Sidor

torsdag, juni 27

Privilegier

Att hänga i två dygn med kompisar som man har känt så himla länge, från en tid då varje ledig stund spenderades i sadelkammaren eller med ryktskrapan i hand och då vi tillsammans peppade varandra att bli bättre på att kontrollera asstora djur, är på många sätt som en nostalgitripp. Jag har inte varken pratat eller tänkt så mycket häst på väldigt, väldigt många månader, och då hann vi dessutom prata om mycket annat också. Saknar så att rida. Måste styra upp det.

Det är också himla fint att bli påmind om dessa fina flickors många goda egenskaper, som man på något sätt liksom hade glömt bort ibland. Eller, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Man har hängt så enormt många timmar ihop, och det kommer man på när man påminns om de små sakerna. Det är lustigt också hur väldigt fort och effektivt det kändes när vi skulle göra saker – typ duka/diska/städa/fixa något. Man är så van vid att ta sig an liknande uppgifter ihop, typ "nu sopar vi stallgången hej och hå", att samarbetet går automatiskt.
I alla fall. Himla fint har det varit att vara i Bos torp uppe i skogarna utanför Gävle. Kommer hem med ungefär 20 nya myggbett.



När vi var där uppe frågade Bo vid ett tillfälle vad jag skulle jobba med om jag, hypotetiskt, skulle få en kronisk sjukdom som gör att jag inte kan spela/sjunga. Blev lite ställd, och blev sedan förvånad själv över att jag blev det. För några år sen kändes det, minns jag det som, som att jag hade så många saker jag skulle vilja göra. Nu finns det liksom inga omvälvande val längre, inget annat som lockar, inga alternativa vägar. Det är liksom det här som är och det är precis där jag vill vara. Ett privilegium är vad det är att få hålla på med musik.

Idag till exempel tänkte jag på det. Idag gick jag upp halv sex för att vara i skolan och värma upp/stämma/öva klockan åtta före mitt och Josefs planerade rep, och det gjorde ingenting alls. Det var ett trevligt och fint rep och jag ser fram emot våra konserter, trots att jag nu på kvällen suttit och börjat memorera hur många diverse psalmverser som helst. Imorgon har jag ett annat rep med sångarvännerna och det ska också bli himla trevligt. Att få tillfälle att skriva musik är trevligt. Att spela musiken är, beroende på omständigheterna, nästan alltid trevligt.

Summan av kardemumman: gläds åt att
1) få träffa fina vänner som man tycker så mycket om men träffar för sällan.
2) få leva med musiken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar