Sidor

måndag, december 30

Ungdomens glans osv

Ok så HEJ bloggen
Dåligt med aktivitet i den virtuella världen, vilket dock ändå blir lite beskrivande för tillvaron. Jag har glömt bort hur det är att ha normal vardag.
Julen var så fin så. Och sedan dess, eller egentligen, generellt sen jag kom hem från Kina har jag träffat så himla mycket människor vilket är sjukt trevligt men samtidigt intensivt. Det blir ju ofta så i mellandagarna, att man ska passa på att träffa alla dem som man bara träffar några gånger om året, de som inte bor i Stockholm eller de som man bara har inkompatibla scheman med, eller vad det nu kan vara. Det är ändå väldigt upplyftande eftersom man påminns om hur mycket fint folk man har bland sina vänner.

Efter nyår någon gång ska jag ta tag i verkligheten igen, den bortglömda sedan november.

Men först, nyår. Min hathögtid av en massa anledningar
MEN
förra året skolkade jag och Astrid nyår och tog in på Sheraton om ni minns, vilket var fett värt
och i år ska vi ut på ÄVENTYR jag, Anna, Astrid, Viktor och Bea
för imorgon förmiddag drar vi till KÖÖÖPENHAMN
mer eller mindre utan plan. :)
Det ska bli sjukt kul.

Så, jag tror att vi nog kanske ses på andra sidan, bloggen.
Hej hej, bra år det här!!

måndag, december 23

Dagen före dagen då man skulle kunna doppa om man tyckte det var najs HAHAH lol skoja tråkig nivå

Jag har inte slagit in mina julklappar än
Tänker göra det imorgon förmiddag
MOAHHAHAHHAHA
livin on the edge
har sett ca 10 avsnitt av Felicity idag, anno 1998. Shit vad mycket fula grejer man hade på sig.
Och julkänslan lyser med sin frånvaro, men det är verkligen helt okej ändå. Jag tänker att man kanske inte behöver ha julkänsla varje år. Det är ändå trevligt att vara med familjen.
Jag har lärt mig att sjunga inåt idag, men Anna kunde tydligen redan det så då kändes det inte riktigt lika exotiskt redan. Nåväl. Vi kan sjunga stämmor, inåt, sen. Det blir ett performance, vi kan vara med i Talang 2014 och kombinera det med vår gamla Nattens Drottning-varannan ton-show. Fab
Jag var ute och sprang idag för första gången på en månad och det var pretty amazing.
Har fruktansvärda harpchops efter det långa uppehållet.
Familjens kattunge Morris är hysteriskt gullig, har inte kommit över det än.




Eruptiv rastlöshet

Ni vet den där känslan av rastlöshet som man kan få när man har slappnat av så till den grad att man bara måste göra någonting? Jag har inte känt den sen i slutet på sommaren och så kände jag den idag igen. Det är en bra känsla, trots att rastlöshet i sig inte är helt trevligt i sig, och den fick mig att rent konkret ta första steget på mitt läsårets projektarbete – mata in hela sång- o harpan på Box of secrets i Sibelius. Det kändes ganska lustigt. Har liksom spelat låten, som ändå är 10 minuter lång, på mer eller mindre samma sätt i två och ett halvt år utan att ha en enda not. Ganska tråkigt var det också, men det var skönt att komma igång. Jag ska skriva arr för symfoniorkester till. Och så ska jag ha Torbjörn som handledare och det ska bli jätteroligt. Rastlösheten gjorde att jag blev inspirerad att göra något vettigt, och skriva något vettigt, så att jag sen ska kunna visa något vettigt för Torbjörn så att han kan ge mig en massa vettig och högst rimlig feedback och allt kommer vara så himla VETTIGT.


söndag, december 22

Diverse konsertbilder från Gulangyu

























Nu vänder det

Vi går mot ljusare tider igen!!! Oh the joy.

Det var fint att dricka champagne med Anna och Astrid idag och fira Astrids juristframgångar och min egen hemkomst. Det är även fint, och hysteriskt på ett bra sätt, att vara i Tyresö hos familjen.


fredag, december 20

Kompis...

… som har sett till att jag lärt mig allt jag kan.




PKD

Woa jag känner mig lite ur fas. Den där klassiska grejen när allt plötsligt är slut och man är ensam igen efter att ha varit bland så mycket människor dygnet runt. Saknar kompisarna, till exempel när jag  äter frukost och är alldeles ensam. Och jag är egentligen inte så trött men samtidigt orkar jag inte riktigt göra något alls. Kommer mig liksom inte för att ta tag i mitt liv, även om det är det som den här dagen har gått åt till. Packa upp väskan, städa. Det var liksom resterna efter hela november månads saker att göra och alltså inte tid att städa. Mängden noter i högar liksom.. Jag ligger och tittar på bilder och det känns verkligen så nära och ändå så långt borta. Det är som att man inte har kommit ur det än – som när man motvilligt tvingas acceptera att det aldrig kan bli riktigt samma sak när man försöker somna om efter att ha vaknat upp ur en fantastisk dröm, även om man mot förmodan skulle lyckas återkalla den till viss del.

Jag orkar inte resa mig ur soffan för att gå till sängen. Orkar inte borsta tänderna. Orkar inte ha åsikter, eller tänka. 
Idag har jag lyssnat på A Love Supreme tre gånger under tiden jag städade. Det är så jäkla bra. Har fått ett jazz-uppsving igen i mitt musiklyssnande efter att nästan bara ha velat lyssna på klassiskt i flera månader. Och plötsligt vill jag skaffa en egen jazzgrupp igen. Det där med perioderna, alltså..



onsdag, december 18

Historien om Kina, december 2013

Hemma igen från världens äventyr. Två och en halv vecka är egentligen inte så jättemycket, men det känns så mycket längre än vad det i vanliga fall gör när man är ute och upptäcker världen, andra och sig själv. Att leva i nuet innebär att inte inse att man levt i nuet förrän i efterhand.

I korta drag kan man säga
1. att det har varit fantastiskt.
2. att jag är glad att jag fick åka med så väldigt fina människor, och att vi fick träffa så många fina kineser.
3. att jag är extremt tacksam över att jag fick hålla mig frisk igenom alla konserter, och att jag fick vara i så himla bra form som jag faktiskt var.
4. att vi har gjort många roliga och lärorika konserter.
5. att vi har ätit sjukt mycket sjukt god kinesisk mat.
6. att jag älskar att leka Land och stad.
7. att min säng är väldigt mjuk jämfört med de senaste veckornas sängar.
8. att det kändes lite underligt och nästan sorgligt att äta frukost ensam imorse.
9. att det är spännande att vara ute på äventyr.
10. att jag älskar att sjunga musiken.

Jag tycker att det är lite svårt att beskriva ordentligt, så här kommer en väldig massa bilder i oordning istället, med lite bildtext.

Hänget i lobbyn i Fuzhou

Våra kineser och kompositören Mr Ma


Utanför spa-anläggningen i Fuzhou

Janne fick en bra bas. Stallet trillade av under soundcheck. Satt kvar på giggen dock, glädjande nog.

Torbjörn jobbar med vinklar under filminspelningens långa väntan.

På ett antikt kinesiskt operahus, som är utomhus.

Torbjörn jobbar med vinklar del 2

Torbjörn jobbar med vinklar del 3

I Nanjing var det fuktigt och satans ultrakallt och regnigt, men vi var glada ändå.

Före första konserten. Glada. Ovetandes.


Uppe på Nanjingmuren, nej nej det blåser inte och vi är hemskt glada.



HEMSKT glada och söta kineser


Gulanguy

Ludwig fick fan mail








Soundcheck i Fuzhou

Candy (Guzheng, kinesisk cittra), jag och Holly (bambuflöjter)

Det här är en av mina favoritbilder

Världens bästa luciatåg


Hela vårt glada gäng

Ludwig och glädjen över billig alkohol


"Se hipp ut"

Filminspelning













I Fuzhou fick jag stå ensam och posera framför alla dessa kineser, och fler därtill, som om det vore röda mattan. Knäpp känsla!

Här repas det
Björn och handväskan

Gulanguy

Må vi förenas i ditt cymbalcase




Fina saker att minnas:

Att stå och äta äppelbitar ensam i ett litet gult rum på en spa-anläggning utanför Fuzhou efter att ha fått massage i en timme. Att blicka ut över de gröna bergen, med världens fuktiga atmosfär som av ett filter, tanken på pandor, och att vara ensam bland alla kineser utanför dörren som inte kan ett endaste ord engelska.

Torbjörns beskrivning av hur det gick till när han skulle gå och hämta Björn på hans hotellrum på Gulanguy och Chelsea satt på hans säng och rökte.

Olas första tre genomspelningar av hans nya arr på Fungi för kineserna. Vi höll alla på att dö och jag skrattade så att jag grät och var tvungen att sätta mig på golvet.

Då jag, Ola och Torbjörn sprang in på ett enormt kinesiskt köpcentrum med mission att köpa alkohol på så kort tid som möjligt medan de andra väntade i bilen. När man kommer in och är mitt bland tvättmaskiner på en elektronikaffär och ska försöka förklara i den icke-engelsktalande infodisken vad det är man letar efter. Alkoholiserade västerlänningar, osv. Hela köpcentrumsekvensen var absurd i bröderna Marx-stil, och hemskt rolig.

Bilden av Ola som hem från baren springer, arm i arm med tre av våra söta kineser, längst med den tomma gågatan i Fuzhou och de alla sjunger helan går utan text.

Välkomstmiddagen i Fuzhou då jag ensam placerades vid vuxenbordet – har aldrig känt mig så mycket som en accessoar!

Vinkvällen i lobbyn på hotellet på Gulanguy, då vi körde blindfold och drack sex flaskor vin på sex personer.

Den kinesiska mannen som lärde mig kinesiska! <3 Han kunde inte ett ord engelska men var ändå världens bästa lärare.

Alla kineser som reagerar genom att applådera varje gång jag sa något på kinesiska. Det blev väldigt ironiskt i längden. Jag har trevligt nog väldigt lätt för att härma den kinesiska melodin. Det gjorde även att vår chef där Kevin utvecklade någon sorts sido-agenda att jag ska lära mig flytande kinesiska och börja sjunga kinesiska sånger på kinesiska, och att han ska göra mig till kinesisk superstar, haha! Vi får se hur det blir med den saken..

Björn och personlighetsförändringen. <3 Det är en fin, och absurd, historia men den är inte min att berätta.

Det bästa luciatåget någonsin! Hotellets morgonrockar och tofflor med bara och håriga ben. Vi hittade en kinesisk nyårsaffär där vi köpte rött band och röda stearinljus, manschetter gjordes av papplock till dricksglasen på hotellrummet, "strutar" i öken-stil av handdukar och morgonrocksband, Torbjörns fyrstämmiga arr på Stilla natt, Jannes alternativa staffans-texter, och inte minst faktumet att kineserna började gråta. Jag har ungefär aldrig haft så roligt.

Våra kineser när de skulle lära sig att säga Jag älskar dig. Det Mest Bedårande vi någonsin har hört.

Möjligheten till billig fylla – 150 ml 56%ig sprit och en halvliters 7-up för 8 kr. I väntan på lördagens filminspelning drack vi groggar på Jannes rum och tittade på SVTplay.

Jag vann min och Björns vadslagning om 30 kr genom att göra de två sista konserterna helt utan noter även på Kina-låtarna. Almighty power.

Sista konserten-bus: bland annat gick jag in och snodde Björns sista tema på It was a very good year, och så hittade jag på lite alternativ text på Kristallen den fina under låten som var före. Aldrig förr har jag ansträngt mig så mycket för att inte börja asgarva själv medan jag sjunger.

xxxxxx

Slut på det oändligt långa inlägget.