Sidor

onsdag, april 13

Eh

Hej vänner,
Recital är coming up om mindre än två veckor och nu har vi nått det där sköna break down-stadiet då jag gråter av stress/trötthet/överansträngning/vadsomhelst i snitt varannan dag! Go team!
I morse gick jag upp kl 04:15 för att spela på morgon TV med harpensemblen
Länkar:
http://www.fox4news.com/good-day/121301983-story
https://foxtv.app.box.com/s/n1wl2fgkv96cso20bjry9qaf0j3u0sui
Första är Seal's Kiss From a Rose och i det andra klippet spelar vi ur mitt stycke The Woods till det som är promo för själva programmet.

Jag har och har haft så SJUKT mycket arr att skriva. Har haft panikångest till och från när jag försökt somna och hjärnan inte kan sluta tänka på hur OMÖJLIGT det är att jag ska lyckas göra allt. Förutom min recital sjunger jag även på tre andra i denna månad (för att jag är störd i huvudet och tackar ja till för mycket) och har två konserter med Jazz Singers och Jo Lawry i helgen där jag bland annat måste sola över Satellite (Coltrane changes modell Giant Steps fast i två tonarter). Tors-Sön skrev jag arr i mellan fem och åtta timmar per dag, oftast i sträck för att jag hade så mycket andra saker att göra på dagarna också. Kroppen gör nu konstant lite ont efter att ha suttit ner så mycket, musklerna i ryggen är trötta efter att ha hållit upp kroppen. Jag har i princip helt slut på mat och har även försökt dra ner på ät-tiden genom att slå ihop lunch och middag så jag bara behöver lägga 30 minuter om dagen på att äta, och sen köra granola bars on the go när jag blir hungrig. Dessutom jobbar jag ibland, som igår kväll när slagverkskonserten aldrib slutade och jag gradvis fick mer och mer panik – kom inte ifrån skolan förrän kl 11 på kvällen och hade då inte ätit sen klockan 4 och behövde packa in bilen inför morgonen då jag visste att jag behövde vakna så tidigt.

WEIN WEIN WEIN
yup det är så det är just nu. Jag är hanging in there men har det ärligt talat ganska kämpigt. Glömmer saker hela tiden pga hjärnan är överbelastad och ser numera ut som en sorority girl eftersom det enda jag har tid att ta på mig är tights och en tshirt. Har inte ens energi att orka bry mig.

Nu inhalerar jag ånga samtidigt som jag skriver vilket är det enda som gör att det känns ok att lägga tid på bloggen haha.
MUNTRA TIDER!

OK BYE

fredag, mars 11

Uppvaknande, eller snarare, nedsjunkande i vilande dvala

HEJ BLOGGEN
Long time no see
-- vilket i sig är ganska beskrivande av hur senaste tiden varit.

Viktiga saker:
1. JAG HAR KÖPT EN THEREMIN
- och nu är det enda jag vill göra med mitt liv att spela den. Vem behöver harpa eller jazz eller whatever när man kan spela Våroffer, Somewhere Over the Rainbow eller Saint Saëns Svanen med ett spöklikt elektronljud som i den bästa av stunder är nästan i pitch.

2. slut på lista

NEEEJDÅ det har ju hänt massor! Men inget så viktigt som thereminen. Också! Så extremt random att jag uppladdade (laddade upp? Jösses, förfallet..) min första thereminvideo på Facebook på Clara Rockmore's födelsedag!! (master of theremin). Det är ett tecken. Jag har även redan börjat skriva på duett för röst och theremin. Än så länge kan jag dock knappt använda båda händerna samtidigt så vi får väl se hur lång tid det tar.. SÅÅ HIMLA ROLIGT DOCK!!! Och så svårt. Jag kan inte sluta titta på youtube-videos med theremin.

Har haft en helt HYSTERISK men fantastiskt rolig månad. Här nedan kommer en punktad lista både för min egen framtida referens och för er att imponeras av:

  • 11 feb Pre-TMEA konsert med HarpBeats.
  • 12-14 feb San Antonio med HarpBeats. Sjukt najs stad och jättefint väder! Även en spännande upplevelse att packa nio harpor in i två jättevans och bo på hotell med. Dr. H tycker att det gick så bra att vi borde åka på turné hela tiden nu.
  • 15 feb spelade på Aaron och Kyle's Senior Recital (som var hur bra och episk som helst).
  • 19-21 feb Jazz Singers-turné till Wichita och Kansas City med massor av olika repertoar.
  • 22 feb spelade (bland annat ett sjukt svårt parti) på Greg's Recital.
  • 23-27 feb CHICAGO med Mamma och Erik! Och finnandet av drömharpan! Jag vill också fylla 50 och köpa guldharpa.
  • 29 feb sjöng på Justin's DMA Recital och gjorde även ett gig med ett crazy fusionband lett av en armenisk gitarrist. Från det ena till det andra.
  • 1-4 mars NYC för KMH fundraising gala med bl.a. Josef och Joel och Benny Andersson på Guggenheim muséet. Fick spela på en hemskt fin style 22 harpa som vi hyrde av en tjej som går på Juilliard. Mycket fina dagar!
  • 7 mars spelade på två DMA arrangerings Recitals i jazzorkester-sättning. I en av satserna improviserade jag nästan allt vilket var kul.
  • Idag satt jag in på UNT on the Square och gjorde mitt arr på Ca' the Yowes/Scarborough Fair adapterat för sång och två gitarrer. Hemskt trevligt det med!
  • OCH NU ÄR DET SPRING BREAK OMG FINALLY
Även om det har varit lite galet den här månaden har det varit såå himla kul och jag är verkligen så sjukt tacksam att jag får vara på det här stället. Jag är i en sits just nu då jag verkligen får göra ungefär allting som jag tycker är roligt – sjunga och spela mina låtar solo, spela harpa i jazzkontext i storband och small group och improvisera och fylla en sideman-roll, spela harpa i jazzorkestersättning, sjunga hysteriska gitarrstämmor, sjunga folkmelodier och improvisera över sträng-pads ETC.

Dock har det varit stressigt också när en försöker gå i skolan samtidigt. Hade väl varit en annan sak om det var ens enda gig att åka omkring men så är det ju inte riktigt än. Idag behövde jag t.ex. öva till Jazz Singers. Det känns dock även bra att den enda gången jag behöver öva till Singers är då jag missat fem rep i rad, haha... 


Igår hade jag den mest perfekta lunchen med sushi och milkshake och Aaron. Imorgon är jag helt ledig och den enda jag ska göra är att tvätta lakan, städa rummet och spela theremin.

Ja, känner mig faktiskt helt sjukt glad efter allting. Glad att det är över och att jag äntligen kan vara ledig (och skriva all musik till min nästa recital i nästa vecka..!!! och hänga med pappa i helgen!) och så glad för att det varit så kul.

Alltså jag kan inte ens beskriva hur mycket jag har lärt mig de senaste 1,5 åren. Inser det mer och mer i tider som dessa då jag verkligen märker hur mycket lättare vissa saker går och hur mycket mer rutin jag fått. Det gör också att jag kan spendera mindre tid på att oroa mig över att hinna få klart/lära mig grejer i tid och mer tid på att bara göra/återhämta när jag kan.

Sorry för ett brutalt självuppfyllt inlägg men hallå det är väl hela grejen med en blogg och även behövde typ dokumentera detta för mig själv. Sorry för svenskan asså. Tacksam är jag även för Anna och Astrid som säger åt mig när jag misslyckas med språket, senast härom dagen. Det är underbart att göra domestikanska (domestic?? vad heter det ens, jag ger upp) sysslor såsom att laga mat och göra hummus och tvätta kläder när man inte gjort det på en månad.

Förövrigt gick Aaron i sömnen (vi gissar att det var det som hände i alla fall) för ett par veckor sen och rev ner alla krokar och vykort jag hade uppsatta på väggen, HAHA. Vaknade och gick in i badrummet och fattade absolut ingenting. Detta har jag ju då heller inte haft tid att fixa förrän nu, så det ska även hinnas med att göras imorgon.

Så osammanhängande detta inlägg. Ursäkta och tack haha!

En dag var ljuset fint i mitt rum

Aaron stoltserar med HarpBeats T-shirt på One O'clock rep

Valentine's Day

Chicago med dessa EPISKT bra personer <3

Mycket av detta på senaste tid

Aaron och Theremini

onsdag, januari 20

Första dagen i skolan (för 15.000 gången)

EN dag in på den nya terminen, och jag påminns omedelbart om vad som är min och Aarons största utmaning som par – Han vill helst göra produktiva saker mellan 21:30 och 00:30, och min produktiva livsgnista dör skoningslöst klockan 22:00 om inte förr. Boom, skjut hit en klockren lösning nu!
Den här terminen har jag "harp pedagogy" klockan 9:30 två gånger i veckan vilket gör att jag har en anledning att gå upp (30 min) tidigare än förra terminens genomsnitt. Egentligen tycker jag ju faktiskt verkligen om morgnar, så länge jag även får sova 8,5 timme. Det är ju dock där som kruxet ligger. För att de 8,5 timmarna ska hända måste jag gå och lägga mig senast 23:00.. Och det händer ju ungefär aldrig om jag och Aaron ska gå och lägga oss tillsammans. Vilket man inte behöver göra hela tiden men det är ju extremt mycket mysigare att inte sova själv. Det är lite jobbigt att varje gång det ska hända på veckodagarna måste det vara någons kompromiss.. MEN, det hade kunnat vara betydligt värre! Och det är väl sånt här man får lära sig hantera och leva med "för all framtid".

Första dagen slog mig i ansiktet med en skön, uppvaknande smäll. Dock känns det bra! Singers blir kul. Harp Pedagogy känns sjukt inspirerande och lärorikt! Ska bara skriva en hel recital också tjarå

fredag, januari 15

Prokrastinering

Glädjen då man inser att utbildning på post-kandidat-nivå (master, diplom, doktor) är avdragsgill!! Yaaaaaay. Ge mig skatten tillbaka era skojare, så jag har nåt att leva på i sommar.

En sak som jag tycker MYCKET om med Amerikat är att man kan vakna upp på en torsdag och på grund av föregående kvällens strapatser känna att huvudet inte vill att man ska göra annat än ligga ner och dricka vatten, och känna att det där med ost på bröd i en degig gegga vore väldigt hjälpande!.. och då kan man på sin DATOR sätta ihop (och till och med ha olika saker på de olika halvorna, typ inte pepperoni på min sida eftersom jag nu inte längre äter kött) och betala sin egen pizza som sedan levereras till ens dörr på mindre än 20 minuter för ett totalt rimligt pris! Utan att man ens behöver prata med någon på telefon. Alla kan få tillgång till oljig och ostig mat utan att ens behöva ta på sig byxor (förutom kanske precis när the pizza delivery guy kommer)! Är inte världen ljuvlig?

Nåväl, jag erkänner att det här blogginlägget egentligen bara är total flykt från eftermiddagens egentliga uppgift Bokföringen. Det är väldigt lätt att känna att man verkligen måste göra mer eller mindre viktiga saker, som att använda tandtråd eller skriva ett blogginlägg, när ett sådant horribelt uppdrag nalkas.

Jag älskar det stora fönstret i mitt rum, men nu på "vintern" (har varit 19 grader i två dagar...) blir det så sjukt kallt i mitt rum på natten på grund av det. På inrådan av mor gick jag och köpte mig ett litet element och nu är allt frid och fröjd i stugan igen.

Det är för övrigt trevligt att vara tillbaka i Texas igen även om jag såklart längtar efter familj och vänner hemma. Det är ju så, dubbelt hela tiden! Det sköna här nu är att återgå till ett ganska så problemfritt liv. Det mest händelsefulla idag var att Aarons bil behövde olja, så då fick vi peta lite under motorhuven och ta Vince till närmsta mack och köpa olja (och glass) och det var pretty much det. Övar harpa, fyller i blanketter. Så himla glad för att mitt lägenhetskomplex har återvinning nu, så jag har köpt en återvinningstunna och dekorerat med glittriga bokstäver. Det är bara Aaron i hans hus just nu så katten Ella har varit brutalt gosig och social. Det är ett trevligt och lättsamt häng i småstadsanda (lättillgängligheten, flexibiliteten) vi har här och jag uppskattar verkligen det. Sen blir det ju så att "problemen" blir färre när jag bara har mig själv att "tänka på" här. På gott och ont liksom!


en snöig bror


Kitty cuddles!

söndag, december 13

Idag är det luciadagen

Fancy schmancy hotellfrukost i Oslo
Saknar den här derpy-derp:en.
Ibland tycker jag att jag är ganska duktig på att få saker gjort, men ibland skjuter jag upp "jobbiga" saker i oändlighet – vilket gör allt mycket jobbigare. Oftast, eller ja nästan alltid, handlar det om email. Lyckades precis skicka iväg ett mail som jag haft på Att Göra-listan i en hel vecka! Och det "lustiga" (stora citationstecken) är att det inte var speciellt jobbigt, och nu känner jag mig väldigt lättad. Varför gjorde jag det bara inte tidigare?
Det värsta är ju när man måste skicka iväg något som typ har med en fråga till en professor eller liknande att göra, och att den personen sen svarar och att det hela resulterar i att man måste skicka TRE MAIL TILL typ. Mitt största I-landsproblem.

Intensivt arbete sen jag kom hem men ändå himla trevligt. Försöker nu lära mig en miljon låtar till på onsdag (cirka). Längtar efter Aaron och tycker att det är lite dumt att jag i somras ba "alltså man SKA ju inte vara borta från varann såhär länge för det är totalt dumt och onödigt tråkigt" och sen blir det så igen nästan lika länge. Well-o-well, blir ju så när man ska tjäna pengar till brödfödan. Sommaren!



tisdag, december 1

Meddelande till mig själv om 10 år:

Kära Framtids-Mig-Själv,

När min stund för att skicka ut julkort är kommen är det mycket viktigt för Nutids-Anna att de ser ut på något av följande två sätt:



måndag, november 9

November

Här kommer en liten uppdatering!

I förrgår hade vi en tornado så sirenerna gick av och vi fick avbryta harpensemblerepet och gå ner och umgås med resten av musikstudenterna nere på bottenvåningen i ovisshet i en timme eller så innan det var grönt ljus att återgå till livet. Tornadon slog aldrig ner i Denton i alla fall så det var ju bra, men himlen såg helt galen och på låtsas ut, och det var ju en del träd och sånt som tog lite illa vid sig.

Jag och Aaron körde ner till Austin förra helgen (3,5 timme) och var där under 24 timmar och umgicks med hans föräldrar och snyltade lite på gästfriheten hos organisationen som de var där och hade "konferens" med. Sjukt trevligt, kul att ha sett staden! Fick kanske inte sådär vrål-feeling men det var väldigt trevligt på ett laid back Texas-sätt.



Jag brukar oftast ha ett ganska jämt humör och tycka att det mesta är fint och ljust, men senaste dryga veckan eller så har jag haft ett par dagar då jag bara varit på riktigt dåligt humör hela dagen. Grumpy cat, liksom. Så till den grad att jag inte kunnat koncentrera mig på att öva eller göra någonting vettigt alls (vilket inte har varit så bra för produktiviteten..) vilket bara har gjort mig ännu mer grumpy. Tur att jag har kunnat ringa Anna <3 Och nej mamma, jag behöver inte prata om det allt är bra tack och puss.

Fick vara utan bil större delen av veckan och betala $791 för stackars Vince (eating mama's money), men nu fungerar i alla fall gaspedalen igen, hehe.. Lagom till i fredags då jag och harpan körde ner till Dallas med min gitarrist-vän Ben och hade ett gig på en choklad-/vinbar. Trevligt! Många olika typer av musikaliska projekt. Spelar då som sagt med NOVA vilket nu börjar bli ganska kul (även om jag spelar på en omstämd harpa vilket är lite smärtsamt), och i Fredags på dagen hade vi konsert med harpensemblen vilket ändå gick väldigt bra.

Jag har lyssnat HUR MYCKET SOM HELST på Joanna Newsoms nya album och det gör mitt liv bättre. En dag lyssande jag på samma låt helt seriöst sju eller åtta gånger och nu kan jag nästan hela den sju och en halv minuter långa texten.

Igår kväll hängde vi med mitt kompisgäng och hade drunken game night vilket var sjukt najs. Greg lagade pasta åt oss alla och vi spelade mitt SJUKT ROLIGA nya spel som jag ska ta med mig hem över julen och som vi då kan spela. Det är typ ett rollspel där man ska komma på vem som är spion etc. Vi gjorde även ett annat sjukt kul spel där man skulle detonera en bomb, och bara en person fick se "bomben" på datorn och de andra satt med "manualer" för hur man ska göra. Svårt men hur kul som helst.

Alltså min konsert var för tre veckor sen och jag har än så länge skrivit 0 toner på mitt nya material till nästa konsert (som jag bokade idag! 24 april). Hur försvinner tiden sådär? Antar att jag tog på mig att spela i NOVA, har behövt öva till harplektion, har haft grumpy days, behövde fräscha upp ett program på typ 30 låtar till giget i fredags och vi var borta förra helgen. Men ändå! Har massa julmaterial jag måste börja ta tag i nu också så jag vet inte hur jag ska kunna hinna något annat. Har gig på samma ställe igen också på lördag och måste spela andra satsen på Monolog på harp masterclass om en vecka. Det är så mycket jag skulle vilja ta tag i! Till exempel är det så många som har sagt att jag borde spela in en del av materialet från min recital och göra fräscha videos som man kan sprida och försöka få lite publicitet på, men då måste man ju ta tag i det och nu åker jag ju hem över julen snart så jag antar att det får bli i början på vårterminen och så måste man hitta nån som kan göra video och blaaaabla bla bla. Har jättemånga hemsidor jag fått i läxa att kolla upp (typ festivaler/showcase/tävlingar etc) som jag liksom aldrig hinner ta tag i. Behöver beställa en massa noter.

Fick nytt penicillin men hostar fortfarande (men kanske lite mindre?). Nu har jag hostat i nästan 5,5 vecka. Längtar så mycket efter att kunna träna igen, och efter att kunna öva sång ordentligt.

Längtar efter min harpa också btw. Den jag har här är okej men alltså mellanregistret låter så tråkigt jämfört med skolans fina harpor och jag vet inte om det skulle hjälpa eller ej om jag byter typ 15 strängar (dyrt). En najs grej är i alla fall att jag har allt gig-gear jag behöver nu. Har sångstärkare, bra notställ, hopfällbar pianopall, mickstativ, strängväskan, harpvagn (har fått låna Sonjas eftersom hon är i Indien i 6 månader) etc. Har en madrass i bilen och kan lasta själv – känner mig självgående och fin. Har eventuellt ett sologig i en galleria om två veckor också.

Nåväl. Idag var i alla fall en bra dag. Sovmorgon, åt extremt pimpade pancakes till frukost på Seven Mile Café med gänget, solen sken och det var alldeles lagom svalt, gjorde all min tvätt, städade rummet noggrant, åkte till Kroger och köpte mat och lyckades boka ett konsertdatum som fungerade med alla mina tre professorer (och övade lite).

Blaaaaaa blaaaa bla detta är i alla fall vad som händer nu. Ganska snart kommer jag hem till Sverige igen hörni! Blandade känslor.

onsdag, oktober 28

Ett litet inlägg

Lol, gjorde misstaget att säga att jag kunde täcka för Danielle (vad säger man? "Cover for"?) i NOVA, ensemblen för ny musik på deras konsert som är om ett par veckor, eftersom hon ska åka till Washington på audition. "inte så svårt", "jag lärde mig stämman på 15-20 minuter". Alltså BULLSHIT haha. Visserligen läser hon vad som helst men om man ska spela fem i ena handen och typ 17 i andra är det helt omöjligt att man kan spela det jämt och lära sig stämman på 20 minuter. Jazzmusiker som jag är vill jag att saker ska gå jämt upp, liksom på riktigt. Alltså har jag spenderat typ fyra timmar på den där jävla stämman som jag fick i går och imorgon bitti ska det repas klockan nio, hahaha. Skrattar åt eländet. Men helt seriöst ska det nog gå ganska bra. Övning hjälper ju liksom. Hade ju annars kunnat öva mer till min lektion som är precis efter repet dock... Och jag är i alla fall verkligen glad att det inte är mer än vad det är.

Har även idag gjort en lite informell inspelning av några av Emilio's extremt svåra låtar, varav jag fick en ny också för två dagar sen som jag också på något mirakulöst sätt lyckades lära mig trots enorma språng och jättemånga sorters taktarter. Tror typ att jag håller på att bli lite bättre på musik rent allmänt. Det är ju upplyftande (och något som man kanske räknar med ska hända om man övar varje dag, etc.).

SÅÅÅ TRÖTT och måste gå upp 6:30 imorgon bitti – ond och bråd död nalkas. Jag och Aaron har i alla fall äntligen bestämt vad vi ska vara på Halloween (och det kommer bli sååå lustigt, hehe) men vi måste ta oss iväg och införskaffa grejer på något sätt någon gång.

Lyssnar förövrigt precis på Ibert's Capriccio vilket ju är hur kul musik som helst så det kan jag rekommendera!

Totalt poänglöst inlägg, men tänkte bara berätta att jag nu post-recital har andra saker för mig så här skall icke liggas på sofflocket mer än i ett par dagar (vilket var helgen – gjorde ingenting och det var FANTASTISKT! Städade bilen och kollade på TV, sånt som jag antar att vanliga människor gör på helgen).

HEJDÅÅÅ jag ska sova. Kram på er alla

torsdag, oktober 22

Post Recital

Jag har överlevt! Och oj så bra det blev ändå. Något av ett mirakel måste man ju säga. Är så extremt tacksam för hur bra konserten gick i måndags!! Känns verkligen som att jag har fått sjukt mycket hjälp senaste tre veckorna. Har jobbat fruktansvärt hårt sen jag kom tillbaka från Sverige, men jag har klarat det. Det är alltid intressant sådär när man precis har genomfört uppdraget – på något sätt är hjärnan genast inställd på nästa uppgift och har glömt allt hårt arbete och att det stundtals har varit jobbigt. Ända tills kroppen kollapsar – vilket var vad som hände igår eftermiddag, haha. Var hos doktorn och fick penicillin för hostan som jag dragits med nu i 2,5 vecka. Känner mig väl lite bättre idag men låter fortfarande som att jag håller på att dö ibland. Hur fantastiskt är det inte ändå att det aldrig satt sig på stämbanden? Tacksamheten. Men som sagt, så himla trött. Skulle vilja städa mitt rum, tvätta bilen, laga riktig mat, tvätta osv, men det får nog bli lite gradvis under veckan.

I alla fall. Konserten! Det gick verkligen jättebra. Lyckligtvis! Kändes väl ungefär som att bitarna föll på plats för min egen del typ en timme innan konsertstart. Lyckades memorera alla pedaler, text, former osv. Hade hur kul som helst, spelade med världens bästa band. Fullt med folk, alla var så glada och peppande. Extremt många värmande ord från publik, vänner och inte minst lärare. Känns som att jag verkligen presterade på toppen av min potential. Känns även som att jag börjar förstå min egen potential lite mer, gradvis nu under terminen, och hur jag kan utnyttja den.

Så extremt mosig i hjärnan nu. Hade egentligen tänkt öva två timmar till idag men jag är helt enkelt för trött. Kroppen pallar liksom inte mer. Måste spela på string departmental imorgon – mitt klassiska stycke och en låt från konserten i måndags, och det gör mig trött men samtidigt är det verkligen det sista åtagandet på ett par veckor så jag ska nog överleva. Blaaah blaah blaaaahhhh!! Allt jag vill är att dricka jättemycket alkohol och äta glass, dessvärre äter jag ju penicillin nu så det vore kanske inte jättebra.

Viktiga problem just nu:
Vad ska jag och Aaron klä ut oss till på Halloween?
Hur ska jag göra för att inte spendera alla mina pengar på internetshopping på Amazon?
Jag hittar inte mitt ena (just nu) favoritörhänge som jag köpte för 50 cent på garage sale


PÅ FREDAG KOMMER JOANNA NEWSOMS NYA ALBUM UT OCH JAG ÄR SÅ EXTREMT TAGGAD



måndag, oktober 12

Bra saker:

På något absurt sätt är jag inte as-stressad över min konsert som är om precis en vecka. Det ska nog lösa sig!

Har precis spenderat alla mina pengar på att köpa flygbiljetter! Dels över Thanksgiving till Santa Barbara (även känt som Paradiset på Jorden) med Aaron, och sen flyger jag ut från Los Angeles hem till Sverige på söndagen och kommer hem 30 november.

Men! Mycket glädjande! Har fått stipendie på 50.000:- från en stiftelse som man söker genom KMH! Bra för att finansiera skolan. Känns himla skönt faktiskt!

Det bästa är att jag börjar se ljuset i tunneln! Konserten på måndag är definitivt "puckeln" i min termin. Efter det kommer det inte vara lika hektiskt längre! (typ – kanske kommer hinna träna etc igen!?)

Idag ska jag även jobba mitt första pass som Stage Manager. Är bara lite nervös.. :-) Det ska nog gå bra det med.

Hej hej

torsdag, oktober 8

Oktober osv

Här var det inte livat!

I klassisk anda av stor upptagenhet försvinner prioriteringen att skriva något på bloggen. Ursäkta till er kära människor som vill läsa! Ni vet, det blir ju lite mycket sådär ibland.


Jag har fått en harpa till min lägenhet nu vilket underlättar övning sjukt mycket! Och på bilden är även Aaron och min cykel.

Jag var i Sverige och det var både himla fint och lite påfrestande!





Ja nu är jag tillbaka. Mycket att göra har det som sagt varit! Har haft lite panik men sen kom jag på något sätt över det ändå. Allting har gått bra såhär långt, tack och lov. Försöker att bara jobba på utan att freaka ur. Det ska nog gå bra. Efter min konsert den 19e Oktober lugnar det ner sig så jag måste bara hålla ut tills dess. Jag är ändå lite förvånad över att jag ändå fått ihop det senaste tre veckorna. Skrev ett arr för harpensemble, spelade upp första satsen av Monolog12 och mina två "jazzlåtar" på harp masterclass i måndags, skrev klart fyra låtar till min konsert, var i Sverige och hade Monika Z-utdelningen och gig med Josef. Det ska nog gå bra.

Igår och idag har jag dock varit hemma från skolan för att jag är sjuk. Har haft hostan from hell, men lite bättre har det blivit. Det positiva med detta är att jag verkligen kunnat tillåta mig själv att jobba på min dator och inte känna dåligt samvete över att inte öva etc.

Ja, inte mycket annat att rapportera. Brände fingret för att jag rörde vid en brännhet chocolate chip när jag vände på våra pancakes i söndags. Hade brutal smärta i flera timmar och har nu ett klassiskt hål i fingret pga bortpillad, död hud. Fräscht och även behagligt....

Nåväl. Vi kämpar på både jag och Aaron med tempot! Förutom förkylningen har vi det dock väldigt bra.

Puss och kram på er därborta!


fredag, september 11

ETT INLÄGG

Mognad är: att gå till frisören och be denne klippa av fem centimeter och att känna sig nöjd efteråt eftersom håret ej längre ser så 1) stripigt 2) slitet 3) äckligt ut längre.
IT FEELS SOO GOOD WHEN I TOUCH IT

Försöker att inte känna mig överväldigad av work load och så vidare. Inte en lätt uppgift! Jag tycker hemskt mycket om Dr Haefner men ibland kan hon ha en tendens att go a little bit ham. Bara idag har  hon skickat mig inte mindre än SJU (7) email. Tänkte på det idag när jag cyklade hem från skolan att jag måste måste måste påminna mig själv om att skolan faktiskt inte betyder något egentligen. FRAMFÖRALLT inte eftersom jag jobbar mot ett Artist Certificate. Jag gör ju det här bara för att jag ska bli bättre, få tid att utvecklas och hjälpa mig själv i mitt framtida yrkesliv. Dr Haefner har ibland en tendens att locka fram en galen, betygshetsande 15-åring i mig och det är inte så bra. Vad spelar det för roll om jag får A eller B eller C på mitt part test till harpensemblen nästa vecka? Endast min stolthet, och den är inte något att hålla fast vid ändå. Och det är väl inte hela världen att jag nog inte kommer spela Debussy-danserna på det mest perfekta sättet någonsin vid mitt terminsuppspel. Helt seriöst, det spelar ju ingen roll alls? Jag har ju andra saker som jag måste spela under tiden också. Saker som betyder något! Konserter! Jobb! Osv. 

Stressade över att jag var tvungen att memorera (ok fråga, är detta ett ord? vad säger man? (memorize)) hela Monolog12 på en vecka. Gjorde det, och spelade sedan nästan enbart första ackordet typ 20 gånger på min lektion för att jobba på sound. Värt att jag hetsade så mycket!.. Känner väl ungefär att jag inte kan spela harpa (eller sjunga för den delen) eftersom mina harpläxor är att spela ett finger i taget och sångläxor att säga MY MOTHER MAKES MORE MONEY THAN MOST MEN och andra helt rimliga fraser. Jaaa jaaa, jag har väl kanske andra läxor också. Men ändå! Det är lätt att känna sig hopplös. Men det ska jag inte! Jag övar för att bli bättre. Det är inte så viktigt, men det kommer hjälpa mig att bli bättre. 

Helt seriöst dock, hur är det tänkt att jag ska hinna? Jag övar harpa i alla fall tre timmar om dagen numera eftersom jag även ska hinna öva sång och jobba på material till min recital. Under tre timmar ska jag hinna öva på Monolog12 som är mitt solostycke som jag måste spela upp snart, spela en etyd i veckan, gå igenom flera sidor av en jazzvoicingsbok, öva på Debussydanserna, spela ett finger i taget och andra liknande repetitiva övningar, öva på harpensemblestämmorna som är fett omfattande OCH egentligen öva på det som jag ska spela på min Recital även om det inte hinns med i nuläget. Hur är det tänkt att man ska hinna? Jag har inte ens andra lektioner mer än sång. OCH måste skriva ett nytt harpensemblearr före den 28e September? Och sa jag att jag måste skriva och/eller arrangera hela min recital också? What the fuck?

Nåväl. Inte bli överväldigad hette det ju. Men lite hysteriskt är det ändå. I Sverige skulle man ju kanske tycka att det är lite onödigt att lägga så hög arbetsbelastning? Men icke. Man måste uppnå målen för kurserna alltså gör man alltid allt som kursplanen säger.

Hade tänkt yoga ikväll men orkade seriöst inte. Kanske ska försöka skriva lite fler noter istället.
Wow haha det här blev mycket mer självömkande än vad jag hade tänkt mig!!
Allt ska bli bra. :-)
Kommer hem till Sverige om mindre än två veckor! (måste öva på det också.......). Blir kul.
Känns som att jag har hittat mer balans i hela Sverige-USA situationen, liksom för min egen del rent "var hör jag hemma" osv emotionellt. Det är ju liksom båda.
Försöker få Aaron att lära sig Svenska men med blandade resultat. En vacker dag..

TVÅ BILDER

Aaron och Ella.


Vi tog i alla fall kaffe på Big Mikes idag mitt på dagen


Hej då och puss



tisdag, september 8

September igen

Hej kompisar!
Skolan har börjat nu på riktigt. Intensivt men känns bra att ha rutiner. Har ju då typ inga lektioner denna termin, men har gått upp 7:30 i stort sett varje dag ändå. Har varit väldigt duktig so far och gjort matlådor, övat mellan 4 och 6 timmar om dagen, cyklat till skolan varje dag, sovit (ganska så) ordentligt men ändå gjort roliga saker på kvällarna, etc. Tänker att jag ska fortsätta på detta spår! lol, vi får se hur det går.

Jag har fått ett jobb! Hurra! Aaron sökte samma och det hade varit kul att jobba tillsammans men han fick det inte eftersom han gjorde misstaget att säga att han spelar i One O'Clock och därför har miljontals gigs med dem numera. Nåväl. Jag ska i alla fall arbeta och göra rätt för mig igen! Positionen är Stage Manager, alltså typ exakt samma jobb som jag hade på KMH. Få betalt för att lyssna på konserter, dela ut programblad och flytta på pianopallar. Kunde varit värre.

En annan god nyhet är att jag eftersom jag nu är Grad Student fick adoptera den bästa harpan (näst efter studio-harpan som Jen (som är doctoral student) har)! Låter löjligt men vi har alla en adopterad harpa vilken vi spelar mest på/spelar i ensemble/städar rummet som den står i. Fick Onyx som jag önskade <3! Det var den som jag spelade min Senior Recital på, en brun Lyon&Healy CG85. Grad Student life, gotta love it.

Och! Har hittat en harpa att hyra som kommer till mig om en vecka!!! Lite överväldigad för att det blir så dyrt dock... men jag behöver ju det verkligen eftersom jag redan behövt tacka nej till två gig pga har ingen harpa. Och det är ju inte riktigt något alternativ att skicka över min egen harpa än. Så... detta är det enda alternativet och det kommer bli fett. Längtar hemskt mycket efter att kunna öva hemma.

Roommate-situationen är fortsatt hur bra och chill som helst. Var nere och hängde vid poolen idag i nån timme eller så, och spelade floating beer pong (!!) och allmänt chillade. De är sjukt najsa!

Jag och Aaron har nu varit tillsammans i ett år och det är ju trevligt! Kan inte säga att det var sådär jättespeciellt, egentligen är det ju bara en dag av alla dagar, men vi åt middag på en mycket fin restaurang och spelade Scrabble och drack cocktails på en bar som heter Paschalls så det var absolut en mycket trevlig kväll. På dagen var vi på Dallas Zoo med typ alla våra vänner för att vara en del av "överraskandet" då vår kompis Cole friade till sin flickvän Sarah. Härliga tider. Varmt och fuktigt as hell!!

TACK OCH HEJ jag ska återgå nu till att laga massiva mängder getostpaj (veckans mat) och gå igenom stämmor till Monica Z-konserten 27 September. Ikväll ska vi till the Greenhouse där vår vän Greg spelar med sin kvartett, och dricka FROZEN MARGARITAS FÖR 2 DOLLARS världens bästa måndagsdeal.
Och för att klargöra har vi alltså varit lediga idag för att det är Labor Day (aka "första maj").
Gud så informativt inlägg. För den som vill FaceTime:a är internet i min lägenhet fortsatt icke-funktionellt men det var en person här och "rekade" idag så förhoppningsvis löser det sig inom någon vecka.

HEJRÅ HÄR ÄR EN BILD FRÅN NÄR JAG PRECIS BÖRJAT SÄTTA UPP GREJER I MITT RUM
älskar de där shortsen så mycket. köpte dem på utförsäljning på American Apparel i NYC



tisdag, augusti 25

One o clock


Idag blev en väldigt bra dag.

Såhärva. Igår var sista dagen innan skolan och det riktiga livet börjar igen på riktigt. 
Jag gjorde inte speciellt mycket annat än gick till kyrkan och höll på och fixade i mitt nya rum. Nyinflyttad sen i torsdags i min nya fina lägenhet med mina sååå softa roomies. Alltså, känner mig fri från Kelsey’s herravälde i det gamla huset. Det kändes inte så farligt då, men jämfört med det här känns det som jag frigjorts från bojorna. 

Anyhows, inte mycket hände. Söndag liksom, och jag hade bestämt mig för att inte öva. Planerat att äta middag med Aaron efter hans andra lab band audition, men när stunden kom var han missnöjd så vi istället spelade vi FIFA med Barney och Emilio och drack stora mängder öl för att glömma våra sorger. Sen gick vi hem till ett annat hus där det bor ett gäng andra jazz-människor och drack ännu mer öl och spelade ett hysteriskt roligt pictionary-spel där man kopplade sina iPhones till X-boxen. Jag var ganska så väldigt full men vann spelet. På vägen hem plockade vi med oss mat från Taco Bell. En YTTERST succéartad söndagkväll. 

Sådan kväll, sådan morgon. Jag har föga förvånande haft huvudvärk och svettningar hela dagen. Första skoldagen som det var tänkt att jag skulle vara SÅ PRODUKTIV OCH REDO INFÖR!! Nåväl. Lyckades inte få något gjort och övade i 35 minuter. Hade bara harp masterclass och det var kl 16. Lugnt och fint. Fruktansvärt varmt och fuktigt ute. Lab band audition results kom upp på den ökända tavlan, och vad ser jag då om inte Aarons namn på Alto II i One o’ Clock Lab Band. What the fuck. Detta är alltså en sjukt big deal här, framförallt om man spelar altsax då det finns HUR MÅNGA altsaxofonister som helst. Verkligen välförtjänt men ändå verkligen bewildering.

Insikten som följer – jag har alltså varit bakis hela min första skoldag för att vi drack öl för att glömma att Aarons audition hade gått så dåligt. OCH SE SÅ DÅLIGT DET GICK, VILKEN TUR ATT VI DRACK SÅ MYCKET ÖL…. :-) Äsch. Helt klart värt det. Aaron är jätteglad men vill inte visa det än, också för att saker ibland förändras de första dagarna och folk flyttar upp och ner och han vill inte ta ut segern i förskott. Men det är basically som att han har vunnit jazzen. 

På kvällen spelade vi basket. Fortfarande varmt och fuktigt men lite mindre påtryckande. Så sjukt mysigt. Efteråt lagade vi korv stroganoff. Bra dag. Imorgon börjar det nya produktiva livet.

lördag, augusti 15

Att skriva något

Jag är i Texas igen och det känns väldigt bra. Känner mig stark och uppladdad efter världens bästa semester. Imorgon är det exakt ett år sen jag kom till Denton för första gången. Mycket var väldigt, väldigt annorlunda då. Blir lätt lite deja vu-artat, framförallt eftersom jag ju var i New York precis innan även då.

Det slog mig några gånger nu när vi var där också. Förra året var jag själv i NY – hade väldigt kul och kunde göra precis som jag ville men kände mig ändå lite lagom lost och var inte så väl bekant med jazzklimatet där. Nu var jag där med Aaron och bodde i en takvåning i SOHO, mötte upp flera kompisar från skolan och gick på hur många spelningar som helst med vänner som känner ägarna på vissa av klubbarna.
Förra året flög jag in till Denton och kände absolut ingen (eller okej, bekant med en person). Blev hämtad på flygplatsen av en förbokad shuttle service och hade absolut ingen aning om nånting. Nu blev vi upphämtade av Cole och Sarah och allt var precis som vanligt. Huset, katten, kompisarna. Hämtade bilen. Osv.

Tänkte i alla fall att jag skulle skriva någonting om det jag har tänkt på senaste två veckorna. Eller kanske bara nämna. Saker som jag tänker tillhör livet.

Att bryta ihop på flygplatstoaletter. Jag kan inte beskriva vilken konflikt av känslor det är. Jag börjar gråta bara jag tänker på det. När man inte vet hur det ska bli för dem man bryr sig om. Den stora sorgen över att saker måste förändras, samtidigt som förnyelse är ett måste för tidens fortgång.

Det är inte roligt att vara ifrån varandra, för någon. Allt skulle vara så mycket bättre om vi bara kunde vara på samma ställe allihopa. Det slog mig när jag och Aaron träffades igen att jag inte vill att vi ska vara ifrån varandra så länge. Det är inte roligt. Sen gick det ju bra till slut ändå, men om man fick välja..

Jag har tänkt på det där med att välja att älska någon villkorslöst. Det är en ganska fantastisk sak. Det blir liksom lite annorlunda när man har valt det själv. När det gäller ens familj älskar man ju dem för alltid oavsett vad för dumheter de hittar på, men det gör man ju på något sätt automatiskt. Jag tycker bara att det är något lite oförklarligt och starkt i att veta att man valt att älska någon "utomstående" alla dagar, även de när man bara är förmögen att tänka på sig själv och den andra personen blir en smärtsam spegling av det. Även då, liksom.

Och, jag tänker på min relation med Gud. Den är ju ändå det viktigaste. Sommarens möten med mina kära kära vänner har gjort att jag nu vill bli lite bättre på att vårda denna för mig så viktiga relation.

Vänner och familj i Sverige, ni ska veta att jag längtar efter er jättemycket. Jag vet dock och hoppas att ni också gör det att vi alltid finns kvar. Avståndet känns längre än vad det faktiskt är.






torsdag, juli 23

Alltså, tacksam

Det är först nu då jag håller på att skriva prospekt till fonder jag söker pengar från som det plötsligt går upp för mig hur TUNG utbildningen jag ska gå faktiskt är. Liksom sett till status, och utförande. Sen liksom själva grejen att programmet har erbjudits med jazzinriktning i tio år på UNT och jag är den första personen som kommer göra det. Och så tar de ju bara in tre-fyra stycken GAC per år, alla instrument inräknade. Och så recitals då, examenskonserter, som är en rätt big deal i USA. Master’s har en, sista terminen av minst två år. De som blir doktor gör tre, spritt över tre år. Jag ska göra fyra på två år. Och i allt annat blev jag accepted “as I am”.

Asså jag visste ju när jag sökte att det borde vara närapå omöjligt att komma in, men sen glömde jag liksom bort det lite grann för att inte förgås av oro. Och sen, ja… Fan vad sjukt att jag kom in ändå.

söndag, juli 19

Undertryckt hjärtstress

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan utan att det låter helt sjukt och "ondskefullt", men jag kan bli stressad när jag känner att jag blir en del av folks egna intressen. Typ att "vi planerar den här jättebra grejen!!" för att den andra personen vill det och att det på något sätt är min plikt att också vilja det.

För att ta ett exempel:
"Vi borde ta och leta upp de här och de här och de här gigsen till nästa sommar".
Jag känner: jag vet inte ens hur mycket jag kommer att vara hemma nästa sommar. Eller om jag kommer att vilja ha gigs då. Säger det.
"Ah, okej. Ja.. det vore ju bra om du kunde veta det snart. Och det vore ju bra om du är hemma så mycket som möjligt så att vi kan spela liksom, det är viktigt!".
Men jag kan ju inte veta. Jag kan inte veta än på ganska länge, och även om jag skulle känna att jag kanske inte kommer att kunna leva upp till de förväntningarna är det svårt att uttrycka, eftersom jag faktiskt inte vet och jag KANSKE visst kommer vilja ha hur mycket gigs som helst. Och sen har man en person som uppenbart vill att man ska vilja det ena mer av de två alternativen eftersom att det även gynnar hen själv. Då blir det ju ännu svårare att säga att man tror att man kanske vill det där andra alternativet.

Och det kan ju vara på andra sätt också. Typ "nu när du bor där borta ska vi alla komma och semestra med dig i åtta veckor!" (mycket stor överdrift). Jag: men, jag går i skolan. Och har kanske inte råd, eller tid. Men det är väl tydligen min plikt eftersom jag bor här nu.

Som sagt, det är inte enbart dåligt. Jag är sjukt tacksam över att jag har folk i min närhet som vill vara med mig och som vill att jag ska vara så mycket som möjligt hemma i Sverige. (!!!)

Men det är även som det här "OMG nu måste vi hänga varje dag tills du åker hem!". Jag skulle också vilja det, på ett teoretiskt plan. Men jag har så mycket annat som jag måste göra också. Och det är ju inte bara EN person som tycker att det är min plikt att vara med hen varje dag eftersom jag nu är hemma. Det är typ 10 personer som jag i så fall ska vara med, varje dag.

Jag vill ju såklart vara med alla, i teorin! I teorin vill jag vara hemma hela somrarna och ha jättemycket gigs och jag vill åka på roadtrip i USA med fyra olika gäng med obegränsad budget och tid eftersom jag nu bor i USA och då måste man göra det eftersom det ger alla andra en anledning att åka dit, och jag vill att min amerikanska pojkvän ska vara i Sverige varje jul och varje sommar hur länge som helst osv osv osv. Men det blir väldigt jobbigt när man får så sjukt många såna här propositioner och ser liksom uppenbart hur det inte kommer att kunna gå ihop eftersom JAG faktiskt har ett eget liv också, och det är mestadels i vardagen där borta just nu. Och sen kan man inte säga att man tror att det kan bli svårt att få ihop eftersom man vill vara positivt inställd och det vore ju fantastiskt, i teorin. Och allt är ju inte omöjligt! Men alltihop är faktiskt inte möjligt.

Åh, det är verkligen ett lyxproblem det här. Men det gör mitt hjärta lite stressat och jag får dåligt samvete för att jag ens tänker tankarna.

tisdag, juli 7

Blah blah

Tre veckor och två dagar kvar i Sverige nu. Har gått lite mer än halvvägs.
Återstår gör sju gigs, följt av en och en halv veckas förmodligen ganska intensiv genomgång/sortering av lådor och saker.

Imorgon bitti ska jag åka svintidigt till Gotland med Josef och harpan. Ska bli kul! Hemma på söndag. Vädret ser väl inte sådär superlovande ut men det blir nog trevligt.

Idag har jag varit jättejätteduktig och skickat två email som jag skjutit upp. Och mitt visum har kommit så det känns ju bra. Inte så himla mycket panik denna gång, ändå.

Längtar fortfarande efter Aaron såklart men har det ändå väldigt trevligt här hemma. Asså önskar att man alltid kunde vara tillsammans ändå. Till jul kommer jag ju att vara hemma runt en månad också, och även om jag skulle kunna pusha för att han ska hänga med då vore det väl ändå roligare om han fick komma på sommaren i första hand. Och då kommer vi att behöva vara ifrån varandra såhär länge igen i December. Tråkigt. Men nåväl, vad ska man göra.


Edit: OMG INSÅG PRECIS ATT butiken "The Wooden Spoon" som ligger i Plano (45 min från Denton) säljer LINGONSYLT, ÖNOS-SAFT, OBOY, MÖRK SIRAP och en massa andra livsnödvändiga saker!! Lyckan

lördag, juli 4

Allmän update

Haha okej låt mig bara fnissa lite: det är 25-30 grader i Sverige under, vadå, fem dagar. Och då exploderar tidningarna med "11 tips på hur du mår bra i sommarvärmen" med tips som "skölj underarmar och fötter med jämna mellanrum för att hålla en jämn och låg kroppstemperatur", "sitt i skuggan och använd solhatt", etc. Gulligt. Men det är klart, ovana svenskar är säkert tacksamma för lite tips och råd för att överleva en högst medelmåttig värme jämfört med på så många andra ställen i världen. Och med tanke på solhetsen man som svensk känner när det bara är sol vid ett ytterst fåtal tillfällen, och den ack så vanliga "det är inte rött, det är brunt!" kommentaren känns det plötsligt rätt rimligt med lite tips och råd. Inte för att jag tror att det hjälper, men ändå.

Jag längtar efter Aaaaaaaaarooooon men det är okej.

Är på landet! Skärgården!! åh vad jag tycker om den. Tänkte på det idag, hur jag så gärna skulle vilja ha ett sommarhus på nån ö och en båt när jag blir vuxen på riktigt. Synd att jag inte kan speciellt mycket om båtar. Man kanske kan gå på någon sorts vuxenkurs i skärgårdsliv?

Jag har inte suttit på en häst på fem år. Är det inte sjukt? Det gör mig lite ledsen, samtidigt som jag inte riktigt vet när jag ska ha tid med det.

För övrigt ser väderläget inte toppen ut inför min gotlandsvistelse nästa vecka.. må det vända!

OCH jag blir lite upprörd över extremt könsstereotypa barnprogram.


söndag, juni 28

Det här är ju bara självömkan men jag postar ändå

Sverige, Sverige, Sverige.

Overall kan man väl säga att det är blandade känslor över att vara hemma, men det visste jag ju att det skulle vara redan innan. Ärligt talat känner jag mig lite trött. Jag orkar snart inte längre förhålla mig till allt. Idag har jag suttit och hållit på med en massa förvirrande pappersarbete vilket inte har gjort saken bättre. Minsta lilla grej blir så jobbig att förhålla sig till för att högen redan är så stor. Immigration, registrering, papper papper papper, officiella dokument som ska skickas eller ska de det? och hur får jag tag på den informationen. Vad skrev jag i för adress. Hur många dagar tar det att få examensbevis. varför vet de inte direkt på KMH huruvida mina transcripts har kommit eller ej. Jag orkar inte tänka på det längre. Orkar inte checka och dubbelchecka. Hur var det med försäkring? Google, google, google. Hittar inga svar. Eller kanske. Väntan. Men om jag väntar för länge kanske det blir försent? Så blir det ju oftast.

Så många lådor att gå igenom. Vad ska jag göra med alla saker? Så ledsen över att jag förmodligen inte kommer va i mammas hus mer efter att jag åker tillbaka. Möjligen den där veckan jag är hemma i september då, men då är ju inte hon hemma. Det gör mig verkligen ledsen. Men samtidigt orkar jag inte vara ledsen. Det blir något annat och det kommer bli bra. Och även om man vet det blir det ibland bara överväldigande tungt, bland allt annat.

Skogen är så grön. Jag har saknat skogen så himla mycket. Har saknat vattnet och himlen som tycks vara blåare här ändå, när den väl är blå. Den klara luften, insekter som är små och ofarliga. Människor och vänner som fattar jämställdhet och feminism, i alla fall i betydligt större utsträckning.

Och ändå, ändå vill jag verkligen åka tillbaka. Inte just precis nu, men sen när jag ska göra det. Det är där jag ska vara just nu, hur knäppt och dumt det där landet än kan vara. Även om jag klagar. Jag trivs ju faktiskt jättebra.

Men shärra, nu låter det kanske värre än vad det är (eller?). Det är jätte-jättefint att träffa familjen igen. Och kompisarna. Jag längtar så mycket efter dem när jag är borta men man kan ju inte gå och tänka på det hela tiden för då skulle man bli knäpp. Jag blir ledsen när jag tänker på att säga hejdå igen, även om jag vet att det egentligen inte är så farligt. Och samtidigt längtar jag efter att inte behöva vara mitt i alltihopa här också längre, och så får jag dåligt samvete för det.

Håller på att försöka reda ut, själv, varför jag får så ont i magen så ofta efter att jag äter. IBS? Har varit så i drygt en månad nu, och hade en liknande period i Januari-Februari.

Är det inte ganska episkt att jag aldrig fick körtelfeber ändå? Även om det var deppiga 6 veckor – eloge till oss.