Sidor

måndag, december 31

En fin jullovsdag

Har nu bott i Tyresö i en vecka med undantag för fre-lör och det är fortfarande himla trevligt såklart.
Den 28e var en helt optimal jullovsdag då det även var bättre än allt annat att bo i trivsamma tyresö, med närhet till vänner och naturen. Käre Peter fyllde hela 23 år och det firades med pulkaåkning med varm choklad och överraskningstårta i Albybacken, och sedan middag på Vapiano och öl på irländsk pub med många så fina människor som jag tycker så mycket om och inte träffar ofta!



Waall-eee

Födelsedagsbarnet i egen hög person!

Nu kan jag inte sova och därför bloggar jag. Har jobbat sista inbokade jullovsdagen på Espresso House idag och det har varit trevligt, men då blir det jullov igen nu och då börjar tankarna snurra i oändlighet.

Hur länge ska jag ha jullov när lektionerna inte börjar förrän den 21a? Kanske en vecka, sen måste jag på riktigt STYRA UPP Neptunusprojektet. Säg att konserten är i maj, då har jag ungefär tretton arbetsveckor på mig att skriva klart och repetera allt. Tretton veckor. Är det rimligt?? 
Och sen det där med konserten. Stora eller lilla salen, det är frågan. Skämset över storhetsvansinne kontra vad som faktiskt förmodligen passar bäst till upplägget. 
Tiden är knapp, häpp häpp bestäm dig nu nu! STYR UPP DIG. Fan i slutändan blir jag så trött att jag ba WHATEVAHH och somnar, men sen är man där i samma förvirrade frågeställningar nästa kväll också. Idioti är vad det är att försöka förverkliga luddiga men storslagna visioner.

torsdag, december 27

Post-jul

Hej kära vänner
Så var självaste julhelgen över även detta år. Den har varit mycket trevlig tycker jag nog, om än lite intensiv med två firanden på samma dag. Jag har fått väldigt fina presenter av min oerhört generösa familj och nu sitter jag på en ny datormaskin, Death Star världens gulligaste snabbmaskin, och jag har idag tagit farväl av Apple Pie som ska gå i min brors ägo.

Världens gulligaste lilla kusin Conrad tyckte att harpan var en bra grej på julafton.


Jag har jobbat ett par dagar på EH i Täby Centrum, har bott i Tyresö i några dagar, mysar och mår bra av att ha jullov och är nu överdrivet taggad på att spela Sims på min nya snabba dator. Gjorde misstaget att börja ladda ner uppdateringar dock vilket gör att jag tvingas blogga för att inte gå upp i limningen av otålig väntan. Iiiiih
Hej hej!

fredag, december 21

Om att sjunga med andra

Jag trodde att denna vecka skulle bli extremt lugn och "första jullovsveckan"-ig, men det blev inte riktigt så. Bland annat på grund av ett plötsligt och lite krävande men roligt sopraninhopp tis-ons. Ett ypperligt tillfälle att läsa noter och sjunga klassisk körsång. Det påminde mig om min uppväxt och hur mycket jag faktiskt har gjort den grejen, och att det ibland kan vara väldigt roligt just när man sjunger bra verk och med folk som är bra på att sjunga kör, och när man är så ensam om sin stämma att känslan av att "sätter inte jag det här kan hela lasset stjälpa" gör att allting blir roligare. Blev taggad på att göra den grejen lite oftare igen, faktiskt.
Sen det där med att jag har haft delar av Brittens A ceremony of carols på huvudet helt ohjälpligt och konstant på huvudet i två dagar är en annan sak. Det är i alla fall vacker musik, tack och lov.

Andra highlights är att jag körde mammas harpa och mormor till Uppsala i onsdags kväll för att titta på hennes konsert med Ann-Sofie von Otter där. Sen kväll efter en lång dag men det var en mycket fin konsert!
Och igår var Stora JulklappsShoppingdagen med Astrid vilket var både mysigt och krävande på samma gång.


Så idag är Stora Tvätt- och Städdagen. Fattar inte vad som har hänt med dagarna i december trots att jag inte har varit stressad i år. Man tycker att det känns oändligt lugnt kring den 10e men sen bara är det helt plötsligt den 21a och man har varken lyckats montera pepparkakshus, göra julgodis, baka eller grava lax. Whatevah. Det är viktigare att mysa. Men pepparkakshus och kolor har jag ändå någon slags ambition att lyckas med idag, haha. Hej hej

måndag, december 17

Vit som snö, kall som is

En till sak som jag glömt att nämna om Kina är att sista dagen, samma dag som vi åkte hem, åkte vi till en spaanläggning med varma källor! Det var fantastiskt! Man gick omkring på den stora, extremt fridfulla anläggningen och hoppade i olika heta bad med olika blommor/frukter/teer i som skulle generera det ena eller andra för ditt välbefinnande i sann kinesisk "long life"-anda. Det fanns även en bassäng med såna där fiskar som äter på en i, och till skillnad från när man gör fotbehandlingar med fiskar så låg man i med hela kroppen upp till huvudet och så kom fiskarna och åt, mest på fötterna men även på resten av kroppen. Det kittlades och kändes sjukt men var samtidigt hur skönt som helst. NÅGRA AV OSS, inga nämnda namn, tyckte dock att detta var helt hysteriskt och att det kittlades sönder och kaosade ur i fnissig panik i poolen så att de kringliggande extremt fridfulla kineserna måste trott att vi var europeiska grottmänniskor. 

Ja det fanns även en pool med olika typer av vattenmassage och elektrisk massage (!) i vatten, och riktig massage med människor, och olika sorters teer som man kunde dricka och olika sorters ångbastus med olika typer av örter i och allting var fantastiskt och jag har med mig en rosa badmössa därifrån. Det var onekligen en styrkande hjälp för att sova på planet sen på kvällen. Torbjörn hävdade, nästan lite upprört, att jag sov oavbrutet under tolvtimmarsflygningen, vilket bara nästan är sant.


Imorgon har jag två lektioner och sedan är det officiellt jullov! Wiie!

söndag, december 16

Så nära jullov nu

Tre konstateranden idag:

  1. Igår hade jag världshistoriens chillaste dag. När man har gjort en massa spännande saker i en vecka och sen kommer hem och plötsligt kan vara ledig känner man plötsligt hur trött man skulle kunna vara. Jag tittade alltså ikapp alla missade avsnitt av julkalendern, gossip girl, revenge OCH grey's anatomy. Effektivt serietittande kallar jag det.
  2. Idag har jag jammat i skolan, varit på Astrids körkonsert (sjukt fint med grymma stycken och julstandards) och gjort viktigheter som slänga skräp och fakturera.
  3. En grej som jag kom på idag var vädigt rolig som jag glömt att nämna är att jag fick soundchecka Olas gitarr!! Han ville stå ute i lokalen och lyssna på ljudet och då spelade och sjöng jag ryska folkmelodier på hans gitarr och Bengt trummade till. Man skulle kunna säga att jag värmde upp den åt honom.

lördag, december 15

Gulangyu, Xiamen

För att få lite ordning på detta följer bilderna någon slags kronologi, i alla fall till en början.


Här är jag och Björn, trötta men glada efter att ha kommit fram! På ön Gulangyu som ligger precis bredvid staden Xiamen finns ingen biltrafik bortsett från några små minibussar som gick på el, till för turister. 


Först på agendan: buss-sightseeing runt ön. Så absurt romantisk är den, något som även märktes eftersom otaliga bröllopspar var där för att ta bilder med fotograf.


Tack och lov slapp vi giget första kvällen när vi kom fram så då var den enda utmaningen att lista ut de sociala koderna under middagen. Vi blev även medtagna på balett med ett ryskt kompani som var där och höll balettskola på nåt sätt, och konstaterade att kineserna är en jäkligt knepig publik på många sätt. Så fort energin blir lite låg börjar de nämligen att prata, högt. 


Tillsammans med vår kära, superjätteövertrevliga och gulliga "ta hand om oss"-kvinna gick vi upp på berget på Gulangyu och tittade ut. Xiamen på andra sidan

Ola, Janne, Björn och Torbjörn

Ordvitsarna haglar i ett jämnt flöde


Runt om ön och även i Xiamen satt dessa stora affischer, detta är utanför konserthuset där vi då höll alla våra konserter.


Soundcheck första dagen. Man kan beskriva det som språkbarriärer och bristande kunskap hos ljudteknikerna. :-) I slutändan blev det bra men det var onekligen en liten färd dit, via ett fallfärdigt trumset, trådlösa handmickar i plast, tre superdyra flyglar!! (ön kallas för pianoön, de har ett pianomuseeum och ett orgelmuseeum, tydligen äger praktiskt taget alla där ett piano och det var första gången de hade en konsert med annan musik än klassiskt där), och "västerlänningar försöker få ljudet att låta som de vill och föra fram detta till de icke-engelsktalande ljudteknikerna utan att verka oförskämda". Men som sagt, slutet gott.


Besök på pianomuseet och vy över den vackra ön. Klimatet var tropiskt fuktigt och precis så varmt att man inte behövde ta på sig jacka, men man hade liksom kläder ändå. Hundra procent behaglig kroppstemperatur överallt typ! Och ååh när jag packade upp väskan idag luktade min sovtröja preciis som Kina så då blev allting jättekonstigt och jag kunde liksom känna hela känslan igen. Det luktar lite sött och tropiskt på något sätt allting, sådär som det gör i asien.


På strandpromenad! Här med tolken, kvinnan, räddaren etc. Hon var verkligen världens gulligaste person som skrattade så fort hon inte hade något att säga och bröt på kinesiska på ett bedårande sätt. Vi ville ta med henne hem.

På denna strand tog vi även bilder med ett 20-tal superglada och gulliga kinesiska ungdomar. Ofta när man bara går på gatan tar ju folk helt ogenerat bilder på en rakt framifrån, och ibland vill de även vara med på bilden.


Det här är Björn Arkö. Dagarna gick ut på sightseeing och sådana saker, och sedan kom man tillbaka lagom till någon timmes vila före soundcheck och därefter middag med "hövdingarna", där den största svårigheten ofta var att lista ut vem som var vem. Man vänjer sig snabbt vid att kunna spekulera om folk som sitter runt bordet på svenska.


Close-up på affischen

Björn, Torbjörn, Bengt, Ola och Janne
Glada gänget äter på en annan restaurang en den tjusiga som vi alltid åt på annars eftersom vi just denna dag åkte iväg 4 timmar i buss (även kallat "bussfärden from hell" av Janne och Bengt) för att titta på ett världsarv. Gamla hus och eeeepiska vyer!! Helt magnifikt och lätt värt bussresan tyckte i alla fall jag.


En grej som aldrig skulle ha tillåtits i Sverige utan handtag och skyddsstängsel minst. "Gå över forsen på stenar med hål emellan där det forsar vatten till höger om dig". Kände mig precis som Mulan. Åh dom här bilderna måste vara större för att det var så fantastiskt. Blev helt sjukt inspirerad och hörde kinamusik i huvudet




Kan inte sluta titta på den oändliga kulissen av episka berg!! Och teplantage


På tisdagen åkte vi in till stan för shopping! Älskar affärer där allt är pastellfärgat med små katter och rosetter. Lite så till den grad att jag tappar kontrollen, men bara nästan.
På en bakgata var det fullt liv och marknad och små stånd med levande djur som man kunde få tillagade. Nästan överallt ligger fiskar i hinkar utanför restaurangerna så att man kan gå och peka på den grej man vill äta.


Köpte en massa småsaker och även två par skor och en lös klänning.



Vi hittade dödsgulliga valpar i en låda, lite sorgligt för de stackars små.



Och dressade upp i passande kinahattar. För att riktigt passa in i klimatet.


Såhär såg det ut precis på trappen till den del av hotellet där vi bodde. Det var sagolikt fint faktiskt, med en enorm himmelsäng med fyra pelare och fem meter i tak. Man mådde heeeelt okej då, framförallt när man blev sådär nästan löjligt uppassad på och fick frukttallrikar inställda varje dag och våffelliknande mjuka kakor till teet på eftermiddagen etc etc.



Detta är från den sista middagen, då vi hade fått lite kläm på hur de här tillställningarna runt det runda bordet skulle gå till och när man skulle skåla med vem och äta av vad och ungefär hur man skulle kunna tänkas det som kom in på tallriken just då. Gåvor överlämnades och togs emot, tal skulle hållas och översättas och stora mängder kinesisk starksprit skulle nedhällas i strupen. Det var inte nådigt alltså!  och inte direkt läge att neka när man blev "uppbjuden" eftersom de inte direkt var benägna att ta ett "nej jag vill inte har mer nu". Kampei, kampei, kampei.. KAMPE KAMPE KAMPEE!!!!! skål alltså. Kom tack och lov undan bättre de andra kvällarna och på luncherna undkom jag helt med tanke på kvällens gig, pjueh.

På det runda snurrglasbordet fanns då sjuukt många rätter som man plockade av med sina pinnar, och förutom detta fick man även in ungefär 10 rätter på tallrikar med den ena tallriksdekoren sjukare än den andra. Maten var otroligt god även om man kanske inte ville äta allt.



En logebild från första kvällen. Vi spelade en del standards, någon mindre vanlig jazzlåt, några original av mig, Björn, Torbjörn och Bengt, lite svenska traditionella sånger och även en låt som vi fick av kineserna vilket var typ "temat" för hela ön Gulangyu! En supergullig melodi som vi spelade och gjorde i lite snälljazzig tappning. Det gulliga med denna låt var att den spelades överallt, alla kunde den och publiken satt och mimade den kinesiska texten (vilken jag dock tyvärr inte fick tag i trots att jag i övrigt gladeligen försökte lära mig så många kinesiska ord som möjligt (och var tydligen ganska bra på det också fick jag höra!)), och samma melodi spelades även i elbilarna som åkte runt med turisterna och i klockspelen som ringde in vid konsertens början etc etc.


Och en logebild från sista kvällen. Alla konserter gick jättebra och var otroligt roliga att göra! Så himla kul att spela med ett så väldigt bra band och också intressant att göra ungefär samma program flera kvällar. Skönt på många sätt tycker jag faktiskt, i alla fall en stund. Också oerhört intressant i hur mycket energi man var tvungen att lägga för att fånga in publiken också! Det gick verkligen bra med det men man var tvungen att fokusera på att projicera ut tonerna och mena dem så mycket att publiken blir övertygade. Himla spännande!
På sista konserten fick jag även spänna mig lite extra med ett fritt sångintro på My one and only love vilket bestämdes precis innan vi gick på, och sedan oväntat sång-trum-break i med-up swing på Torbjörns Xiamen Blues tillsammans med Bengt, något som var helt fantaastiskt roligt att göra eftersom man som sångare väldigt sällan får tillfälle att ha korus med bara trummor när det handlar om reguljärjazz. Sjuukt kul! Framförallt eftersom jag inte visste att det skulle hända förrän alla slutade spela, haha.

Vi har i alla fall skrivit väldigt många autografer i programmen och tagit bilder med gulliga kineser.


Men, som oundvikligt är kom resan till ett slut. Hemresan blev en 26 timmar lång rackare med långa byten i Shanghai och Paris. Men vi var glada ändå!


En helt genialisk grenkontakt som jag fått av mamma som gjorde att alla kunde lyssna på musik tillsammans och köra "gissa vem och vad"-lekar.


Försökte ta mig igenom mina iPadspel och höll bland annat på med 100 floors igen, världens mest provocerande men ändå roliga spel.

Ja! Det var det jag hade att bjuda på för nu om denna resa! Allt har gått jättebra under tidens gång trots att man inte alltid visste vad som skulle hända hela tiden. Jag har haft otroligt roligt med det fina gänget som åkte med. Det känns underligt att komma tillbaka, som jag nämde i förra inlägget. När man var där glömde man liksom bort att det var december och jul och snö hemma, och sen kommer man hem och allt är preciiis som det var innan man åkte bortsett från att man själv har förändrats. Känns verkligen underligt. Och även lite underligt att ha lektioner med folk nu när man känner dem på ett annat sätt, men det kan nog bara vara till det bättre.

Kan i alla fall konstatera att det kändes under hela tiden att det är sånt här jag vill göra sen också om allt går som det ska. Åka runt och spela musiken!

fredag, december 14

Om att komma hem

Kära vänner, jag är åter på svensk mark!
Mår mycket bra trots viss trötthet efter den 26 timmar långa hemresan.
Imorgon vill jag skriva ett fint och bra inlägg om jag tror årets mest inspirerande vecka.

"Att åka bort" är lika mycket "att komma hem".
Plötsligt hör jag alla ljuden längs med Karlavägen, känner hur det luktar i mataffären, ser hur människor går och står och lyssnar på vad de säger när de går förbi. Det är fascinerande faktiskt.
Och samtidigt känns det underligt att komma hem, och allting är precis som det var förut här trots att jag  själv har upplevt så väldigt mycket. Konstigt.

Men ja i korta drag: det har varit heeelt fantastiskt!


torsdag, december 6

Mot Kina!

Aaaaaaa nu ska vi åkaaaa!!
Sjukaste och ändå roligaste grejen verkligen.


Jag är taggad och tror att jag har läget under kontroll vad gäller packning och sånt!
Vi ska spela musiken!

Ser dock inte fram emot att gå till ackis i trenchcoat... lidande som man får utstå.

Hurra det här blir spännande!
Ses om en vecka!
(kan dock hända att jag uppdaterar nånting under tiden)

tisdag, december 4

Tja modebloggen


Mission: Packning (som ska gå ner i en medelstor resväska) för sju dagars vistelse i Xiamen, Kina, innehållandes fem konserthusgigs, ett utomhusgig, okänt antal formella middagar av olika formalitetsgrad och viss representation dagtid av okänt slag.

Har verkligen provat klänningar i närapå två timmar för att försöka gallra ut vad man ska ta med sig och vad som är smart och vad som kan kombineras och vad som är förutseende och redo för alla typer av möjliga situationer och lagom både chict och klassiskt. Lol. Nedan ser ni ett urval av vad jag provade, var tvungen att ta bilder på allt eftersom det är så svårt att jämföra annars.


Det här tyckte jag var fiint! Notera hur örhängen går i ton med skorna. 
Men lite för futuristiskt och coolt för att ha med sig typ.. Man vill inte att de ska bli obekväma.


Den här kommer att få åka med! Fast med svarta strumpbyxor vilket tar bort cowgirl-viben. Gillade dock att ha stövlar till för den är jättefin och öppen i ryggen men det kan bli lite bart om man inte klär upp benen.


Åh jag älskar den här 1700-tals/sjöjungfrufastskog/liteoverthetop-klänningen! Dock vågar jag inte ta med den heller eftersom jag är rädd att det ska bli för mycket för kineserna.


Den här kommer att få åka med fast med hudfärgade strumpbyxor och svarta pumps eller sandaletter. Min trognaste klänning som funkar i alla lägen.


Kommer även ta med den här vilket känns flexibelt och bra. Det blir liksom lite mer streetcoolt fastän ändå väldigt möjligt att klä både upp- och ner, möjligt att ha både på konsert och på dagen.

Ja, jag lovar att ni alla liksom längtade efter att titta på detta och nu känner att ert liv har fått en mening eftersom ni har fått titta på mina spegelfoton. Om ni undrar tror jag att på bilden högst upp kommer följande klänningar att åka med: Svart/silvriga från Karen Millen längst till vänster för den funkar jättebra med alla sorters strumpbyxor, korallklänningen bredvid och även den svarta tyll-volang-klänningen på samma dörr. Den turkosa, den blommiga i mitten och den blåa nedre får också följa med.

Tack gode gud att mammor som redan har gjort sånt här hundratals gånger finns, och kan komma med kloka råd av erfarenhet.
Nu måste jag bara se över skovalen..

Hej hej

måndag, december 3

Och se, hur jag faller igen

Åh, jag har precis facetime:at med Liselotte i en timme och det var så mysigt! Vi har inte setts på ungefär evigheter och det är så mycket bättre att se varandra än att bara prata i telefon. Mys.
Måste visserligen verkligen verkligen sova, men det är ändå värt det. 


söndag, december 2

Adventstid kom till mitt ensamma hus

 Wow, så blev det december igen bara sådär.

En trevlig och förhållandevis intensiv första advent-helg har det varit.
I lördags eftermiddag var jag hos mormor och hade födelsedagsfika för morfar med finaaafina släkten och det var supermysigt. Mormor hade fixat tomtejackor till kusinerna och dom blev så söta att man ungefär dog.



På kvällen inledde jag och Valter med att laga middag hos mig och ladda för kvällens happening – konsert med Rufus Wainwright<3 på Berns!



Åh, och ja, det var fantastiskt. Han är fantastisk. Det är så sjukt fina låtar som lyckas vara pop utan att vara förutsägbara och dessutom med vissa konstiga inslag. Plus att han då sjunger helt sanslöst bra, sådär så att det liksom oförklarligt går rakt igenom huden, och är typ världens intressantaste scenperson. Ååh såå bra! 
Det sjukaste som hände var dock extranumret, som inte bara var ett extranummer utan en hel happening i sig där humorn ballade ur och alla plötsligt hade klätt ut sig, dansade med enorma tvådimensionella cocktailglas, uppmanade publiken att dansa loss och sedan kommer Rufus upp, via publikhavet, i grekisk-gud-inspirerade kläder och blond peruk. Det var så sjukt och så bra. Varpå en enorm mjuk "salamimacka" sjunger en låt och "Rufus Apollo" blir dödad och återupplivad, publik tas upp på scen för dance party och det manifesteras rakt ut: "marriage equality!", vilket gjorde allt ännu mer fett. Ääääej inte vad man väntar sig av ett extranummer, det var heeeelt fantastiskt!



Idag har jag varit på Astrids adventskörkonsert med Mikaeli kammarkör vilket var himla fint som förväntat. Älskar att ha december då man plötsligt kan på konsert istället för att ha allt för många. En ytterst ovanlig och därför extra uppskattat företeelse!

Har även lyckats gå och träna, och städat/tagit ner jullådan från vinden och pyntat i vad som känns som hundra timmar hela kvällen. Nu är det glädjande nog med tanke på nedlagd ansträngning dock väldigt väldigt fint här hemma.