Sidor

fredag, augusti 16

Det finns alltid en baksida(/-smälla)

Igår var en väldigt trevlig dag på många sätt. Solen sken.
Jag köpte officiellt min harpa, förde över pengar, skrev köpekontrakt, fick papper, strängar och noter med mig och har nu gjort mitt livs hittills största köp.
Solade med Astrid i Vitan. Åt middag på Vapiano före en fin konsert på konserthuset m bl.a. Strauss o Våroffer. Efteråt var vi hemma hos mig i kaoset och korkade upp bubblet, i mitt fall för att fira harpan. Ut i natten, mot Berns, gick en sjukt bra trupp bestående av mig själv, Astrid, Anna, Hallby, Beccis och Viktor. Vi hade himlans kul. Sen gick vi till F12. Där hade vi också himlans kul. I säng föll jag och Astrid strax före 6 på morgonen, och idag har hittills varit en jobbig dag. Båda mina lilltår har blivit lite lätt deformerade av blåsor från mina snygga, men i längden ganska påfrestande, skor. Har träningsvärk i låren och typ ont i benhinnorna.

Jag hade verkligen jättekul i så sjukt gott sällskap, dock känner jag mig så kluven till hela grejen. Det behövs ju inte många tillfällen för att jag ska komma på varför jag vanligtvis inte går ut på det sättet. Jag kan verkligen förstå själva charmen med det – man är ute med sina kompisar och skrattar, känner sig ung och levande, träffar folk och pratar med randoms om helt oviktiga saker, man dansar sig svettig och lever bara i stunden. Det är en härlig känsla. Och på samma gång kan jag tycka att det är så... jag vet inte. I alla fall inte som jag. Det är liksom det där med att man kan prata med så random personer som man egentligen verkligen inte gillar, och man spelar en roll för att ta samtalet till en rolig vändning och säger saker som man egentligen inte menar, och hoppas att man aldrig ses igen. Det finns så mycket KONSTIGT folk som man beblandar sig med, och folk som beter sig på ett osoft sätt, men allt är på nåt sätt okej och man ser det istället som nån typ av sport att hålla sig undan från alla scummys. Man är full och röker och lampor blinkar och hade man inte haft öronproppar hade man blivit döv. Allt man sätter i sig. Allt crap man säger.
Det värsta är det som är dagen efter. Jag vet inte om jag kan tycka att det är riktigt värt att leva i nuet för några timmar om priset är en hel dag. En hel dag, då man inte kan göra något alls och bara väntar ut timmarna tills man börjar må bättre. Saker som man gillar att göra, som att springa, får man ångest av att  bara tänka på. Kroppen värker, rösten vill vara tyst och ögonen hållas stängda. Jag blir liksom ledsen, och stressad, av att vara bakis. Det är därför jag är det tio gånger om året, vilket ändå lät mycket tyckte jag tills jag insåg att det verkligen inte är det jämfört med många andra.

Jag gillar ju att träffa folk, ta en öl på något gulligt litet hak och prata och ha kul, eller att ha hemmafest, eller gå på hemmafest. Allt jag begär är att jag inte ska behöva dricka så mycket för att acceptera situationen, inte behöva prata för starkt, inte behöva spela rollen som någon annan (även om det som allt annat kan vara väldigt kul) och få gå hem i rimlig tid.

Samtidigt kan det vara så sjukt kul att verkligen festa. Men liksom.. sällan. Jag tycker att det är värt när det är vid speciella tillfällen, och det här var ju ett sådant eftersom det är semester och vi skulle leva loppan etc etc. Men.. det är jobbigt. Jag blir stressad. Jag vill vara hemma och få göra introverta konstiga saker för mig själv samtidigt som man verkligen kan längta efter natten, ljusen och människorna. Åh vad man blir trött på ALLA människor, inklusive mig själv. Och ändå gillar man vissa av dem väldigt mycket. Folk är så.. som folk är.

Den här sommaren börjar allt mer kännas som "Människan: En studie".


2 kommentarer:

  1. HAHA min beskrivning av detta var så sjukt mycket enklare. gillar dock att läsa om din studie av människan.

    SvaraRadera
  2. Alltså jag håller verkligen med! Idag hade jag så sjukt ont och mådde så illa liksom helt i onödan. Och jag drack ändå inte sååå sjukt mycket. Jag röstar för mycket te och brunch i framtiden! <3

    SvaraRadera