Sidor

lördag, augusti 31

Dagen då jag sjöng låga A

Igåååååår var det fest, minst sagt! Hade brutalt roligt och det var bra på så många plan.
Mina bästa människor var där!
Ackisfest är alltid så himla tryggt på nåt sätt eftersom det är bland folk där man känner men ändå verkligen inte alla, det är rätt billiga drinks, det är aldrig för stark musik, det är najs musik, man kan lägga ifrån sig saker utan att de blir snodda och även om man är sjukt igång vet man att inget kan hända för man bor på andra sidan vägen. Enormt najs. Har alltid haft så himla kul på ackisfesterna.

Idag mår jag förvånansvärt bra, rösten är förhållandevis intakt MEN JAG SJÖNG STORA A för en stund sen. Helt sjukt.
Idag ska jag till Tyresö, och till Ikea.
På måndag börjar mitt nya liv.


fredag, augusti 30

442


Vi drack cocktails och stämningen var hög.


Jag och K-H hade bartjänstgörning på jazzarnas middag. Stämningen var jämn och hög.

torsdag, augusti 29

Rubrik är överflödigt i sammanhanget

Har fått uppleva så sjukt BRA KULTUR senaste dagarna!
Söndags Miss Very Wagner, hysteriskt bra och fänglande enmansföreställning med Charlotte Engelkes i Berwald.
Idag först radiokören med video i Berwald vilket var fruktansvärt men ändå väldigt gripande (filmen alltså, kören sjöng himla fint), och därefter ett set Graden/Agnas/Fernqvist på Fasching. Typ deras trognaste fan. Det var också faab.
Och därefter COCKTAILS oh så trevligt.

Har kommit på vad grejen med den här veckan är – man tänker att det på något sätt ska komma igång men det är som ett mellanland mellan sommarlov och verklighet som bara är fest och långsam uppstart. Det är najs att ha en sån vecka som ligament.
Tja


måndag, augusti 26

Tjaaaaaa

Oooooj nu började skolan
hade glömt
hur mycket
FEST
det är!!!!!!!!!!!!!!
Det är jag som är festen
Imorgon måste jag köra hem bilen
very, very sad
very very very every eventually evangelia

Där solen värmer och vinden svalkar

Woooah sååå mycket folk i skolan.. och sådär lite jobbig första dagen-alla är lite nervösa-försöker hitta vänner-stämning bland de nya ettorna vilket smittar av sig och gör att jag är helt sjukt trött nu.
Har i alla fall haft kul. Spelade Till Vattnet med Johan på uppropet i Stora Salen och det är alltid så himla kul att få göra det stycket. 
Vi har även haft kul med att utveckla ett nytt spel, typ pokémonkort fast med instrument och kanske i själva verket folk på skolan, som har olika attacker och HP och är starka mot olika av varandra etc etc. Sjukt roligt i spån-stadiet i alla fall.

Ligger på sängen. Imorse var jag ute och gick, som jag gjorde väldigt mycket hösten för två år sen, ut på Gärdet och via vattnet hem. Tillbaka till ursprunget kändes det som.
Nu ska jag nog kanske städa för omväxlings skull, lol. Ikväll är det pub. Imorgon kör jag hem bilen. Hej

Jusste! Filmen nedan visar fenomenet som jag blir trött på, fast i lite extrem form.

söndag, augusti 25

Jag är kaos, därför måste jag vara i närheten av Gud.

Hemma i mitt kaos, men det blir faktiskt gradvis bättre. 
Börjar se ljuset i tunneln, för trots att skrivbordet är täckt med papper och osorterade noter och diverse saker och sladdar så kan jag se nu hur fint det har blivit i bokhyllan, och hur mysigt det kommer att bli i hela den där kontorshörnan när jag fått bort en massa prylar som bara stod där och ställt in saker och böcker och bilder och kanske lite tyg med rosa träd och älgar som gör att det känns fint och mysigt och kanske lite mer inspirerande, så att jag faktiskt ska vilja sitta där och inte bara lasta skrivbordet med saker.
Och skobokhyllan i vardagsrummet ser plötsligt också så himla bra ut, och även om hela vardagsrummet är fyllt med grejer och lådor börjar jag ändå kunna föreställa mig hur fint det kommer bli sen när harpan kommer hem också. 

Till slut blir det nog bra, och faktiskt tror jag att det kommer bli nästan hur bra som helst.
Den där rena känslan man får i själen av att rensa ur hela vägen in i det mörkaste förrådet (i alla fall det näst mörkaste..!) är ... härlig. Finns inget annat ord. Lite lättare att andas.


Karlavägen är så lummig nu. Det är alltid svårt att tänka sig hur den ser ut på sommaren när träden är kala och hela världen känns som en omättad bild i gråskala. Jag önskar att man kunde ta en mental bild på hur det ser ut och sätta upp i hjärnans innanväggar, så att man kunde titta på bilden när det känns som mörkast och se det klart och tydligt hur grönt och frodigt och runt allting känns. Ibland kan minnen gällande årstider och miljöer kännas vaga när man ser dem förändras runt omkring hela tiden. Mycket lättare att minnas hur en plats såg ut vid en viss tidpunkt när man bara var där just då.

Tänk om det är så med folk, det lär det ju vara. Det är mycket lättare att komma ihåg precis hur någon var som man bara träffade vid ett enstaka tillfälle, eller för länge sedan. Man tänker att den personen ska vara precis så. Det är mycket svårare att uppfatta förändringarna hos människor när de sker gradvis runt omkring en hela tiden, och när man dessutom förändras med dem. Förutom ibland när man förändras mot varandra och helt enkelt slutar ses. 

Förändring är bra. Det betyder att man lever och växer, istället för att vara stillastående i väntan på att gradvis brytas ned som en döende ek. Och ändå bryts vi ju ned gradvis hela tiden, förutom när vi byggs upp.
Är egentligen något konstant?
Jo, det är det nog när jag tänker efter.

Nu är det slut på sötebrödsdagarna


Idag kändes det som sista sommarlovsdagen.
Skolan börjar för min del inte förrän om en vecka och det är knappt några lektioner i hela september, men ändå kändes det som det.
Imorgon ska jag flytta hem en del grejer till stan, repa med Johan, gå på konsert.
På måndag börjar ettorna och jag ska hjälpa till, och dessutom få spela lite. :) Det gjorde dock att jag var tvungen att sjunga upp idag för att förhoppningsvis komma igång lite till dess. Om fem dagar har jag ett annat rep då det vore bra att ha lite harpvalkar också. Nu är det faktiskt dags att börja öva igen, städa upp det sista, flytta hem grejerna och påbörja den nya terminen. Känns liksom i hela kroppen även om jag inte riktigt vill. Kommer ändå flytta grejerna gradvis i veckan. Kommer kunna ta det ganska lugnt. Och ändå...

Jag sprang i skogen idag igen och det kändes som ett avslut på en så himla fin sommar. 
Tack för nu, skogen, vi ses nästa år.


En av Viktor snodd bild.


lördag, augusti 24

Anna i roliga hattar


Vem kan inte motstå en chockrosa ryssinspirerad huvudbonad? Som en dödligt förgiftad sockervaddstopp, alternativt pälsen från en i dragshow medverkande isbjörn.



Idag orkar orkar jag inte prata med någon och vill bara vara anonym.


Ut i storstadsdjungeln i en mäktig djungelhatt!
Många spännande arter kan finnas i de olika stadsdelarna!



En uppdaterad partyversion på en gammal favorit – pensionärstenniskepsen! 
Här i odödligt trendig rosa paljettbeklädnad. Perfekt när man inte vet om man ska gå ut och jogga eller dansa.


Nejmen oj, här står ju jag med martiniglaset på sned! Ja tack, fyll på du.


Man vill se hård ut men ändå inte riktigt. Som en gyllene rättvisans kämpe.


Det här var bara en obskyr, helt fyrkantig, silverpaljettig, påveinspirerad hatt. Svårtolkad.


En personlig favorit. Man är liksom så himla redo.


En uppdaterad lite glittrigare, och med andra ord lite roligare, version av den jazzistanska fezen. 
Något för dig också, Hallby?


Och icke att förglömma – Miniatyrcowboyhatten! 
Man gillar tanken på vilda western men måste samtidigt hålla fast vid sin genomsyrande feminint petite:a kvinnlighet, då en fullsizehatt är lika otänkbar som en opolerad askkopp i silver. Med denna cowboyhatt i barnstorlek håller vi oss unga och fräscha men får ändå ta del av westerns dammiga solighet.


Och så till sist – hattarnas hatt. Frukter, fjädrar, paljettundersida. Helt i rosa.
Bör användas vid alla tillfällen, alla dagar om året.

Hjärnans logik

Okej jag har grejer att göra som inte är jätteroliga, typ som att ladda upp lite klipp från min och Josefs konsert på youtube så att en annan kyrka kan få som referens.
iMovie är ju som de flesta gratisprogram i apple en "inkörsport till tyngre droger" som min mom-lärare Robert så fint uttryckte det. Alltså är det inte helt hundra för att de vill att man ska vilja köpa finalcut, vilket man ju vill.
Så. Med denna ljuvliga väntetid på att programmet ska lagga, bugga och allmänt inte fungera väljer jag att i första hand exportera en film med lätt uppitchat smurfljud för att det lät fruktansvärt roligt, istället för att exportera en normal film.
Hur tänkte hjärnan där?
Blir i alla fall fruktansvärt frustrerad av att ha lagt så sjukt lång tid på något så sjukt tråkigt som felsökning i ett himla idiotprogram, helt utan att nå målet. Nu orkar jag inte mer. Det får bli imorgon.

Idag har jag varit med mamma och mormor på SVTs kostymförråd och, förutom att leta 40-talskläder till ett av mammas gigs vilket på något sätt var syftet, prova diverse roliga hattar. Det var roligt.
Kostymförrådet är helt sjukt!! Och fantastiskt.


torsdag, augusti 22

Allt, etc.

Hej
Det har varit väldigt mycket tjat om min ovilja till social, virtuell kontakt på senaste tiden. Förföljs liksom av känslan av att inte vilja bli nådd förutom på mina egna villkor vilket är både orimligt och lite barnsligt. Dock har jag kommit fram till att jag ska stänga av mobilen oftare. Inte en hel dag liksom, men i en timme när man är ute och går eller när man gör något och faktiskt inte vill bli störd. Sen har jag kommit på att jag har en hemtelefon och om det verkligen skulle krisa så kan man verkligen få tag i det numret. Vilket iofs inte hjälper om man inte är hemma. Hm. Men äsch det får väl vänta!
Haha, inser hur irriterande den här inställningen är för andra som försöker få tag på en.
Vi får se om vi kan finna någon slags kompromiss.

Igår träffade jag Lovisa som är en av dem som jag hängt med mest när jag var yngre och som jag fortfarande har kontakt med. Vi träffas typ en gång om året men det är alltid himla fint att se henne.
Sommaren är på upphällningen, idag ska jag städa lägenheten.

Har förövrigt lyssnat igenom zoom-inspelningar från mitt och Josefs gig i Gustaf Vasa och från Lusciniakvartettens gig i Västerås, båda i juli. Det var ganska upplyftande att höra ändå. Vänner som är bra på många sätt!
Hej

Intermezzo: Demokrati

Så står vi här igen, som så många gånger förut
Du och jag.
Eller alltså, 
du, som är ett flertal andra delar av mig,
och så jag.
Bara jag.

Att leva i demokrati innebär i teorin att alla får va med och bestämma.
Alla ska få ha en åsikt och dessa ska likvärdigt värderas.

Jag hatar demokrati.
I alla fall när det handlar om att leva i demokrati med sin egen hjärna.
Tänk om det vore en diktatur där istället! –
Ett vetande och insiktsfullt överjag som enväldigt fattar goda beslut
för både kropp och själ.
Alla är glada och total harmoni infinner sig.

Tyvärr är det inte så.
Nej, istället är jag fångad här, i ett evigt tjatter
från alla personlighetsdelar som absolut måste göra sin gälla röst hörd.

Om dom bara kunde hålla käften nån gång!

Kan man gå en kurs i ledarskap för hjärnor?
Ur Neptunus, för Viktor och Henning (baryton och trumpet)

tisdag, augusti 20

Running from the one tremendous fear

Alltså, jag har så väldigt softa kompisar! 
Igår var en helt och fullt najs dag av övning inför första mikaelirepet med Astrid, kläd- och sakstädning hemma i lägenheten och spontankaffe hos Josef i Hammarbyhöjden. 
Börjar gradvis bli mer ordning hemma även om det fortfarande är kaos. Nu ligger i alla fall många saker även i lådorna och inte bara utanför.

Läser en bra bok om kreativa blockeringar. Önskar att jag inte behövde ha facebookappen i min mobil. Försöker se världen runt omkring. 
Springer i skogen.


måndag, augusti 19

Imorgon är en annan dag

Satfläsk, jag har spelat sims i många timmar. Pinsamt. 
Eller va, för vem? 
Ja okej, det är väl inte den aktivitet jag stoltserar mest med men med tanke på hur extremt sällan det händer måste det väl ändå vara chill. Å andra sidan, varför känns det så extremt mycket bättre att säga att man har läst en bok? Kanske för att det känns mer intellektuellt stimulerande. Fast att spela sims är ju, vilket är det som kan kännas töntigt hehe, ändå kreativt på nåt sätt. Man kan röra om i sin sociala gryta på ett mer radikalt sätt än vad som annars är möjligt. Anyways. Jag har spelat sims, det är ett tecken på ledighet vilket i sig är bra och imorgon är en annan dag och en ny vecka då jag skulle kunna ta mig ur de senaste dagarnas våldsamma ledighetsmanér. 

Idag kunde jag springa igen och det var fantastiskt.
Träffade fina familjevänner som man inte ser så ofta på pappas födelsedagsfika.
Måste ställa tillbaka min inte helt framgångsrika dygnsrytm. Det är så jobbigt.
På landet kände jag mig i kreativt flow men senaste veckan har det bara runnit ut i sanden för att jag gjort så mycket världsliga saker. Vet inte om jag gillar det egentligen. Eller, det känns lite tråkigt. Å andra sidan har jag haft väldigt kul och det är väl kanske det viktigaste i sammanhanget.

Skolan börjar liksom inte förrän om två veckor och ändå känns det som att jag med de sista krafterna klamrar mig fast vid de återstående dagarna som en drunknande vid en livboj. Det är nånting som känns obehagligt verkligt med att flytta hem, som att man accepterar vardagen igen. Och jag vill helst hinna städa klart innan jag flyttar hem vilket gör att det blir blandade känslor. Najs att få fint, najs att bli klar. Då kan jag flytta hem. Vilket jag vill göra – sen!
Men äsch, det är inte så farligt. Egentligen är allt frid och fröjd. På något sätt är det befriande att just det är de största problemen som hjärnan känner att det är viktigt att noja över. Kunde varit betydligt värre, liksom.


söndag, augusti 18

Min vän och jag

Alltså, efter gårdagens inlägg är det ju svårt att tro att jag även igår kväll var ute i natten, med kära Astrid som huvudkompanjon, flankerad av andra trevliga personer. Inte lika sent dock, tack gode gud. Ironin i att vara bakis tills man börjar dricka igen. Min röst mår idag mycket dåligt men jag har i alla fall inte varit bakis så dagen har inte varit menlös trots att den varit lugn. Skillnaden ligger på nåt sätt i huruvida man kan njuta av de stillsamma aktiviteternas existens än när man bara vill krypa ur sitt eget skinn.

Hade nån sorts ambition att åka in till lägenheten och städa på kvällen, men istället började jag byta bassträngar och en c-sträng på min harpa (MIN harpa! Kan inte säga tillräckligt många gånger) och sen var det plötsligt väldigt kul att spela och plötsligt gick tiden och hej och hå och jag och mamma jammade dubbelharpa i mixolydisk drömvärld. Tycker verkligen så himla himla mycket om min harpi. Har dock, pga mitt obefintliga övande senaste två veckorna, fått en blåsa på fingret att matcha med de två helt sjuka deformationerna som jag har på mina båda lilltår efter skorna i torsdags.
Asså det är ändå väldigt najs att bo hemma och vara nära sin familj. Har haft sjukt bra samtal med mamma senaste veckan.

Imorgon tänker jag att det ska bli lite mera liv och rörelse. Typ äntligen springa, till exempel. Och så ska vi ha födelsedagsfika för pappa som fyller år. Fint.

Sommarens slut närmar sig och jag är på sätt och vis inte riktigt redo än.

fredag, augusti 16

Det finns alltid en baksida(/-smälla)

Igår var en väldigt trevlig dag på många sätt. Solen sken.
Jag köpte officiellt min harpa, förde över pengar, skrev köpekontrakt, fick papper, strängar och noter med mig och har nu gjort mitt livs hittills största köp.
Solade med Astrid i Vitan. Åt middag på Vapiano före en fin konsert på konserthuset m bl.a. Strauss o Våroffer. Efteråt var vi hemma hos mig i kaoset och korkade upp bubblet, i mitt fall för att fira harpan. Ut i natten, mot Berns, gick en sjukt bra trupp bestående av mig själv, Astrid, Anna, Hallby, Beccis och Viktor. Vi hade himlans kul. Sen gick vi till F12. Där hade vi också himlans kul. I säng föll jag och Astrid strax före 6 på morgonen, och idag har hittills varit en jobbig dag. Båda mina lilltår har blivit lite lätt deformerade av blåsor från mina snygga, men i längden ganska påfrestande, skor. Har träningsvärk i låren och typ ont i benhinnorna.

Jag hade verkligen jättekul i så sjukt gott sällskap, dock känner jag mig så kluven till hela grejen. Det behövs ju inte många tillfällen för att jag ska komma på varför jag vanligtvis inte går ut på det sättet. Jag kan verkligen förstå själva charmen med det – man är ute med sina kompisar och skrattar, känner sig ung och levande, träffar folk och pratar med randoms om helt oviktiga saker, man dansar sig svettig och lever bara i stunden. Det är en härlig känsla. Och på samma gång kan jag tycka att det är så... jag vet inte. I alla fall inte som jag. Det är liksom det där med att man kan prata med så random personer som man egentligen verkligen inte gillar, och man spelar en roll för att ta samtalet till en rolig vändning och säger saker som man egentligen inte menar, och hoppas att man aldrig ses igen. Det finns så mycket KONSTIGT folk som man beblandar sig med, och folk som beter sig på ett osoft sätt, men allt är på nåt sätt okej och man ser det istället som nån typ av sport att hålla sig undan från alla scummys. Man är full och röker och lampor blinkar och hade man inte haft öronproppar hade man blivit döv. Allt man sätter i sig. Allt crap man säger.
Det värsta är det som är dagen efter. Jag vet inte om jag kan tycka att det är riktigt värt att leva i nuet för några timmar om priset är en hel dag. En hel dag, då man inte kan göra något alls och bara väntar ut timmarna tills man börjar må bättre. Saker som man gillar att göra, som att springa, får man ångest av att  bara tänka på. Kroppen värker, rösten vill vara tyst och ögonen hållas stängda. Jag blir liksom ledsen, och stressad, av att vara bakis. Det är därför jag är det tio gånger om året, vilket ändå lät mycket tyckte jag tills jag insåg att det verkligen inte är det jämfört med många andra.

Jag gillar ju att träffa folk, ta en öl på något gulligt litet hak och prata och ha kul, eller att ha hemmafest, eller gå på hemmafest. Allt jag begär är att jag inte ska behöva dricka så mycket för att acceptera situationen, inte behöva prata för starkt, inte behöva spela rollen som någon annan (även om det som allt annat kan vara väldigt kul) och få gå hem i rimlig tid.

Samtidigt kan det vara så sjukt kul att verkligen festa. Men liksom.. sällan. Jag tycker att det är värt när det är vid speciella tillfällen, och det här var ju ett sådant eftersom det är semester och vi skulle leva loppan etc etc. Men.. det är jobbigt. Jag blir stressad. Jag vill vara hemma och få göra introverta konstiga saker för mig själv samtidigt som man verkligen kan längta efter natten, ljusen och människorna. Åh vad man blir trött på ALLA människor, inklusive mig själv. Och ändå gillar man vissa av dem väldigt mycket. Folk är så.. som folk är.

Den här sommaren börjar allt mer kännas som "Människan: En studie".


onsdag, augusti 14

I almost forgot about you for a day. Almost.

Stark känsla av ut med det gamla och in med det nya, dock vet jag inte riktigt varför.
Förra veckans totala lugn har gjort att jag nu har kommit in i världens fixarflow. Lägenheten ser heeeelt sjuk ut men det måste väl bli värre innan det kan bli fint på nåt sätt.. lådor överallt, alla väskor ligger på golvet för de ska byta plats, böcker i påsar som ska till vinden, tavlor som ska bytas mot andra tavlor som låg i en låda i källaren, rensade redskap i köksskåpen, utbytta serviser, osorterade noter, osorterade kläder. Kaos.
Men det känns så himla bra att ta tag i det, för det är bara en massa moment som jag har låtit vara under lång tid utan att orka göra något åt för att det inte varit akut. Till slut blir det nog fint.
För övrigt rensade jag även handfatet idag och för den som inte har gjort det kan jag meddela att det är fruktansvärt vidrigt, utan att gå in på detaljer för allas skull.

Har alltså även sen jag kom hem rensat ur sjukt mycket grejer både hos mamma och pappa. Liksom tittat i såna där lådor som man bara har lagt saker i som man verkligen inte vet var man ska göra av. Sjukt jobbigt, extremt skönt att vara klar. Bara 40 tusen miljarder saker kvar att göra hemma sen är fulländningen här.

Förlåt för att jag skriver om städning. Det är inte intressant. Å andra sidan, whatever.


tisdag, augusti 13

Ormens öga

Det är så sjukt najs att springa i skogen. Verkligen fint på ett sätt som gör att man känner att man lever bara för att man andas och blodet pumpar och benen hoppar över stock och sten. Det allra bästa är, som jag nämnt nån gång tidigare, sista biten genom hagen. Idag lyssnade jag på krigsmusik ur The Armed Man, låtsades att jag var med i någon typ av medeltida slag och sprang det fortaste jag kunde, utan att kunna låta bli att le okontrollerat, och med total gåshud av hela situationen. Svårslaget.

I alla fall, det jag skulle komma fram till var att jag, innan jag åkte till landet, plötsligt blev ormrädd. Har sprungit i skogen här mycket i flera somrar och inte sett andra djur än fåglar och ett och annat rådjur. Sedan började jag plötsligt möta ORMAR som sprang (ja, de sprang) framför mig på stigen, och inte en orm en enstaka gång utan inte mindre än fyra (!!!) ormar på EN VECKA. 
Det är verkligen urmänniskan, reptilhjärnan, som reagerar när man ser en orm och på noll sekunder har man plötsligt panik och flyktinstinkt. Det är faktiskt sjukt obehagligt, trots att man ser de gula prickarna på huvudet (men även snokar kan bitas..!!). Det hela eskalerade en dag då jag hade mina vanliga springshorts på mig och var ute på en ny stig där det var en massa rötter och jag tänkte att "håhå här ser rötterna nästan ut som ormar.. hehe... eh.." och en sekund senare ser jag, helt seriöst en decimeter från min högra fot, en svart ormjävel slingra sig över en stock och jag blir så okontrollerat vettskrämd att jag FLYR bort från platsen, tillbaka till stigen där jag kom ifrån och sedan den snabbaste vägen så fort som möjligt hem ut på trygg, asfalterad mark. Inget mer springa i skogen med andra ord, tänkte jag då.

Nu har jag fått bearbeta ormhändelserna lite. Bytte miljö och sprang lite på landet istället, där det av nån anledning kändes mer ormsäkert. Lydde min mammas råd och sprang i långa tights istället. Övade upp det hela gradvis. Idag vågade jag gå ut igen här hemma, med långa byxor, utan att vara rädd och det känns bra igen.

En lång harang om ormar, men jag tycker att det är intressant hur man kan sättas totalt ur spel av något så världsligt som ett (ofarligt) djur i skogen. Eller kanske är det just därför, för att det är så konkret och världsligt. Människan har ju överlevt för att man aktat sig för djur i skogen. 

Nu ska jag snart dricka kaffe med Astrid.


söndag, augusti 11

In this life who did you love beneath the drifting ashes?

Imorgon ska jag åka hem. Åtminstone hem till Tyresö. 
Börja den delen av sommarens planer som involverar "rensa bland grejer".
Det är dags nu att komma ur den hära, om än väldigt fridfulla, kolasega dvalan jag befinner mig i. 
Den annalkande rastlösheten, som lurar bakom varje hörn, gör att jag under dagarna har skrivit typ fem A4 (med hopklämd handstil) text som jag nu ska börja skriva om på vers. Finns en poäng med att känna rastlöshet.

Det bandprojektet som jag skulle vilja jobba med i höst involverar några nya arr på gamla låtar, men inte nödvändigtvis nya kompositioner. Skulle vilja utnyttja det som redan finns på ett annat sätt. Det gör i alla fall, mycket inspirerande nog, att jag kan skriva vad jag vill som inte behöver ha med det att göra. Moahah!

Det här som jag håller på med nu känns, i utförandet, ganska likt ett par av mina lite tidigare grejer, typ Box of secrets och Now and forevermore för den som har koll. Det där med att frigöra sig från minutbegränsningar och berätta genomarbetade historier som sträcker över flera lager och förlopp.
Befriande, minst sagt!


lördag, augusti 10

Det där med ledighet

Shit vad det är bra att vara ledig.
Lovar mig själv nu att varje år se till att ha någon sorts semester, även om livet som frilans eller vad man nu kommer bli kan vara hårt. Man kommer till ett stadie när man plötsligt blir taggad på att göra saker igen, och det är verkligen en helt fantastisk känsla.

Jag längtar efter att lära mig nya saker, komma igång igen med övningen, styra upp lägenheten och göra fint där, få hem nya harpan, äta gröt, träna yoga, luncha i ljusgården, köpa nya krukväxter, gå på konserter, spela konserter, ha söndagsbrunch.

I sinom tid.

Everwood




I was blinded by the sun, 
simply couldn't see what had to be done.
Fly, little bird! Through the air you'll soar.
As you might have heard I am letting you go.



I would slam the gates until we break through,
for you.
In a sphere where hearts will not erupt 
I'll breathe.



(En EP med Pangaea finns nu att höra på spotify, där jag harpar och sjunger lite och där även denna text finnes)

onsdag, augusti 7

Där sitta stjärnor små



Det finns så många fina toner i världen. Rätt många fina ord också. I kombination är de som bäst.
Idag har jag funderat på lite konstiga saker, som personlighetsdrag i kombination med naturligt urval. 
Rider på inledningen av en kreativ våg nu, förhoppningsvis av samma kaliber som flödet jag drabbades av under typ en och en halv månad i våras. 
Nästan helt ensam på landet kan man höra många grejer i och utanför huvudet. 
Sa jag att jag slog huvudet i marken när vi var påväg hem i torsdags? Jo det är sant! Det sa kras i öronen, och jag tänkte att såhär låter det nog när man trillar av en cykel utan hjälm. Har mått bra sen dess dock, så så farligt kan det nog inte ha varit. 
Fick Newton snilleblixten, insikten, om jordens gravitation av själva smällen då äpplet föll i huvudet? Hoppas det. I så fall kanske jag har god chans på en, något försenad, världsomvälvande insikt. 


tisdag, augusti 6

Livets skönhet och ungdomens levnad

Vilken vecka. 
Först tre fina dagar på landet. Därefter in till stan för att gå ut och leva loppan med det här glada gänget nedan + lite utökning under Pride, och det var sjukt kul och på alla sätt en episk utekväll. Trötta och glada i hågen lämnade vi sedan vakenheten hemma hos mig klockan halv 7 på morgonen.


Dagen efter var det allt för soligt för att det skulle kännas riktigt bra.
Av en plötslig impuls fick jag för mig att åka ner till Ekestad där mamma var och spelade på Brantelidarnas kammarmusikfestival. Hade inga grejer eftersom allt var på landet, så jag köpte det enda jag skulle behöva (tre par trosor, en bikini, solkräm) o satte mig på tåget. Där nere var allt sjukt fint. Världen var vacker och varm, jag hörde ljuv musik och träffade så många underbara människor. 
Har blivit sjukt mycket bättre på att förstå danska och har även spelat monopol på danska ("MATADOR"). Simmat i 25-gradigt vatten, åkt roddbåt, förlorat i kina-schack, legat på en brygga, spelat gitarr, blockflöjter, dragspel och mandolin (fick dock inte spela på stradivarius-cellon konstigt nog... bara med) etc.
I alla fall. Sjukt bra, och lite tråkigt att åka hem igår eftermiddag. 


Nu: tillbaka till ursprungsplanen och landet! Här är världen också väldigt fin och vi åker båt till en ö där man kan plaska i sandstrand, ligger i hängmattan och badar på badberget. En vecka till i alla fall.

Mycket YOLO-leverne senaste fem dagarna. Man får passa på.