Sidor

söndag, maj 29

Då det ändå kändes lämpligt att sjunga Lasse Berghagens "Till Stockholms skärgård"

BEST OF IDAG


Världens sötaste bebiskusin Conrad Olof Decimus Bengtson (det optimala namnet) döptes. Det var familjefest och musikparty.


Var på halvdeppigt humör (standard numera?), men pratade med Astrid och det blev snäppet bättre, sen kom jag till Sergels Torg och möttes av detta och då kan det ju inte bli annat än folkfest i själen. Tack för att ni gör att jag mår bra genom att bara finnas!


Jag och Rasmus hade gig på en veranda med sjöutsikt. Det var smooof!

lördag, maj 28

Ombyte. Puss.

Bra dag, bra grejer men ändå lite jobbigt. Allt har typ ändå gått bra.
Hade ett väldigt givande samtal med Hallby om att skriva texter. Vilket gjorde att jag ändå gjorde text på min nyaste låt, vilken kan ses nedan. Det var bra!

Bangade på alla former av planer och såg två låtar på storbandets vårkonsert innan jag åkte hem till mitt hus. Tack och lov kom finaste Josefin och mysade och vi satt ute i majkvällen och drack te och pratade om viktiga saker. Det är bra att få tillfälle att ventilera lite tankar för någon som är så utanför hela bubblan. Puss Bo.

Ni vet såna där sidor hos en själv som man typ inte riktigt gillar, och därför bestämmer sig för att aktivt chilla lite på eller typ jobba med. Eller värderingar typ, saker som man tycker att man gör och inte. Jag kan bli irriterad, eller snarare typ lite ledsen i själen, när folk i ens omgivning då gör detta som man själv strävar efter att inte göra, väldigt mycket och så att man väldigt direkt liksom får det "kastat upp i ansiktet" och inte kan välja om man vill påverkas av det eller inte. Blir ledsen för att dom gör det, blir irriterad för att jag inte vill bli triggad att haka på samma system.
Inte för att jag är världens mest lyhörda människa, men det vore lättare om alla strävade efter att ta in varandras behov.

The one I need




Take me to go for a walk
Lead me our way through the woods
Show me the meadow that’s yours and mine
Stay with me till the end of time

Take all my worries away
Give me the warmth of your smile
Keep all my secrets and hold my hand
You’re the only one whom I trust

When you’re with me life seems easy
And I feel complete
You’re the one I want to be with
You’re the one I need

Wishing you’ll always be mine
Still I’m not sure in what way
All that I know’s that I want you by my side
And always want to rest in your arms

Came as a whispering thought
Insight that creeped to my bones
Hard to be sure when he didn’t show
Realizing the damage I’d done

How could I not have known?
I’ve let it come this far?
Maybe it was inescabable
When faith chose to make him imprint

Even though I love him it will
never be enough
Failed to show it since I want to
Be with him too much

God knows my soul is at ache
Don’t really know what to say
All that I want is for life to be the same
Please, tell me we can work this thing out

Every word I’ve said was true and
I would never lie
I will always love you and I’ll
Never let you down

Riding along on the wave
Hoping we’ll get to the shore
You know me better than anybody else
So take me out to go for a walk

fredag, maj 27

Livskraften

Vi har en sjukt inspirerande granne som jag nyss träffade på bussen. Hon är pensionär i en lite obestämbar ålder men är verkligen häftig och energisk. Hon är dessutom fantastiskt trevlig och kommer ihåg saker som att jag ska ta studenten och Erik går i åttan på AF. I vilket fall, i november fick hon cancer och hon beskrev det på ett så sakligt sätt. Typ "jag mår inte aaalls så dåligt som alla säger att man ska må så det är ju jätteskönt, och snart har jag en ny lång behandling men det är okej jag tar en dag i taget, och nu ska jag åka till Djurgården och gå på museum". Hon är sjukt fit och har tydligen dansat i hela sitt liv, och som hon beskrev det var det tråkigaste med cancer att inte ha hår. I alla fall, poängen. Det är häftigt med folk med en så positiv syn på livet. Det vill jag också ha.

torsdag, maj 26

Lite från den ljusa sidan också

Repet med gossebarnen idag var lagom ineffektivt men väldigt roligt och mysigt, främst eftersom humornivån var låg vilket gjorde att jag skrattade nästan mer än vad jag brukar göra på våra rep (trodde inte det var möjligt..). Det värsta som finns är när nån gör något sjukt roligt typ två slag innan jag ska börja sjunga. Blir inte jättebra när man har skrattattack och sång samtidigt.
Det är svårt att göra tre låtar á två minuter, vilket resulterade i att vi gått igenom många konstiga alternativ på versioner. Kändes som att vi ägnade hur lång tid som helst på bara C-delen på My every thought – hur svårt kan det vara att bygga, fadea, gå in i ettan och sen gå in i tvåan?
Nej, även om jag bara är tjejen som sjunger den trallvänliga refrängen medan dom andra chopsar har jag väldigt roligt med pojkarna. Man mår bra av dom!

Tillägg till föregående

Btw, sa jag att jag tröstdricker mousserande?

Har haft en konstig känsla av att behöva byta kompisar på senaste tiden. Okänd anledning.

Jag har lite för mycket att göra. Lite för mycket på ett sätt som inte känns sådär riktigt kul utan får mig att gå runt och känna mig trött och sucka. Problemet är ändå att det som sagt bara är roliga saker, men det är ändå jobbigt för att det är mycket. Och jag tycker att det är lite jobbigt när vissa i min omgivning som inte har så mycket att göra förväntar sig att jag ska ha mer tid att lägga på det som involverar dem än vad jag faktiskt har, för det är så svårt att säga det eftersom det bara låter dumt.
Äh.
Sistatvåsamlingarna,konserthusetaudition,operaenslunchkonsert,NDÄMM-körinspelning,sånginspelningtillharpEP,skajagvisauppnågottillljudtekniken?,Gloria,50-årsfestgig,arrpåDelion,studentmottagningsgig,repatillex-kons,bearbetatvålåtartillex-kons,fixanoterpåweak,teateruppspel,examenskonsert!.
sen är det nog sommarlov.

onsdag, maj 25

Love that's fresh and still unspoiled, love that's only slightly soiled

Världens bästa jazzensemble, det har jag det. Ensembleuppspel på fasching, sjukt långt men sjukt kul. Alla har utvecklats så otroligt mycket. Och det bästa var att jag fick spela med min jazzens. Åh jazzens. Fina lilla ensemble. Ni vet liksom känslan av att det inte alls är farligt trots att det är uppspel och att man spelar med sina fina kompisar som alla spelar så sabla bra och man hör massa nya grejer för att folk kommer med så spännande impulser, och sen har man bag på dom andras solon. Kul grej. Aaaaaaa, ja det är kul. Fantastiskt kul.

Imorgon repar vi inför konserthusetauditionen med världens bästa band, sen ska jag och Rasmus repa sommarpop inför spelningen på lördag. Måste komma ihåg att skriva ut texter, lyssna in de låtar jag inte kan och ta med noter på Wow till den dagens tredje rep med Björn.

Igår kväll kunde jag inte somna för att jag tänkte på Twilight-Jacob, och för att jag inte kunde bestämma mig för vad jag ska ha på mig på lördag. Lol.

tisdag, maj 24

Kul att jag grät till new moon, mitt i randomness när inget speciellt hände. Jävla grej.

Forbidden to remember, terrified to forget; it was a hard line to walk.


How was I ever going to fight the blurring lines in our relationship when I enjoyed being with him so much?


"(...) But you know that, right? That I would never, ever hurt you?"
"Yeah, Jake. I know that. And I already do count on you, probably more than you know."
The smile broke across his face the way the sunrise sets the clouds on fire, and I wanted to cut my tongue out. I hadn't said one word that was a lie, but I should have lied. The truth was wrong, it would hurt him. I would let him down.


He was my best friend. I would always love him, and it would never, ever be enough.

If raindrops fall we'll stop, and we'll count them all

Asså jag fattar inte hur folk kan hata Jacob. Eller folk, typ Astrid och Hallby. Grejen är att jag hatar Jacob för att han är en så bra och fin fantastisk människa, som bara finns totalt helt olägligt. Fan. Även andra gången mår jag dåligt av att läsa den där boken, men kan ändå inte sluta haha. Minns ytterst väl när jag satt på flygplatsen i NY och hade ångest över känslorna som den där sabla boken väckte. DET, kära vänner, var en sjukt osoft grej hela grejen om ni förstår vad jag menar.

Mitt uppspel idag var bag, kul grej. Satte á vistan, skönt att bara göra, skönt att mina chops blivit bättre igen efter alla prov. Chrillan var extremt gullig och taggade på att vi ska gossipa hela sista lektionen. Asså Chrillan, jag kommer sakna henne mer än vad jag tror att jag tror nu.

Fick MVG på harmoniläraprovet, och det kändes stört rätt. Jag hade verkligen pluggat. PA sa att jag var duktig. Behövde inte lämna in arbetsboken i modulation. Bara en ynka orangefärgad grej kvar nu på listan, och den kan jag kryssa imorgon.. ååååhh nu är det nära!

Fick ryggskott efter att ha burit allt för många allt för tunga saker på ett allt för oergonomiskt sätt igår. Drömde om smärtstillande salva (och att jag skulle skriva en uppsats om hur harmoniläran påverkats under kommunismen) och hade svårt att ta mig ur sängen.

Skrev en ny låt på kvällen. Ska byta ut en av mina gamla, ofärdiga, betydligt sämre, mot den. Kul grej. Jag gillar musik. Eller vänta har jag sagt det redan?

måndag, maj 23

Walking in Delirium; dream

Hundred thousand spiders running to’ards the ease
Running from the big tremendous fear
Dazzling colors flicker in the new bright sun
Viciously they’re hiding from the chime

Hundred thousand spiders searching for porcelain
Something they can crush to smithereens
Suddenly they find and happily destroy
Disintegrating with their fortitude

Hundred thousand spiders swimming in the sea
Bumping ’round among the splashy waves
When you least expect it they will swish and duck
Hiding from your heart’s upcoming ease

Hundred thousand spiders claim their innocence
Claim that they have never misdone
Showing off their halos to the audience
Contradicting any kind of sin

Walking in delirium, stuck inside a storm cloud
Walking in delirium for good
Walking in delirium, looking for your lost love
Walking in delirium for good

Hundred thousand spiders make you mesmerized
Fascinating with infinity
Their voluptous let-outs bring epiphany
Questioning what’s really right or wrong

Hundred thousand spiders tear your soul apart
Splitting inner from your very thoughts
Candy falls upon the strip that they have bought
Bringing you the bliss of life beyond.

Walking in delirium, stuck inside a storm cloud
Walking in delirium for good
Walking in delirium, looking for your lost love
Walking in delirium for good


Hundred thousand spiders cut you scarlet red
Fey, but yet enthusiastically glad
Your perfection's wrecked, but you must still accept
When selling your soul to spiders you will break

Walking in delirium, stuck inside a storm cloud
Walking in delirium for good
Walking in delirium, looking for your lost love
Walking in delirium for good.


Walking in Delirium; reality


Living life of every day
Nothing ever changes
Sleeping, breathing, work all day for the
Living of the ages

Wandering just the same old path
Never taking chances
Knowing it will always last even when the city transfers

Living life of pre-said thoughts
Knowing how thoughts should be
Thoughts are living just as us when you’re
Walking to avoid me

I’ve forgotten why I’m here
Like I never matter
My existence isn’t needed for anything in this sphere

Searching through my consciousness
Fear I might have missed it
Broken faces speak to me in the
Mirror that my fist hit


Gemensam planering

–konstatering–
En av många fördelar med att spela med Rasmus: Vi har samma uppfattning om planering och struktur inför gigs. Det gör så väldigt många saker så väldigt mycket lättare. Tack för det!

Uruppförande

Åh vad skönt det är att ha gjort. Åh vad skönt det är att kryssa EAM-afton från listan. Åh vad skönt att det gick så bra ändå.
Var sjukt irriterad på Peter då han drog ut på min riggning genom att komma med förslag som inte funkade och tog två timmar extra. Dum grej. Man ska bara låta mig göra som jag planerat, sanna mina ord. I vilket fall, jag riggade i fem timmar, eller typ fyra och fyrtifem. Det var exakt så som jag hade tänkt mig att det skulle vara, jag var varm, bar runt på tunga grejer, sprang fram och tillbaka med diverse tillbehör, irriterad på teknik i allmänhet, sakta men säkert med sämre och sämre tålamod men utan att överreagera, bara undertryckt fokuserad irritation i svett typ haha. Som sagt, jag visste det på förhand. Lite nöjd ändå att jag gjort det i plural nu så att jag vet det innan, haha.

Duktiga medmusikanter och en fin gullig liten trevlig publik som var stöttande och glada gjorde i alla fall det hela till en mycket kul upplevelse.
Tack ni som var med och såg, det betyder!
Nu är frågan om man ska spela in det eller inte. Det vore såklart kul att dokumentera, samtidigt är det alltid en så jobbig apparat att spela in. Förmodligen kanske jag kan göra det i höst eller nåt, nu är det för mycket med allt annat redan.

Undrar om jag kommer skriva mer elektroakustiskt i höst. När skulle jag framföra det då, och kommer jag ens vilja göra det? Det är lite svårt att säga, jag gör det bara för att jag tycker att det är kul och för att det funnits såna bra förutsättningar på södra.
Målet med min skolgång har kanske lite varit att göra södra till hur jag vill ha det, kan jag känna såhär i efterhand. Dra ut så många möjligheter som möjligt. Det är en av många bra grejer med Södra, och en av de saker som jag lite fruktar att lämna.

Nej åh, skön grej att kunna lägga bakom sig. Nu ska jag dricka mera mousserande (pappa har köpt flaskor som ska testas och väljas till mottagningen) och läsa New Moon. Bra tillvaro! Bra grej toner!
Åh jag älskar musik. Och jag älskar att spela harpa och sjunga.

söndag, maj 22

Klassens produktiva..

Ibland kan jag känna att jag önskar att jag inte hade så konstiga behov av att göra saker. Att jag inte var så orolig för att lämna något utan att ha gjort ett avtryck.
Tanken på att vara en ung och lycklig student med det enda fokuset på ens egen separation från skoltiden och att chilla runt och tycka att "vår bästa tid är nu" är onekligen lockande, inte minst när jag ser somliga av mina vänner köra på den attityden.
Det hade varit kul att gå på massa skivor och sen chilla på skolan dagen efter.
Det hade även varit kul att chilla i parker hela maj, käka glass på skolgården, läsa böcker, gå ut på vardagskvällarna bara för att man kan och för att man har så fina kompisar.
Det hade varit kul.


Nånstans så tror jag ändå att jag kommer att vara glad i efterhand när jag kan se tillbaka på allt jag faktiskt genomfört. Men härom dagen slogs jag av en konstig känsla av att den välmåendeboosten jag brukar känna av att genomföra projekt kanske är konstruerad. Tänk om jag inte blir lyckligare av att göra saker? Tänk om jag lika gärna hade kunna göra ingenting och ändå känna mig nöjd i efterhand? Vad konstigt det skulle vara.
Nej jag ska köra på in i det sista, ro de sista båtarna i hamn.
Om jag hade varit en normal människa hade min studentperiod nog sett lite annorlunda ut.
På sätt och vis sörjer jag det lite.

EAM

Åh, imorgon
Spring älskade spindlar, spring!


lördag, maj 21

And the moment I slept I was swept up in a terrible tremor

Det är ett mirakel att jag lyckades spela in harpa till fem låtar på tre timmars inspelningstid inklusive kanske 20 min rast + en timma rigga/testa mickningar. Jag var övertygad om att jag inte skulle hinna men fingrarna hade en bra dag och det var kul och gick bra. Tror att jag satt lite konstigt eller nåt för jag fick otrooligt ont i vänstra sidan av ryggen i slutet, och då fick jag lite semi-ångest av tanken på att få problem med ryggen eller nåt annat skit av att spela. Har haft tillräckligt med problem med mina stämband, bi-instrumentet behöver ju inte också fucka upp liksom.
Min förhoppning var att spela in sång påt imorgon men jag har ett ganska massivt klipparbete framför mig. Lyckades ta mig an det längsta och mest omfattande, dvs Sawdust, nu på kvällen i alla fall så det var skönt. Kanske bättre att sova så att man vaknar och kan göra klart resten imorgon bitti?

fredag, maj 20

Det är vår nu

Idag blev en mysig dag. Lite rörig samling som i slutändan blev kul och ganska sjuk, jazzensemble då det bara var fett kul att spela. Repade med Kasper till på måndag, det var kul och mysigt och som jag alltid tjatar om roligt att höra vad det blir av kompositionerna.
Ute var det sol och vi gick till slussenkajen och chillade och kollade på måsar och båtar och pratade om sånt där halvoviktigt men mysigt.
När jag kom hem var jag fett inspirerad, så då skrev jag klart balladen till min konsert och övade till mitt uppspel. Åh, tonerna.

Emptied, idag gjorde jag klart den



An everlasting night of pure darkness and cold
Sleeping alone when you’ve no-one to hold
Everyone is leaving, believe it or not
People truly talk a lot

I once did wake up in the bright greyish light
And realized the one thing that could not be right
And the leaves took my sense when they fell to the ground
Leaving nothing left behind

Emptied, we’re all emptied
Tiny little mesmerized shells without any contain
Emptied, I’m all emptied
Please dear, fill my cup to the brim ’cause I’m emptied

Faded dreams starts drifting away
The feeling of when you’ve nothing to say
Just because you messed up what you value for real
It’s easier not to feel

Lying is the best way to lose the ones you love
Leaving you waiting for rescue from above
Then it’ll just be you, and the bell – it will toll!
And the flight of stairs stands whole

Emptied, we’re all emptied
Tiny little mesmerized shells without any contain
Emptied, I’m all emptied
Please, dear, fill my cup to the brim ’cause I’m emptied

To eternal bliss


torsdag, maj 19

Crystal silence – överlevde harmoniläran

Efter att ha pluggat i fjorton timmar gick det där sabla harmoniläraprovet tack gode gud väldigt bra tror jag i alla fall. Och tack gode gud är det över nu och jag har inga fler prov i gymnasiet! Det är helt fantastiskt ju!


Gustaf och jag har kämpat.

Hade sånglektion med världens bästaste Chrillan också och bestämde mig för att sjunga Crystal Silence (Chick Corea) på mitt uppspel på tisdag, vilket är kul eftersom det är en abnormt snygg låt och det kändes kul. Har potential att bli ett fett kul uppspel!

I vilket fall, för att fira min frihet från harmoniläran ska jag till fasching ikväll och se Ambrose Akinmusire, även det har potential att bli awesome.

onsdag, maj 18

Sista gången på gymnasiet

Jag har pluggat harmonilära i tolv timmar nu och så länge har jag helt seriöst aldrig pluggat inför ett prov i alla fall under min gymnasietid. Och jag är inte ens klar, anteckningarna ligger här bredvid mig och väntar på att bli instuderade. Älskar inte harmonilära i nuläget, men längtar otroligt mycket efter att ha gjort provet. Framtid dåtid framtid dåtid...<3

Att spela harpa var kul igen idag efter en tråkig period på tre dagar då jag tyckt att harpan låtit fult, jag inte kunnat spela jämt, mina fingrar varit okapabla till rörelse, blivit sjukt spänd i armarna och att över huvud taget försöka spela kändes meningslöst. Idag lät det fint och jag fick den där känslan av att man liksom kommer in i strängarna och det blir mjukt och varmt. Då är det mysigt.

Kasper och jag pratade en gång om min mamma; att hon bara sjöng på lall och att det seriösa var harpspelandet liksom, och följaktligen att det var det som vållade krav men även ambitioner. Och jag sa "haha knas att hon endade upp med att sjunga då!" och Kasper sa typ "det är ju inte så konstigt egentligen eftersom det var det som var prestigelöst. Tänk om du gör tvärt om!"
Inte för att jag tror att det kommer hända ärligt talat, haha, men det är en fin tanke. Att det är det som man tror är oseriöst som man i slutändan hamnar med. Så kan det ju vara med folk också, att det är de man tror att man inte kommer hänga med som blir ens närmsta. Det vet jag ju själv..!

tisdag, maj 17

To say I knew you better

Jag tror att jag skulle kunna plocka ut färgen på en färgkarta. Färgen på ögonen alltså.
Även i den mörkaste av stunder kan jag minnas att jag blivit sådär glad och lugn och trygg av att titta i ögonen.
Grejen är den att jag fick en minnesbild av ett tillfälle som jag inte kan placera, ett tillfälle då du var fruktansvärt arg. Och jag var bara rädd, otroligt rädd, när jag såg ögonen som egentligen var samma som vanligt men ändå verkligen verkligen inte. Framförallt av tanken på att jag själv var orsaken till förändringen.
I vilket fall.
Arga eller inte, jag saknar dig och ögonen ibland. Och att kunna titta så mycket som jag vill utan att vara rädd.

måndag, maj 16

Settle down my desire

There's a light in the wings, hits this system of strings 
from the side while they swing; see the wires! the wires, the wires! 
and the articulation in our elbows and knees makes us buckle, and we couple
in endless increase as the audience admires

Irritationer. Stora irritationer.

Varför är jag världens mest irriterade människa? Och känsliga. Kort stubin hej hej det är jag.
Höll på att lacka ur när jag och Astrid skulle spela in bara för att jag inte orkade att jag spelade fel.
Blev otrooooooligt arg på pappa för att han inte vägledde mig då jag skulle backa upp på den trånga infarten. Asså otroligt arg.
Och nu är jag här. Trött, irriterad, måste ladda ner drivrutiner till ett ljudkort fastän jag egentligen bara vill kolla på gossip girl och ligga i min säng och whinea över mitt sorgliga liv. Kanske inte för att det egentligen är otroligt sorgligt, men det känns som det.
Och alla är dumma och det springer hundra tusen spindlar överallt och inte ens att spela harpa är kul för det låter ändå inte ens fint idag. Nej. Drivrutiner. Verkställ, Anna, verkställ!

söndag, maj 15

Dagen då jag pluggade, för ovanlighetens skull

Ibland får man en känsla av att man själv är den enda optimala människan. Inte för att det är sant, men det är onekligen känslan man får.
Blir irriterad på vänner som inte kan kontrollera sitt kontrollbehov. Otroligt irriterad faktiskt.
Blir dessvärre även irriterad på vänner som inte kan ta tag i sina egna saker.
Kan inte alla bara förstå den perfekta balansen (min balans..)??


Sjukt rolig tyckte jag att jag var när jag och Rasmus skulle skicka in konserthusansökansgrejen och jag fick skriva heeelaaaaa texten själv medans Rasmus satt bredvid och spelade "hardest game ever" och dessutom vägrade svara på mina ja- och nejfrågor.

Skrev hela min historiauppsats idag i alla fall, tack hjärna för chopsandet.
Dog även på harmoniläran, asså verkligen höll på att avlida. Sen gick jag runt och hade harmoniläraångest och att öva harpa hjälpte knaaaappt, på den nivån alltså.
Men jaja. Efter torsdag är det jobbiga över!

I found a little plot of land in the garden of Eden

Eftersom jag chillade i stort sett hela dagen igår är det här produktivitetens dag, och tacksamt nog visar sig det optimala grådisiga vädret utanför fönstret. Det var länge sen jag var tillräckligt utvilad för att verkligen känna mig genuint taggad på att göra saker, men idag ser jag fram emot att springa runt och bara göra allt jävligt effektivt och fort. Lite levande i framtid-dåtid brukar hjälpa, typ "åh, jag gör det här nu för jag kan redan känna känslan jag kommer fyllas med när jag är klar".
Nej som sagt, efter sökningarna har den långa utmattningen varit, men att sova och ta det lugnare hjälper ju onekligen. Ser fram emot att blogga ikväll och skriva om hur grym jag varit, haha!

Igår satte jag mig ner för att skriva den melodiska biten av Emptied till examenskonserten, turligt nog hade jag flyt och är till och med nöjd. Skulle dock behöva skriva ett stick, kanske får göra det idag.


fredag, maj 13

Det finns en framtid och den är ljusnande

Åh ibland mår man bra och är taggad på en fortsättning av livet. Till exempel är det helt sjukt att jag ska börja på ackis i höst. Alltså helt sjukt. På sätt och vis känns det dock som om jag har förberett mig i tre år och är redo. Men det är ändå knasigt!
De senaste dagarna har ett flertal personer som jag verkligen respekterar sagt att de förstår varför de tog in mig och att jag är värdig och mogen nog att börja. Tack, det kändes betryggande och jag känner mig ändå redo för nästa steg, tror jag haha. Det slog mig i vilket fall idag när jag och Rasmus pratade om sommaren och jag kunde fråga "när börjar skolan?".

Förövrigt så stämmer astron, och det är inte för att det stämmer på alla utan för att det stämmer om det är en astrolog som kan.


Och idag fick jag höra So many med tillhörande arr för första gången. Det var också jättekul. Dom spelar så fint!

Varje gång jag hör det här skulle jag kunna gråta. Men jag gör det inte för jag gör inte sånt.

And in the draft of the waves which are pawing like dogs
pitched we pale faced and grave as I write in my log
then I hear a noise from the hull seven days out to sea
and it is the damnable bell
and it tolls, well I believe that it tolls it tolls for me! and it tolls for me!

and though my wrists and my waist seem so easy to break, 
still, my dear, I would've walked you to the very edge of the water
and they will recognize all the lines of your face in the face of the daughter
of the daughter, of my little daughter

and darling, we will be fine but what was once yours and mine appears to me
a sand castle
that the jibbering wave takes
but if it's all just the same, then will you say my name
say my name in the morning, so that I know when the wave breaks


Sawdust and Diamonds – Joanna Newsom

torsdag, maj 12

Första gången man hör

Just nu tycker jag att harpa är världens bästa instrument och jag tycker att det är så kul att öva. Jämfört med min "jag hatar harpa"-period i december känns denna period extremt upplyftande! Kom på ett vettigt komp på Allison Krauss – Maybe till Astrids inspelning och kände mig förhållandevis kreativ (frågan är bara om jag minns det nu...), spelade igenom alla låtar jag ska spela in, övade arpeggios starkt med öronproppar (sjukt starkt i höger öra annars, smärtan är olidlig), och lyckades till och med spela fler rätt än fel på symfa.

Igår repade vi för första gången den fyrstämmiga delen av mitt nya elektroakustiska stycke Walking in Delirium för fyra sångare vs harpa/sång/elgitarr. Astrid, Erik och Magnus var grymma och sjöng så fint, och det är alltid så otroligt inspirerande att få höra vad man skrivit för första gången. Det är som att se embryot som jag pratade om i första inlägget här bli ett foster och tillslut en bebis! Haha obehaglig liknelse...
I vilket fall. Jag och Kasper spelade även igenom harpa/sång/gitarr-delarna idag och det var också så himla roligt på ett sätt som inte går att förklara. Man blir liksom lite smyg-euforisk. Och Kasper spelade sådär fint som bara han gör alltid och det är så häftigt att höra vad ens kompositioner utvecklar sig till när andra lägger sin bit till pusslet också. Nej men slutsats; det blir bra!

En annan grej som slog mig då var att den mest nytillkomna delen på stycket är en melodi med ackord som jag skrev bara härom dagen sent på kvällen för att jag var stressad och ba "nu jävlar tänker jag göra en ny del bara för att jävlas jävla jävlar det här suger". Det kändes sjukt random till en början och osammanhängande och dåligt och inte som jag.
Nu har det plötsligt blivit den delen jag tror att jag är mest nöjd med melodiskt på hela stycket vilket är så konstigt eftersom det kändes sjukt kasst till en början. Inte för att jag ändrade utan för att jag bara lyssnade på det i en annan sinnesstämning.
Slutsats; man ska inte kasta bort idéer för att man tycker att de är dåliga utan spara dem och plocka fram vid senare tillfälle, alternativt bara lyssna dagen efter.



Jag lyssnade på P2 Swing på podcast på vägen till skolan och hörde en dansk sångerska som jag aldrig uppfattade namnet på göra en version av Spring can really hang you up the most på danska. Det var trevligt, tills det plötsligt blev dragspelssolo, då det blev helt ultramegabra. Sjukt bra solo, dessutom spelat på dragspel..! Haha.

onsdag, maj 11

Irritation och dålig kommunikation

Idag var jag taggad på att skriva en låt om hur otroligt irriterad jag var härom dagen, med anledning av att det gjorde sig påmint. Sen kom jag dock på att det svåra med att skriva extremt irriterade låtar är att det blir ur ett väldigt egoistiskt perspektiv ändå, och då slog det mig att jag är för insiktsfull för att skriva låtar som handlar om att alla andra är idioter och att inget på något sätt har med mig att göra. Den grejen är typ lite svår att få med i en låttext utan att få det krystat; "jag är så jävla förbannad och de här människorna suger, men bara så att ni vet så vet jag att det kanske inte är 100% sant vad jag nu säger utan jag vet nog egentligen att det kanske har flera anledningar". Den som lyckas formulera det på ett snyggt ordmelodiskt klingande sätt vinner ett pris..!

måndag, maj 9

Chistian McBride @ Fasching


Jag är rädd för att tröttna på musik. Inte för att jag tror att det kommer hända, men jag är ändå rädd för att inte komma ihåg varför jag gör det längre (det finns en liten risk att jag blivit påverkad av vad som stod i mitt årsastro om hösten också...). Men idag när jag såg Christian McBride med band (däribland en grrrym vibrafonist (vilket leder mig till frågan; varför finns det inga svenska vibrafonister?)) blev jag väldigt glad åt den energi och glädje som man fick av bandet. Det var kul och lättsamt och snacken var roliga och dom verkade bara så uppenbart tycka att det var världens roligaste grej de höll på med.
Sen kan det även höra till att stämningen på fasching fick mig att känna mig otroligt lycklig och lite som att man är på jazzklubb utomlands och chillar med sina kompisar och dricker cola. Torrt och najs ljud.

I vilket fall, det jag insåg var att så länge jag kommer ihåg att anledningen till att man håller på med musik är för att det är roligt och för att man älskar det över allt annat, kommer det att lösa sig. Äsch för det är ju ändå det jag måste göra..!

lördag, maj 7

Dokumentation

Jag ska spela in en harp-EP nu i maj. Fixa lite vettiga inspelningar på saker för att dokumentera vad som finns. Och lite för att det är roligt också.
Jag spelade idag igen och det var första gången sen precis i slutet av lovet som det inte gjorde ont i fingrarna. Otroligt upplyftande..!

De låtar som jag tänker spela in (förutsatt att inget nytt kommer till) är i alla fall;
Queen of Hearts (A. Jalk)
Guys like you (A. Jalk)
Sawdust and diamonds (J. Newsom)
Sprout and the bean (J. Newsom)
Bridges and balloons (J. Newsom)





Början på något nytt.

Det första lilla embryot. Fröet som sakta börjar gro. En idé som växer fram.
Precis som med allt annat kan man tydligen växa ur dåtiden och känna ett behov av förnyelse – i mitt fall i bloggform.
Och precis som med allt annat som är nytt och litet vet man inte riktigt vad som kommer hända med det här lilla blogg-embryot, men jag ser fram emot att se vad det utvecklas till.


För att välja innebär att välja bort, och att avsluta innebär att börja.
Detta är början på framtiden.