Sidor

torsdag, maj 23

Friheten

Jag kan inte komma över hur fantastiskt lätt livet plötsligt känns att leva igen.
Har haft så ofantligt mycket att göra sen den tredje april, och de sista två och en halv veckorna har varit tror jag det värsta jag har varit med om sett till arbetsbörda. Jag uppfylls av faktumet att det finns grejer jag skulle kunna göra, som att städa eller läsa i jazzhistoriaboken, som jag faktiskt kan välja att inte göra just nu. Det spelar ingen roll, jag kan göra det senare idag eller imorgon eller på lördag eller nån annan gång. Plötsligt finns det marginaler, och det finns lite framförhållning till det jag har kvar att göra i terminens slut, och även om det är en del konserter och jobb kvar så har jag nästan inga lektioner vilket gör att det ändå inte blir lika mycket som det hade varit annars.

Jag hade nästan glömt hur det känns att andas obehindrat.
Och så längtar jag efter att skriva musik. Längtar, nästan lite fnissigt och förväntansfullt, efter att skriva musik som inte behöver passa in i något sammanhang, inte måste vara för någon speciell sättning, inte behöver ha någonting med något att göra.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar