Sidor

torsdag, september 29

Det är trevligt att det inte alltid blir som man tänkt


Ibland blir man glad när dagar man inte hade stort hopp om blir väldigt bra i slutändan. När jag vaknade hade jag fortfarande PPD och kände att livet inte hade en mening, men det vände! I tre timmar har jag lärt mig om Operans utveckling från tidigt 1700 till tidigt 1900 och det var sjukt intressant och kul. Jag måste säga att jag är glad att vi äntligen kommit förbi gregoriansk sång och renässansen för nu var det verkligen roligt att få veta hur det hänger ihop. Jag hade inte dödsångest en enda gång på lektionen.

Igår trodde jag skulle bli världens asocialaste eftermiddag, men istället kom Astrid väldigt lägligt förbi och åt muffins utan att jag behövde anstränga mig för att bjuda in henne. Idag träffade jag Astrid på lunchen för att hon skulle hämta sin dator, och när jag slutat och satt i ljusgården kommer plötsligt min käre Fader förbi (eftersom han uppenbarligen har återvänt från Korea nu). Jag var med på ett roligt jam och sen träffade jag kära Matilda och återigen Astrid efter en härlig impuls. Vi gick hem och gjorde oss redo för promenad och åt plommon och muffin och sen gjorde vi en sån där grej som alla tidningar tipsar om att man ska göra istället för att fika – vi sågs och tog en lång promenad. Oerhört najs och mysigt. Och sen middagsmys, och jag har mysat med harpi, min vän. 

Så man kan konstatera följande. Gårkvällen trodde jag skulle vara miserable och ensam, istället mysade jag med Pasty och kände mig mysig själv. Denna dag trodde jag skulle bli tråkig, ensam, enformig – istället hände en massa oplanerade trevliga saker och det var spännande och najs. Det är trevligt att det inte alltid blir som man tänkt!

onsdag, september 28

Hold on, hold on

Det sägs att kärlek och hat är känslor som, förvånansvärt nog kan tyckas, ligger oerhört nära varandra. Jag kan SÅ relatera till det i nuläget. Såhär. Jag läser 77 kapitel av en fantastiskt medryckande fan fiction-harryP-novell. Den har haft stunder då den har varit heelt fantastisk och stunder då den har varit i transportsträckor, så som de flesta berättelser är, men under transportsträckorna fortsätter man ändå troget att läsa. Kanske är det hoppet som aldrig överger människan, kanske är det längtan efter fler såna fantastiska ögonblick. Jag vet inte. Läser vidare gör man i alla fall. Historien blir en del av en själv och man kan på något sätt finna ljusglimtar i tillvaron i vetskapen om att man snart kan få återvända till historien och bara känna någon annans svällande känslor för en stund. I 77 kapitel läser jag alltså denna historia. Och lämnas sedan med ingenting. Inget alls. Trots min trofasthet och min längtan framåt under de mindre flödande partierna lämnar historien mig totalt abrupt mitt i allt för att jag ska finna mig själv ensam i ingenting. Det finns inget slut och texten slutar tvärt som ett strömavbrott. Vad ska jag göra nu? Jag upplever post-potter-depression all over again. Jag kan inte sova för att allt känns semi-meningslöst. På sätt och vis känns det som att jag har kastat bort min tid, samtidigt som jag vet att jag ändå fick ut något av att läsa den. Men fortfarande. Just nu hatar jag Harry Potter, och framförallt jävla The Marriage Stone. Jag ska börja sticka istället.

Dilemma är mitt andranamn

Att vara på gillingebanan var ju faktiskt väldigt kul måste jag säga. Även om jag mådde lite dåligt där då jag gick hemifrån kvart över 6 med ett krampaktigt tag om min muggtermos med kaffe, plågsamt påmind om allt för många morgnar då jag vandrat i semimörker i samma tillstånd, så var det ju väldigt kul väl där. Det roligaste var lätt att sitta i bilen som snurrade runt upp och ner, jag skrattade så att jag grät och huvudet kändes tjockt av blod och skrattårar. Sjukt kul att sladda runt och tvärnita och stänga av motorn och låsa bromsarna och handbromssladda och jag vet inte vad! Synd att man bara får göra det en gång. Nu sen jag kom hem har jag bakat muffins i munktappning med sylt. Om jag ska vara helt ärlig så var det för att jag inte ville öva, och typ var lite småsugen på att baka. Problemet är nu att jag är för trött för att öva och samtidigt inte riktigt pigg nog för att orka bjuda in någon att äta muffins med mig. Så i nuläget sitter jag istället totalt utslagen med 12 nybakade muffins och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Dagens stora dilemma:
Nu är jag så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna, och trots att jag blev glad av att baka så vill jag verkligen inte öva. Framförallt inte sång eftersom det känns som att bara tanken på att anstränga mig fysiskt tar kål på stämbanden. Och harpa.. mjeehh... wääähh..
Jag vet inte om jag borde ta mig i kragen och ba "va inte en sån jävla latmask, lid för konsten" och typ dricka kaffe, sova middag och sen RYCKA UPP MIG och piska igång övning, eller om jag istället borde acceptera att jag är trött och ofokuserad, ta det lugnt idag och se till att gå och lägga mig tidigt för att få en effektivare morgondag istället.

Vet verkligen inte riktigt vad jag ska göra. På sätt och vis känner jag ju att jag har sagt åt mig själv att bli bättre på att lyssna på min kropp och mina behov, och om man tänker så kanske jag bara borde vila och tycka att det är asbra idag. Å andra sidan smyger sig ångesten över att jag inte gör något av mitt liv på, och då känner jag mig som en dålig människa. 
Äh jag vet inte. Jag dricker lite te så får vi se vad som händer.

Förövrigt, inser vid korrekturläsning att jag använt orden trött och öva typ 40 gånger. Lol. Jag orkar inte ens ändra.


tisdag, september 27

Världens ondska

Jag måste gå upp 05:40 imorgon för att åka till gillingebanan och halka runt i bil. Det är omänskligt tidigt.

Kaos är granne med produktivitet

Jag antar att man måste ha ett viss mått av galenskap om man självmant går upp klockan 6:30.. Jag känner mig bäst i världen idag. Gick upp och gick ut och sprang och det var asnajs och när jag kom bort till gärdet var solen alldeles nyvaken och jättefin och fantastisk och det var lite höstig luft och allt var bra. Var i skolan klockan 9 och övade sång i två timmar. Jag insåg att det jobbiga med teknikgrejset nu är att det tar mycket längre tid för det att låta bra och att sjunga upp känns som att det tar hundra år men jag kom ändå till det stadiet då det kändes bra och som vanligt och jag tyckte att min röst typ lät ganska najs.
Och sen hade jag världens bästa sånglektion med Irene. Det var så kul för det gick bra och jag fick en massa insikter om hur man kan tänka för att ta sig till nästa nivå, idéer om hur jag kan öva, och bara inspiration inspiration inspiration, så när jag gick därifrån var jag så inspirerad att jag var bubblig och fnittrade högt för mig själv då jag vandrade genom korridoren (som tur var till ingens notis). Det var väldigt bra, för jag har känt mig lite omotiverad och mjeh när jag har övat på senaste tiden, och har inte varit lika taggad som vanligt på att sjunga jazz senaste månaden (istället har jag alltså gjort harpmusik.. lol). Men nu känns det bra och jag minns åter igen varför jag måste göra det!


Rytmik på eftermiddagen och sen var jag skitgrym och gjorde massa mail-arbete då jag drack kaffe och kände mig som KUNGEN själv bara för att jag lyckades genomföra det utan ångest eller uppskjutningar. Och trots att jag är trött i kroppen efter sångkoncentration, springa och rytmik övar jag nu harpa (fast jag har lite paus och ligger i soffan med filten). Man mår väldigt bra av att känna att man är effektiv men samtidigt blir man trött. Ser fram emot när harpövning är klar för då har jag resten av kvällen att göra vad jag vill! Maha!

måndag, september 26

I am the star and the moon is a mirror

Livet är igång på sin femte vecka på ackis. Känns konstigt, skulle nästan lika gärna kunna vara två veckor sen vi började.
Efter en bra helg med fin musik och mys och vila, öva, springa, äta middag hemma hos mama kändes det helt okej att komma igång igen med morgonpromenad och sånglektion.

Att sjunga känns dock lite upp och ner i nuläget. Jag håller på att lägga om min teknik, något som är både subtilt, jobbigt och utdraget. Jag tror att jag efter min stämbandsbuckla, i syfte att komma i form snabbt, på något sätt har tiltat struphuvudet (som när man curbar om jag har fattat saken rätt.. är inte helhemma här asså) när jag sjunger framförallt i huvudklangen för att liksom få täthet och riktning i timbren, och då tror jag att jag lagt mig till med att lägga klangen så långt fram att det blir slitigt i längden. Följaktligen; jag har gått bakåt i utvecklingen och det låter nu sämre när jag sjunger. Att sjunga och hela tiden fokusera på att flytta bak klangen något och framförallt verkligen slappna av gör att jag känner mig dålig och blåsig i rösten och det låter inte alls tätt eller bright som jag annars brukar tycka att det låter ibland. Dessutom är det jobbigt när man måste hindra sig själv från att falla in i gamla vanor och få det att låta "så som det brukar" genom att göra "så som man brukar". Jag lever i en inbillning att det i slutändan kommer att låta lika bra (eller bättre?) när jag automatiserat tekniken igen men nu är det segt att öva sång.. men desto nödvändigare..

En väldigt bra sak idag var i alla fall att jag hade en asbra lektion med min ena sånglärare Rolf. Det var så skönt, för jag förklarade mina teknikissues för honom trots att jag inte innan var säker på om jag egentligen kände mig bekväm med det (ibland är det lättare att låtsas som om man inte tycker att det låter dåligt själv) men därför blev jag så väldigt glad när han gav mig den OPTIMALA responsen och jag fick massa insikter om hur jag kan tänka och jättebra övningar för sjukt grundläggande saker som stöd och andning så att jag ändå kände att liksom "ahaa, det här kan verkligen underlätta!" och det är ju sjukt lägligt att kolla igenom sin teknik från grunden om man nu ändå ska lägga om sin placering. AMAGAD. jag gick från lektionen och kände mig brutalt glad, hoppfull och inspirerad och övade sång på lunchen istället för att baka kakor till Johanna vilket jag tidigare haft nån hemmafruaktig dröm om att hinna göra.
Men det känns i alla fall så skönt. Framförallt skönt att bli påmind om att jag bara är 19 år och att rösten fortfarande växer och att jag gör rätt i att verkligen få koll på det eventuella problemet nu så att inte rösten växer i en ofördelaktig teknisk vana. Skönt att ha en lärare som verkligen är insiktsfull om hur subtilt sångteknik är och som ändå kan höra både när man gör rätt och vad man ska ändra. Åh kul.

Hallby my lovee var här nyligen och vi drack kaffe och åt wienerbröd och det var väldigt väldigt kul att träffa henne eftersom vi inte setts på vad som känns som hundra år! Oj vilken fin tjej. Och jag och harpi har haft mys.
Egentligen är jag trött men jag måste öva mer sång för imorgon har jag sånglektion med Irene och då måste jag ha kollat in mer grejer. Herre.. men det blir säkert kul.

Haha ett extremt långt inlägg om sångteknik. Förlåt.

Idag har GG-säsong 5 premiär i USA dvs man kan se det imorgon!! MITT LIV FÅR EN MENING IGEN!<3

lördag, september 24

I have washed a thousand spiders down the drain, spiders' ghosts hang soaked and dangling

Lördag på Östermalm. Jag har tagit en mysig promenad i solen ner till strandvägen och sen tillbaka via kungsgatan och stureplan.
Igår var en bra dag då jag gjorde myssaker som att gå till Sibyllans tehandel och köpa te tillsammans med de gulliga pensionärerna i butiken och köpte en ny rosablommig vit duk som jag älskar och som kompletterar lägenheten så som jag vill ha den. Fina Caroline var här och vi fikade och mysade och det var roligt och fint och bra. På kvällen var jag med pojkarna och fick för första gången känna lyckan av att gå hem från The Londoner, en fullt genomlidbar promenad på ett kvarter.

Idag är en kreativ dag då jag egentligen borde öva effektivt och duktigt men jag hör många toner och då är det viktigt att fånga dem. Min nya duk har verkligen gjort skillnad. Det känns ljus och luftigt på ett sätt som känns väldigt.. så som jag vill att mitt hem ska kännas som sagt.
Jag läser nu en HP-fanfiction som Anna rekommenderade till mig, och även om den är brutalt spårad egentligen (plotlinen går liksom ut på att Harry och Snape tvingas gifta sig..) så är den väldigt beroendeframkallande och egentligen skulle jag kunna ligga i soffan och läsa den hela dagen och äta godis, om det inte var så att det fanns en verklighet bortom denna lördag som man kanske inte ska glömma bort. Det är fint med solen också, jag kommer att sakna den när den försvinner.

torsdag, september 22

Det radioaktiva ljudet

Min brödrost är ett kusligt objekt. En sekund innan mackorna ploppar upp låter det nämligen radioaktivt. "Vadå, radioaktivt har inget ljud" tänker ni då måhända. Ja visst, skratta ni! säger jag bara. För ljudet min brödrost ger ifrån sig ÄR radioaktivt. Tänk er en atombomb som är påväg emot er. Precis så låter det. OTROLIGT kusligt och man får liksom panikångest i en sekund, tills själva ploppet kommer och då hoppar jag i luften, varje  och svär för mig själv och tänker att "ja nu är jag i alla fall vaken". Problemet var dock att precis idag när jag skulle demonstrera brödrostens fara med Bäcken så valde den att, för första gången, inte låta. Vilket fick mig att undra om allt är i mitt huvud... haha. Nåväl!


Torsdagar är min enda köttiga dag med kör 1,5 timme, och sen musikhistoria 1,5+1,5 timme. Det känns dock okej om man tänker på att det bara är den dagen, det är det jag försöker tänka när klockan ringer och man känner VARFÖR GRYMMA VÄRLD? Även om jag går upp kvart i åtta, istället för sex som i mitt tidigare liv...

Jag fikade med min allra finaste bästaste snällaste mamma idag på eftermiddagen. Vi åt scones och jordnötssmörbrownie och jag fick använda mjölkskummaren jag fått för första gången då det fanns tillfälle att använda espressobryggaren. Mys! Mammamys! Och jag njöt även lite extra av nya soffan då man kunde ligga och mysa i den utan att få "mina ögon brinner"-ångest. Nej stackars liten, den andra soffan. Du har varit en trogen vän för många genom ditt liv.
Och när det var som trevligast kom Anna då som sagt och vi mysade och drack te och det var aawss. Ja det var så väldigt najs! Finns inte annat att säga. Myyyyyys, återkommande ord men sanning!

OCH jag hann öva harpa sen också, och var till och med väldigt inspirerad och det kändes både bra och kul. Det är en härlig känsla att spela när man tycker att det låter fint och man kommer på nya tonkombinationer. Harpi, min vän.

onsdag, september 21

Waiting for me as I have been waiting all my life

Jag sov i tio timmar inatt, och blev liksom "dagen efter dagen man var trött"-trött. Men det blev en mysig dag. Ägnade tre och en halv timme åt att sitta i pyjamas i soffan med filten och te och försöka utföra "bokningsarbete". Sånt som man förmodligen ändå måste lära sig hantera om man ska jobba som nån slags frilans.. Och sen har jag övat övat. Och lagat korv stroganoff, det var trevligt. Det är ju kul att laga mat till sig själv som liksom blir hela maträtter som man själv inte brukat laga hemma utan bara ätit.

Jag har insett en oväntad risk med mitt nya liv. Om man övar för mycket och för strukturerat kan man bli så trött att man inte orkar vara kreativ på sin fritid. Jag ligger nu utslagen i soffan med muskeltrötthet i ryggen och känner mig totalt stenad när jag egentligen vill skriva musik baserad på det som jag har tänkt på i flera dagar – att jag ser så många andra människors liv genom fönstren på andra sidan vägen. Men icke. Inga stycken i detta sinnelag.
Lite andra softa analyser idag:
Monsterkefft kan vara det bästa adjektivet.
Majestoso är en soft tempobetäckning.
Har även kommit på att jag känner av lite prestationsångest ibland. Det är ingen bra känsla för då gör man bara sämre saker än vanligt, bara för att man tänker att man måste frambringa något fruktansvärt bra som är bättre än allt man tidigare gjort. Inte ovanligt att folk känner så, men ändå osoft.

tisdag, september 20

Min nya kära vita vän


Det finns många saker att glädjas över.

1. Jag har en fin soffa som jag och Lall lyckades montera upp genom att kombinera våra styrkor (i hennes fall– att förstå logiken i konstruktionen; i mitt fall – att använda våld). En fin fin soffa som jag nu sitter och myser i och tycker att mitt hem är världens bästa och mysigaste plats.
2. Jag har ett fungerande och snabbt internet som jag installerat alldeles själv. Och många tevekanaler. Och en hemtelefon som jag inte kopplat in än.
3. Jag har en fönsterkarm som man kan sitta i och titta ut på gatan.
4. Min granne ovanför har någon sorts tisdagsfest tror jag och efter att ha spelat kopiösa mängder lökig musik spelas först Brooklyn Sun och nu Girl from Ipanema! Haha!
5. Inatt ska jag sova tills jag vaknar eftersom jag är ledig imorgon och därför kan göra sånt som jag vill göra. Hell yeah.
6. Jag vill nästan ladda ner en film nu. Bara för att jag kan! MAHA!

Träning i all ära meeen....

... när man aktiverar sig så mycket att man knappt orkar öva känns det typ inte monstervärt. Kaffe gör säkert att det känns sjukt motiverande att öva harpa istället för att ligga som slime på sängen..
Nejmen shärra. Det är jättenajs för jag har fysiskt verkligen kommit igång vilket gör stor skillnad i känsla sångtekniskt (och som Eriks sångfröken sa "du gymmar väl? tre gånger i veckan" (förövrigt väldigt mycket Erik Rosenius här på senaste tiden, mohiho). DOCK lite som nu, i söndags sprang jag rätt intensivt + bar tunga möbler, igår var jag ute och gick/joggade på morgonen + bar lådor och övade rätt mycket, idag inte jättemycket sömn, springa i Lill-Janskogen också i ansträngande tempo och sen Rytmikgymnastik vilket gör att jag nu håller på att dööööööö.
Så jag äter pannkakor som blev lite konstiga och väntar på Liselotte min kära som kommer hit och myser och monterar soffa med mig. Ljuva tider, värk i lårmusklerna etc

måndag, september 19

Man ser en tragedi för att lära sig att livet pågår tills det är som mest misär, då det abrupt slutar

Ny vecka, nya möjligheter. Imorse vaknade jag och var skitarg för att jag drömt att mamma bokat in en träff med Christina Gustafsson klockan 8:15 imorgon, och jag blev megaupprörd för att jag tänkt ha sovmorgon före min sånglektion. Konstig grej. Det som hade kunnat börja hursomhelst började väldigt irriterat.
Jag har flyttat fyra väldigt tunga kartonger från lägenheten upp till vinden, haft en lektion, övat. Ikväll utnyttjade jag för första gången det extremt softa "ackisgratis" genom att se Boheme på operan med min kära Rosie. Det var monsterbra, och nu ska jag till Vickan för att... Fira att det är måndag? Det låter bra. Min mamma och min bror var väldigt snälla igår och hjälpte mig att bära soffor. Och tack mamma även för den nya fingersättningen på kvart-kvint-sext-passagen i 81! Det är mycket bättre! Hej och hå

söndag, september 18

Push me back into a tree

And in a moment of almost unbearable vision doubled over with the hunger of lions
'Hold me close', cooed the dove who was stuffed now with sawdust and diamonds

lördag, september 17

Och igår kände jag att nu är livet är ett väldigt bra liv

Det är mysigt att ligga i sängen i mitt röda rum. Jag konstaterar att livet har varit extremt najs den här veckan, och vad som även känns sjuukt soft är att det egentligen inte varit något speciellt utan typ bara nån slags potentiell standard för mitt nya liv.
Jag har aldrig känt mig så tillgänglig och med sånna möjligheter att vara spontan utan att det känns pressat.
Torsdag var middag med världens bästa gamla hästkompisar, och sen lite halvoplanerat ett set Jonathan Fritzén brutal smooth jazz på fasching med andra nya och gamla vänner. Det var fruktansvärt roligt, alldeles alldeles för slick men väldigt genuin musik och en mycket bra kväll. Igår kväll var jag med Astrid och Sofia och vi var extremt episka. Och nu idag hemma i Tyresö över helgen för att mysa och fira Sagas 6-årsdag. Det är bra, mycket bra!

+ att jag numera är ledig onsdagar och fredagar. YEAH

onsdag, september 14

Why am I soft in the middle?

Jag har lärt mig nya SJUKT RELEVANTA saker i sibelius vilket har gjort hela mitt liv lättare!
Checkat The Notebook från listan på filmer jag vill se, suttit med filten i soffan och bölat.
Övat rätt antal timmar idag.
Har väldigt bra vänner. Många väldigt bra vänner!

Du har nu anslutit till The Harp Palace

Wooooh jag har nu successfully kopplat in mitt bredband och fått det att fungera trådlöst (om jag är nöjd? svar HELL YEAHH), och det går fort som ögat! Wooohoo

tisdag, september 13

Om jag trycker fingret mot den lilla gropen mellan nyckelbenen känns pulsen som något med ett eget liv

Det är roligt att öva, och det är en bra tillvaro då tiden är avsatt för att öva. Känns som att jag har sagt det ca 20 gånger men ändå, jag uppskattar det enormt. Eller, det är så konstigt. Saker som nästan nyss kändes helt normalt – som att ha vanliga normala lektioner, börja skolan tidigt, göra läxor på kvällen, ha dagen fylld i ett evigt schema som snurrar runt och förhoppningsvis hinna öva och träffa kompisar där emellan – känns nu så väldigt avlägset.
Det var roligt att spela med Rasmus idag, och det var roligt att öva sång ordentligt. Och fortfarande roligt att harpi låter fint.
Rytmik är ett mystiskt ämne men lektionerna är fruktansvärt underhållande och jag skrattade så att jag nästan grät idag då vi dansade improviserad fridans i par med platta trummor och försökte avlyssna taktarter. Nånstans finns det garanterat något vettigt i det, om inte annat har vi kul.

Nu vill jag göra te och läsa min lånade Ella-bok. Fint, bra.

Hundred thousand spiders searching for porcelain

En av många chilla saker med att öva hemma...

... Är att man kan ligga i soffan med filten och mysa när man tar paus. Lilla hotellbaren igår var kul men resulterade i sovmorgon och övningsförskjutning.

måndag, september 12

Tillägg till föregående

Ytterligare anledningar till att denna dagen är en väldigt bra dag:

1. jag har faktiskt sjuuukt trevliga grannar
2. ikväll ska jag äta middag med Pasty och vi har inte setts på år och dar
3. Jag gick in på Lagerhaus vid stureplan när jag var påväg hem från operan efter att ha åkt tillbaka och betalat strängar, och jag ÄLSKAR LAGERHAUS! Det är världens roligaste kedja. Varför? Det finns jättemycket fina roliga saker som man kan ha i sitt hem och jag älskar att köpa fina roliga saker som man kan ha i sitt hem. + att allt som finns går under mina favoritkategorier prisvärt och rosa. Firade denna braiga dag genom att köpa en rosa pajform och en rosa-vitprickig diskborste. Tro mig när jag säger att jag fick hålla hårt i plånboken för att inte börja köpa kakfat, tekoppar, grytvantar, handdukar, anteckningsböcker, kakburkar, köksredskap, kuddar och martiniglas.

förövrigt har jag börjat vänja mig vid östermalm. nog för att folk har andra kläder och pratar annorlunda, men de är onekligen trevliga.

Det var en fin och regnig dag


Harpi har kommit hem till mama igen och är jätteglad! Alla basar utbytta vilket gör att hela harpan låter sjukt mycket bättre, tillputsad mekanik, mycket tystare pedaler och den är så glaaaaaaaaaad! Mama är glaaaad!

Och jag ska ha Irene som sånglärare och det känns också jättebraaaa för även om jag kanske inte erkänt det för mig själv ville jag verkligen verkligen ha Irene. WOHOOO nu dansar vi i regnet!

söndag, september 11

Oj vilken bra kväll!

Assofta grejer?
Att äntligen höra/se/prataskype med Marcus och höra om hans malmöäventyr.
Att ha gjort alla punkter på att göra-listan och följaktligen få en mer rofylld själ (och en mer fixad lägenhet).
Att äta kopiösa mängder middag hemma hos Peter i Tyresö med sjukt najsa människor som jag träffar för sällan.
Och att sen åka "hem till Östermalm". Vad sjukt. Men jag trivs så bra, det är så bra att bo där.
Jag längtar efter att sova, är glad för att jag mår friskare och längtar efter harpi som kommer hem imorgon!

I used to rule the world

Hej mina kära.
Jag är gradvis tillfrisknad och bortsett från att jag denna morgon vaknar med huvudvärk trots att det enda jag drack igår var cola (aldrig ett bra tecken?) är jag stadigt uppåtgående.
I fredags kväll fick jag finbesök från södra vilket var på en väldigt soft "fortfarande förkyld men inte ensam"-nivå. Och igår gjorde jag något som jag aldrig har gjort förut men alltid velat göra; jag bakade en kladdkaka. Och åt upp den. NOMNOMNOM MAHAH
Så jag låg med min filt i soffan och såg Benjamin Button och Stolthet och fördom och åt kladdkaka och det var en väldigt bra dag att vara förkyld.
Nu ska jag göra en lista på vad jag borde göra , och äta frukost. Läste ut Harry 5 igår och nu har jag inte min sexa här för jag hittade den inte när jag flyttade böcker. Vad ska jag göra då? Gå vidare?

för jag vill leeeva iii en magisk vä-ärld, som den här!

fredag, september 9

Analyser av en svag person

Jag är hemma och är svag, dricker ingefäraavkok, inhalerar eukalyptus, myser i soffan, ska försöka städa lägenheten utan att bli andfådd.
Dagens analyser:
1. King Kong är en sorglig film
2. Marie Linde är verkligen kung på så många sätt
3. Jag vill gå till Buylando och hyra en överromantisk film att titta på i min ensamhet
4. Samuel tipsade mig om, förutom eukalyptusoljan<3, att man ska dricka varm whisky för att bli frisk. Fördelaktigt nog har jag whisky hemma. Och en bok om whisky. Jag ska dricka varm whisky och läsa whiskyboken.
5. Sen skulle jag egentligen vilja baka kakor också.

CUPCAKES MED ROSETTER!!!!

OCH FÖRÖVRIGT SJUKT STORT GRATTIS ASTRID SOM IDAG, FÖRST AV TJEJERNA, LYCKADES TA KÖRKORT! WOHOOO!!!!

torsdag, september 8

Vuxenpoäng

Har precis blivit med comhem-paket!
Hemtelefon (äntligen kan jag använda min rosa läpptelefon), bredband och lite roliga tvkanaler som tex mezzo, dessutom billigare än att bara köpa bredband. Värt, och vuxenpoäng.

Stackars Askungen


Och jag som trodde att jag inte skulle bli förkyld. Det har knappast blivit bättre under dagen, trots att jag var sjukt aktiv och skrev 14 sidor anteckningar på musikhistorian och kände mig som Hermione Granger. Det var faktiskt intressant, trots att det var en hel föreläsning tre timmar om gregoriansk sång och tidig flerstämmighet. Men det är bra, har insett efter hand när jag och mamma har diskuterat saker som spelas på P2 till exempel att det är synd att jag minns så abnormt lite från musikhistorian i ettan. Så nu tänker jag istället vara en duktig elev och lära mig saker för att jag faktiskt får en chans till att lära mig!

Nu sitter jag istället med mitt extremt tunga huvud och mina täppta bihålor och inhalerar eukalyptusolja och lyssnar på Monk. Känner mig som när huvudkaraktären i en film sitter i soffan och har weiny-time, och nu vill jag äta bullar, spela sims eller kolla på serier och tycka synd om mig själv. Värt.

onsdag, september 7

Som vanligt men ändå ovant

Min fina lillebror var hos mig igår och vi käkade Ciao Ciao-pizza, mysade i soffan och var lite syskonmysiga sådär på en tisdagkväll. Harpi har blivit lämnad på service så jag är nu själv i lägenheten.
Det regnade imorse men jag kände mig som kungen själv då jag, ändå, promenerade runt östermalm för att få igång blodcirkulationen. Förstod lite mer av min näromgivning vilket känns som en förändring till det bättre. Varför finns det påbjudna ridvägar på valhallavägen? Det är roligt.


Lunchade paj hemma här med finaste Matilda. Det var väldigt mysigt och fint att träffa henne, och skönt att typ ventilera saker som vi alla känner men tror att vi är ensamma om. Vi konstaterade även att det är så lätt att ses, nu när vi båda bor i stan, att det ska ske mycket oftare. 
Så efter min enda lektion fikade jag mys med finaste Bäcken som jag inte heller träffat på länge! Ytterligare ett exempel på mysig och bra spontanitet. Och även detta var fint och roligt och mysigt och härligt. Spännande att få höra om Betel också, alla ställen är så olika!
Vilka grymma tjejer. Shit.

Jag har övat en ansenlig mängd idag och känner mig därför rätt till freds bortsett från nästäppa vilket jag hoppas inte kommer bli värre. Jag har successfully lagat linssoppa och nu ser jag fram emot sängen. Lite otaggat att börja 9:30 imorgon när jag ändå haft sovmorgon i ett par dagar.

tisdag, september 6

A song about the simple life

Det är tisdag. De älskade grannarna ovanför mig väckte klockan halv 8 genom att spela skitstark dålig musik. Det gjorde mig lite lätt irriterad men det sköna var väl kanske att jag vaknade, eller nåt... Gjorde något så radikalt som att äta frukost i sängen med Harry, sjukt mysigt. Känns lite som att jag är i en väldigt mysig dröm idag. Småregnigt utanför, sängfrukost, har övat två pass och ska öva två till innan något annat händer, fortfarande i pyjamas går jag runt och myser med min gröna filt i pauserna och dricker te. Rytmik 13:30. Det enda som lite förstör feelingen är väl att jag har lite ont i fingrarna efter igår. Men tillsammans blir vi starka kära blåsor, och ni skall alla bli transformerade till järnhud!
Nu börjar nästa pass kände bara att jag ville ventilera lite att jag gillar den här tillvaron fett mycket

måndag, september 5

But then, I see I'm not at all alone in the field

Nu har visst allvaret börjat. Både skönt och lite ovilligt att komma igång med sitt verksamma liv igen. Började dagen genom att jogga valhallavägen bort. Hade två lektioner – sånglektion och bruksgitarr (sjukt kul men komiskt eftersom jag kunde 0 ackord. nu kan jag fem ackord, yey). Jag har övat harpa i tre timmar effektiv tid utspritt över dagen, inte övat sång eftersom jag har en liten "kanske påväg att bli förkyld"-känsla i kroppen.

Fixade äntligen en nyckel in till skolans harpa och den är fantastisk! Det bästa instrumentet jag har spelat på !! (vilket iofs inte säger så mycket eftersom den var typ den fjärde). Men det är verkligen fascinerande hur mycket det gör. Hela första timmen hade jag liksom konstant bag bara för att det lät så bra, och så sjukt jämt i alla basar och hela harpan var så fin och gulddetaljerad och i brunt trä och alldeles FIIIN och pedalerna var alldeles smootha och mekaniken var nästan alldeles tyst.. mahhh. Men lite schh, harpi kanske hör och blir ledsen. Harpi ska förövrigt lämnas in för service imorgon. Klad harpi! Klad harpi dyr!
Men oj vad jag är trött i kroppen efter att ha spelat och sjungit så mycket idag.

Rasmus stressade upp mig genom att poängtera att han ska öva fem timmar varje dag, men det var mest bra eftersom jag då klämde in en timme extra övning på kvällen och för att jag körde på hans övningsmetodik vad gäller antar minuter och pauser på passen. Det var sjukt bra faktiskt. Så numera är Rasmus min idol (ingen skillnad alltså mäh).

söndag, september 4

Världen är i dina händer

Jag har återvänt till rötternas urspung aka mitt föräldrahem (stort lol) och hade något av en naturupplevelse då jag cyklade runt stora delar av Tyresö. Och när jag kom hem började jag spela piano. Sakta och försiktigt kände jag då plötsligt en väldigt fantastisk känsla, som både är mycket välbekant och eftertraktad på samma gång. Inspiration. Eller en vision kanske snarare. Det är känslan när man plötsligt kommer på vad det är man vill skriva, i stora drag, och sen även inser hur man ska gå till väga för att genomföra sin idé. Det känns nästan lite heligt. Och jag blir sådär sjukligt taggad på att gå på en skola med så mycket personresurser och sjukt motiverad att genomföra det här nu snart, lite prestationslöst, i utbildningssyfte men samtidigt verkligen inte. Detaljerna får lösa sig på vägen.

lördag, september 3

Realizing the only reason I can breathe is 'cause you are my oxygen

Ibland säger min magkänsla att det kommer bli du och jag i slutändan.

fredag, september 2

My baby is back

Igår var en dag då jag var trött och mådde lite dåligt. Idag är en dag då jag mår skitbra och har väldigt roligt.

Först och främst; mamma var sjukt snäll idag och körde hit harpan som jag sedan åkte upp med i hissen och som nu står här så fint och snällt bakom mig. Jag fick sova inatt och hann smälta lite intryck, men det resulterade i att jag idag varit aningens segtrött. Kanske eftersom jag plötsligt känt efter lite och insett hur många nya saker det har varit som man blir trött av. Jag har med andra ord haft ett par sjukt värda naps i soffan med min älskade gröna luddiga filt, och Harry min vän.
Jag var på Södra, och det var jättekul! Var osäker på hur det skulle kännas att komma dit men det var bara jätteroligt. Det känns att man inte går där längre men samtidigt är det ju liksom södra. Det softa med att hälsa på är att man kan göra alla roliga saker – äta bullar i fiket, dricka kaffe ur min kopp, gå på samlingen, träffa massa folk man känner och gillar, spela, gå runt i de extremt välkända korridorerna och lalla runt etc., utan att behöva känna att man ska vara där varje dag. Dubbelt roligt! Så jag lekte med Samuel och KH främst och spelade lite lallskoj och hängde. Mysigt, roligt, bra.
Lite äkta dock, min första "eget arbete"-dag och jag har inte kommit igång med min övning igen på riktigt i röran, låt oss alla istället åka till södra! Lol. Egentiden i framtiden borde nog utnyttjas lite mer seriöst, hehe...

Sen jag kom hem har jag i alla fall underhållit mina grannar med att spela spela spela massor och jag blir så glad och mår så bra när jag får spela. Harpi ser också glad ut. Och vi blev båda glada när jag snackade med Marie Linde idag som sa att framtiden för vårt samboskap ser ljus ut. Haha fick just en sjukt stark impuls att utöka namnet på dörren från "Jalkéus" till "Jalkéus Harpi". Hahahah. Bra att jag stoppade mig själv.

Taggar nu för Le Intro Fest Epic, najsar för att mitt schema är klart och ska fira genom att gå och köpa mjölk och sen lämna lite sladdar i mitt skåp i skolan. Smoof road.

torsdag, september 1

Your perfection's wrecked but you must still accept

When selling your soul to spiders you will break. 
You'll be walking in delirium


Många nya känslor på en gång


Det händer så mycket saker på en gång. Jag börjar känna mig trött, och utmattad av alla intryck och tankar. Det mesta verkar bra, och resten får vi väl se hur det blir när det utkristalliserats. 
Jag saknar harpi så mycket så att det känns som att jag snart inte vet vem jag är längre. Har ännu inte fått nyckel för att öva på skolans harpa, och imorgon kommer äntligen äntligen harpi hem hit. Jag vet inte vad jag ska ta mig till annars, känns som att inget funkar.