmemofragment och skyndade mig hem för att skriva ner de textfragment som jag också hade. Det var som att allt redan fanns och det enda jag gjorde var att dokumentera. Helt annan karaktär på den än det andra som jag skriver på.

Ibland är det verkligen så. De komplexa konstruktionerna som man arbetar med, utifrån de första idéerna såklart, kan kännas som att väva en väv inifrån ibland för att det ska kunna bli musik som känns genomtänkt och genomarbetad och har en riktning och ett mål och allt sånt. En ganska långdragen men väldigt rolig process.

Men så plötsligt kommer en sång som är liksom.. klar. Den bara finns där. 
Som att få ett paket på posten.
Det är väldigt häftigt.


torsdag, september 19

Eternal secret box und so weiter

Hej
Jag har varit väldigt bra idag och fått en massa saker gjort. Är inte så bra på att känna det själv och tampas med "har inte åstadkommit något alls den här himla dagen"-ångest väldigt ofta. Så himla störigt när det händer, för man blir ju inte ens effektiv av det. Bara knäpp i huvudet. Stupid brains.
Men, nu ska vi vara snälla. Idag har jag ju som sagt varit duktig. DUKTIG.

Nedan kommer den obligatoriska inbäddningen av spår (haha).
Laddat upp demoversioner på mina lite äldre låtar som jag spelade in i April.
Var snälla och ha i åtanke att det är svårt att spela och sjunga samtidigt! eh.
Anyhows.



.....

Drar ut stolen och hör plötsligt i mitt huvud inledningen på Joanna Newsoms "En gallop".
Ljudet av stolens "skrap" mot golvet samma toner som första ackordet.
Hjärnan reagerar liksom instinktivt innan jag hinner fundera på att det ens varit ton i skrapljudet.
Känner mig som en sjuk, sjuk människa.

tisdag, september 17

Sen drömmer jag att jag ligger på en äng

Åh vad praktiskt det vore om jag inte hade sömnbehov som en tioåring...!
Det tar faktiskt upp mycket tid att hinna sova så mycket som man vill och behöver. 
Måste dock erkänna att jag älskar att sova. Älskar att drömma, det är alltid så underhållande.
DOCK, så himla konstig känsla när man drömmer om folk i skolan på ett väldigt ingående plan, folk som man kanske inte känner egentligen, och sen så stöter man på dem dagen efter. Det blir så awkward, fast bara för en själv. Man vill ju på nåt sätt säga "haha jag drömde om dig inatt och då var du mitt object of romance!" men det skulle med största sannolikhet bli stelt.. 


måndag, september 16

Kort om riktning

Livets och dess förutsägbarhet eller ej.
De flesta i min ålder vet inte vad de kommer göra i livet. Det vet inte jag heller, riktigt, även om många tycks tro det. Jag tror själv att jag vet ganska ofta, men egentligen vet jag inte.
De flesta av dem jag känner går grundskolan och har saker man vill i livet, väljer gymnasium med mer eller mindre svårighet beroende på hur drastiskt vägvalet tycks vara, går gymnasiet med nya upptäckter om vad man tycker är intressant och inte, går ut skolan, vet inte vad som ska hända och trivs olika väl med ovissheten. Jobbar för att få pengar till att resa. Passar på att leva det fria livet och avvaktar i väntan på insikten om vad man vill göra, tills man så småningom förhoppningsvis inser det och börjar plugga.

För mig har det ju inte varit riktigt så, eftersom jag på jullovet i tvåan på gymnasiet insåg att det var musiken som var världens syre och att det var det jag måste göra. Sedan dess har det inte funnits några alternativ, egentligen, och jag har ännu inte känt någon längtan efter att resa. Trots detta inser jag att det finns de subtila osäkerheterna. Min framtidsovisshet ter sig på så vis att jag mer och mer inser att jag inte riktigt vet på vilket sätt jag ska verka som musiker. Valmöjligheterna har långsamt och smygande blivit fler och fler, längtan allt bredare. Det kan kännas läskigt, och ibland kan det vara svårt att frigöra sig från det man tidigare trodde att man var helt säker på att man ville. Det som man känner att andra vill att man ska vilja.
Det pratas omkring mig hur osäker branschen är, att man aldrig kan veta hur det kommer gå, att det är slumpen som avgör vem som lyckas och inte. Den oron känner jag inte över huvud taget. Jag är helt övertygad om att det kommer lösa sig, frågan är bara på vilket sätt. Och den ovissheten, tänkte jag på idag, tycker jag ändå är extremt rimlig. Vem pallar leva ett förutsägbart liv.

Jag gillar att inte veta. Gillar att bara fortsätta gå, mot okänt mål, i den riktning som hjärtat säger åt mig.


Det kommer nog aldrig bli tillräckligt.


söndag, september 15

Världens härlighet

Oj oj oj. Den här dagen har varit ljuvlig.

Fredagskvällen var också fin. Liselotte var här och vi lagade kikärtspasta á la Mats innan vi tog ettan bort till Fasching och sista giget ever med Kullhammar Quartet. Torbjörn var grym, som vanligt, och konserten var verkligen fin och inspirerande på många sätt.

Jag överlevde gårdagen vilket känns extremt skönt. Det var en intressant dag på många sätt, och en för hjärnan rätt ordentligt ansträngande. Har träningsvärk i armarna idag efter att ha gått upp med harpi två trappor för att vi inte fick plats i hissen at the venue. Extremt lättad över att inte behöva tänka på det längre, och lite mer pengar att göra något trevligt för.
På kvällen var det Tomas 50-årsfest i mycket goda vänners lag. Så himla bra personer!

Så idag – den första dagen utan ställd klocka på två veckor! Fantastiskt! Har haft höstens första söndagsbrunch kombinerat med bokklubbsmöte med Anna och Astrid mina kära. Känns sjukt najs att äntligen få läsa vidare i Austen-serien nu efter den Långa Längtan. Sedan hade jag en stunds ensamstrosande på stan – sån där najs typ av söndags-spatserande då man kan ha mjuka men ändå inte fula kläder, trenchcoat och joggingskor. Röstade kyrkoval, köpte en kaffe, tittade på träden.

Gjorde slag i något som jag velat göra av att läsa kreativitetsboken som jag läser och gick och köpte ett
stort ritblock, akvarellpapper, lite lim, tuschpennor, akvarellpennor och några penslar. Drabbades av den sjukaste känslan av lycka/lättnad/frihet/inspiration när jag stod och valde färgpennor och började plötsligt gråta, på Akademibokhandeln! Så himla absurt. Kom på det sen när jag kom hem och gick loss med akvarellerna också, hur opretentiöst kul jag ändå tycker att det är att rita, hur länge sen det var jag gjorde det och att jag ju faktiskt gick på konstkurs på lördagar när jag gick i åttan och nästan har förträngt hur najs det var. Känns som världens bästa investering. Nu vill jag köpa lera, och helst även akrylfärger. Och fingerfärg. Och så vill jag göra önske-collage. Det mest befriande med hela grejen är att jag inte behöver vara bra på det, ingen behöver egentligen se det och jag har ingen typ av utbildning eller erfarenhet som gör att jag förväntas åstadkomma något.


Harpi fick också en present iom att jag idag även köpte en luftfuktare. Najs. Må fuktigheten fukta oss alla.
Den lilla lilla ondskan som dagen idag haft att bjuda på innefattar endast att jag nu sitter och måste kolla in Armando's Rhumba lite bättre inför imorgon då jag och Johannes ska spela den. Vi ska även göra en riktig version på min gamla datorlåt Nyckel, som aldrig tidigare gjorts live någon gång. Det ska bli skoj, även om jag nu måste öva. 
Målet med livet är ju typ att kunna vara helt ledig en hel helgdag. Vi ska aldrig ge upp kampen.
Min lägenhet har blivit rätt så fin nu igen tycker jag faktiskt. <3 Är extremt nöjd med skrivbordsområdet, som ej syns på bild.


fredag, september 13

Min

Måste bara skriva igen hur glad jag är över min harpa. Såå himla glad. Dels för att jag ibland kommer på hur sjukt det var att jag fick tag på den, utan att ens behöva lämna stan, och att jag sparade åtminstone 120.000 kr på kuppen. Och så även för att den låter så fint att jag inte vill spela på någon annan harpa. Jag väljer verkligen min egen framför skolans Lyon&Healy, t.ex. som jag tidigare såg som mitt favoritinstrument att spela, och det är inte bara för att det är min harpa. Den håller stämningen hur bra som helst. Även när jag har transporterat harpan har den hållit stämningen på en väldigt stor procent av strängarna. Jag älskar ljudet i basarna, och den runda varma klangen i mellanregistret. Älskar hur resonanslådan vibrerar mot bröstet. Jag älskar den mer och mer för varje dag som går och blir inspirerad av att spela på den. Åh, blir typ rörd.
(och i mitt huvud hör jag nu rösten av Per som senast igår yttrade det som många förmodligen tänker – "Anna, harpan är inte en person")

Har köpt nya orkidéer, nu ber vi för att de överlever.


Fruityz

Woooooooh eftermiddags-dippen är ett faktum. Svårt att ta sig ur..!
Det finns plommon i affären nu! Jag älskar plommon!!
Köpte en liten påse och tänkte att "åh den här kommer räcka flera dagar". Kom hem. Åt upp alla plommon. Moahahha!! Och dessutom gjorde det mig faktiskt till en lyckligare människa.
Jag ska bo bland fruktträd när jag blir stor.

Bana väg

Botaniserar bland mina noter i jakten på något som jag och Johannes kan spela på sång-piano-duoprojektet på gemensam. Finns ju jättemycket saker man skulle vilja göra egentligen, problemet är bara att komma ihåg vad det var man hade tänkt att man ville göra....

I alla fall. Hittade diverse gamla låtar och konstaterade att somliga är man mer nöjd med än andra, haha. Eller, de fyllde ett syfte då. Det var något man behövde få ur sig på något sätt, och det behövde komma ut för att bana väg för det som kommer bakom i strömmen, men det är lustigt hur vissa bitar kan kännas så väldigt låsta till tiden man befann sig i just då när andra kan kännas levande mycket längre. Konstigt. Men ändå rimligt på nåt plan.

Har även skrivit ut några partitur på diverse grejer som jag ska lämna till min kompositionslärare Lars. Det såg så väldigt seriöst ut plötsligt, jämfört med de kladdiga skisserna som ligger precis bredvid. Seriösa, kammarmusikaliska arrangemang i seriös notskrift. Lol. Det där roliga med att skriva musik som innebär krocken med att allt egentligen bara är på lek samtidigt som det kan bli väldigt just seriöst.


torsdag, september 12

Det bländande ljuset

Och förresten!

Såhär såg Valhallavägen ut tidigt imorse, när man kommer ut vid gärdet.
Snacka om att gå mot ljuset!

Blev sjukt för att det låg dimma över hela gärdet, så att solen lyste upp det hela som en plötslig, vit vägg. Fascinerande.


Jungfrufärden

Är sjuuuukt trött
Undrar hur många steg jag har gått idag.. hysteriskt många!
Men det har gått bra allting, tack för det. Första konserten med nya harpii <3<3 det kändes väldigt fint. Och att konserten var kul att göra, och var välljudande, var också ett plus. Försökte få Josef att förstå att det är extremt roligt att byta ut "doften av din andedräkt" i ett körstycke som han aldrig har hört mot "doften av din pandadräkt". Han fattade inte, så jag fick skratta för honom med.

Jobbade även på en kontrabaskonsert i skolan som var väldigt bra. Mitt nya jobb äger, som sagt.

Imorgon tänker jag unna mig själv en lugn-inte ställa klocka-äta vad jag vill till frukost, långsamt – morgon eftersom jag måste spela på lördag. Vilket det för övrigt känns lite bättre med nu. Tror att det är när det blir overload av praktiska issues som allt känns jobbigt och motviljan är stark.

På min Gun-Britt-lektion i onsdags fick jag ännu en aha-upplevelse som jag är övertygad kommer ta mig till nästa steg i utvecklingen av min röst och dess funktionalitet, så fort jag har fått lite bättre grepp om vad som händer. Har liksom kommit till ett läge då jag måste gå tillbaka till ursprungsrösten och förstå den på ett nytt sätt för att kunna ta mig vidare. Väldigt intressant, måste jag säga.

Längtar verkligen efter hösten. Kom igen nu september, blomma ut! så att säga. 


onsdag, september 11

Endast för pengarna

Jag längtar till på söndag,
mest för att jag då är klar med ett mingelgig jag har på lördag som jag inte alls ser fram emot speciellt mycket.

Det är verkligen det mest irriterande molnet på en annars klar himmel den här veckan, och det löjliga är att det egentligen inte är så speciellt jobbigt. Bara ta med harpan och gå dit att spela, typ, men tanken på att kolla in de grejerna och bara tanken på grejen och att liksom "vänta ut" de två speltimmarna då gör att jag blir sjuukt oinspirerad och trött. Hemskt. Varför är det så.
Kanske lite är också grejen att det kommer ta halva min lördag, och det är inte direkt så att jag har möjlighet att som kompensation ta halva fredagen till helg.
Nog för att mitt schema är slappt, men man har ändå saker man måste göra, toner man måste öva.
Blir lite trött av att spela harpa ibland. Energin som går åt att omedvetet fundera på praktiska issues. Det är inte roligt eller givande på något sätt, bara irriterande.

Och plötsligt har det börjat ploppa upp rätt mycket skolarbete också. Det blir liksom ganska så mastigt med läxor, med två sånglektioner där man alltid får så jävla mycket läxa, gemensam sång då man alltid måste förbereda en massa, individuella kompositionslektioner. Sen kommer visst scenisk interpretation från och med 24 september också. Och så fullt av konstiga schemakrockar i period 2 – what up med det liksom.

Och hela det här inlägget är liksom bara en ursäkt för att inte återuppta harpövandet. Jag vill inte beta av lördagens låtlista mer.
Hur blev det såhär redan nu???
Äsch egentligen är det nog bara oviljan för det dära himla lördagsgiget. Jag gör det helt seriöst endast för pengarna.

Mjäk mjääk. Som att jag har det svårt egentligen.

Imorgon har jag och Josef lunchkonsert i Stora Sköndals kyrka kl 12:15.
Det enda jobbiga med det är åter igen det praktiska. Lol.
Om jag ändå hade nån sorts anordning så att jag kunde lasta själv. Det är alltid det som är problemet.

Nu har jag legat på soffan i en timme det här funkar inte.
Hejdå

tisdag, september 10

Spela, sjunga, skriva etc.

Åh idag har vi precis börjat sjunga de mest episka Britten-verken med Mikaeli och det är sjuuukt najs för Britten är så himla kul att sjunga.

Annars har jag inte mycket att säga. Jag blir trött av att sitta i ljusgården i 40 minuter pga folkmängden. Dock hade jag en trevlig "efter maten-kaffestund" med Viktor och Hallby som kom förbi en kortis. Det var väldigt mysigt.

Det är kul att ha sånglektion. Det är kul att sjunga. Det är även kul att spela harpa.

Och jo förresten, jag har varit en duktig student idag och gjort en grepptabell över alla toner på varje finger upp till trettonde läget på fiol. Det var ganska tråkigt, men jag kände ändå att jag ansträngde mig lite för konsten. Bara cello, viola och bas kvar ehhhh men då behövde man bara göra upp till nionde läget tydligen.

Längtar lite efter höst-hösten nu, så man kan få ha lite lite mer fina kläder på sig och känna lite mer krispighet i luften. Krispi krisp.

Och jo, sista: jag rekommenderar alla att prova realtidsdiktande! Det är sjukt roligt. Man skriver alltså en dikt i realtid och skriver precis det allra första som faller en in i huvudet, vilket ibland kan bli helt sjukt. Som en övning i att bejaka sin hjärnas impulser.

måndag, september 9

Bra liv

Livet är väldigt vänligt mot mig.
Konstaterar hur soft och bra tillvaron känns. Har en väldigt najs tillvaro i skolan nu kommande månaden, med endast inspirerande ämnen som sånglektion Irene, sånglektion Gun-Britt, gemensam sång och fr.o.m nästa vecka mina nya kompositionslektioner.
Har typ lagom mycket gigs för att ändå hinna göra annat och de rullar in generellt på ett ganska tillfredsställande sätt. Har lagom mycket jobb. Pengar så att jag klarar mig.
I somras klarade jag mig för att mina föräldrar var så snälla och generösa. Nu har pengarna som kommer i efterhand kommit och plötsligt känns allt lugnt igen.
Och framförallt så är jag så himla glad att jag får gå i skolan.

Imorse var det saaaaatans dimmigt, såhär såg det ut precis då man skulle ut på gärdet, som inte fanns.


söndag, september 8

Och doften av din pandadräkt...

Heeej

Har haft det himla fint på körturnén. Väldigt komprimerat leverne – känns som att jag har upplevt saker för många fler dagar än vad som faktiskt gått.

Jag har insupit det svindlande landskapet som man passerar under bussresa mellan Östersund och Trondheim. Man förstår inte riktigt hur vackert det är.

Vi var även och hälsade på i Vilhelm Peterson-Bergers hem Sommarhagen i Frösön, och där var det också otroligt vackert. När man stod på hans balkong och blickade ut över skogen och över sjön blev det väldigt uppenbart vad hans sånger handlar om.

Nidarosdomen var fantastisk. Har varit där en gång när jag var liten men mindes inte mycket mer än att jag varit där. Atmosfären, och de vackra fönstrena som lyser i färger när solen ligger på. Det var verkligen episkt att sjunga konsert där. Gullig stad, Trondheim, som ser ut som ett nordiskt Venedig. Kör-öle(r)n(a) var god(a) men som allt annat i Norge satans dyrt!!
Dagen efter sjöng vi på en stor pilgrimsmässa vilket var väldigt fint för att så mycket människor, ca 1000 i kyrkan, samlats i samband med att ha gått på den återinvigda pilgrimsleden.

Anyhows, det var en mycket fin resa och jag är nu mycket trött pga för få timmars sömn och intensiva, roliga dagar. Nya intryck!
Nu börjar verkligheten igen.

Från P-Bs balkong

Ankomst till Nidaros


onsdag, september 4

Oh eternal love

Hon är heeemmaaaa!! <3<3<3


Sjukt glad. Misstänker att mina grannar kanske faktiskt också är lite glada.

Idag har varit en dag då jag har gjort punkterna på att göra-listan och ändå känns det som jag inte har gjort något. Har haft möten med folk, med kompisar. Det är en sån grej som blir så spårad – att en del av jobbet kan vara att hänga med polare och spåna låtar man gillar och vill spela. Crazy shit. Hoppas det får fortsätta vara så sen också, på den ganska lättsamma och glädjefulla nivån.

Imorgon drar vi på turné till Östersund och Tronheim med Mikaeli, vilket ska bli feett najs. Fin repertoar, fina platser, fina människor. Hemma på söndag. 

tisdag, september 3

Snart kommer harpi

Tjaaa
Försökte justera min lite lätt uppfuckade dygnsrytm genom att ha tvättid kl 8. Döööör lite av trötthet nu. Bra att man kan skriva och printa ut fakturor liggandes på soffan. Så jääävla soft att ha en skrivare (här kan man tänka sig en emoji-gubbe med hjärtögon)!! Välfärd.
Idag har jag funderat på hur klädesplagg känner när de ligger i tvättkorgen. Underkläder t.ex. Oftast tar man ju sina favoriter först när de är tvättade, men då får de ligga väldigt länge i botten på tvättkorgen och vänta. Vill man, som klädesplagg då, hellre bli vald sist? Nej det vill man nog inte. Abstrakt resonemang.

Det är väldigt soligt ute på ett trevligt sätt. Ska gå ut och springa lite för att försöka vakna till liv. Tänkte försöka mig på att freestyla även i lill jansskogen, men jag kan typ inte stigarna där så vi får se hur det går. Too cool for elljusspåren.


Det där med städningen

Jag börjar misstänka att vidden av min städning de senaste veckorna sträcker sig längre än vad ögat kan se. Tänkte på det ikväll då jag satt på knä och, kanske lite lätt maniskt, skrubbade insidan av ugnen i 10 minuter för att få bort till synes helt omöjliga fläckar.
Befrielsen när man lyckas, när man var tillräckligt envis för att vinna över materian. 
Kom att tänka på natten då jag bakade förra sommaren. På något sätt kändes det som samma men ändå inte på så väldigt många plan. 
Det känns som att jag håller på med någon slags frigörelse från något i mig själv eller något odefinierbart i min omgivning. Hela det här behovet av att rensa upp i grunden.

Förresten tror jag att ingen, knappt jag själv, riktigt kan förstå vidden av min städning. Det låter förmodligen bara konstigt att ha ett städprojekt över flera veckor som man också faktiskt hinner syssla med, och det ändå aldrig tar slut.
Eller egentligen kanske inte alls konstigt, alla som är satta i villa tycks hålla på med det där hela tiden. Men för mig är det något nytt.
Har i alla fall, som ni säkert förstått, städat något helt brutalt, och egentligen är röja upp egentligen en bättre term. 
Har städat städskrubben, flyttat om i alla köksskåp och bytt ut serviserna, rensat och omorganiserat i båda bokhyllorna, sorterat kläder, gått igenom och tömt mitt rum hos mamma och garderoberna hos pappa, bytt ut tavlor och flyttat upp grejer på vinden, flyttat om i badrumsskåpen, flyttat en byrå, plockat bort och flyttat och slängt diverse prylar och en lampa och städat bland själva lådorna på vinden, strukturerat om i källarförrådet, gjort ren praktisk städning och plock som inte hunnits med under senvåren. Dammat alla CD-skivor och flyttat om. Dammat alla böcker, och lagt upp sjukt många som inte är mina och som jag aldrig läser på vinden.
Köpt ny förvaring på IKEA och igår var första dagen som det plötsligt blev sådär roligt och bubbligt då jag kunde börja pynta och sätta upp grejer i min "nya" kontorshörna. Vill att det ska kännas mysigt och inspirerande att sitta där istället för bara avlastning som det var innan. Blir så himla fint.

Förlåt för att ni behöver läsa det här, det är nog mest för min egen skull egentligen för att förstå vad det är jag egentligen håller på med, och inte minst varför, egentligen.
Slutet närmar sig faktiskt, snart.

–––

Okej, lite annat som kan nämnas.

Astrid påminde mig om den jätteroliga sekvensen på festen i fredags då vi, på ett extremt nördigt plan, diskuterade att det kan vara svårt att sjunga oktaver när man läser sjuk avista, vilket leder till att vi plötsligt mottar HALVBRA tips från en person i närheten som hör detta samtal och påpekar att hen nyligen insett att det faktiskt är ganska bra att lära sig noter som sångare, och gav oss några tips för hur man kan tänka på vissa intervaller, och det hela blev så absurt jätteroligt eftersom hen nog inte förstod vilket förhållande jag och Astrid har till avista och intervaller in general. Ganska självklart på nåt plan att man som utomstående kan uppfatta diskussionen som så, att vi är lite ovana att läsa noter, men liksom.. haha skrattar även i efterhand.

Idag jobbade jag även första dagen på mitt nya jobb som konsertvärd på ackis och det var aaawesome! Så sjukt najs jobb, att få betalt för att se konserter på en plats där jag ändå är och som ligger så sjukt nära hemmet. Faab.

En sommar, 2013

Så blev det september och sommaren är officiellt slut. Nalkas gör min favoritårstid den tidiga hösten, men först kan vi blicka tillbaka lite på de senaste tre månaderna.

Den här sommaren har varit helt grym, en av de allra bästa jag haft. Det har liksom varit verkligt fint utan att vara speciellt spektakulärt – bara den där så väldigt efterlängtade ledigheten, och så solen, Sverige, tonerna, människorna.

Bodde främst i Tyresö och upplevde olika platser i vårt avlånga land. En annan random detalj är att jag aldrig tidigare har smörjt in mig så noggrant och med så hög solskyddsfaktor, och jag har, därför, nog aldrig lyckats få så mycket ihållande brunaktig färg som denna sommar (vilket kanske säger mer om hur mitt pigment är iofs..).
Några highlights, för mitt eget minnes skull:

* Stipendieutdelning



* Midsommar på Annas land i Kungsör (träffade helt random Torbjörn Gulz, då jag inte hade byxor på mig!)





* Roadtrip med urvänner till Jossas land i Gävle



* Konserter med Josef



* En sväng till Gotland med pappa och gänget




* En vecka på Espresso House i Täby, det räckte..



* Episk slottsparkspicknick, det enda som fattades var att de andra som var där inte var tillräckligt fint klädda



* Rep och konsert med sångarvännerna





* Sprang en väldans massa i skogen. Blev ormrädd. Kom över det.


* SEMESTER! Då var det fest!!







* Spontantripp ner till Ekestad utanför Kristianstad



* Hann vara ovanligt länge på landet, vilket var underbart fint

Viktor och Ugglan.

* KÖPTE MIN HARPA!!!!



Slut!
Det har varit sjukt najs. Har även, bland annat, hängt betydligt mer än vanligt med min bror.
Han är himla gullig <3



Ja så var det. Glöm inte hur bra det var, och hur fett det är att vara ledig!!!!