Sidor

fredag, juli 26

Monstruösa inköp

Okej, håller nu helt seriöst på att dö harpdöden.
Och inte harpdöden som i "har hittat världens finaste harpa, dör lyckodöden orsakad av harpa" utan "dör döden av att tänka harpa".
Jag är helt övertygad om att det är typ precis lika jobbigt som att köpa en jävla häst.

För att göra en lång beskrivning av detta enorma inköp;
Alla harpor är unika på så sätt att två harpor av samma modell av samma märke kan låta/kännas väldigt olika pga en massa faktorer, däribland ålder och vem som spelar. Det är alltså helt omöjligt att typ "kolla ut en modell" och sedan köpa via internet i en färg som man gillar. Det finns några olika märken som alla har egna kvaliteter, och som också då är olika fördelaktiga beroende på hur man spelar och vad man gillar. Det finns harpcenter som ibland är nischade på ett speciellt märke, med fördelen att, om man har kollat in en modell som man prismässigt och märkesmässigt tror att man kommer gilla, de kan ha flera exemplar av den modellen vilket gör att chansen är större att man gillar någon av dem. Andra center har flera märken med fördelen att man kan jämföra inte bara de olika modellerna sinsemellan utan även märkena, men då har de inte lika många ex av samma modell. Fördelen med att köpa en ny harpa är dels att man vid harpcentren kan jämföra hur harporna låter bredvid varandra i samma akustik, och dels att harporna kan bli ojämna och sneda med åren. Sen är det också så att ospelade harpor kan bli bättre när man "spelar in" dem, men det kan ibland vara svårt att avgöra hur utveckligen kommer te sig.
Förutom harpcentren finns det också en second hand-marknad – inte så mycket i Sverige då, men i tex Tyskland och Storbritannien som är de länder jag tittar på. Fördelarna är att man kan fynda jättefina harpor till bättre pris, nackdelarna är att man då måste åka runt i hela jävla tyskland och provspela harporna och spela in ljudet och det kommer vara olika akustik i rummen och man kommer inte att kunna jämföra och de kanske är sneda i halsen och AAAAHHHH dör.
Lägg till detta att jag såklart tar med mig mamma så att hon kan spela och jag lyssna, och vice versa, och att man sen måste få hem harpan man köper på nåt sätt.
Förutom då också valutaskillnader kontra pris i pund/euro, kostnad på flygbiljetter, hur man ska sköta sina resor om man ska åka runt och titta på de begagnade harporna i landet ETC ETC.

Satte.. dör harpdöden.
Sjukt att en så himla kul grej som att köpa en kompis för flera, flera år framöver kan vara så EXTREEEEMT jobbigt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar